Efter en relativt omfattande genomgång av den tidigare forskningen är det dags att återvända till de problemområden som kommer att undersökas och diskuteras närmare i avhandlingen. Ovan framgick att de grundläggande pro-blemen i avhandlingen har det gemensamt att de handlar om godsen som fenomen i ett långt tidsperspektiv och dess påverkan på landskapet och bebyg-gelseutvecklingen. Här skall de olika problemområdena presenteras mer in-gående.
1.4.1 Godsen och landskapet
I denna avhandling står landskapet och det geografiska området i fokus. Min utgångspunkt är att en av de viktigaste faktorerna vad gäller godsens påverkan på landskapet är godsdriften. Det sätt på vilket godsägaren ekonomiserade sitt godsinnehav satte avtryck i landskap och bebyggelsestruktur. Av de teoretiska resonemangen ovan framkom att frågan om godsdriften rymmer, utöver den ekonomiska, också en social dimension. Det handlar då om relationerna mellan de olika samhällsklasserna. Under den här behandlade perioden
154 Tollin 2001.
handlade det om de sociala relationer som hängde samman med det sätt på vilket jordägaren tillgodogjorde sig ett framför allt agrart överskott. Denna sociala dimension av godsdriften får direkt betydelse för bebyggelse-strukturen. Ett system som byggde på slaveri hängde samman med huvud-gårdsdrift, och ett system med frigivna slavar och med personliga beroende-förhållanden mellan jordägare och landbo innebar också huvudgårdsdrift och geografisk närhet mellan huvudgård och underlydande landbogårdar.156 På detta sätt utgör godsdriften en viktig länk mellan de ekonomiska och sociala förhållandena å ena sidan och landskapets utformning å andra sidan. Typ av godsdrift påverkar alltså den rumsliga formen.
I de empiriska undersökningarna kommer det att bli fråga om att kartlägga förekomst av gods samt sätes- och huvudgårdar under olika tidsperioder. Denna kartläggning bildar grunden för resonemanget om bebyggelsestruktur vid olika tidpunkter, och indirekt kan det även säga något om godsdriften.
Ovan framgick att den tidigare forskningen endast har behandlat enskilda personers och släkters gods. Jag avser i stället att studera ett geografiskt område. För det första innebär det angreppssättet att inte endast högadliga personers gods studeras (i det geografiska området finns såväl högadliga som lågadliga gods representerade). När endast enskilda gods undersöks vet vi inte om det samtidigt har funnits andra gods, tillhörande andra släkter, inom området. För det andra innebär detta att, till skillnad från tidigare forskning på området, fenomenet gods och landskap studeras utifrån den helhet som landskapet utgör. Detta innebär att även gårdar som inte ingick i olika godskomplex måste studeras. Helheten, där godsen kan ses som en del bland andra delar, är alltså viktig.
Ett viktigt syfte med att behandla godsen i ett landskapsperspektiv är att det därigenom blir lättare att frigöra sig från de kamerala begreppen knutna till olika historiska perioder och specifika privilegier. Sett ur landskapets syn-vinkel och i ett lokalt perspektiv kan sätesgård/säteri/gods/godskomplex ses som fenomen snarare än kamerala begrepp.
1.4.2 Frälsegodsens omfattning och skattejordens
Av genomgången av den tidigare forskningen framkom att det finns en allmän bild av det svenska agrarsamhället som gick ut på att de självägande bönderna utgjorde det dominerande inslaget i samhället och att förhållandena i Sverige var annorlunda än på kontinenten, där storgodsen utgjorde det dominerande inslaget. Denna bild av Sverige faller tillbaka på den ovan refererade bilden av det ursprungliga samhället med fria jämlika bönder. Det framkom också att det finns motsatta uppfattningar gällande hur omfattande och betydande frälse-godsen var och att den allmänna bilden har sedan länge modifierats av forskningen. Men trots detta lever bilden kvar som ett bakgrundsbrus i den
aktuella forskningen. Bland annat menar aktuella översikter att det svenska medeltidssamhället i allt väsentligt bar feodala drag, där bönderna exploa-terades av en överklass (frälse och krona) och med en kung som hade överhöghet över all mark och all produktion, men att det ursprungliga ändå var de självägande bönderna.157
Vi kan vidare konstatera att det saknas systematiska studier av frälsegodsens omfattning på lokal nivå och av geografiska områden under framför allt medeltiden. Även från 1500-talet och framåt saknas sådana under-sökningar på lokal nivå och med utgångspunkt i ett geografiskt område. Ett nytt grepp för att studera detta är att studera ett geografiskt område, och inte utgå från vissa gods eller släkters gods. Hela området måste således studeras, och inte enbart det som kan betraktas som frälsegods. Här blir alltså det lokala perspektivet viktigt och genom att se det utifrån det geografiska områdets perspektiv så kan graden av godsdominans under olika tidsperioder klarläggas. En viktig fråga i mina undersökningar är alltså hur betydelsefulla frälse-godsen var och vilken omfattning de hade i relation till andra kategorier av jordägare i bygden, det vill säga hur stor andel av jorden ägdes av frälset och ingick i någon form av godsdrift under olika tidsperioder och hur stor andel av jorden ägdes av självägande bönder respektive kronan. En annan viktig fråga är i vilken utsträckning gårdarna var att betrakta som ströfrälse eller som ingående i ett geografiskt samlat godskomplex, kanske med huvudgårdsdrift.
