Jasmin är sunnimuslim och religion är viktigt för henne. Hon delar Maryams iver och enga- gemang inför våra samtal. Hennes religiositet präglas av en låg grad av deltagande men en hög grad av religiös identifikation och en stark emotionell bindning till islam. Emfasen i hen- nes religiositet ligger på trosdimensionen och konsekvensdimensionen eftersom hennes reli- giösa övertygelser är vägledande för hennes uppfattning om sig själv som person.
153 Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08. 154 Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08. 155 Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.
49
5.3.1 Beskrivning av den egna religiositeten
Jasmin har en stark gudstro och Gud är en, skapande och förlåtande. Profeten Muhammed framstår trots sin mänsklighet som gudomlig men hon poängterar att detta är hennes tolkning och att detta saknar belägg i islams trossatser. I familjens ägo finns Koranen, men också böcker om islams sed. Koranens ord är heliga, men Jasmin menar att boken i sig inte är lika helig eftersom den är tryckt av människor. Hon berättar gärna om trosfrågor och traditioner och har en god kännedom om sådant som händer efter döden, om Satan och djinner. I en be- rättelse om en man som fick djävulen i sig, kan det som räknas som felaktigt religiöst beteen- de skönjas: ”Jag har sett det med blotta ögat när man får i djävulen i sig, bland annat min ku- sin har hamnat i den situationen. Han har ferula… förlorat pengarna på spel, då blev han mindre troende muslim, och så blev han sån, han fick djävulen i sig som extrem religiös, han gick i moskén för mycket, han gick barfota till moskén, han tvättade sig bara och gick ut. Han läste mycket Koran som inte finns som sagt, han betedde sig som en riktig religiös men… knäpp”.156 Kusinens plötsliga religiösa engagemang upplevs av Jasmin som överdrivet och rent av ett tecken på djävulens inverkan. I detta fall drevs djävulen ut av en imam genom ko- ranrecitation. Denna och andra berättelser har en viktig roll i förmedlingen av religionen och har vandrat i familjen och släkten. Närheten till satan återkommer hon till och hon menar att det är viktigt att skydda sig med gudsnamn och gudsord eftersom satan är ständigt allomstä- des: ”[D]et måste vara ord som inte drar djävulen, om du går hem till oss ser du ord med Guds namn det skyddar vårt hus som sagt. Men om vi har inte tavlor, vi har massor sådana bilder, men ritade bilder det är lättare att få in djävul, till exempel om jag går in till äldre svensk, då blir jag rädd”.157
Jasmin associerar religion med något privat och gör en skillnad mellan hur hon är i skolan och hemma. Denna dikotomi återkommer i flera sammanhang och hon lyfter fram behovet av att anpassa religiösa traditioner till sammanhanget. Jasmins religiositet präglas av ett visst delta- gande i riter och det framgår att hon minskat i deltagande under året som gått. Mona skämtar med henne att de har bytt inställning till religionen med varandra, att Mona blivit mer religiös och Jasmin mindre. Jasmin besvarar inte Monas skratt. Hon menar att det krävs ett visst bete-
156 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 157 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13.
50
ende för att skattas som religiös, men säger samtidigt att religionen finns hos henne som en inre egenskap: ”Trots det har jag behållit min religion, jag är inte sån som ändrar mig, jag är fortfarande muslim oavsett om jag går till moskén är jag muslim”.158
Jämte ramadan är det främst övergångsriterna som familjen uppmärksammar: familjen ger allmosor och uppmärksammar övergångsriterna som markerar en människas död, barnets fö- delse och äktenskap. I familjen är det modern som framstår som den som iakttar de flesta ri- ter, såsom profetens födelsedag och himmelsfärden. Koranen läses inte hemma, men modern läser ibland ett stycke för att fördriva exempelvis huvudvärk hos dottern. I ungefär ett år har hon inte bett och det beklagar hon: ”Jag vet inte, jag känner att jag måste be. För att jag kän- ner att jag är en religiös tjej, trots att jag sminkar mig, visar mitt hår. Men ändå har jag den här religionen inom mig”.159 Under ramadan ber hon och fastar. Under ramadan går modern till en lokal för att be och vissa familjemedlemmar går till den stora moskén, Jasmin följde dock inte med detta år, istället var hon hemma med de många gästerna och ringde runt till släkting- ar. Riten är viktig för Jasmin som menar att det är möjligt för henne att vara religiös på ett annat sätt då: ”Jag blir sån… religiös, jag sätter inte parfym, sminkar mig lite mildare [skratt], typ eh… säger inte fula ord, gör saker som inte får en så […]” .160 Dessutom händer det att Jasmin, liksom Maryam, lyssnar på koraninspelningar för att få bort djävulen. Det individuel- la iakttagandet av riter som förekommer i vardagen är däremot stort. Här kan nämnas uttalan- det av gudsord, trosbekännelsen, inshallah och bismilla. Det händer att hon ber personliga böner till Gud och att hon lovar saker till Gud.
