Här kommer strukturen i det frälse jordägande att tas upp översiktligt i de under-sökta häraderna utifrån Frälse- och rusttjänstlängden 1562. Ovan nämndes att denna längd för Kinda härad har luckor vad gäller en mindre del av Horn socken och hela Hycklinge socken. I de fall upplysningar saknas från år 1562 har uppgifter från 1570- och 1580-talen använts utifrån Almquists tabeller.3 De flesta av de jordägande personerna torde vara desamma vid denna senare tidpunkt som år 1562. Ett viktigt undantag utgörs av Sten Banérs gods i Hyck-linge socken. Sten Banér torde ha ärvt en del av godset av sin mor Margareta Pedersdotter (Bielke), vars far och (barnlöse) farbror köpte några av gårdarna år 1515.4 En annan del av godset torde vara hustrun Margareta Birgersdotters
3 Almquist FRGÖ s. 458 ff.
(Grip) gods.5 Paret bodde på Brokind under 1580-talet. Margareta Birgersdotter hade fått sätesgården Brokind i morgongåva av sin förre make Erik Månsson (Natt och dag), som avled år 1563 eller 1564.6 Detta medför att Brokind har räknats som sätesgård två gånger i sammanställningarna nedan, dels som Eriks Månssons sätesgård och dels som Sten Banérs. Detta förhållande förrycker dock inte huvudresultaten som framkommer i studien.
För att studera frågan om godsstrukturen är det viktigt att dela in de frälse jordägarna i olika kategorier. I den tidigare forskningen om frälsegods under olika tidsperioder har man gjort åtskillnad mellan hög- och lågfrälse. I vissa fall finns också närmare definierat vad som avses med de olika kategorierna. Den senaste som har berört frågan är Olle Ferm. Han menar att skillnaden kan definieras utifrån kvantitet, dvs antalet gårdar som de olika frälsepersonerna äger. I hans undersökning karaktäriseras personer som ägde mer än 100 landbo-gårdar som högfrälse, medan de som ägde mindre karaktäriseras som låg-frälse.7 En sådan kategoriindelning är mindre lämplig i detta arbete som studerar godsens förekomst i lokalsamhället. Här skall olika kategoriindelningar av de frälse jordägarna göras.
En första kategoriindelning av ägarna till frälsejord inom UO är att se till var de bodde, om de bodde i UO, i övriga Östergötland eller i övriga Sverige. Detta säger förvisso inget i fråga om de är att räkna som hög- eller lågfrälse, men kan ändå ge ett första mått på i vilken utsträckning frälsegodsen är att anse som lokalt/regionalt förankrade eller ej. En sammanställning utifrån en sådan kategoriindelning finns i Tabell 2.5.
I de fem studerade häraderna ägdes 584 gårdar av frälset år 1562. Antalet jordägare var då 104 stycken, vilket ger ett genomsnittligt jordinnehav i UO på 5,61 gårdar per jordägare. Av de 104 ägarna av frälsejord bodde 61 st. utanför Östergötland och för 11 st. har det inte gått att fastställa sätesgård. Huvuddelen av det totala antalet jordägare var bosatta utanför UO och Östergötland. Av de 32 ägarna av frälsejord som bodde i Östergötland, bodde 21 stycken inom UO.
5 Godset Mörby i Hycklinge socken ingick 1377 i ett jordaskifte mellan Bo Jonsson (Grip) och Erik
Valdemarsson (Folkungaätten, Valdemarsgrenen), där Erik erhöll Mörby i byte mot Ringstad, med befästningen Ringstadaholm, i Östra Eneby socken. Samma dag sålde sedan Erik tillbaka godset Mörby till Bo Jonsson för 350 mark svenska penningar (brev 9/10 1377 Nyköping, LStB (2 brev) och Norrk. medelt. nr 30). Detta är ett mycket stort belopp, varför det finns anledning att tro att Mörby omfattade ett helt godskomplex. År 1376 motsvarade 500 mark svenska penningar ett stort godskomplex bestående av omkring tio landbogårdar med underlydande torp, samt två kvarnar (15/8 1376 Stockholm, LStB, se även Lundberg 1981 s. 62). Troligen var det de angränsande gårdarna och byarna Vallingedal, Sätra och Merhult som ingick i godskomplexet, vilka också ägdes av Sten Banér under slutet av 1500-talet. Denna del av godskomplexet kom sannolikt sedan att gå i arv till Bo Jonssons arvingar i den yngre Gripsläkten, till vilken Birger Nilsson (Grip) hörde. Birger Nilssons dotter Margareta var som påpekats ovan gift med Sten Banér.
6 Almquist 1960 s. 174.
Tabell 2.5: Antal personer som ägde frälsejord i UO enligt FoR år1562 fördelat på tre olika kategorier, samt jordinnehavet i antalet gårdar och det genomsnittliga antalet gårdar per person.
Kategori ägare
av frälsejord personerAntal hemmanAntal Procent av totalaantalet hemman Genomsnittligtantal hemman
Bodde i UO 21 214 37% 10,1
Bodde i övriga Ögl. 11 61 10% 5,5
Bodde utanför Ögl. 61 286 49% 4,7
Okänt 11 23 4% 2,1
Summa 104 584 100% 5,61
Källa: FoR 1562, samt Almquist FRGÖ tabeller och Almquist 1960.
