Kompenserande insatser

Elever som har svårigheter med läsning och skrivning i skolan måste få hjälp att komma vidare. Pedagoger måste hitta meningsfulla pedagogiska insatser som tar sin utgångs- punkt i elevens behov och intressen, för att det ska bli meningsfullt för eleven att träna på att läsa och skriva (Skolverket, 2005). Läsning styrs till en början i stor utsträckning av minnet att kunna koordinera hörsel och synintryck av orden och bokstäverna i dem (Frost, 2002). För de elever som har svårt att komma ihåg de bokstäver man arbetat med kan multisensorisk inlärning vara en hjälp att automatisera kunskaperna. Att använda flera sinneskanaler än de visuella och auditiva är en hjälp i nybörjarundervisningen och för elever med läs- och skrivsvårigheter (Höien & Lundberg, 1999). Man kan också

använda sig av klossar eller bokstavskort som eleverna får bygga ord med (Bjar & Li- berg, 2003).

En annan viktig faktor enligt forskarna i Konsensusrapport nr.2 (2005) är att skapa en känsla hos eleven av att ”jag kan”. Man utgår ifrån det som eleven är bra på och bygger sedan vidare med att träna på det som är elevens svårigheter.

Reading Recovery programmet utvecklades på Nya Zeeland under 1970-talet av M. Clay i whole-language tradition. Det syftar till att de elever som inte utvecklat en god läsfärdighet under det första skolåret ska kunna komma igen i sin läsutveckling med hjälp av denna metod (Frost, 2002). Höien & Lundberg (1999) menar att Reading Re- covery är ett träningsprogram riktat mot elever i årskurs ett och som har läs- och skriv- svårigheter. Här tränar eleverna tillsammans med en utbildad reading recovery lärare 30 minuter om dagen i en - till – en undervisning. Tillsammans läser man böcker som är kända för barnet. När man läst igenom en bok och tittat på bilderna analyserar man tex- ten och pratar om innehållet i boken för att skapa en förförståelse av vad texten handlar om. Bilderna hjälper också till att skapa en förståelse av texten, därför börjar man alltid med att prata om bilden. Barnet får sedan ta hem boken och göra en läxa som består av olika delar, det kan vara att läsa eller arbeta med meningar ur texten. Man arbetar även med bokstavsinlärning, delar upp texten i ord som man sedan sätter ihop till hela me- ningar, man kan även dela upp ord i bokstäver som sedan sätts ihop till hela ord. Ele- verna tränar också läs- och skrivinlärning genom att skriva egna berättelser. Dessutom bör man lägga stor vikt vid fonologiska uppgifter (a.a.).

First steps tas upp av Frost (2002) det är ett program som utvecklats i Montana USA av Darrell Morris och Carol Santana med inspiration från Mary Clay. Programmet består av omläsning av böcker man läst tidigare, man skriver meningar, granskar ord och introducerar barnen i nya böcker som ska läsas. Eleverna läser böcker som är inde- lade i olika nivåer beroende av svårighetsgrad, nivåerna är från 1-12 med 15 olika böck- er att välja mellan på varje nivå. Varje lektion börjar med att barnen läser en bok de läst tidigare, eleverna får en chans att kunna läsa flytande och känna att de kan läsa och gör framsteg. Samtidigt kan läraren ge stöd om det behövs. När barnen läser kollar läraren av elevernas lässtrategier. När man introducerar nya böcker får barnen stöd i att läsa. Man tittar på bilderna och pratar om dem, därefter läser läraren texten och barnen här-

mar s.k. eko-läsning. Sedan får barnen prova på att läsa själva med hjälp av läraren. Syftet är att träna barnen i att känna till läsriktning och att få en känsla för skriftspråket. Vid skrivning av meningar väljer eleverna själva vad de vill skriva. Här tränar man till- sammans med läraren stavning och fonemmedvetenhet genom ljudanalys av det man skriver. Utgångspunkten är barnets egen artikulation av orden. Man arbetar sedan med meningen på olika vis, t.ex. klipper ut orden i meningen för att sedan sätta ihop till en hel mening igen. Vid ordgranskning lär sig eleven att känna igen ordens ortografiska mönster och deras fonologiska sekvenser. Man övar sig att höra var i orden bokstäverna hörs, man parar ihop ord med bilder för att knyta samman ljud och bokstäver. Sedan övergår man till att sortera ord med olika ändelser som t.ex. är, bär, här. Detta är en rammetod som kan användas utifrån lärarens behov av den (a.a.).

