I detta avsnitt presenteras tidigare forskning om ungdomar med intellektuell
funktionsnedsättning som begått eller varit med om sexuella övergrepp. Det kommer även att presenteras hur professionella arbetar med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning som blivit utsatta eller utsatt andra för sexuella övergrepp. Det kommer lyftas fram
internationella artiklar men också nationella kunskapssammanställningar relaterade till sexuella övergrepp om ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. I
undersökningsprocessen visade det sig finnas lite forskning om ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning som varit utsatta eller begått sexuella övergrepp. Det framkom att det saknas en del forskning kring vilka metoder och behandlingar som erbjuds för denna målgrupp och att professionellas arbete med sexuella övergrepp behöver utvecklas. Detta både för offer och förövare.
3.1 Litteratursökning
Studiens litteratursökning har planerats och reviderats utifrån det valda ämnet men också utifrån det som uppkommit i sökningarna. Först gjordes sökningar i Malmö Universitets databas Libsearch på sökord: sexual abuse, treatment, professionals, youth, child, intellectual disability, disability. Detta gav ett begränsat resultat och därför breddades sökningen i bland annat Cinahl och PubMed. Litteratur hittades också i olika författares referenslistor som denna studie fick användning för. Efter en sammanställning av valda artiklar identifierades 5 stycken teman som: (1) sexuella övergrepp - offer och förövare; (2) riskfaktorer; (3)
mörkertal; (4) synen på professionellas stöd och arbete; och (5) förebyggande arbete av sexuella övergrepp. De teman som valdes är relevanta till studiens syfte och frågeställningar.
Dessa teman handlar övergripligt om ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, professionellas arbete och sexuella övergrepp vilket speglar det som studien vill undersöka.
Studien har resulterat i de valda artiklarna eftersom de är relevanta och innehållsrika för denna studie.
3.2 Sexuella övergrepp - Offer och förövare
Sexuella övergrepp är ett globalt problem, vilket framkommer i många av de studier som lästs. Något som är vanligt förekommande är att ungdomar generellt är mer utsatta för sexuella övergrepp än vuxna människor (Kildahl m.fl. 2020; Murray m.fl.
2014). Däremot menar Svedin m.fl. (2016) att ungdomar med intellektuell
funktionsnedsättning är en särskilt utsatt grupp för sexuella övergrepp, något som Kildahl m.fl. (2020) också tar upp i sin studie. Författarna belyser att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan ha mer svårt för det sociala samspelet och att kommunicera än ungdomar utan funktionsnedsättning, vilket kan leda till att det försvårar både upptäckten av ett sexuellt övergrepp men också att veta sina egna gränser. Att sätta gränser är något som Murray m.fl. (2014) menar i sin studie kan vara svårt om ungdomen saknar förmågan att förstå vad den sexuella handlingen innebär.
Därmed kan det anses vara svårt att ge ett informerat samtycke när ungdomen varken har förståelse för att ett övergrepp har skett men också om ungdomen inte har ett utvecklat sinne.
Det presenteras i Svedin m.fl. (2016) studie att ungdomar med intellektuell
funktionsnedsättning är 4,6 gånger mer utsatta för våld eller sexuellt övergrepp än ungdomar utan intellektuell funktionsnedsättning. Orsaker till detta kan handla om att det finns en sårbarhet hos ungdomar med funktionsnedsättning då de kan befinna sig i en
beroendeställning till andra. Varför en ungdom med intellektuell funktionsnedsättning är mer utsatt kan bero på familjeförhållanden och social miljö som ungdomen växer upp i. Det kan
också bero på att en ungdom med intellektuell funktionsnedsättning osynliggörs, det vill säga, att ungdomen osynliggörs genom att vårdgivare, professionella eller föräldrar kommunicerar åt ungdomen. Att ungdomen är sårbar beror dels på funktionsnedsättningen och vilka hinder som utgörs men också för att ungdomen inte alltid har kunskap om, och kan uttrycka, vilka rättigheter ungdomen har. Kildahl m.fl. (2020) styrker Svedin m.fl. (2016) med att det kan finnas en begränsning i kommunikationen, vilket kan leda till att ungdomen inte kan berätta om sina rättigheter, men inte heller om de upplevelser ungdomen varit med om. Kildahl m.fl.
