Jordägostrukturen 1300—1500

Långnäskomplexet

Öster om sjön Åländern fanns ett godskomplex bestående av tre enheter, där Långnäs var geografiskt centrum. Enheterna ägdes 1562 av Claes Andersson (Ekeblad), vars sätesgårdar var Stola och Frösunda i Kållands härad i Väster-götland.⁶ I området kring Långnäs ägde Claes Andersson, förutom Långnäs, även Dockekulla och Hålebo. Claes Andersson ägde även andra gårdar i centrala delen av socknen. Han ägde en av frälsegårdarna i Kättilstads kyrkby, båda gårdarna i Norstad och en av frälsegårdarna i Västersum, samt två mindre enheter, Bellinge och Brevassa, i centralbygdens utkant.

Långnäs finns belagt som sätesgård under 1300-talet för olika medlemmar i den högfrälse släkten Ulv.⁷ Dockekulla saknar medeltida belägg. Hålebo är belagt 1412, då en person där uppträder som fastevittne.⁸ Det geografiska läget och ortnamnet tyder på att Hålebo är en sekundär enhet, troligen koloniserad från Långnäs. Att Dockekulla på ett eller annat sätt hänger samman med Långnäs framgår av att enheterna storskiftades tillsammans.⁹

Claes Anderssons mormor var Ebba Arendsdotter (Ulv). Ebba Arends-dotter var gift med Nils Clausson (Stolaätten). Parets gods ärvdes av Arends-dottern Agneta Nilsdotter, som i sin tur var gift med Anders Hansson (Ekeblad). Deras son var alltså Claes Andersson. Den Ekebladska släkten kom genom Anders Hansson att ta över stamgodset Stola från Stolaätten.¹⁰ Detta visar att Claes Andersson på mödernet hade släktskap med släkten Ulv. Det finns också ett belägg för att Claes Andersson (Ekeblad) innehade gods som under 1400-talet hade tillhört Ebbas fader Arend Bengtsson (Ulv), och som alltså måste ha haft den ovan nämnda arvsgången. I Rumskulla socken i Småland ärvde Arend Bengtsson jord 1453,¹¹ och denna jord innehades av Claes Andersson (Ekeblad) 1562.¹²

Den del av ätten Ulv som Arend Bengtsson tillhörde utgår från Bengt Filipsson och hade sedan lång tid haft gods i Kinda härad och hade under 1300-talet bl.a. Långnäs i Kättilstad socken som sätesgård. Arend Bengtsson själv hade Nynäs i Södermanland som sätesgård.¹³

Mycket talar alltså för att Claes Anderssons spridda gods i socknen år 1562, dvs Långnäskomplexet, en gård i Kättilstad kyrkby och båda gårdarna i Norstad samt en gård i Västersum, ”ursprungligen” hade varit ett samman-hängande komplex, som under 1300 och 1400-talen hade ägts av släkten Ulv.

6 Elgenstierna ”Ekeblad”.

7 ÄSF s. 298 och 303, se även SD 589 samt Zielfelt 1966 s. 53.

8 SD 1639.

9 LSA D60-29:1.

10 Elgenstierna ”Ekeblad”.

11 Brev 23/4 1453 Aspnäs, RAp.

12 Almquist FRGSm s. 225.

Slutsatsen av ovanstående utredningar är alltså att ätten Ulv sannolikt var en stor jordägare i Kättilstad socken under medeltiden. Ätten Ulv är en gren av Folkungaätten, och stamfadern härstammade från Karl den döve.¹⁴

Söderökomplexet

Söderökomplexet utgjorde ett samlat godskomplex i södra änden av sjön Ämmern. Området ligger i det område som närmast gränsar till centralbygden. Området saknar kända fornlämningar från förhistorisk tid, bortsett från en fornborg, vilket skulle kunna tyda på att området koloniserats först under medeltiden.

