stater och aktörer som är relevanta för analysen som börjar i nästa kapitel. Jag kommer därefter beskriva framväxten av EU:s relation till Sahel.
5.1. Kontextbeskrivning av Konflikten i Sahel
Sahelregionen (illustrerad i figur 2) är ett av Afrikas mest utsatta regioner. De länder som inkluderas i denna uppsatsavgränsning av Sahel är Burkina Faso, Mali, Niger, Tchad, och Mauretanien. Regionen sträcker sig över flera afrikanska stater men dessa är det som oftast är i fokus när Sahelregionen och dess säkerhetsproblem diskuteras.116
Figur 2
Sedan 1970-talet har temperaturen i Sahel ökat dubbelt så fort som resten av världen vilket har resulterat i ett svårare klimat för lokalinvånarna, torka och översvämningar har lett till svårigheter att odla mat i regionen. I kombination med en snabbt ökande population har detta gett upphov till ökad rivalitet mellan lokala folkgrupper som konkurrerar om bördiga landområden. Detta har resulterat i att omkring fem miljoner flyktingar i Sahel som har tvingats från sina hem.117 I samband med den arabiska våren och den libyska statens kollaps år 2011, har säkerhetsläget i Sahel försvårats. Sahelregionen blev en knytpunkt för brottsnätverk som etablerade en kidnappingsindustri kring
116 Ministère de l’Europe et des Affaires étrangères, ‘G5 Sahel Joint Force and the Sahel Alliance - Ministry for Europe and Foreign
Affairs’ (France Diplomacy, 2020) <https://www.diplomatie.gouv.fr/en/french-foreign-policy/security-disarmament-and-non- proliferation/crises-and-conflicts/g5-sahel-joint-force-and-the-sahel-alliance/> accessed 2 April 2021.
människohandel och illegal vapenhandel.118 Detta möjliggjordes genom det massiva och svårtillgängliga landskapet som de svaga staterna i regionen inte har kontroll över. Terrorgrupper som Boko Haram ISIL/Daesh119 och Al-Qaeda120 tog vara på spänningarna mellan de lokala folkgrupperna samt det laglösa området, och genom detta lyckades etablera sig i Sahel. Terrorgrupperna kunde då erbjuda den unga och utsatta populationen en möjlighet att livnära sig genom denna illegala verksamhet. Vilket för många var det enda sättet att livnära sig på i brist på andra ekonomiska möjligheter.121
Innan Malis inbördeskrig urartade 2012, kort efter libyska statens kollaps, ansågs Mali som en demokratisk framgångssaga i Sahel. Denna bild av det maliska politiska landskapet var dock djupt missvisande då det fanns stora etniska, sociala, och ekonomiska problem som låg till grund för inbördeskriget och den fortsatta konflikt som vi ser idag. Den etniska folkgruppen Tuareg, belägen i norra delarna av Mali, södra Algeriet, och västra Niger, var en av dessa mycket marginaliserade grupperna i Sahel. 2012 var det dessa som ledde upproret mot den maliska staten i inbördeskriget. Tuaregfolket ansåg sig inte underkastade den maliska staten. Syftet med upproret var att uppnå mer självstyrelse och avsätta den maliska regeringen. Sedan sextiotalet har liknande konflikter blossat upp, där Tuaregfolket har gjort uppror mot staten för att få bli mer självstyrande. Alla dessa uppror har mötts av hårda mot slag från staten och misslyckats.122
2014 beslutade Burkina Faso, Mali, Niger, Tchad, och Mauretanien gå tillsammans och skapa Great Five Sahel (G5 Sahel) som ett mellanstatligt samarbetsramverk. Syftet var att tillsammans arbeta med de regionala problemen som råder i Sahel. För att möta säkerhetsproblemen skapades även en gemensam säkerhetsstyrka; G5 Sahel Joint Force. G5 Sahel Joint Force är en sammantagen trupp från medlemsländerna som ska verka gränsöverskridande i Sahelregionen. Styrkan skapades genom FN resolution 2359 som var sponsrad av Frankrike, och välkomnades av AU.123 Uppdraget som G5 Sahel Joint Force åtar sig består av kontraterrorism, bekämpning av internationella brottsnätverk, samt människohandel. Styrkan kommer att bestå i upp till 5000 soldater från de fem medlemsländerna i G5 Sahel. Styrkan har visat sig kapabla genom ett antal lyckade insatser i Sahel och fortsätter att få monetära stöd från internationella aktörer, däribland EU och AU.124 FN:s säkerhetsråd antog i april
118 Carina Gunnarson and Karolina Gasinska, ‘Niger i Cyklonens Öga - Vad Kan EU Göra?’ (2019)
<https://www.foi.se/rapportsammanfattning?reportNo=FOI Memo 6782>.