(2020) menar att avsaknaden av kommunikationen kan leda till att de sexuella övergreppen inte upptäcks (a.a.). Ytterligare anledningar till att sexuella övergrepp inte upptäcks skriver Murray m.fl. (2014) kan handla om att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan vara utvecklingsmässigt sårbara vilket kan påverkas av att de blir manipulerade av sin gärningsman. Om gärningsmannen är en bekant, förälder eller släktning kan det bidra till att ungdomen inte anmäler eftersom det kan anses vara förvirrande för ungdomen eftersom det är en person hen har en relation till. Ungdomen kan då tvingas hantera händelsen själv och känna en skyldighet och ett ansvar för det som har hänt, vilket även kan ha en påverkan på det sexuella övergreppets upptäckt.
Ett annat perspektiv av sexuella övergrepp kan vara att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning begår sexualbrott. Varför ungdomar med intellektuell
funktionsnedsättning kan begå sexuella övergrepp menar Mayes (2020) kan bero på funktionsnedsättningens kognitiva förmåga. Ungdomen kan uppleva svårigheter med att förstå den sexuella handlingens konsekvens men även den kränkning av handling som personen utsätter den andra för. Det kan också handla om att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan uppleva svårigheter att förstå sociala interaktioner vilket kan leda till en begränsning av sexuella relationer. En begränsning av social interaktion och sexuell relation kan leda till isolering och ensamhet, vilket författaren menar är en riskfaktor för att begå sexuella övergrepp. Ytterligare en faktor till att denna målgrupp kan begå sexuella övergrepp kan bero på att ungdomarna blir begränsade av vårdpersonal och inte får ge utlopp för sin sexualitet.
Mayes (2020) tar upp att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan uppleva sociala kommunikationssvårigheter samt uppleva en minskad förmåga av att känna empati.
En nedsatt empatisk förmåga kan bidra till en minskad förståelse för den andres upplevelse av det sexuella övergreppet vilket kan vara en riskfaktor för att begå övergrepp. Däremot är det svårt att mäta i vilken utsträckning av befolkningen som begår mest sexuella övergrepp.
Därför kan det inte uteslutas att personer med intellektuell funktionsnedsättning är en majoritetsgrupp, varken som offer eller förövare (Mayes 2020).
3.3 Riskfaktorer
Som tidigare nämnt är ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning generellt mer utsatta för sexuella övergrepp och det finns riskfaktorer både på individnivå och utifrån en
miljöaspekt som kan leda till detta enligt Murray m.fl. (2014). Författarna menar att på
individnivå kan det handla om ungdomar som bor i fattigdom eller i en familj som lever under press och stress utifrån ekonomiska situationer, missbruk eller annan typ av våld. Detta sker oftast under barndomen och kan öka i samband med tonåren men sexuella övergrepp
förekommer ofta i samband med fysiska övergrepp som våld eller försummelse. Ur ett miljöperspektiv kan risker för sexuella övergrepp handla om att ungdomar som lever utanför hemmet och lever i en miljö där konflikt och krig är en hög risk bli mer utsatta för sexuella övergrepp. Det kan då saknas myndigheter och skyddsnät för dessa ungdomar vilket kan vara en negativ påföljd till högre risker för våld och sexuella övergrepp. Murray m.fl. (2014)
menar även att ungdomar med funktionsnedsättning är i större risk för att utsättas för sexuella övergrepp men att det generellt för alla ungdomar handlar om brist på skyddsnät, resurser, stöd och miljö. Murray m.fl. (2014) tar också upp att faktorer som kultur och socialt sammanhang kan ha en påverkan på att övergrepp sker men inte anmäls. Detta för att olika värderingar, normer och fördomar inom olika kulturer kan se olika ut och då kan påverka ungdomen att våga anmäla.