Vid mitten av 1500-talet var alla ingående enheterna frälsejord, och de ägdes av Malin Eriksdotter (Gyllenstierna), vars sätesgård var Bergkvara i Småland. I komplexet ingick då, förutom Söderö, även Kvarntorp, Falla, Gassemåla och Bjälebo. I de äldre lantmäteriakterna över enheterna finns tydliga indikationer på att samtliga, utom Kvarntorp, tagits upp på det som tidigare var Söderös mark. Till exempel är flera av enheterna karterade till-sammans med Söderö.¹⁵ Att enheterna på ett eller annat sätt hänger ihop framgår också av de medeltida beläggen. Ända sedan första belägget 1412 tas enheterna upp tillsammans, och Falla omnämns även som ett torp under Söderö.

Söderö med tillhörande gods nämns i de skriftliga källorna första gången i början av 1400-talet. Vid den tidpunkten är det fråga om ett lågfrälse gods-komplex, då en Ingolf Kropper sålde komplexet till Harald i Ryda (Oppeby socken).¹⁶ Denne Harald i Ryda kallas 20 år senare Harald Skalle, då han i sin tur sålde godset vidare.¹⁷ Vid mitten av 1400-talet ägdes godset av Birgitta Magnusdotter (spets från sidan, Knut Sommarssons hustru), som år 1454 sålde gårdarna till kung Karl Knutsson (Bonde).¹⁸ Av intresse är det faktum att Birgitta Magnusdotters vapenbild, spets från sidan, fördes av en Bengt Skalle, som är känd från samma tidsperiod och alltså hade samma tillnamn som Harald Skalle. Vi har alltså här ett lågfrälse godskomplex som efter 1430-talet övergick till högfrälset. Vi vet inte om de första kända ägarna Ingolf Kropper och Harald i Ryda/Harald Skalle var frälse. I inget av breven nämns om de har sigill och veterligen finns inget frälsebrev bevarat. Uppenbarligen är de dock att betrakta som storbönder eller stormän, eftersom de ju ägde ett gods-komplex. Ryda i Oppeby socken kom senare under 1400-talet att vara sätes-gård för Påvel Krom och Gunilla Stensdotter (Bese).¹⁹

14 SBL ”Folkungaätten”.

15 LSA D60-38:1 och D60-38:2 (lådakt).

16 SD 1639 (jfr dock lokaliseringen av ”Syndridh” i SD), C4, C24 och C26, RA. OBS! OAU har inte

med alla enheter i belägget 1412, tex inte Söderö.

17 Brev 3/5 1432 Skärlunda, RAp.

18 C4 fol. 12, RA.

I de medeltida breven finns inget belägg för att Söderö eller någon av de andra enheterna i komplexet skulle ha varit sätesgård eller huvudgård (dock uppges ett torp Falla ligga under Söderö 1412). Det som hittills klart framgår är endast att Söderö varit centrum för kolonisationen av de andra enheterna i komplexet.

Räckeskog- och Norrökomplexet

Det tredje godskomplexet som kan identifieras i frälselängden 1562 är de gårdar som då ägdes av Jacob Turesson (Rosengren), vars sätesgårdar var Grensholmen i Vånga Bergslag i Östergötland och Skedevid i den till Kättil-stad angränsande socknen TjärKättil-stad.²⁰ Utom enheterna Räckeskog och Norrö ingick 1562 även Fallvik samt troligen även Ärenäs, som dock inte var en egen enhet vid denna tid. Godskomplexet ligger samlat vid sjön Ämmerns östra strand.

I första belägget 1303 omtalas curia Räckeskog och curia Norrön som dom-prosten Vimund lät ingå i ett byte med Gudmund Gudmundsson.²¹ Dom-prosten Vimund kan hänföras till en regional aristokrati i Kindabygden under 1200-talets sista fjärdedel.²² Gudmund är svårare att få grepp om, vi känner inte hans vapenbild och inte vilken släkt han tillhörde. Vi vet att han år 1303 bytte bort sin huvudgård (troligen sätesgård) Vreta i Vist socken, till dom-prosten. Vreta var en stor gård, då domprosten lämnade en stor mellangift för bytet. Genom en senare tvist om Vretas gränser vet vi att Vreta tidigare hade ägts av Gudmunds släkting, som hette Ambjörn, och att de båda bar tillnamnet Krumme. Innan Ambjörn omtalas en Gudmund Gaas som ägare till Vreta.²³ Gudmund Gudmundsson förefaller vara en regionalt förankrad storman, vars förfäder innehaft gården Vreta åtminstone sedan 1200-talets mitt.

