Panthavares rätt till pantsättares skifteslott

Det finns ett antal rättsfall från 1900-talets början som angränsar frågan huruvida en panthavare har rätt till pantsättarens skifteslott vid likvidation, och avstamp för den fort-satta diskussionen tas lämpligen i dessa.

I NJA 1905 s. 517 hade två aktieägare H och C.R. N pantförskrivit 25 aktier i ett aktiebolag som säkerhet för ett lån. Aktiebolaget hade sedermera trätt i likvidation se-dan styrelsen underlåtit att i rätt tid anmäla inbetalningen av aktiekapitalet.¹⁴⁵ Därpå hade ett nytt aktiebolag bildats som skulle överta det gamla bolagets fordringar och skulder på villkoret att aktieägarna i det äldre bolaget såsom vederlag för var och en av sina aktier skulle erhålla aktier i det nybildade bolaget.¹⁴⁶ Styrelsen i det nya aktie-bolaget uppdrog åt H, som var styrelseledamot i det gamla aktieaktie-bolaget, att utfärda det nya bolagets aktiebrev. Likvidationen av det gamla aktiebolaget genomfördes av H till-sammans med de två andra styrelseledamöterna F och C.G. N. Likvidatorerna underlät emellertid att återfordra de pantsatta aktierna i det gamla bolaget och kom istället att lämna ut aktier i det nya aktiebolaget motsvarande de 25 pantsatta aktierna till de båda pantsättarna. Sedermera pantsattes dessa nya 25 aktier som säkerhet för ett nytt lån hos en annan långivare. Panthavaren väckte talan mot F och C.G. N och krävde ersättning för ett belopp motsvarande värdet av 25 aktier i det nybildade bolaget. HD konstaterade att likvidatorerna varit skyldiga att dels omhänderta de aktiebrev i det nya aktiebolaget som skulle utgöra vederlag för det äldre bolagets tillgångar, dels tillse att nyssnämnda

144 Jfr Håstad, Sakrätt avseende lös egendom s. 334.

145 Det rörde sig således om en tvångslikvidation. Skiftesförfarandet är emellertid i princip identiskt för såväl tvångsmässig som frivillig likvidation och rättsfallet är därför av relevans för den fortsatta diskuss-ionen.

146 En sådan omstrukturering skulle idag troligtvis göras genom en särskild typ av fusion (s.k. absorption, se närmare avsnitt 6.1.1 nedan). Det bör dock noteras att det synes vara möjligt att tillämpa en ordning varigenom ett eller flera bolag upplöses genom likvidation och deras tillgångar och skulder utskiftas på ett övertagande tredje bolag som har att utge aktier som kompensation till aktieägarna i det likviderade bolaget; se prop. 1982/83:139 s. 14.

aktiebrev inte utlämnades annat än mot återställande av aktiebreven i det gamla aktie-bolaget. Då likvidatorerna åsidosatt dessa skyldigheter fann HD att skadestånds-skyldighet förelåg, men de två instämda likvidatorerna förpliktades endast svara efter huvudtalet.

Ett liknande rättsfall utgör NJA 1927 s. 18. Ett aktiebolag hade efter stämmobeslut frivilligt trätt i likvidation. Bolagets två aktieägare S och G agerade likvidatorer, men uppdrog även åt en banktjänsteman Ö att biträda dem med likvidationens genom-förande. Ö arbetade på den bank till vilken G pantsatt c:a fyra femtedelar av sina aktier i bolaget. G reglerade dock inte pantsättningen i samband med att likvidationen genom-fördes. Vidare skiftades bolagets tillgångar utan att aktiebreven infordrades, vilket med-förde att banken saknade möjlighet att bevaka sin rätt i dessa. Sedan G försatts i kon-kurs väckte banken talan mot S och krävde ersättning för det återstående beloppet av fordringen. Hovrätten, vars dom HD fastställde, ogillade dock talan, med hänvisning till att även Ö omfattades av skyldigheten att vid fördelningen av bolagets tillgångar tillse att aktiebreven återställdes alternativt försågs med vederbörlig påskrift. Med andra ord ansågs Ös underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet i kombination med det faktum att denne var anställd i banken medföra att någon ersättning inte kunde utkrävas.

Slutligen bör NJA 1930 s. 65 redogöras för. En aktieägare i ett fastighetsbolag hade pantsatt över hälften av sitt aktieinnehav. Bolaget trädde sedermera i likvidation, varvid bolagets likvidatorer utskiftade bolagets tillgångar utan att infordra aktiebreven för på-skrift därom. Panthavaren var ovetandes om att likvidationen genomfördes och dennes panträtt blev värdelös i och med att det likviderade bolaget upplöstes. Till skillnad från 1927 års fall hade likvidatorerna ingen koppling till panthavaren. Panthavaren väckte talan mot likvidatorerna och krävde ersättning motsvarande förlusten. Rådhusrätten uttalade att likvidatorerna varit skyldiga att tillse att ingen utdelning utlämnades såvida inte aktiebreven uppvisades och påtecknades. Hovrätten, vars dom HD fastställde, för-klarade likvidatorerna solidariskt skyldiga att ersätta panthavarens skada med hänvis-ning till de av rådhusrätten anförda skälen.

