K UNSKAP OCH UTBILDNING

Kunskapsbrist om sexuella övergrepp på individnivå och verksamhetsnivå är framträdande i samtliga intervjuer. På individnivå framkom det att det fanns en kunskapsbrist hos ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. På verksamhetsnivå var det de professionellas ansvar att utveckla sitt kunskapsförråd om hur de ska bemöta ungdomarna och sexuella övergrepp.

Det handlade även om vilket engagemang de professionella hade i arbetet med ungdomarna.

6.2.1 Kunskapsbrist och förövare

Landberg m.fl. (2015) upplyser att alla ungdomar behöver kunskap inom sexualitet och relationer, dels för att utveckla kunskapen om gränssättning och sexuella beteenden men också för att veta vad ett sexuellt övergrepp kan innebära. Detta för att förebygga att sexuella övergrepp sker och för att kunna prata om det som hänt. En begränsning av kunskap kan bero på ungdomens ålder. Kajsa berättar att ungdomarna på verksamheten är mellan 14 och 20 år och en del av dem saknar grundläggande kunskap om kroppens anatomi:

“(…). Det är ingen som har sagt till dem att fittan sitter där och snoppen sitter där.

Vi ritar ju upp saker typ tjejen underifrån på tavlan och bara okej, vilket hål kommer bebisen ifrån. Dem vet inte det, för det är ingen som har sagt det till dem så dem tror ju att det finns typ ett hål och där ska snoppen in (…). Absolut att det

kan vara att om nån har blivit utsatt men det är framförallt att dem inte har blivit (paus) ingen har pratat med dem om nånting (…). Dem har fått sköta så mycket själva och därför har tagit tag i saker på egen hand.”

Kajsa berättar också att ungdomarna i verksamheten inte fått vägledning i samtycke och relationer:

“Om nån har begått en våldtäkt så om man uppmärksammar det när dem är väldigt unga, 16–17 år och så som några pojkar är. Om man säger ifrån då är det ganska stor chans att det inte händer igen. Och vuxna som vägleder en i hur man ska skaffa relationer för oftast så handlar det om att de inte fattar hur de ska bete sig för att bli omtyckta.”

Kajsa berättar att det är betydelsefullt att ungdomarna får rätt kunskap och utbildning i ämnet sexualitet och relationer men även vägledning i vad samtycke är som Murray m.fl. (2014) upplyser i sin studie. Samtycke måste bekräftas från båda parter för att inte ett övergrepp ska ske (a.a.). Kunskapen om samtycke är viktig dels för att förebygga övergrepp men också för att motverka återfall i sexuella övergrepp. Utifrån det teoretiska begreppet motivationsarbete kan det ses i intervjuerna att de professionellas arbete med att utveckla ungdomarnas kunskap i sexualitet och relationer är viktigt eftersom det kan förebygga att sexuella övergrepp sker.

Men det är även viktigt med kunskapsförmedling från andra än professionella vilket Löfgren-Mårtensson (2016) beskriver. Omgivningens kunskapsförmedling är viktig i den aspekt att kunskapen behöver förmedlas från anhöriga och föräldrar, och inte enbart från professionella.

Motivationsarbetet grundar sig i vilken motivation och kunskap anhöriga och föräldrar själva har. Finns det en stark motivation till att ungdomar ska få kunskap om sexualitet och

relationer kan det bidra till ett förebyggande av sexuella övergrepp. Om ungdomar inte får kunskap och utbildning om sexualitet och relationer kan det leda till en skev bild av kroppen och gränssättning i relationer, vilket kan bidra till att ett sexuellt övergrepp sker.

6.2.2 Kunskapsbrist hos professionella

I en del av resultatet framgår det i intervjuerna att det finns en kunskapsbrist hos

professionella som arbetar med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning att bemöta dem i frågor om sexualitet, relationer och sexuella övergrepp. De är flera som beskriver att kunskapen som inhämtas är på eget initiativ utifrån huruvida intresserade de är av området.

Detta beskrivs följande:

Kajsa: “Det handlar ju om att våran personal och framförallt dem som är mest intresserade av behandling, att dem tar sig tiden för att få alla pojkar o förstå och då får man också lägga det på den nivån så att alla pojkar kan förstå.”

Sara: “Jag kan ju säga att jag läser jättemycket själv, läser hur man gör och hur man ska prata och vad man ska säga men jag har ju inte fått den utbildningen. Jag har gått vip utbildning och jag har gått andra utbildningar men jag har ju inte fått den (paus). Jag har ju fått freda, den utbildningen, men den är ju för

normalbegåvade eller hur man säger.”