I nästa belägg för Räckeskog omtalas två gårdar, som Håkan Johansson (fyra spetsar i dexter) testamenterar till Vreta kloster.²⁴ Även Håkan Johansson var troligen en man som kan knytas till ett regionalt Kindafrälse. Han genomförde på 1360-talet flera jordtransaktioner i Kinda härad. Hans sätesgård var Föllingsö i Kisa socken (se nedan), som han bytte till sig från en tidigare kanikeprebenda, stiftad av ovan nämnde domprosten Vimund, mot gods i Vårdnäs socken.²⁵ Möjligen erhöll Håkan godset i Räckeskog i samband med att han bytte till sig Föllingsö på 1360-talet.²⁶ År 1417 bytte sedan Vreta kloster bort de av Håkan Johansson skänkta gårdarna, bland annat en gård i

20 SoK s. 237 och Mattisson 1986 s. 185.

21 DS 1381 och intyg 1306, där Gudmund heter Ingeborgason, DS 1494.

22 Schück 1959 s. 415.

23 Rosman 1923 s. 134.

24 DS 7951, SRP 892.

25 DS 6577, SRP 523.

26 Räckeskog skulle alltså ha haft samma historia som Föllingsö. Dock står inget i beläggen om detta. Ett annat alternativ är att Håkan Johansson eller hans hustru var arvsberättigad till Vimund.

Räckeskog, till Hans Lybekka och hans hustru Ingrid Nilsdotter.²⁷ Dessa per-soner är förmodligen lågfrälse. Med stor sannolikhet var Hans Lybekka eller hans hustru arvsberättigade till Håkan Johansson då de i samma brev avstår alla anspråk på den jord som Håkan testamenterade till Vreta kloster i utbyte mot att de erhåller några gårdar av klostret.

För Norrös del saknas kända belägg mellan 1300-talets början och 1500-talets mitt. Det går inte att för närvarande avgöra om Norrö delat öde med Räckeskog eller ej. Det som talar emot det är att i Håkan Johanssons olika jordtransaktioner och testamenten uppges alla de gårdar som ingår, och Norrö nämns inte i dessa sammanhang. I Håkan Johanssons testamente uppges också att han själv förvärvat de gårdar som ges bort, bland annat då Räckeskog. En möjlighet kan då vara att han aldrig förvärvade Norrö. Från 1417 kom de båda gårdarna i Räckeskog att ha olika öden, den ena blev kvar i Vreta klosters ägo, medan den andra byttes bort till Hans Lybekka med hustru, och sannolikt är de gårdar vi ser i frälselängden 1562 dessa gårdar.

En omständighet bör kommenteras angående de medeltida beläggen för Räckeskog. I det äldsta belägget omtalas enheten som en curia, dvs huvud-gård. I nästa belägg omtalas enheten som en by, eller egentligen ”två byar som heter Räckeskog” (villis dictis Räckeskog”). I den svenska översättningen från latinet har man alltså i DS valt att översätta ”villis” med byar, medan man i SRP har valt att översätta med ”båda gårdarna i R…”. I belägget från 1417, där brevet i original är på svenska, så talas om en gård ”i badhom byomen som Räckeskog heter”.²⁸ Mycket talar således för att man har sett Räckeskog som två byar, eller två enheter.

En tolkning kan då vara att efter bytet 1303 delades curian Räckeskog upp i två enheter, eller att Räckeskog redan 1303 bestod av två enheter, en huvud-gårdsdel och en landbogård. Framöver kom de olika delarna att skiljas åt, och man talade då om två byar (egentligen två enheter, ensamgårdar). Detta resone-mang styrks av den äldsta kartan över Räckeskog. Av kartan framgår att enheten då har samlad bebyggelse men att inägomarken är delad i fyra gärden, och att bebyggelsen då låg perifert i förhållande till två av gärdena. Detta skulle kunna tyda på att Räckeskog tidigare bestått av två separata enheter, med varsina två gärden, men att bebyggelsen vid tiden för karteringen flyttat samman till en gemensam bytomt.