3.4 Mörkertal
Svedin m.fl. (2016) beskriver att det saknas nationella studier gällande ungdomar med funktionsnedsättning som varit med om våld och övergrepp. Däremot finns det fler
internationella studier om ungdomar med funktionsnedsättning som varit med om sexuella övergrepp. Svedin m.fl. (2016) förklarar inte varför det är så, däremot skriver de om
problematiken kring anmälan om sexuellt övergrepp. Författarna menar att av nästan alla fall av fysisk misshandel eller sexuellt övergrepp är det cirka 90 % som aldrig anmäls. Detta är något Rädda barnen (2016) styrker i deras rapport, att det finns ett stort mörkertal angående anmälningar av sexuella övergrepp. Mallén (2011) undersökte i sin studie vilka hinder som uppstod i anmälningen av olika typer av våld från habiliterande tjänster från myndigheter i Sverige. Det framkom i studien att de myndigheter som arbetar med ungdomar med
intellektuell funktionsnedsättning inte gjorde några anmälningar av olika anledningar. Orsaker till detta kan beskrivas som att de professionella hade svårt att sätta gränser i förhållande till ungdomens familj vid ett påvisat våld. Det visade sig även att ungdomen var i behov av familjens närhet vilket påverkade den professionella att inte anmäla. Känslor som oro och sorg framkom av familjen i mötet med de professionella vilket också hade en negativ påverkan på att anmäla. De professionella hade även svårigheter med att upptäcka om ett sexuellt övergrepp skett då ungdomen med intellektuell funktionsnedsättning dels hade svårt för att kommunicera om det som hänt, men också att övergreppet kunde vara dolt. Mallén (2011) menar att professionella oftare anmälde synligt våld som misshandel än sexuella övergrepp. Den intellektuella funktionsnedsättningen kunde också vara en bidragande faktor till att övergreppet inte anmäldes. Detta för att det fanns en osäkerhet från professionella om ungdomens förändrade beteende berodde på om ett sexuellt övergrepp skett eller om det berodde på funktionsnedsättningen.
Ytterligare faktorer till att det finns ett stort mörkertal av anmälningar för sexuella övergrepp skriver Svedin m.fl. (2016) beror på att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning anses vara mindre trovärdiga i sina utsagor om övergrepp till professionella inom
rättsväsendet som till exempel Polismyndigheten. Det handlar främst om individuella uppfattningar om tillförlitligheten vilket grundas i normer och värderingar hos de
professionella. Men också att det ställs för höga krav på ungdomar med funktionsnedsättning i förhör inom rättsväsendet vilket bidrar till att de upplevs mindre trovärdiga. Professionella inom detta område behöver kunskap om funktionsnedsättningen men också om bemötande för att kunna kommunicera med ungdomen för att ge bästa förutsättning.
3.5 Synen på professionellas stöd och arbete
Det framkommer i flertalet av de artiklar som analyserats i denna studie att ungdomar som faller offer för sexuella övergrepp får betydande skador av övergreppen vilket Murray m.fl.
(2014) tar upp. Författarna menar att sexuella övergrepp kan leda till omfattade skador både fysiskt och psykiskt vilket kan påvisas utifrån individuella reaktioner och följder under livsförloppet. Några symtom kan vara ångest, oro, ilska, skam, skuld, depression, riskfyllt sexuellt beteende eller posttraumatisk stresstörning. Riskfyllt sexuellt beteende kan
identifieras utifrån att individen är sårbar och begår riskfyllda handlingar (a.a.). Skam är en
vanligt förekommande känsla hos både offer och förövare av sexuella övergrepp vilket Socialstyrelsen (2018) skriver. Socialstyrelsen menar att den skam som kan uppkomma hos offret kan grunda sig i att personen som blir utsatt skuldbelägger sig själv vilket är av relevans för den professionella att uppmärksamma för att hjälpa personen att inte känna skamkänslor.