Som det framkommer ovan har Kajsa och Sara erfarenheter av att inhämta kunskap på eget initiativ. Enligt Fraser-Barbour (2018) är det viktigt att professionella besitter kunskap om intellektuell funktionsnedsättning för att bemöta ungdomar med intellektuell

funktionsnedsättning utifrån deras behov (a.a.). Utifrån begreppet motivationsarbete kan

Kajsas och Saras arbete med ungdomarna bli av olika kvalité beroende på bakgrundsfaktorer som till exempel vilken utbildningsbakgrund och motivation de har. Inhämtningen av egen kunskap på verksamheterna kan grunda sig i ett eget intresseområde. Däremot kan det bidra till en sämre kvalité i arbetet med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning på grund av att de kan utgå från egna värderingar. Det framkommer i två intervjuer att det kan vara svårt att skilja på att vara personlig och professionell i vissa sammanhang:

Sara: “Det blir svårt för jag kan säga att jag är professionell men jag är personlig också. Men jag försöker verkligen vara professionell och jag tror att det är jätteviktigt att vara det. Det är jätteviktigt att ha kunskap så man inte skadar dem mer för att om man är förfärad över det, så kan de ta mer skada (…). Det här med när det kom med djur, då sa jag att det här är förbjudet, ja att man då är bestämd där (professionell) bara man inte går in och är förfärad (personlig), utan man bara säger att det här är förbjudet. Där är en lag som säger att man inte har sex med djur. Så där är jag väldigt bestämd men där blir det också personligt vilken oro som kommer hos mig då.”

Fanny: “(…) Det är en väldigt svår avvägning hela tiden för hur man ska förhålla sig till detta, dels går ju oftast personalens personliga värderingar in och kommer med pekpinnar på hur man ska vara tillsammans med någon, så att den kunskapen tror jag man skulle behöva mycket.”

I arbete med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan det i vissa situationer vara svårt att förhålla sig professionell vilket Fanny och Sara beskriver. Ponnert och Svensson (2016) presenterar att de professionellas arbete kan behöva styras av manualer och

styrdokument eftersom de behöver förhålla sig professionella i sitt arbete. Detta är något som Fanny och Sara upplever är svårt i sitt arbete. Deras motivation till att förhålla sig

professionell i arbetet behöver styras av riktlinjer, för att inte deras personliga värderingar ska visas i arbetet. Fanny berättar att de saknar styrdokument och utbildning i verksamheten om hur de arbetar med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och sexuella övergrepp:

“Ja, jag tror det hade varit bra att ha något stöd för det här faktiskt. Men det är ju oftast mycket just när det gäller denna målgrupp. Det finns ju säkert en rutin för icke funktionsvariation, alltså säkerligen mycket mer. Men ibland känns det som att man glömmer bort den här målgruppen. Man ser ju om man går ut och googlar på det här ämnet, så finns det knappt någonting. Jag har ju brukare som har ett ganska självdestruktivt sexuella beteenden där man ser att den här personen inte mår bra, och vad kan vi göra för att hjälpa den här.”

En annan deltagare, Filip, berättar att hen arbetat inom en LSS-verksamhet där handledning saknats. Problematiken var att det var svårt att få kontakt med någon extern aktör som arbetar med att vägleda professionella i deras arbete med frågor om sexualitet och relationer. Förutom att det var svårt att hitta en person som var insatt i sexualitet och relationer, var det även svårt att hitta en person med en kombinerad kunskap om sexualitet och relationer och kunskaper som var anpassade till ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Filip menar att man behöver känna sig trygg i sin professionella roll för att kunna bemöta ungdomarna utifrån deras förutsättning men också för att vägleda dem i rätt riktning. Detta belyser även två andra personer:

Fanny: “Vi har handlingsplaner, men vi får aldrig heller hindra. Vi får bara försöka motivera, stötta och ge dem rätt verktyg. Och det är en jättesvår

balansgång, för vi kan inte heller sitta och titta på när någon far illa utan vi måste också agera (…). Så att det är en oerhörd kamp ibland faktiskt. Jag tror att där blir personalen väldigt osäkra.”

Sara: “(…) de frågorna är ju skrivna för normalbegåvade så kan man säga (paus), jag vet ungefär hur man ska prata med den här gruppen (ungdomar med

intellektuell funktionsnedsättning), det vet inte dem (Familjefrid), men frågorna är ändå satta på det sättet så jag ändrar ju om dem så att de förstår (ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning), så där skulle vara frågor som var skrivna direkt förtydligande kan man säga.”

Fanny och Sara beskriver att de inte fått ta del av handledning eller inte har rätt verktyg att arbeta med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och sexuella övergrepp och de menar att det finns ett stort behov av handledning. Detta för att kunna ge rätt stöd och rätt vägledning för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Utifrån begreppet

motivationsarbete beskriver Jenner (2004) att den professionella kan utveckla och stärka sin motivation om den professionella får ta del av handledning. Handledning kan bidra till att den professionellas självförtroende stärks och kan därför ge bättre vägledning till ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Om Sara och Fanny hade fått handledning kunde deras motivationsarbete utvecklats till att tillämpa ett individanpassat stöd för ungdomarna med intellektuell funktionsnedsättning. Det som kan ses i intervjuerna handlar till stor del om vilken personlig motivation den professionelle har i sitt arbete. Hade det inte varit för att Sara och Fanny haft ett intresse att lära sig mer om hur de ska bemöta ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och sexuella övergrepp, hade arbetet inte fått samma betydelse. Detta är också något Fraser-Barbour (2018) tar upp att stödet ofta brister mot ungdomar med

intellektuell funktionsnedsättning eftersom professionella sällan har kunskap om sexuella övergrepp kombinerat med intellektuell funktionsnedsättning.