Ser man sedan till det antal hemman som de olika kategorierna av frälse jordägare innehade visar det sig att 53 procent av antalet gårdar ägdes av de jordägare som bodde utanför UO medan 47 procent ägdes av de som bodde i Östergötland. Av dessa 47 procent ägdes inte mindre än 37 procent av personer som bodde i UO. Detta ger ett intryck av att jordägare som bodde i Östergötland till huvuddelen var lokalt/regionalt förankrade i den del av landskapet som de bodde i. Detta intryck förstärks av att det genomsnittliga antalet hemman i UO som ägdes av de jordägare som bodde i området var 10,1 hemman, dvs nästan dubbelt så många som det genomsnittliga jordinnehavet per person i UO.
I andra studier av enskilda personers gods vid denna tid har det visat sig att högfrälset ofta ägde jordegendomar spridda över hela Sverige och att de ofta ägde endast ett begränsat antal gårdar i samma område. Dock var de spridda egendomarna ofta relativt samlade till ett eller ett par områden i varje lands-ända.8 I denna studie, som närmar sig frälsegodsen utifrån lokalsamhällets perspektiv, framgår att de gods där jordägaren bodde i andra delar av landet, stod för drygt halva det frälse jordinnehavet i UO vid mitten av 1500-talet. En dryg tredjedel av antalet hemman ägdes vid denna tid av ett frälse som bodde i området och var lokalt/regionalt förankrat. Detta var något oväntade siffror. I den tidigare forskningen får man intrycket av att gods där ägaren bodde på annan ort stod för en mycket större andel av jordägandet under 1500-talet. Denna studie har alltså visat att en betydande andel av jordägarna i UO bodde inom området, eller i Östergötland, och att en betydande andel av frälsehem-manen ägdes av personer som också bodde inom området.
Ovanstående undersökning gällde hela UO som reduktionsbas, alltså en regional nivå av den världsliga godsstrukturen. Tabell 2.6 nedan visar situa-tionen vid samma tid inom de olika häraderna. Av tabellerna framgår att det var stora skillnader mellan de olika häraderna. Godsstrukturen i Åkerbo härad å ena sidan karaktäriseras av en långt gången uppsplittring av den världsliga
frälsejorden medan godsstrukturen i Skärkinds härad å andra sidan karak-täriseras av en relativt hög grad av koncentration av ägandet. I Skärkinds härad ägdes 55 procent av den världsliga frälsejorden av de fyra personer som bodde i häradet eller i angränsande socknar. I Åkerbo härad ägdes 49 gårdar av 28 personer. En förklaring till den uppsplittrade jordägostrukturen i Åkerbo härad kan vara att det år 1562 saknades sätesgårdar i häradet. Två personer som vid denna tidpunkt bodde i angränsande socknen Kimstad ägde endast tre gårdar. Av de övriga häraderna i UO kan situationen i Bankekinds härad karaktäriseras som relativt uppsplittrat ägande. Då materialet är relativt litet drar naturligtvis enskilda gods upp siffrorna. Vad gäller Skärkinds härad är det framför allt storgodset Björkvik i Östra Ryds socken, med ett stort antal underlydande gårdar, som drar upp genomsnittet, men även andra gods i Skärkinds härad var relativt stora. T.ex. hörde sju gårdar till godset under Halleby i Skärkinds socken, som år 1562 ägdes av Per Persson skrivare, och sju gårdar hörde till godset under Hällerstad i Östra Ryds socken.
Tabell 2.6: Antal gårdar (och andel av den totala mängden gårdar inom respektive härad) samt genomsnittligt antal gårdar per person inom respektive härad i UO år 1562 fördelat på kategorierna Bodde i häradet eller i angränsande socknar och Bodde ej i häradet.
Härad Bodde i
häradet Antal gårdar(% av total frälsejord)
Genomsnitt antal gårdar/
ägare
Bodde ej
i häradet Antal gårdar(% av total frälsejord) Genomsnitt antal gårdar/ ägare Kinda 5 48 (22%) 9,6 51 172 (78%) 3,37 Hanekind 4 26 (30%) 6,5 36 60 (70%) 1,5 Bankekind 8 34 (26%) 4,25 33 97 (74%) 2,93 Skärkind 4 56 (55%) 14 19 45 (45%) 2,37 Åkerbo 2 3 (6%) 1,5 26 46 (94%) 1,77
Anmärkning: Summan i kolumnen ”Bodde i häradet” blir 23 personer, vilket inte stämmer med antalet jordägare som bodde i UO enligt tabell 2.7. Anledningen till detta är att i Tabell 2.7 har två personer räknats två gånger. De bodde i ett härad samtidigt som de räknats in som boende i angränsande socken till ett annat härad.
Källa: FoR 1562, Almquist FRGÖ och Almquist 1960.