Ansvaret ska alltid förflyttas till den som begått övergreppet (a.a.). Murray m.fl. (2014) lyfter att behandling, stöd eller omsorg kan påverka ungdomens förutsättningar i framtiden och hur individens självkänsla utvecklas. När det kommer till behandling och stöd som erbjuds skriver Fraser-Barbour (2018) att det finns många fall av andra studier och forskning där ytterst få professionella har kunskap i att stödja ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning som varit med om sexuella övergrepp. Trots att många professionella arbetar nära individen finns det ändå forskning som säger att de saknar kunskap om att erbjuda rätt stöd. Varför
professionella kan uppleva avsaknad av kunskap om att ge rätt stöd menar Fraser-Barbour (2018) är för att det saknas forskning på fältet. Det saknas också inrapporterade händelser av sexuella övergrepp för personer med intellektuell funktionsnedsättning vilket bidrar till att det är en underrepresenterad grupp. Detta kan ha en betydelse för hur professionella vidare kan utveckla sina kunskaper i att ge stöd. Som Kildahl m.fl. (2020) lyfter i sin studie behövs mer forskning om hur olika symtom på sexuella övergrepp visas och vilken påverkan det kan ha på individen. Främst för att kunna identifiera och upptäcka att ett sexuellt övergrepp skett hos ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning.
I Barnkonventionen (2018:1197) vi nämnt ovan beskrivs det att ungdomen ska erbjudas rehabilitering och social återanpassning om ungdomen varit med om våld eller sexuella övergrepp. Den sociala återanpassningen och rehabiliteringen är något som socialtjänsten ska erbjuda vilket Svedin m.fl. (2016) beskriver. Det är socialtjänsten som bedömer och erbjuder insatser och stöd med en samverkan med exempelvis andra organisationer som
brottsofferjourer. Författarna är kritiska till det svenska systemet för rehabiliteringsåtgärder då det brister i tillgängligheten för rehabiliteringstjänster. Detta handlar främst om den brist i samverkan mellan myndigheter som socialtjänst och inom rättsväsendet. Trots detta har ungdomen rätt att få stöd och hjälp enligt artikel 39 Barnkonventionen. Svedin m.fl. (2016) skriver att det finns en avsaknad av kunskap om behandling för sexuella övergrepp och våld för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, som varit med om sexuella övergrepp.
Bristen på kunskapen om behandling kan bidra till att ungdomar med intellektuell
funktionsnedsättning inte får rätt stöd och behandling från professionella. Ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan vara i behov av ett anpassat stöd från professionella utifrån olika myndigheter och organisationer. Det anpassade stödet kan handla om att de professionella kan behöva tydliggöra sin kommunikation med ungdomarna för att erbjuda rätt stöd (a.a.).
För att erbjuda rätt stöd och hjälp till ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan professionella behöva ha kunskap och erfarenhet av att kommunicera med målgruppen (Fraser-Barbour 2018; Svedin m.fl. 2016). Fraser-Barbour (2018) menar att en del ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning saknar verbalt språk vilket kan upplevas som svårare för både ungdomen själv och den professionella att kommunicera om det sexuella
övergreppet. Detta är även något som Socialstyrelsen (2018) diskuterar. Socialstyrelsen beskriver hur ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan ha ett verbalt språk och en förmåga att kommunicera men däremot en svårighet att förstå samtalets innebörd om det sexuella övergreppet. Detta är något som de professionella kan ha svårt att bemöta då Socialstyrelsen (2018) menar att professionella kan ställa för höga krav på ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Det kan finnas en förväntan på att ungdomar förstår innebörden av samtalet i de fall då ungdomarna har ett verbalt språk och kan kommunicera.
När professionella ställer för höga krav på ungdomarna kan det leda till att de inte får rätt stöd.
Fraser-Barbour (2018) skriver att många ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan befinna sig i en beroendeställning till andra människor vilket kan påverka ens
självständighet. Det kan handla om att ha en möjlighet att kommunicera men också om att ha tillit till människor i sin närhet som kan upptäcka symtom på förekomst av sexuella övergrepp på ungdomar och kan vägleda till rätt myndighet eller professionell för stöd eller behandling.