119 Pichon (n 8).
120 Gunnarson and Gasinska (n 116). 121 Pichon (n 8).
122 Sergei Boeke and Bart Schuurman, ‘Operation “Serval”: A Strategic Analysis of the French Intervention in Mali, 2013–2014’ [2015]
Journal of Strategic Studies.
123 Ministère de l’Europe et des Affaires étrangères (n 114).
124 Jennifer G Cooke, ‘Understanding the G5 Sahel Joint Force: Fighting Terror, Building Regional Security?’ [2017] Center for
Strategic and International Studies 1 <https://www.csis.org/analysis/understanding-g5-sahel-joint-force-fighting-terror-building- regional-security> accessed 14 April 2021.
2020 resolution 2531 som förnyade mandatet för FN:s fredsbevarande insats MINUSMA men rekommenderade även utökat stöd till G5 Sahel joint Force. Det utökade stödet ska komma genom ett bättre tekniskt samarbete mellan G5 Sahel medlemmarna och FN och EU.125
Samarbetet mellan länderna intensifieras även genom ett utökat truppantal samt träning av dessa trupper. Trupperna tränar tillsammans för att skapa en gemensam kultur och en hög grad av interoperabilitet bland trupperna och ledningen.126 Detta kan vara början på en uppbyggnad av en
gemensam strategisk kultur bland medlemsländerna som troligtvis kommer formas mycket av internationella aktörer såsom EU och FN, liknande som EU:s strategiska kultur växte upp inom ramen av NATO.
Trots implementeringen av G5 Sahel Joint Force fortsätter säkerhetssituationen vara väldigt problematiskt i Sahel. FN rapporterar att situationen är lugnare i det nordvästra delarna ut med Malis och Mauretaniens gräns men att det söderut sker terrorattacker i en ökad grad, såväl som runt Tchadsjön. Terrorgrupper som Boko Haram och IS/Daesh fortsätter att utgöra ett betydande hot mot nordöstra Nigeria och gränsländerna Tchad och Niger och G5 Sahel Joint Force stoppar reguljärt försök att smuggla vapen, guld, droger, och människor med koppling till terrorgrupperna.127 Utsikterna för Sahel fortsätter att vara bittra. Våldet fortsätter att eskalera trots omfattande operationer. Under första halvan av 2020 omkom över 4 500 människor och mer än en miljon tvingades på flykt. En ökning på mer än 60 procent jämfört med året därpå.128
Den maliska regering avsattes efter att massprotester eskalerade till en militärkupp i september 2020. Den tillfälliga regering som tillsattes av militärjuntan bestod av civila representanter och militära officerare men har fått massiv kritik från både omvärlden och malier som menar det är militärjuntan som styr i praktiken.129 Den tillfälliga regeringen har utlovat demokratiska val i februari 2022 men
spänningarna är fortfarande höga i landet.130
Chads president Idriss Débys omkom efter strider med rebellgrupper den 20e april 2021. Débys var en nära allierad till de europeiska staterna och hyllad av Frankrikes president Macron. Frankrikes militära operationer i Tchad var i nära samarbete med Idriss Déby som menade att operationerna motverkade terror och rebellgrupper i landet. Närvaron av trupper från den forna kolonialmakten
125 UNSC, ‘Security Council Joint Force of the Group of Five for the Sahel’ (2020) 06698 1. 126 Ministère de l’Europe et des Affaires étrangères (n 114).
127 UNSC (n 123) 2.
128 ‘Central Sahel: Spike in Violence | ICRC’ (International committe of the red cross, 14 September 2020)
<https://www.icrc.org/en/document/central-sahel-spike-violence-leads-higher-deaths-more-1-million-fleeing-homes> accessed 18 May 2021.
129 ‘Mali′s Turbulent Year | DW News - Latest News and Breaking Stories | DW | 07.12.2020’ DW News (7 December 2020)
<https://www.dw.com/en/malis-turbulent-year/av-55859043> accessed 18 May 2021.