Tabellen visar tydligt att de som bodde i de olika häraderna eller i till respektive härad angränsande socknar ägde relativt många gårdar i närområdet kring sätesgården, medan de som bodde utanför det härad där de ägde jord ägde relativt få gårdar. Detta bekräftar alltså intrycket ovan att de som bodde i UO hade en tydlig förankring i närområdet vad gäller att äga jord.
När sedan en kategoriindelning av jordägarna efter antal gårdar som de ägde i UO görs framträder ett mönster som delvis motsäger ovanstående resul-tat. Här har de jordägande personerna delats in i två grupper: de som ägde sex gårdar och fler i UO (det vill säga mer än det genomsnittliga antalet gårdar per
person sammantaget över hela UO) och de som ägde färre än sex gårdar. Resultatet framgår av Tabell 2.7.
Av tabellen framgår att 30 procent av jordägarna ägde sex eller fler gårdar. Dessa 30 procent ägde inte mindre än 75 procent av antalet frälsegårdar i UO. Det genomsnittliga antalet gårdar per person inom denna grupp var 14. Resterande 25 procent av frälsejorden ägdes alltså av 70 procent av jordägarna, och det genomsnittliga antalet gårdar per person i denna grupp av jordägare var två. Slutsatsen av detta är att ett relativt litet antal gods stod för en stor andel av jordinnehavet, alltså att det frälse jordägandet var koncentrerat till ett litet antal förhållandevis stora gods.
Tabell 2.7: Antal personer (och andel av det totala antalet personer) som ägde sex eller fler gårdar respektive färre än sex gårdar år 1562 samt det totala antalet gårdar (och andel av det totala antalet gårdar) som ägdes av personerna inom respektive kategori.
Kategori Antal personer (% av
totala antalet personer) Antal gårdar (% av totalafrälsejorden) Ägde sex eller fler gårdar 31 (30%) 436 (75%) Ägde färre än sex gårdar 73 (70%) 148 (25%)
Summa 104 (100%) 584 (100%)
Källa: FoR 1562 och Almquist FRGÖ tabeller.
Sammanfattningsvis har undersökningen hittills visat att den världsliga frälsejorden i hela UO ger intrycket av att ha varit uppsplittrad på många olika jordägare. I snitt ägde varje person som ägde frälsejord i UO 5,61 gårdar. När sedan en första uppdelning i olika kategorier av jordägare gjordes framgick att de som hade sin sätesgård inom UO ägde fler gårdar per person än de som bodde utanför UO. Detta förhållande blev än tydligare när situationen inom de olika häraderna studerades. Detta tolkades som att de som hade sin sätesgård i UO hade en klar förankring i närområdet genom att de ägde ett relativt stort antal gårdar. De inomregionala skillnaderna kunde delvis förklaras utifrån det förhållandet att där det saknades sätesgårdar vid mitten av 1500-talet karak-täriserades också jordägandet som relativt starkt uppsplittrat på många olika personer. Detta stämmer dock inte med Bankekinds härad där det bodde rela-tivt många jordägande frälsepersoner men där jordägandet var uppsplittrat på många olika personer. Differentieringen av jordägarna efter det antal hemman de ägde visade att jordägandet var starkt koncentrerat till några få relativt stora gods.
Sätesgårdar och gods
Enligt översikten ovan var det 21 frälsepersoner som ägde jord och bodde i UO år 1562. Antalet sätesgårdar vid samma tid var 16 (några enheter var
sätesgård för personer gifta med varandra). Några enheter bestod av två sätes-gårdar, t.ex. Halleby i Skärkinds socken, Värnäs i Värna socken och Skrave-stad i Örtomta socken. Sätesgårdarna var under 1500-talet huvudsakligen lokaliserade till mellanbygden i Bankekinds och Skärkinds härader samt längs Stångåns vattensystem. Undantaget var Someke i Tidersums socken, som är beläget i södra skogsbygden.
Ovan konstaterades att en översiktlig studie av den frälse jordägostrukturen gav intryck av att de som bodde i UO också ägde relativt mycket jord inom UO. Detta intryck förstärks om man ser till de sätesgårdar som fanns i UO år 1562 och de gods som hörde till dessa sätesgårdar. Sammanlagt fanns, som sagt, 16 sätesgårdar i de fem häraderna (inklusive Ekenäs, som möjligen endast är att betrakta som en huvudgård vid denna tid). Under dessa 16 sätesgårdar låg 267 hemman inom UO. Detta innebär att knappt hälften (45 %) av den totala frälsejorden i UO ägdes av personer som hade sin sätesgård inom UO. Av dessa 267 hemman låg 192 (33 % av den totala frälsejorden) i samma härad som den sätesgård de hörde till. En stor del av den jord som hörde till olika sätesgårdarna i UO låg alltså i sätesgårdarnas geografiska närhet. Detta ansluter till resultat i andra studier, som har visat att några gods har visat på en koncentration av jordinnehavet till sätesgårdarnas geografiska närhet.9 Detta förhållande förklaras framför allt med att det var en medveten strävan hos jordägarna att samla jordinnehavet kring sätesgårdarna.10 En annan förklaring kan vara att sätesgårdarnas lokalisering styrdes till de områden där en person eller släkt sedan gammalt innehaft ett samlat gods.