Som Fraser-Barbour (2018) skriver är det betydelsefullt att professionella har rätt verktyg och rutiner på sin arbetsplats för att hantera fall av sexuella övergrepp. Att hantera fall av sexuella övergrepp innebär även att det är viktigt att ha kunskap om diagnosen intellektuell
funktionsnedsättning eftersom det är betydelsefullt för individen att få en individanpassad vård. Fraser-Barbour (2018) lyfter att professionella som arbetar inom människobehandlande organisationer ska utgå från riktlinjer och verktyg för att ge ett bra stöd till sina klienter. Detta är något Ponnert och Svensson (2016) diskuterar i deras studie. Författarna menar att
professionella som arbetar inom exempelvis Socialtjänst, kriminalvård eller ungdomsvård utgår från standardiserat arbete. Standardiserat arbete innebär att professionella arbetar utifrån manualer och handböcker i att vägleda eller ge stöd till klienten. Det kritiska med detta menar författarna är att det inte alltid ger ett individanpassat stöd eftersom många av de manualer eller handböcker är mer till för att skydda organisationen, än att faktiskt bidra och utforma bedömningar och insatser som är individanpassade. Detta kan bidra till att den professionella förlorar synen på den faktiska klienten och endast utgår från det som ska göras enligt de riktlinjerna i handboken. Ponnert och Svensson (2016) skriver också att professionella inom socialt arbete behöver ha en förmåga att erhålla ett öppet sinne för att tolka information från olika perspektiv, vilket kan relateras till att professionella ska hantera viss osäkerhet om frågor och faktorer som uppstår i enskilda fall.
I Stiftelsen Allmänna Barnhusets rapport tar Söderström och Landberg (2019) upp att det finns brister inom olika verksamheter i Sveriges kommuner, som samverkan mellan organisationer och myndigheter, vilket författarna har undersökt. I författarnas rapport framkommer det att viss förbättring har visats utifrån rutiner, behandling och stöd i olika verksamheter i olika kommuner i Sverige. Däremot visar rapporten att brister kvarstår som bland annat information om våld och övergrepp på ungdomar, om vilka symtom och
reaktioner som kan förekomma och hur man som professionell ska arbeta med detta. Vidare visar rapporten att det inte finns någon verksamhet i de undersökta kommuner som har en tydlig vårdnadskedja för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Bristande resurser, oklara riktlinjer och regler mellan olika myndigheter visar att ungdomar står utan rätt hjälp och faller mellan stolarna. Mot denna bakgrund uppmärksammas det brister i verksamheter mot det som Barnkonventionen säger om att alla barn och ungdomar ska erbjudas god hälsa och ett gott välmående.
3.6 Förebyggande arbete av sexuella övergrepp
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (2015) belyser att sexuella övergrepp är ett problem som inte minskar i Sverige och därför är det av stor vikt att arbeta
förebyggande mot sexuella övergrepp. Detta är något Löfgren-Mårtenson (2016) menar kan vara viktigt att arbeta med i skolan. Sexualitet och relationer är ett viktigt ämne att diskutera för alla ungdomar (Löfgren-Mårtenson 2016; Landberg m.fl. 2015). Landberg m.fl. (2015) skriver att syftet med kunskapen som ges ska vara att ungdomarna lär sig om vad ett sexuellt övergrepp är, gränssättning och sexuella beteenden (a.a.). Löfgren-Mårtenson (2016) tar upp att för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är detta ett ämne som behövs i större
utsträckning. Detta eftersom ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är i större behov av kunskap men också för att de är mer utsatta för sexuella övergrepp. Kunskapen ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är i behov av bör främst komma från skolan men omgivningen har också ett ansvar att förmedla information om risker.
Löfgren-Mårtenson (2016) lyfter att det inte är lätt för omgivningen eller för skolans personal eftersom de ofta inte har tillräckligt med verktyg för att göra det begripligt för denna målgrupp. För ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är det betydelsefullt med gedigen
sexualkunskap eftersom de kan ha svårigheter med att inhämta kunskap på egen hand. Genom att andra gör det begripligt för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning kan det bidra till att sexuella övergrepp förebyggs.
Lätth (2021) styrker Löfgren-Mårtenson (2016) att ett tidigt skede av förebyggande arbete av sexuella övergrepp är att förmedla kunskap till personer i alla åldrar. För de ungdomar som har en förhöjd risk att begå ett övergrepp är det av stor vikt att insatser sätts in i ett tidigt skede för att motverka att ett första övergrepp sker. Det är också viktigt att arbeta
förebyggande för återfall. Lätth (2021) understryker att forskning om förövare och återfall för sexuella övergrepp är ett ämne som behövs undersökas mer då det än idag saknas tillräckligt med kunskap om det förebyggande arbetet, behandling och stödet efter.