I kartan över Räckeskog 1695 finns även indikationer på en ödelagd enhet. Lantmätaren har kommenterat att det finns ödeåkrar,²⁹ och på häradskartan heter området Buskekulla utjord. Buskekulla är en kyrkoutjord i 1500-talets jordeböcker, och tas upp som en äng i forskningsarkivets register. Rekogno-seringar på platsen våren år 2000 kunde bekräfta antagandet om en ödelagd

27 SD 2313.

28 SD 2313.

gård. Cirka 250 meter nordväst om nuvarande gårdsbebyggelsen påträffades bebyggelselämningar efter gården. Mönstret stämmer med andra kända fall.³⁰

Sammanfattningsvis, vid rekonstruktionen av godskomplexen vid 1500-talets mitt i Kättilstad socken framkom att Långnäskomplexet och Söderö-komplexet framträder som samlade även under medeltiden. Vissa enheter i komplexen kan ha sålts eller tillkommit genom förvärv. Annars tycks dessa godskomplex framför allt ha utvidgats genom etablering av nybyggen. Detta är framför allt tydligt i Söderökomplexet, där Falla och Bjälebo i tur och ordning tillkommer under 1400-talet, och Gassemåla tillkommer under 1550-talets andra hälft. Räckeskogskomplexet förefaller däremot ha varit samlat vid 1300-talets början, men sedan ha splittrats på olika ägare under resten av medeltiden, och åter blivit samlat under 1500-talet.

Sedan nu en genomgång har gjorts av de olika godskomplex som framträder i 1500-talsmaterialet skall en närmare undersökning göras av de övriga byarna i socknen. Som kunde konstateras ovan, i inledningen av detta kapitel, så ger den jordägostruktur som kan iakttas i såväl 1500-tals- som medeltidsmaterialet ett splittrat intryck, där ett flertal personer av flera olika släkter ägde jord. Under andra halvan av 1300-talet och under 1400-talet är det vid ett ytligt betraktande inte fråga om några samlade godskomplex utöver de som tagits upp ovan. Frågan är då om det bakom denna bild går att identifiera godskomplex och samlade gods i socknen. För att utreda detta blir det nöd-vändigt att göra en relativt detaljerad genomgång av de olika gårdarnas ägare och ägarnas släktskapsförhållanden. Dock kommer inte alla belägg att tas upp till behandling. För detta hänvisas till kasuistiken. Första kända ägare är kursiverade.

Kättilstad by

Kättilstad by bestod vid mitten av 1500-talet av fyra gårdar, varav en gård var prästgård. I anslutning till byn ligger också kyrkan.

Vid ett jordbyte år 1383 bytte Erik Valdemarsson (Folkungaättens

valdemarsgren) bort ett flertal gårdar i Östergötland, bland annat ett gods i

Kättilstad socken och andra gårdar i Kinda härad.³¹ I brevet omtalas en stor gård (fyra attungar) i Kättilstad by först bland godsen i Kinda, därefter följer flera mindre gårdar i olika socknar samt gårdarna i Kättilstad socken. Av dessa omtalade gårdar ligger samtliga, utom Kättilstad by, i socknens norra skogs-bygd vid gränsen mot Bankekinds härad. Erik Valdemarssons sätesgård var sannolikt Fiholm, Österrekarne härad i Södermanland.³² Ägare efter bytet 1383 blev Bo Jonsson (Grip), som vid denna tid samlade gods i trakten samt byggde borgen Bjärkaholm i Vist socken.

30 T.ex. Berg 1993 (opublicerad).

31 Norrk. medelt. s 62.

Ordningen i vilken de olika gårdarna nämns, där gården i Kättilstad by nämns först, skulle kunna tyda på att denna gård var huvudgård för Erik Valdemarssons gods i Kinda härad. Det som styrker detta är att de mindre gårdarna i skogsbygden alla ser ut att ha tillkommit relativt sent; topografin, fornlämningsbilden och ortnamnen tyder på relativt unga enheter, och de skulle kunna vara upptagna på det som, innan enheterna togs upp, var socken-/häradsallmänning. Gårdarna ligger i utpräglad skogsbygd i gränsområdet mellan två härader. En tolkning skulle då kunna vara att kolonisationen av dessa enheter utgått från en hypotetisk huvudgård i kyrkbyn.