1.4.3 Frälsegodsens lokalisering
I forskningsläget ovan framkom att undersökningar i Mälardalen har visat att frälsegodsen under medeltiden låg perifert i förhållande till skattejorden. Ofta var de lokaliserade till centralbygdernas utkanter.158 Dessa iakttagelser byggde på senmedeltida förhållanden avspeglade i jordeböcker från 1500-talets mitt. Nya undersökningar har visat att huvuddragen i den rådande bilden visserligen stämmer, men att det förekommer att tidigmedeltida frälsegods har försvunnit från att ha legat i centralbygderna till att under senmedeltiden inta de mer perifera lägena. I centralbygderna har sedan ägoförhållandena förändrats fram till senmedeltiden så att de tidigmedeltida frälsegodsen på sätt ligger dolda.159 Denna bild förstärks av studier över hela Mälardalen som visar på en påtaglig omflyttning av frälsets sätesgårdar under medeltiden, från centralområden till mellan- och skogsbygd. Denna omlokalisering av sätesgårdarna skedde sanno-likt före 1300-talets slut.160 Liknande omflyttningar har också iakttagits i Skåne från 1300-talet fram till slutet av medeltiden.161
157 Lindkvist & Ågren 1985 s. 31.
158 Sporrong 1985 s. 189.
159 Rahmqvist 1996.
160 Huuva 1996 (opublicerad).
Den nya forskningsresultaten visar alltså att det finns skäl att ifrågasätta den rådande bilden av frälsegodsen som generellt lokaliserade till central-bygdernas utkanter. Denna bild är antagligen senmedeltida och resultatet av en omlokalisering och förskjutning av godsen från centralbygderna till central-bygdernas utkanter. En central fråga blir då var frälsejorden låg i det studerade området i Östergötland under medeltiden respektive 1500-talet och om det är någon skillnad mellan de olika tidpunkterna.
1.4.4 Bondebygd – godsbygd och frälsegodsens ursprung
I kapitlet om forskningsläget ovan framkom att en vanlig uppfattning är att se bondebygd och godsbygd som två motsatser, där godsbygden tillkommit på bekostnad av bondebygden. Det ursprungliga och naturliga var bondebygden medan godsbygden var något sekundärt tillkommet som på olika sätt drabbade bondebygden. Denna syn byggde på vad som hände vid säteribildningen på 1600-talet på några platser i Mälardalen
I avsnittet om jordägandet och landbosystemet ovan (kap. 1.2.3) berördes frågan om de feodala egendomsförhållandenas uppkomst. Denna fråga hänger intimt samman med frågan om frälsegodsens ursprung. Där ställdes en syn, som gick ut på att de feodala egendomsförhållandena i stor utsträckning upp-stod genom att fria självägande bönder gav upp sin frihet, mot ny forskning i Norge, vilken har medfört en omproblematisering av detta frågekomplex. I detta ligger också ett ifrågasättande av det vikingatida samhället som bestå-ende av jämlika fria självägande bönder, som kom att bilda grundvalen i det medeltida samhället, nämligen skattebonden. Det finns alltså all anledning att ifrågasätta bilden av skattebönderna som det ursprungliga och de medeltida frälsegodsen som sekundära fenomen.
Tillsammans reser problemen om bondebygdens rumsliga och krono-logiska relation till godsbygden och frälsegodsens ursprung frågan om vem som ägde, brukade och bebodde marken i centralområdena under äldsta medeltid och slutet av förhistorisk tid. För att närma sig denna fråga krävs studier av geografiska områden vad gäller de kända jordägoförhållandena under medeltiden och rekonstruktioner av jordägoförhållandena under äldre medeltid genom släktskapsstudier kring de jordägande personerna.