Yasemin

Yasemin är sunnimuslim och hon och Maryam lägger olika stor vikt vid religionens olika dimensioner; vid parintervjun med Maryam fungerade Yasemin som Maryams stöd i trosfrå- gor. Religion har en stor emotionell signifikans för Yasemin och liksom Maryam kan hon drabbas av känslor av skuld över det som hon uppfattar som brister i efterföljandet av religio- nen.

5.2.1 Beskrivning av den egna religiositeten

Yasemin anser att hon saknar tillräckliga kunskaper om sin religion, men den religiösa upp- fostran hon fått och utbildningen vid koranskolan har gett henne en trygg grundinställning till islam. Yasemin menar att religiositeten i första hand är avhängig en stark tro som utgår från hjärtat: ”Värst? Jag tror att det är värst att inte tro på Gud i hjärtat. För även om jag tror på Gud i hjärtat, så kan jag gå runt och göra allt det där, sen så har jag tron i hjärtat, någon gång kommer jag sluta och jag kommer att gå till det jag tror på. Men om jag inte har den tron, även om jag lever bra, gör ingenting av det men jag har inte tron”.141 Tron finns som en visk- ning i individen: ”[J]ag menar att när jag tror på Gud, jag har det inne i mitt hjärtat, men jag döljer det, jag förtränger det. Men sen om någon kommer och snackar med mig, berättar att

139 _{Uppföljande intervju: Maryam, 2008-01-23.}

140 _{Inledande parintervju: Maryam och Yasemin, 2007-11-13.}

45

så… och så då har jag plats att lyssna, för jag har plats att ta in det. För jag har det någonstans inne i hjärtat [ohörbart]”.142

Trots sin tro skattar hon inte sig som vidare religiös eftersom hon också tycker att religiositet innefattar religiösa handlingar som hon endast sporadiskt efterföljer: ”[Jag är] [i]nte religiös men… alltså, jag har stark tro och eh… jag försöker att… praktisera min religion men jag är inte upp till hundra procent.”143 De krav på handlande som religionen ställer är delvis avhäng- iga livssituationen. Precis som Maryam menar hon att det är viktigt att praktisera sin starka tro, även om hon inte såsom Maryam underkänner den religiositet som brister i detta avseen- de.

Yasemins berättelse kretsar främst kring religionens kunskapsdimension och inte så mycket kring religiösa erfarenheter. Yasemin berättar målande om vad som händer människan efter döden, om satan och djinner. Dessa berättelser har hon i första hand fått muntligt återberättade av släktingar. Muhammed är en god person, en person som vägleder det goda handlandet. Att vara sunnit är enligt Yasemin att följa Muhammeds handlande. Muhammeds mänsklighet utgör en dragningskraft för Yasemin. I Muhammeds religiösa övertygelse finner hon en uni- versell strävan, vilket gör hennes egna religiösa strävan till en mänsklig erfarenhet: ”Det är kanske det som man dras till, för det var en vanlig människa precis som oss som ville se bu- det, att han fick det från… ja”.144 En del i hennes intellektuella förhållningssätt till islam är kontextualiserandet av religion som fenomen. Hon menar att alla religioner vill tro att de har rätt: ”Vi anser att islam är den rätta vägen ju… så om du säger att det är en annan Gud så … det är klart att det inte är en annan Gud, så vi anser att det är vår religion som är rätt, det anser alla religioner. Alla tror att de har rätt och så här [ohörbart]”.145 _{Det som står i Koranen gäller}

och det är Koranen som har full legitimitet, samtidigt menar hon att tolkning måste ske och att det är tolkningen som bygger en religion: ”Det är bara det att deras roller har tolkats på olika

142 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

143 _{Inledande parintervju: Maryam och Yasemin, 2007-11-13.} 144 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

46

sätt. Och det är den tolkningen som vi fått i Koranen, det är den som vi ska gå efter. Det är då man är muslim också.”146 Muslim blir alltså den som delar en tolkning med andra.

Yasemin och hennes familj uppmärksammar de flesta kalender- samt övergångsriter och flera religiösa plikter såsom allmosan. Hon ber fem gånger om dagen och är noggrann med tvag- ningen. I skolan förhåller hon sig pragmatisk till denna rit och tar igen missade böner när hon kommer hem. I familjen ber även fadern, modern och en storebror, vid bön ber familjen till- sammans och kvinnorna står bakom männen. Ramadan uppmärksammar familjen i stort sett till Yasemins belåtenhet och själv håller hon fastan. Yasemin och de andra kvinnorna följer inte med till moskén, men ibland läser Yasemin Koranen under tiden. Kvinnorna samlas då, något som Yasemin beskriver som en trevlig stund av gemenskap: ”Det är skönt… att slippa dem [männen][skratt]. Så brukar jag och mamma gå till våra grannar, det är mysigt”.147 Uttala Guds namn, samt sedvänjan att uttala inshalla och bismilla gör hon ofta. Hennes inställning till denna vardagsrit vände till det positiva när hon fick en teoretisk förklaring: ”Innan tyckte jag att det lät helt fult när man säger det, det var något jättetöntigt och så, men sen när han läraren förklarade varför man säger det, så säger jag det hela tiden, för nu vet jag varför man säger det [ohörbart], det betyder att jag underkastar mig Gud. Och om Gud vill. Inte om jag vill. Om Gud vill.148