De olika underlydande gårdarnas öden under medeltiden är inte närmare kända efter att Bo Jonsson blivit ägare till dem. Några av dem försvinner uppenbarligen och kan inte identifieras i 1500-talsmaterialet eller i det äldre kartmaterialet. Några tas upp som skog respektive äng i 1500-talets jordeböcker, medan de flesta inte tas upp i jordeböcker förrän på 1600-talet, och då som krononybyggen. Sannolikt har samtliga dessa gårdar lagts öde någon gång efter 1383, och sedan inte återkoloniserats förrän under 1600-talets första hälft. Några av gårdarna kom aldrig att återkoloniseras. Bland annat gäller detta gården Siggebo, vilken ingick i bytet år 1383 men sedan inte nämns i skriftliga källor. Vid fältrekognoseringar kring nuvarande Siggebo-sjön våren år 2000 kunde fossil åkermark och en övergiven bebyggelseplats lokaliseras. Fältmaterialet styrker antagandet om en liten gård som sannolikt ödelades under den senmedeltida agrarkrisen.

Bild 3.1 Ett odlingsröse och en åkerkant vid platsen för den under medeltiden övergivna gården Siggebo.

År 1386 gjordes ett nytt stort jordbyte som berör gårdarna i Kättilstad socken. Bo Jonsson bytte då bort gods till Torkel Haraldsson (Gren), som vid denna tid byggde upp ett godskomplex kring Skedevid i Tjärstad socken (omedelbart norr om Kättilstad).³³ Därvid fick Torkel Haraldsson ovan nämnda gårdar i centrala Kättilstad, samt åtta attungar i Kättilstad kyrkby. Vad gäller gården i Kättilstad kyrkby sägs att torp och torpställen inte omfattades av transak-tionen.³⁴ I och med denna kom de gårdar som omfattades av bytet att ingå i ett lokalt gods, med Skedevid som huvudgård. Huruvida detta byte blev bestående eller ej kan ifrågasättas. I ett brev från år 1400 pantsätter nämligen Bo Jons-sons arvingar flera gårdar i Kinda härad till Torkel Haraldsson, bl.a. gården i Kättilstad, för Torkel Haraldssons fordran efter Bo Jonsson. Detta kan tolkas så att bytet mellan 1386 och 1400 befunnits ogiltigt och att gårdarna gått tillbaka till Bo Jonssons arvingar och att Bo Jonssons dödsbo på något sätt stod i skuld till Torkel Haraldsson. En hastig undersökning av de övriga gårdarna som ingick i bytet 1386 tyder på att endast delar har återgått och ägdes under 1500-talet av personer med anknytning till Bo Jonssons arv, näm-ligen ätterna Natt och dag, Grip och Sture, medan andra gårdar ägdes av per-soner med anknytning till Gren-godsets arv, Bååt och Bååt-Snakenborg. Det mesta tyder på att det endast var gammalt folkungagods som ingick i det troligt ogiltigförklarade bytet, medan gårdar med annan proveniens inte ansågs ogiltiga. Detta stämmer väl med det man vet om räfsterna i Östergötland i slutet av 1300-talet i samband med drottning Margaretas svenska räfst, där gammalt folkungagods som hamnat under frälset förklarades som ogiltigt, t.ex. Bjälbo och Sväm i Ödeshögs socken.³⁵ Samma sak skulle alltså kunna gälla för huvudgården Kättilstad.

Gården i Kättilstads kyrkby ägdes år 1562 av Erik Månsson (Natt och dag), som tillhörde den gren av släkten Natt och dag som fick del av Bo Jonssons arv, eller också möjligen Torkel Haraldssons arv genom hustrun Bengta Bosdotter (Natt och dag).³⁶

Vad gäller äldre ägoförhållanden i Kättilstad by finns belägg, vilket gör det möjligt att rekonstruera jordägandet bakåt i tiden. Vid bytet 1386 erhöll Torkel Haraldsson åtta attungar i Kättilstad by av Bo Jonsson, som sin tur bytt till sig fyra attungar av Erik Valdemarsson 1383 (se ovan). Samma jord (fyra attungar) ägdes 1354 av Eriks far Valdemar Eriksson, som då pantsatte fyra attungar i Kättilstad med landbor och andra tillagor.³⁷ Vi kan alltså konstatera att Folkungaätten (valdemarsgrenen) ägde betydande gods i Kättilstad socken under 1300-talet med en sannolik huvudgård i kyrkbyn, men att detta gods, som framgått ovan, sedan kom att skingras och gå olika öden till mötes.

