Karins syn på sin roll

Hur lång tid tar det för Karin att få en klar bild av hur de nya eleverna ligger till i matematiken? Hon funderar lite och säger: ”Att ha en fullständig bild för alla kan jag inte säga att jag någonsin får. Men snabbt, kanske en halv termin, har man en generell.” Genom att se och lyssna på dom och att ta in deras läxor växer det fram en förståelse för hur eleverna ligger till. Hon tar in läxor i sjuan och diagnoser för att inte missa något väsentligt. Karin vill se hur de jobbar, men eleverna får ta mer eget ansvar efter hand. Hon har ingen annan speciell metod än att hon har listor där hon för in olika skriftliga resultat. Hon för ingen dokumentation kring det som framkommer att eleverna kan i den löpande muntliga och praktiska verksamheten.

Karin: Sen kan jag tycka så här att visst man kan visst lägga ner jättemycket tid på att utvärdera och säga att du kan det där och du kan det och få veta precis om varje individ, men sen skall man följa upp det då, då ska man ju gå vidare hur ska man gå vidare med det då? Och även om man vet att det är det du behöver hjälp med, du behöver hjälp med det, då måste man ha en tanke där också. Att det blir olika för dom och där känner jag att där räcker inte tiden eller jag inte till, att vara så individanpassad, utan det blir mer gruppvis ja gruppvis undervisning.

I diskussionen kring vad Karin anser om hur skolan kan leva upp till att låta eleverna få en röd tråd genom den matematiska undervisningen, menar hon att så är det inte. Det finns ju ett tänk i de läroböcker som används. Men för de enskilda elever som behöver stanna upp för att kunna rätta till missuppfattningar, så säger man att du får nya chanser att jobba med detta när området återkommer nästa år. För gruppen har en agenda och bara en viss tid avsatt för varje arbetsområde.

Karin: Man skulle ju önska ändå att man kunde, för det märker man ju redan i början i sjuan att då de börjar med taluppfattning och, ja, de ska kunna

decimaltal, dom ska kunna räkna … multiplicera med tio och hundra och kan dom inte det då, det följer ju med i allting egentligen. Egentligen så skulle man ju vilja att det stannade upp där då för en del elever.

Jessica: Kan man anpassa det så då? För hur många elever har du i din grupp?

Karin: Just nu har jag 23, det har plockat till då det kommit tre elever ifrån den internationella klassen. Och det tycker jag är jätte-svårt om man skulle säga att: nej men, vi låter dig vara kvar där, då vi behöver jobba mer med det och det. För dom andra är ju färdiga och de tycker de kan ju det här så de måste gå vidare till något nytt. Då kommer det ju att spreta väldigt mycket och då tycker jag inte att man räcker till som lärare.

Karin berättar också att man kanske tar för givet ibland som lärare, och speciellt med det målrelaterade betygsystem vi har, att då eleverna klarat av vissa bitar enligt de kriterier eleverna skall uppnå så kan dom detta framöver. Men Karin har blivit förvånad över hur eleverna flera gånger ”har kunnat det och sen släpper dom det när vi går vidare och då kan dom inte det längre” hon säger att ”då sitter ju kunskaperna väldigt grunt”. Dock ser Karin både för- och nackdelar med att lämna ett område. Det blir tråkigt för eleverna att stanna upp om de ändå inte kommer till förståelse, även om en del elevers nyvunna matematikkunskaper tappas eller missuppfattningar förstärks hos vissa då man lämnar ett område utan att ha rett ut dem kan Karin se att om man lämnar ett område ger det tid för reflektion och omedveten bearbetning vilket gör att nästa gång gruppen arbetar med matematikområdet faller bitarna på plats för flertalet. Hon påpekar också att en elev som ständigt möts av svårigheter i ämnet lätt ger upp den kan istället få ett lyft av att arbeta med något eleven är förtrogen med för att känna att den kan och får då lust att arbeta vidare med matematiken.

Karin: Ibland så blir det ju så tjatigt. ”Jag fattar inte. Jag fattar inte. Hur länge ska jag hålla på med detta liksom.” Vissa av de här grejerna kommer ju tillbaka det vet man ju att de får tillbaka och då kanske det går bättre nästa år.

Jag har ovan beskrivit att Karin tror att den bild av en likvärdig skola som vi säger att Sverige har är en utopi. På det stora hela tror Karin att vi har en likvärdig skola, men att det är så att man i läraryrket använder sig av sin person och vi är olika människor och måste därför genomföra lektioner olika för att det ska fungera. För det första ser Karin att hon gör lika från år till år även om ”man prövar nya saker ibland och så måste man anpassa sig till gruppen” och man har styrdokumenten att rätta sig efter och läroböcker. Visst vet hon inte riktigt hur kollegorna gör ”men nån uppfattning har man”.

Jessica: Nu (sista intervjun) inför nästa arbetsområde. Vet du vilka förkunskaper dina sjuor har?

Karin: Jag har inte gjort något annorlunda precis. Det brukar vara samma nivå för eleverna från område till område.

Hur gör Karin då för att individualisera? I den vanliga undervisningen arbetar eleverna i läroboken, de sitter två och två och får gärna samarbeta. Karin bryter av med genomgångar och efter inspiration bryter hon av med annat innehåll än från läroboken. När elever inte klarar prov eller liknande. Då ser man vad eleven behöver öva mer på och då brukar Karin ge extrauppgifter till eleven att öva på, genomföra och lämna in. Men det är upp till eleven att verkligen göra detta, ”jag kan inte sätta mig under någon lektion med bara en elev”, menar Karin.

Under vidare samtal om Karins undervisning får hon frågan:

Jessica: Vad tycker du är väsentligt att de (eleverna) har med sig till när de kommer till gymnasiet? Och vad försöker du se till att de har från din matematikundervisning?

Karin: Jag vill gärna se att hur de redogör för sin tanke. Dom ska skriva på ett korrekt sätt, så det inte är fel. De får veta hur de ska skriva men ändå gör de inte det. /…/ de elever som har det svårt med skolans matematik kanske inte måste ha ägnat så mycket tid åt algebra, det är bättre att de har med sig sådan matematik de har mycket nytta av i vardagen så som exempelvis procent. Båda dessa områden anses vara problematiska för många elever. /…/ Hoppas det inte är ett tråkigt ämne, åtminstone ett rätt okej ämne, men helst roligt och att de förstår varför det är ett viktigt ämne.