Inverkan av panthavares stående medgivande till frivillig likvidation

Vi ska nu övergå till att behandla frågan huruvida ett av panthavaren lämnat stående

medgivande till att en frivillig likvidation genomförs per se kan tänkas påverka

pant-havarens rätt ex tunc. I enlighet med de slutsatser som dragits i avsnitt 4.3.3 ovan bör ett sådant medgivande inte medföra att pantens sakrättsliga skydd går förlorat givet att panthavaren erhåller en borgenärsskyddad rätt i likvärdig skifteslott senast i samband

155 Jfr vad som sagts i avsnitt 4.2.1 gällande fall då pantsättaren olovligen kommer åt att sälja panten samt uppbär köpeskillingen.

156 Såsom tidigare nämnts måste panthavaren omhänderta surrogatet, se vid not 120 ovan.

157 Endast om alla kända skulder har betalats kan ett skifte genomföras, se 25 kap. 38 § ABL.

158 Enligt 25 kap. 36 § ABL ska likvidatorn ansöka om att bolaget försätts i konkurs om detta är på obe-stånd. Detta faktum hjälper dock inte panthavaren; denna saknar förmånsrätt i det pantsatta bolagets kon-kurs. Förvisso kan det tänkas att aktieägarna (inklusive pantsättaren) i det pantsatta bolaget erhåller viss konkursutdelning, men chansen att detta händer torde vara försvinnande liten.

159 Det skulle kunna tyckas att aktiepanten i ett sådant fall saknar värde. Så behöver emellertid inte vara fallet. Ponera att ett aktiebolag pantsätts som säkerhet för ett lån. Det pantsatta bolaget har stora skulder, men dessa är långfristiga. Kreditgivaren tillika panttagaren bedömer att bolagets verksamhet har potential och att bolaget inom en snar framtid kommer att erhålla bättre soliditet, och aktiepanten har således enligt dennes bedömning ett visst värde. En tid efter pantsättningen av aktierna träder emellertid det pantsatta bolaget av någon anledning i likvidation på initiativ av aktieägarna. Först då blir panträtten värdelös, eftersom de långfristiga skulderna omedelbart måste betalas, vilket i sin tur medför att något surrogat inte finns tillgängligt för panthavaren.

med bolagets upplösning.¹⁶⁰ Det bör framhållas att det är oklart huruvida likvidatorns skyldighet att utlämna den skifteslott som löper på de pantsatta aktierna till en före-kommande panthavare framför aktieägaren gäller även då det rör sig om en frivillig

lik-vidation som panthavaren lämnat ett stående medgivande till. Vid en någorlunda

försik-tig läsning av de rättsfall som diskuterats i avsnitt 5.2.2 ovan kan inte mycket mer kon-stateras än att rättsläget är oklart, och panthavaren bör därför alltid villkora ett stående medgivande till frivillig likvidation av att (i) panträtten ska övergå till att gälla i skifte-slotten, (ii) för det fall skifteslotten består av pengar, pantsättaren är skyldig att omedel-bart avskilja dessa för panthavarens räkning samt (iii) pantsättaren är skyldig att ome-delbart överlämna skifteslotten till panthavaren.¹⁶¹

I det föregående avsnittet har noterats att det finns en risk att likvidatorn handlar rättsvidrigt och olovligen utbetalar en skifteslott i form av pengar direkt till pantsättaren som sedan sammanblandar dessa med andra medel. Förekomsten av denna risk kan dock inte gärna ligga panthavaren till last och medföra att ett stående medgivande till frivillig likvidation ska anses medföra att borgenärsskyddet går förlorat ex tunc. I sam-manhanget bör nämligen noteras att det inte står ett aktiebolag fritt att utse vem som helst till likvidator. Enligt 25 kap. 28 § 2 ABL gäller att Bolagsverket har att utse den likvidator som ska handha en frivillig likvidation.¹⁶² Enligt 3 st. samma stadgande ska den som utses till likvidator vara lämplig för uppdraget, och den som har ingått i bola-gets ledning eller som genom aktieinnehav har utövat ett bestämmande inflytande över bolaget får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.¹⁶³ Pantsättaren kan således inte utan vidare tvinga till sig likvidatorsuppdraget och därigenom olovligen förfoga över utbetalningen av skifteslotten till panthavarens nackdel.¹⁶⁴ I ljuset av dessa kompetensregler menar jag att förekomsten av (den låga) risken att likvidatorn olovlig-en utbetalar skifteslott i form av polovlig-engar direkt till pantsättarolovlig-en (med skadeståndsansvar