Att vara religiös i Jasmins berättelse är synonymt med att vara sträng eller att efterfölja regler och hon önskar vara mer religiös i framtiden. Hennes fästman är sträng när det gäller regler och hon tror att det kommer att medföra större religiositet i framtiden, inte minst för barnen. Hon hyser lite oro över att han kommer att bestämma över henne, men säger: ”[H]an vill bara att jag ska följa efter hans regler men jag visar honom fortfarande att mannen och kvinnan är lika värda, jämställdhet, jag vet inte vad du säger ’jag vet vad min religion, jag har mina syn-
158 Inledande parintervju: Mona och Jasmin, 08-02-11. 159 Inledande parintervju: Mona och Jasmin, 08-02-11. 160 Inledande parintervju: Mona och Jasmin, 08-02-11.
51
der, du har dina synder, du är inte Gud att bestämma över mig’. Han fattar fortfarande. Så att mina föräldrar har gett mig frihet, men jag vill inte att någon ska bestämma över mig i framti- den, oavsett om du är min pappa eller min man. Han har förstått den bilden och det är upp till honom om han vill acceptera den eller inte”.161 När vi diskuterar roller i religionen talar hon
om roller i kärleksrelationen: ”Jag har ansvar att vara trogen, jag har ansvar att inte säga nej till honom när han vill ha sex”.162 Samtidigt menar hon att i Guds ögon är man och kvinna värda lika mycket.
När Jasmin talar om hur en muslimsk man och kvinna ska vara avser hon ett visst beteende i förhållande till det andra könet och kroppen. Båda måste tänka på hur de förhåller sig till sin kropp: ”Ja, en muslimsk tjej måste täckas från huvudet ner till fötterna. Men killen måste inte. För de tycker att tjejen är eh… är mer frestar, lockar fram uppmärksamhet än killen, men jag tycker att killen lockar också fram. När han går på gatan, har stilig klädstil och luktar parfym och han är jättesnygg, då tittar jag helt så! Jag önskar ha honom”.163 Inspirerad av sin mor tog hon på sig slöjan som ung, men tog av den efter negativa reaktioner från omgivningen. En muslimsk man som lever utlevelsefullt är inte muslimsk: ”Jag säger till han [brodern], han dricker, han går på disko och han träffar tjejer, allt det. Det kallas inte för en muslimsk kil- le”.164 Idealmannen är seriös och undviker kontakt med andra könet: ”Han får inte titta för mycket och skratta. Eller prata med tjejer, det tycker jag. Jag gillar inte killar som tittar eller pratar tycker jag. Seriös och sur. För när han är sur så vågar vi inte ta fram steget och prata med honom”.165 Själv menar hon att hon är religiös, men bara till en viss del eftersom hon anser att hon i egenskap av kvinna inte uppfyller alla föreskrifter: ”Eh… jag frestar upp killar [skratt] med mitt utseende, släpper ut mitt hår, smink, parfym, lockar fram killar. Vi säger att man har parfym och killen luktar parfym och tycker det luktar gott, känns det som vi har gjort en zinah, att ha sex.”166 Att inte bära sjal innebär att utsätta sig för andras kritiska blickar. I
framtiden ska hon dock upphöra med detta och som gift ska hon att bära sjal: ”Jag är religiös
161 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 162 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 163 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 164 Inledande parintervju: Mona och Jasmin, 08-02-11. 165 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 166 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13.
