• Vad är ert uppdrag när det gäller särskolor?
• Finns det någon statistik beträffande betygen i grundsärskolan/gymnasiesärskolan? Om ja, vilka mönster går att utläsa? Om nej, finns det planer på att upprätta det?
• Vilken information finns om hur många elever i grundsärskolan/gymnasiesärskolan som väljer att ta ut sitt betyg?
• Hur förhåller sig antalet A i grundsärskolan/gymnasiesärskolan i jämförelse med antalet A i grundskolan/gymnasiet?
• Enligt kunskapsresultaten i Malmös skolor 2014 jämfört med 2015 har antalet
önskemål ökat från 49 % till 60 %, att få ut sina betyg i grundsärskolan. Vad tror ni att det beror på. Finns det några analyser gjorda kring dessa resultat?
74
Bilaga 6
Intervju med Johan Nilsson
Johan säger: ” Det är inget betyg det är bara ett intyg på att man har gått i särskolan”. Han säger vidare att betygen han fick från 9:an i grundsärskolan har han inte haft någon nytta av idag, och de betygen han fick från gymnasiet i särskolan har han inte heller någon nytta av. Johan menar att han inte har någon användning av dem och att de betyder ingenting idag ute i samhället, han uttrycker att det inte är vanliga betyg. Han känner sig besviken då han gick till skolan och kämpade för att få bra betyg, men det kändes meningslöst att anstränga sig för att få betyg när man inte har någon nytta av dem. Han berättar vidare att det var han själv som blev medveten om att betygen inte var till någon användning för vidare studier eller arbetsliv. Johan berättar också att han är besviken på beslutsfattarna då det endast gick att få betyget G och VG, han känner att de har förutfattade meningar om elever i särskolan, om att inte nå högre betyg som MVG. Johan har ändå en positiv känsla av betyg då han berättar om när han fick betyg enligt grundskolans ämne i musik, och att det kändes som ett lyft. Han är också stolt över ett betyg från gymnasiesärskolan. Johan menar att betyg säger ju inte allt om en människa, liksom utredningar. Han önskade att man ibland såg förbi betyg och utredningar. Han menar att det är en fara att stirra sig blind på ett betyg eller en utredning. Vidare önskade han att man hade högre förväntningar på elever i särskolan, och att inte dra alla elever över en kant. Johan berättar också att han känner till den nya läroplanen som kom 2011, där betygsskalan även förändrats vilket han ser som en förbättring. Johan gick en handelsutbildning och fick betyget A, vilket kändes bra. Han berättar vidare att han mådde psykiskt dåligt under gymnasiesärskoletiden, och relaterar då till att han lagt ner mycket energi och slit i skolan till ingen nytta. Johan anser att han kunde lika gärna varit hemma från skolan och varit sjuk under den tiden han mådde dåligt med tanke på att hans slit inte ledde honom någon vart. Han känner att han har lagt ner onödig tid på skolan, särskilt när han mådde som sämst. När vi frågar Johan om han har någon fråga han skulle vilja rikta till skolverket eller till politiker svarar han att det är viktigt att ha personal med olika erfarenheter. En viktig del är att man trivs med läraren och att läraren har förmågan att inspirera eleverna samt fånga upp de elever som hamnar fel. Johan anser att det är viktigt att eleverna får tid att göra det de är intresserade av och att det skapas en budget för eleverna för att få utrymme till detta som ska leda dem till att stärka deras självförtroende. Vretlund (2011) hänvisar till Hellstens och Perez-Prieto (1998) vad det gäller skolsvårigheter att elevernas framgång och misslyckande beror på skolans organisation och verksamhet samt attityder och
75
agerande skolpersonal har. Faktorer som är avgörande för att elever ska lyckas och trivas är lärarna, klasskompisar, skolmiljön som social miljö samt lärarens roll att skapa förutsättningar för en bra undervisning. Johan kände sig mest frustrerad under och efter gymnasiet, då han fick känslor som att alla såg ner på honom. Han ville så mycket men ingen trodde på honom. Det gjorde att han tappade självförtroendet och mådde mycket dåligt. Johan berättar för oss att han gick ut gymnasiesärskolan 2012, där han gick fyra år som de flesta gymnasiesärskoleungdomar.
Men så kom hans vändning då Johan började på folkhögskolan i Sölvesborg. Där kände han att han för första gången fick göra det han var intresserad av. Johan berättar att folkhögskolans sätt att arbeta har inspirerat honom att arbeta vidare på liknande sätt i hans dagliga arbete på ABF. Johan tror på att människor lär sig på olika sätt och därför använder han sig av musik, bild, dans och rollspel i sitt sätt att nå ut till andra och hjälpa dem att göra en annan värld möjlig.
Han föreläser också om sin resa från särskolan fram till idag, där han pratar om hur man kan jobba med sig själv och hur han själv gjorde för att ta sig igenom den tuffa perioden i sitt liv. Johan vill ändra synen på särskolan eftersom han tror att många har fel bild av den, han använder sig av metoden folkbildning i form av studiecirklar och kultur arrangemang.
76
77
Bilaga 12
78
Bilaga13
79
80
81
82
83