160 Här är det lämpligt att påminna om att det bolag som trätt i likvidation enligt 25 kap. 40 § ABL inte upplöses förrän likvidatorn framlagt sin slutredovisning, vilket sker efter att skiftet fullgjorts. Således uppstår aldrig något glapp i borgenärsskyddet givet att panthavaren erhåller förmånsrätt i skifteslotten; likvidatorn är vid upplösandet av bolaget skyldig att redovisa denna till panthavaren.

161 Jfr härvidlag vad som sagts ovan i avsnitt 4.3.3.

162 Bolagsstämman kan dock i samband med att beslutet om frivillig likvidation tas föreslå en likvidator till Bolagsverket; Heinestam, Likvidation s. 105. Bolagsverket tar i sin bedömning alltid avstamp i ett av bolaget lämnat förslag; Malmborg, Likvidation av aktiebolag s. 289.

163 En avvägning måste härvidlag göras mellan aktieägarnas och borgenärernas berättigade intressen. Särskilda skäl kan anses föreligga om likvidationen är ett led i ett samgående mellan två bolag; prop. 1982/83:139 s. 14.

164 De stränga reglerna kring tillsättningen av likvidatorer tillkom under 1980-talet (se a.prop.), vilket kan tänkas vara en förklaring till att inga ytterligare rättsfall rörande felaktiga skiften till panthavares nackdel förekommit i högre instans på senare tid.

som följd) inte bör medföra att den typ av medgivande som här diskuteras ska förorsaka panthavaren någon rättsförlust.

Ett stående medgivande till genomförande av frivillig likvidation kan dock tänkas ge upphov till problem eftersom det möjliggör för pantsättaren att genomdriva en frivill-ig likvidation i lägen då det pantsatta bolagets tillgångar understfrivill-iger dess skulder. Det har i det föregående avsnittet konstaterats att panthavarens rätt utsläcks om det efter betalningen av bolagets skulder inte kvarstår några tillgångar att utskifta. Det kan därför argumenteras att panthavarens medgivande måste utformas så, att dylika likvidationer inte tillåts för att panträtten inte ska äventyras.

Tankegången behöver emellertid nyanseras något. En panthavare löper alltid risken att pantens värde sjunker, och det råder inget krav under gällande rätt på att panthavaren måst uppställa absoluta hinder mot sådana värdeminskningar avtalsvägen (i den mån det ens är möjligt). Det kan tänkas att det pantsatta aktiebolagets tillgångar inte kan förvänt-as komma att överstiga eller motsvara dess skulder inom en överskådlig tid, eller ens någonsin. Innebär denna (senare inträdda) omständighet att panthavarens stående med-givande till frivillig likvidation medför att pantens sakrättsliga giltighet går förlorad ex tunc, även om aktiebolaget vid tidpunkten för pantförskrivningen hade en balansräkning av helt annan kaliber? Likväl kan invändas att situationen trots allt skiljer sig från all-männa fall av risk för värdeminskning, eftersom pantsättaren genom att fatta beslut om frivillig likvidation kan omintetgöra en pant som kan komma att öka i värde igen bero-ende på hur företaget drivs.

Härvidlag kan inte mycket mer konstateras än att rättsläget är osäkert. På grund av denna osäkerhet gör en presumtiv panthavare bäst i att, utöver de villkor som angetts i anslutning till not 161 ovan, kräva att pantsättaren äger rösta igenom ett förslag om att likvidera det pantsatta bolaget endast under förutsättning att det av förslaget till beslut framgår att skifteslottens beräknade storlek i princip motsvarar värdet av aktiepanten, i syfte att säkra panträttens överlevnad. En för panthavaren kanske mer attraktiv lösning är att villkora medgivandet av att pantsättaren senast samtidigt med genomförandet av likvidationen förpliktas återbetala hela pantfordran alternativt ställa en annan likvärdig säkerhet för denna.¹⁶⁵

165 Ställandet av en likvärdig säkerhet bör inte kunna ge upphov till en risk för återvinning, jfr not 134 ovan.