52
inom mig men inte utanför, kanske. Jag visar en liten del av brösten, det får man absolut inte göra. Men jag kan inte tvinga mig att ta på mig för att andra är religiösa och jag mår inte bra. Okej, någon gång kommer den religiösa tiden. Det är till senare [skratt].”167
5.3.2 Teman och vändpunkter
I Jasmins berättelse återkommer beskrivningar av det som hon upplever som religiöst rent och religiöst orent. I vissa religiösa sammanhang kan en trygghet skapas, exempelvis i bönen som skänker inre och yttre renhet. Kvinnligheten är central i denna berättelse eftersom det är kvin- nans kropp och sexualiteten mellan man och kvinna som utgör det potentiellt orena. När Jas- min har mens menar hon att hon känner sig mindre religiös: ”Jag känner mig äcklig [skratt]. Jätteäcklig. Det känns inte som jag är religiös längre… den perioden”.168 ”För att till och med mensen, den är oren. [---] Tycker jag är jätteviktig, är religionen viktig, att man måste vara ren. När man ber, man får inte ha mens, man får inte besöka moskén, man får inte läsa Koran för att mensen är oren”.169 Det är viktigt att leva avhållsamt och Jasmin värderar sin oskuld högt och när jag frågar henne om renhet säger hon: ”Jag tycker att alla ska vara jungfrur, det tycker jag faktiskt.”170 Även sexualiteten i äktenskapet innebär en fara: ”Ja, ja men ändå han
frestar upp mig, han upphetsar mig eller jag upphetsar honom så om den vätskan går ner, då är jag oren”.171
I offentliga rum uppstår faran i blicken mellan man och kvinna: ”När jag går på gatan måste jag titta ner på golvet. För att när jag tittar upp och tittar på en kille känns det som att jag lockar fram ögonkontakten”.172”[…][N]är jag tittar i killens ögon och han tittar tillbaka då blir jag rädd”.173 I berättelsen om kusinen som fått Satan i sig framkommer synen på kvinnan som länk till satan från familj och släkt: ”Jag kom in, så sade min mamma ”du får inte komma in”, för när han ser en kvinna då blir det att djävulen blir… jag vet inte något sånt men han drar till
167 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 168 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 169 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 170 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-03-03. 171 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 172 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13. 173 Uppföljande intervju: Jasmin, 2008-02-13.
53
dig eller något sådant. Så jag sade att ”jag vill inte komma in” men jag såg hur han betedde sig”.174
Andra faror som relateras till det religiösa är bilder och hundar. Hunden upplevs som oren och Jasmin känner att hon måste säga trosbekännelsen och tvaga sig sju gånger för att bli ren igen. I sitt yrke har hon flera gånger varit hemma hos äldre svenskar och känt sig rädd när hon vis- tats i deras hus: ”Men om vi har inte tavlor, vi har massor sådana bilder, men ritade bilder det är lättare att få in djävul, till exempel om jag går in till äldre svensk, då blir jag rädd.”175 När- varon av bilder och frånvaron av gudsord medför en fara: ”Det känns inte som att jag är skyd- dad av Gud. Det känns som att det finns djävul i huset”.176
I offentliga rum är det religiöst orena speciellt närvarande, här är förekomsten av blick mellan mannen och kvinnan och förekomsten av djur en potentiell fara och kopplas till Satan. Det religiöst rena utgör en konkret rumslig dimension; i hemmet förmår hon skydda sig med ko- ranrecitation eller gudsord. Hennes berättelse innehåller delvis samma kronologi som Mary- ams; det är först i det förestående äktenskapet som hon kommer att kunna vara mer religiös, i Jasmins fall eftersom hon menar att hennes man är mycket religiös. Renheten kopplas också till en dimension i tid och rum; riten som skapar en förutsättning för religiös renhet, såsom äktenskapet, ramadan eller trosbekännelsen: ”Det känns… typ jag är ren. Ren inom mig och att när jag går ut på gatan och är utan smink, det känns att jag är ren, alla kommer inte titta, att jag fastar hon har smink på sig, hon luktar parfym på sig och sånt, så jag får sån hög status… hög anseende [skratt]. Det känns skönt faktiskt”. 177