Av de ovanstående rättsfallen anses följa att en likvidator är skyldig att utlämna den skifteslott som löper på de pantsatta aktierna till en förekommande panthavare framför aktieägaren;¹⁴⁷ om likvidatorn underlåter att göra detta riskerar denne

147 Se Lennander, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös egendom s. 90, Lindskog, Aktiebolags-lagen 12:e och 13:e kapitlet – kapitalskydd och likvidation s. 338 samt Walin m.fl., Panträtt s. 264.

ansvar. Om aktierna representeras av aktiebrev måste panthavaren uppvisa dessa.¹⁴⁸ Genom uppvisandet av aktiebrevet eller aktiebreven antas panthavaren vara behörig att motta skifteslotten.¹⁴⁹ I fråga om avstämningsaktier gäller att panthavaren antas ha be-hörighet att motta skifteslotten om pantsättningen registrerats i avstämningsregistret.¹⁵⁰ Om kupongbolagsaktier som inte representeras av aktiebrev har pantsatts är det oklart vad som gäller, men enligt allmänna principer om denuntiation synes det rimligt att anta att panthavaren presumeras vara behörig att motta skifteslotten till dess att det pantsatta bolaget mottar en underrättelse av innebörden att panträtten har upphört att gälla.¹⁵¹

Vad som utbetalas på de pantsatta aktierna kan sägas utgöra ett panträttsligt

surro-gat till aktierna. I enlighet med vad som fastslagits i avsnitt 4.2.1 torde panthavaren

kunna avräkna värdet av sin skifteslott på sin fordran om denna är förfallen, annars torde panthavaren erhålla panträtt i den egendom som utgör skifteslotten.¹⁵²

En intressant fråga som inte besvaras i de ovan diskuterade rättsfallen är i vilken mån panthavaren erhåller ett sakrättsligt skyddat anspråk på en skifteslott som

olovlig-en lämnas ut till pantsättarolovlig-en. Rättsfallolovlig-en rörde nämligolovlig-en olovlig-endast i vilkolovlig-en mån

pantha-vare kunde utkräva ersättning från likvidatorerna på skadeståndsrättslig väg. Om det av någon anledning inte är möjligt eller önskvärt att vända sig mot dessa har panthavaren ett intresse av att kunna separera den olovligen utgivna skifteslotten hos pantsättaren.

Det finns goda skäl att tillerkänna panthavaren ett sakrättsligt giltigt anspråk i den skifteslott som träder i de pantsatta aktiernas ställe om denna olovligen betalas ut till pantsättaren. Såsom tidigare nämnts motsvarar skifteslotten värdet av själva aktieinne-havet, och det föreligger således ett tydligt samband mellan aktierna och skifteslotten.¹⁵³ Denna slutsats ligger också väl i linje med de allmänna doktrinuttalanden som re-dogjorts för i avsnitt 4.2.2 ovan.¹⁵⁴ För det fallet att skifteslotten består av pengar torde aktieägaren sålunda motta denna med redovisningsskyldighet och panthavaren torde i vart fall kunna separera likviden om denna kontinuerligt hållits avskild och därmed är identifierbar; huruvida separationsrätt kan medges om blott andra medel finns

148 Malmborg, Likvidation av aktiebolag s. 398.

149 Se 4 kap. 38 § 1 st. 5 ABL.

150 Se 4 kap. 39 § st. 5 ABL läst tillsammans med 4 kap. 40 § ABL och 4 kap. 18 § 1 st. 8 LKF.

151 Jfr Walin m.fl., Panträtt s. 164 f.

152 Se ovan vid not 105. Panthavaren torde då vara skyldig att avskilja skifteslikviden för pantsättarens räkning, jfr not 105 ovan.

153 Från panthavarens perspektiv kan situationen sägas vara jämförbar med misstagsutlämning av pant. Såsom tidigare nämnts (se ovan vid not 69) kan panträtten under vissa förutsättningar bestå i fall då pant-en av misstag återgått till pantsättarpant-ens besittning; se NJA 1958 s. 422 samt NJA 1983 s. 103.

154 Se även Lennander, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös egendom s. 90 samt Walin m.fl., Panträtt s. 264.

liga för omedelbart avskiljande är dock oklart.¹⁵⁵ För det fallet att viss del av bolagets egendom inte kunnat omvandlas till pengar och skifteslotterna därmed består av annan, identifierbar egendom torde panthavaren erhålla panträtt i egendomen.¹⁵⁶ Det saknas enligt min mening skäl att göra åtskillnad mellan skiftesvederlag i form av pengar och andra tillgångar i fråga om panthavarens rätt till surrogatet; huruvida likvidatorn lyckas omvandla alla bolagets tillgångar till pengar eller inte är en omständighet som pant-havaren inte råder över och som därför rimligtvis inte bör medföra någon rättsförlust för panthavaren.

Ett problematiskt fall uppstår dock om något skifte inte kan genomföras därför att bolagets medel inte räcker till att betala alla bolagets kända skulder.¹⁵⁷ I ett sådant fall står knappast något surrogat till buds för panthavaren; aktieägaren, vars aktie blir värde-lös i och med likvidationen, erhåller nämligen ingen kompensation.¹⁵⁸ Panthavarens förmånsrätt går då rimligtvis förlorad, och denne får i händelse av pantsättarens konkurs bevaka ett oprioriterat anspråk i konkurrens med andra förekommande borgenärer. Panthavaren har därför givetvis ett befogat intresse av att tillse att pantsättaren inte ge-nomför en frivillig likvidation av det pantsatta bolaget för det fall att bolagets skulder överstiger dess tillgångar;¹⁵⁹ mer om detta i det följande.