5.2.2 Teman och vändpunkter

I Yasemins berättelse, liksom i Maryams, knyts religiositeten till uppfattningen om den egna personen: ”Det är mer privat. Eller, allting! Mitt liv styrs av det! [---]”.149 I Yasemins berättel- se finns en tydlig kronologisk utveckling av religiositeten med signifikanta vändpunkter där förmedlingen av religionen, genom manliga förmedlare, spelar en stor roll. När hon talar om sin och syskonens religiösa uppfostran, talar hon om fadern som ansvarig för detta. När hon funderar över de egenskaper som en man bör ha nämner hon de egenskaper som fadern uppvi- sar i sin religiositet; deltagande i böner och moskébesök samt tillhandahållandet av religiös

146 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

147 _{Inledande parintervju: Maryam och Yasemin, 2007-11-13.} 148 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

47

utbildning, såsom hon själv fått. Hennes tidiga barndom präglades av en trygghet i religiosite- ten, detta återberättar hon i affekt: ”Då var jag mycket religiös. När jag var runt… sex… till elva, var jag jättereligiös kommer jag ihåg. ” [---]Jag kunde typ alla historier om alla profeter, jag gick hem och berättade för mina föräldrar, pappa lyssnade på mig när jag berättade. Jag kunde läsa Koranen jättebra, kunde jättemånga sådana… vad heter det… hadither, sånt som profeten sagt, små repliker. De kunde jag när folk frågade mig, hur ska man göra så kunde jag säga att profeten Muhammed säger ’så och så’, det kunde jag. Men nu… jag kan inte sådant längre.”150 Detta övergick i en period av bortvändhet från religionen och Gud, något hon be- skriver i negativa ordalag. Vändpunkten kom då hon tog del av föreläsningar och koranupp- läsningar. Då återuppväcktes gudsrelationen och hon återvände till ett religiöst beteende. I samband med detta berättar hon att hon tog på sig slöjan. Genom berättelsen har Yasemin en stark emotionell koppling till Koranen och hon berättar synbart rörd om viktiga suror och pas- sager, hon återkommer också till den manliga föreläsare som berört henne och som kunnat så mycket om Koranen: ”Alltså kanske… innan jag tog på mig slöjan exempel så var det mycket så… ja, man umgicks med vissa personer som ’ja vad är Gud, vad har han gjort för oss’ så blev man helt så: ’ja, det är sant’ men sen när jag gick till föreläsning så gick jag till så prata- de jag med… alltså han var jättesnäll och pratade mycket, han ville övertyga oss om att Gud finns så pratade han så så brukade jag säga: ’att dom säger sånt och sånt och jag vet inte vad jag ska tro’ så började han typ hämta saker: ’läs denna versen, läs det, titta där’. Så gör jag det, och det är sant Gud finns.”151 Hon återkommer flera gånger till denna föreläsare: ”Så gick jag dit, jag lyssnade på det han sade, en sådan ung kille, han var kanske tjugotvå år, du kunde inte tro vad han sade [eftertryck] alltså det var så fint att bara lyssna på honom, en tjugotvå- årig kille snackar så här. Jag blev helt så ’jag vill ta åt mig av det han säger’. Han beskrev hur en muslimsk tjej ska vara, jag tänkte jag vill också vara en sådan. Kanske inte nu på direkten så, men steg för steg så ska jag bli en sådan tjej”.152

Just förmedling av religiösa mönster är en handling som passar män, menar Yasemin, samti- digt som hon inte utesluter kvinnors förmedlande. Hennes egna erfarenheter visar att män dels är mer kunniga, dels mer rättvisa: ”Jag tycker att man, om jag ska vara ärlig, är mer rättvis om

150 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

151 _{Inledande parintervju: Maryam och Yasemin, 2007-11-13.} 152 _{Uppföljande intervju: Yasemin, 2008-01-08.}

48

han predikar så, för när en kvinna predikar, jag har hört många kvinnor predika så säger de ’Hon får inte göra det, hon får inte göra det, hon ska inte säga så’ men mannen han pratar så ’det är fint om en tjej gör så här och så här’, det är finare att lyssna på honom, hur han värde- sätter en kvinna. Men en kvinna, hon dömer alltså, så jag tycker inte det är fint”.153

Den muslimska kvinna hon är idag, är på väg mot den kvinna som föreläsaren beskrev, men är inte där ännu: ”[D]et finns mycket mer som jag borde ta tag i, som nu som jag säger att jag inte kan så mycket om min religion, det är fel. Jag borde kunna mycket om min religion när du kommer och frågar mig ’vad är islam’ ska jag kunna förklara exakt vad islam är. En sådan muslim ska… jag måste vara det”.154 _{Det som står i vägen för den utveckling av religiositeten}

är enligt Yasemin den egna viljan, till skillnad från Maryam som ser sociala och strukturella hinder för en god religiositet. Båda menar dock att det är i äktenskapet de fullt ut kan leva religiöst. Yasemin säger: ”[---]Gifta sig och skaffa barn, det är halva religionen”.155 Yasemin ser den goda religiositeten som en kamp mot världens frestelser och det egna jaget, en kamp som sker med hjälp av förebilder som i hennes fall varit män. I religionen finns mönster för kvinnligheten som är viktiga att följa. Samtidigt är utvecklingen av religiositeten ett emotio- nellt laddat företag som knyts till den viktiga utvecklingen av jaget och inte minst gudsrela- tionen.