Det integrerade programmet är en annan kompenserande insats som tas upp av Frost (2002). Det är individuellt anpassad intensivundervisning för barn som har pro- blem med att lära sig att läsa. Metoden kombinerar läsaktiviteter med träning i fonolo- gisk medvetenhet. Man övar eleverna att se samband mellan fonem och bokstavssymbo- ler. Arbetet består av omläsning av böcker som barnen klarar av att läsa med lätthet. Detta är för att automatisera läsningen. Man läser en bok som man gått igenom vid en tidigare lektion. Här kontrollerar läraren elevens läsfärdighet. Om barnet läser orden rätt till mer än 94 % får eleven en bok som är på en högre nivå. Här kartlägger läraren vad eleven behöver kunna för att komma vidare i sin läsning. Man jobbar med språklig uppmärksamhet Vid behov arbetar man med bokstavsarbete. Eleverna skriver egna be- rättelser där man analyserar ljud och tittar på sambandet mellan bokstavssymbol och ljud. Ibland arbetar man med texter som delades upp i mindre stycken. Som avslutning på varje lektion går man tillsammans igenom en ny bok och läser den (a.a.).

Höien och Lundberg talar om att för elever med koncentrationsproblem kan en-till- en undervisning vara ett sätt att underlätta läs- och skrivinlärningen. Inlärningen blir mer effektiv om den sker i en lugn miljö där eleverna får arbeta ostört (Skolverket, 2005).

Repeterad läsning är en metod som kan användas för att träna upp och få en auto- matiserad ordavkodning. Det fungerar så att eleven läser samma text flera gånger. Tex- ten måste vara på en lagom svårighetsgrad så att eleven känner att han/hon klarar av att läsa den utan större svårighet annars kan man få en känsla av att misslyckas och ge upp.

Genom att läraren kontrollerar elevens läsförmåga vid varje lästillfälle kan man se hur antalet felavkodade ord minskar och eleven får en tydlig feedback på sina framgångar (Höien & Lundberg, 1999).

En- till- en träning är en väldigt viktig typ av träning som är väl dokumenterad. Vi har också metodi- ken som jag har slagit ett slag för flera gånger och själv prövat och det är upprepad läsning (Skolver- ket, Konsensusrapport nr. 2, 2005).

Höien & Lundberg (1999) tar upp växelläsning där både lärare och elev läser. Läraren börjar med att läsa en till två sidor ur en text som är anpassad efter elevens läsnivå och intresse. Samtidigt följer eleven med i sin bok och läser texten. Därefter läser eleven tre till fyra rader i boken och läraren får följa med i sin bok och läsa texten, man får ombyt- ta roller. Så småningom får eleven läsa längre stycken. Till sist kan elev och lärare välja när de vill sluta läsa och den andre fortsätta. Här är det viktigt att läraren känner in dags- formen hos eleven så att inte han/hon känner sig pressad att läsa mer än han/hon är mo- tiverad att göra. Ett annat sätt att träna läsning är genom parläsning. Här är det två ele- ver som läser växelvis och läraren sitter med och lyssnar för att sedan tillsammans med eleverna diskutera texten och förklara ord och begrepp som kan vara nya för eleverna. Tekniska hjälpmedel som kan användas vid läs- och skrivinlärning är band eller cd med inläst text och tillhörande bok. Eleven lyssnar till texten samtidigt som man följer med och läser den skrivna texten. För att möta eleven på dennes läsnivå bör man läsa in tex- ten i ett tempo som gör det möjligt för eleven att hinna följa med i den skrivna texten. Så småningom när eleven blivit säkrare i sin läsning kommer han/hon upptäcka att det går fortare att läsa texten själv än att höra den läsas upp (a.a.).

Vidare påvisar Höien & Lundberg (1999) att datorn är ett annat tekniskt hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. En viktig funktion med datorn är att man kan lägga upp träningsprogram utifrån elevens individuella behov. En metod är databaserad lästräning. Eleven väljer en text som sedan skannas in och visas på skärmen. När eleven läser texten och stöter på ett ord som han/hon inte kan avkoda markerar man ordet och en datorsyntes läser upp ordet. Det kan vara hela ordet eller stavelse för stavelse eller fonem för fonem. Fördelen är att eleven på så sätt kan läsa texter som ligger lite över den egna läsförmågan. Med hjälp av datorn kan eleven välja för dem meningsfulla tex- ter och få datorns hjälp med ordavkodning och på så sätt lära in nya ordbilder och ljud- sekvenser. Lindö (1998) anser att datorn är ett hjälpmedel som kan användas för att ut-

veckla elevernas språkliga medvetenhet och förbättra skrivandet. Ordbehandlingspro- gram är en bra hjälp när man vill skriva olika typer av texter. Lärare har märkt att elever skriver längre mer innehållsrika och språkligt mer korrekta texter med hjälp av ordbe- handlare än då de använder sig av papper och penna.

”Men det är viktigt att komma ihåg att i undervisningen kan läraren inte ersättas med tekniska hjälpmedel.” ”Språkutveckling sker när det uppstår en kommunikation mellan människor, samspelet mellan lärare och elev är centralt. ” (Skolverket, 2005, s.66).