33 Mattisson 1986.

34 Brev 11/3 1386 Linköping, LStB.

35 Rosén 1950 s. 204 ff.

36 Elgenstierna ”Natt och dag” s. 385.

Den tredje gården i Kättilstads kyrkby ägdes år 1562 av Claes Andersson

(Ekeblad). Troligen saknas belägg för denna gård under medeltiden. Claes

Anderssons gods har konstaterats komma från släkten Ulv, som ägde Lång-näskomplexet under 1300-talet.

Det äldsta kända belägget för Kättilstad är från år 1280 då lagmannen i Östergötland Bengt Magnusson (Folkungaättens lagmansgren) utfärdar ett brev i Kättilstad angående en förläning av kronans allmänningsmark till Nils Sigridsson (Natt och dag).³⁸ Det är oklart om Kättilstad var Bengts sätesgård. Han kan vid utfärdandet av brevet ha befunnit sig på en av släktens huvudgårdar.

Västersum

Två gårdar i byn Västersum hade under 1300-talets mitt ägts av Ingegärd

Larsdotter (Sparre av Aspnäs).³⁹ I ett donationsbrev från 1381 ger nämligen Magnus Porses änka Elin Gregersdotter (Sandbroätten) gods i Västmanland, Närke och Kinda härad i Östergötland till Västerås domkyrka.⁴⁰ I brevet sägs att Magnus Porse var arvinge efter Ingegärd Larsdotter och hennes son, och att det var dessas önskemål att de omnämnda godsen skulle användas till två proventor vid Västerås domkyrka (se Släkttabell 3.1). Ingegärd var gift med Arvid Kettilsson (Gren), och de bodde på sätesgården Ekeby i Rytterne socken i Västmanland. ⁴¹ Godset i Kinda härad ingick sedan i några bytesaffärer, där först Bo Jonsson bytte till sig jord,⁴² för att sedan åter byta bort denna jord till Torkel Haraldsson (Gren) år 1386.⁴³ År 1454 bytte Ida Johansdotter (Bylow) bort bl.a. en gård i Västersum till kung Karl Knutsson (Bonde).⁴⁴ Ida Johans-dotter var arvtagare till en del av godset efter Bo Jonsson,⁴⁵ och kan således ha erhållit gården i Västersum den vägen. Den tredje gården i Västersum ägdes år 1562 av Claes Andersson (Ekeblad). För denna gård saknas det belägg under medeltiden.

Valla

Den förste kände jordägaren i Valla var Bo Jonsson (Grip). Valla ingick i hans stora byte med Torkel Haraldsson (Gren) 1386.⁴⁶ Under 1440-talet görs sedan två affärer med jord i byn. Först säljer Knut Karlsson (Örnfot) fyra attungar i

38 DS 700. Se även Blomqvist 1978 s. 41.

39 Se Gillingstam 1952 s. 83 ff, jfr Mattisson 1986 s. 180, som menar att det snarare var Arvid

Kettilssons arvegods. Detta är dock mindre troligt då godset gick i arv på Ingegärds sida, till hennes moders son Magnus Porse. För arvsgång i allmänhet, se Liljeholm 1950 och 1952.

40 SRP 1609. 41 se Mattisson 1986 s. 180. 42 SRP 1717. 43 Brev 11/3 1386 Linköping, LStB. 44 1454 u. d. u. o., C4, RA. 45 Rosman 1923 s. 310 ff. 46 Brev 11/3 1386, LStB.

Valla till Mats Nilsson.⁴⁷ Denna gård tas upp som skattehemman i jordboken från 1500-talets mitt. År 1444 sålde sedan Bengt Gunnarsson (tre sjöblad) och hans hustru Elin Jönsdotter (hjorthorn) jord i Valla till Kättilstads kyrka.⁴⁸ Sannolikt var det Elins arvejord som såldes. En släktutredning (se Släkttabell 3.2) visar att Knut Karlsson och Elin Jönsdotter var kusiner, och deras