130 ‘Mali’s Interim Govt Sets Date for General Election next Year | Africanews’ AfricanNews (15 April 2021)
Frankrike har dock kritiserats av oppositionen i Tchad. Efter Idriss Débys döds utropade militärjuntan att President Débys egna son; General Mahamat "Kaka" Déby Itno skulle ta över makten. General Déby har sagt att armén kommer hålla demokratiska val inom 18 månader. Oppositionskritiker menar dock att maktövertagandet var en kupp och åsikterna kring vem som ska leda landet går isär bland armégeneralerna. Frågan är om General Déby kommer kunna underhålla en fredlig och demokratisk maktövergång.131
5.2. EU:s relation till Sahel
Afrika och Sahel har fått ökat fokus från både EU och från dess medlemmar, länder som Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien har på olika sätt presenterat strategier för Afrika. I dessa strategier är Nordafrika och Sahel de högst prioriterade områdena. EU:s intresse i Afrika och Sahel bygger på viss del av den geografiska närheten, kolonial historiska kopplingar, ekonomiska utvecklingsmöjligheter, och migration. EU:s engagemang i Afrika fördjupades efter millennieskiftet och särskilt efter Kairo avtalet 2005, där EU:s Afrika strategi skrevs. Strategins innehåll var vagt men gjorde ändå mycket för relationerna mellan de afrikanska länderna och EU. Två år senare, 2007, skrevs nytt avtal under i Lissabon, The Joint Africa-EU Strategy (JAES), som kom att tydliggöra samarbetet mellan EU och Afrika och möjliggöra dess praktikalitet. Avtalets bredd inom samtliga samarbetsområden mellan EU och Afrika möjliggjorde en stor utveckling av relationerna mellan de bägge parterna.132 I EU:s
globala strategi från 2016 sa sig EU investera i Afrikas säkerhet och utveckling, för att gynna EU:s egen säkerhet och utveckling.133 Även Frankrikes president Macron har gjort tydliga kopplingar mellan säkerheten i Europa och Sahel, han menar att en konflikt enkelt kan sprida sig från Mali till Frankrike.134 Denna koppling resulterar i ett självtjänande ändamål för EU och Frankrike i deras arbete att stabilisera Mali och Sahel.
Sedan konflikten i Mali och Sahel förvärrades under 2010-talet kom den att bli av särskilt säkerhetspolitiskt intresse för EU och många av dess medlemmar. Relationerna till Nordafrika, Sahel, och Afrikas horn prioriteras av alla EU-medlemsstater i en varierande grad. Stater som Frankrike, Italien, och Spanien har ett större intresse än andra stater på grund av dess geografiska närhet och historiska kopplingar till regionen. EU och medlemsstater visar på ett fortsatt intresse att vidareutveckla det säkerhetspolitiska och ekonomiska samarbetet mellan unionen och Afrika i sin helhet, inklusive Sahelregionen.135
131
‘Idriss Déby: Thousands Attend Funeral of Chad President - BBC News’ (BBC News, 23 April 2021) <https://www.bbc.com/news/world-africa-56857563> accessed 18 May 2021.
132 Raich (n 24).
133 EEAS, ‘EU Global Strategy on Foreign and Security Policy’ (2016) <https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-
releases/2016/11/14/conclusions-eu-global-strategy-security-defence/>.
134 Gunnarson and others (n 9).
Europeiska utrikestjänsten (EEAS) ansvarar för EU:s diplomatiska kontakter med stater och aktörer utanför EU som FN och AU. EEAS är även rådgivande i utrikes och säkerhetspolitiska frågor samt hjälper EU:s utrikeschef och höga representant att genomföra EU:s utrikespolitik.136 Detta inkluderar då även EU:s operationer i Sahel. EU:s första strategi för Sahel (Sahel Regional Action plan) antogs 2011 och varade tills 2015 då den ersattes av en ny strategi för 2015–2020, som återigen förnyades 2021. Mellan dessa större uppdateringar har mindre förändringar och förtydliganden gjorts i strategierna.137 EU:s Sahel strategi från 2011 byggdes på fyra grundpelare som var menade att
stabilisera Sahel genom ett kombinerat utvecklings– och säkerhetsfokus. Detta är vad EU kallar för sin integrerade och holistiska strategi vilket ofta framhålls som avgörande för stabilitet i Sahel.138 En
strategi som var i tydlig enlighet med EU:s värdebaserade och humanitära traditionella strategiska kultur.
EU ägnade särskilt fokus på mellanstatligt samarbete i Sahel, och manade regionala aktörer att tillsammans arbeta med problemen i Sahel vilket bidrog till skapandet av G5 Sahel som jag nämnde tidigare.139 I EU:s strategi för Sahel 2015–2020 tydliggjordes detta samarbetsfokus genom att förespråka en gemensam hantering av gränskontroller bland G5 Sahel,140 och mer samarbete mellan EU:s olika organ vilket skulle nyttja sina expertkunskaper effektivare. Utvecklingen kan härledas till EU:s ökade fokus på Good governance som kom att bli tydligare med varje iteration av EU:s strategi för Sahel. Strategiernas innehåll och framför allt dess utveckling jag kommer gå djupare in på i kapitel åtta.
136 ‘Europeiska Utrikestjänsten - European External Action Service’ (European Union External action serivce )
<https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage/73780/node/73780_sv> accessed 19 April 2021.
137 Pichon (n 8).
138 General Secretariat of the Council, ‘Council Conclusions on the Sahel Regional Action Plan 2015-2020’ (2015). 139 Pichon (n 8).