Kulturmiljö

Områdets kulturhistoriska bakgrund

Herrstorpets har, ända tills det förvärvades av Hultsfreds kommun, varit i släkten Hedenbergs ägo. Under slutet på 1600-talet byggdes ett litet torp i Herrstorpet. Herrstorpet var då en utjord under Hultåsa och torpet kallades då Harstorpet eller Hultåsa utjord. Till soldattorpet brukades några åker- och ängslyckor på Hulingsryds marker.

I slutet av 1700-talet benämns platsen Härstorpet. På laga skifteskartan över Hulingsryd från mitten av 1800-talet återfinns ett boningshus i samma läge som idag. Kring boningshuset uppfördes gårdsbyggnader såsom ladugård, förråd, uthus och bykhus. Nuvarande boningshus uppfördes år 1902.

Från mitten av 1800-talet bedrevs vad man kan kalla ”hantverksindustriell”

verksamhet på flera platser runt sjön Hulingen. Då tillgången på sand och lera god inom området, startades ett tegelbruk i Herrstorpet. År 1860

uppfördes en stor brännugn i området av Oskar Hedenberg, dåvarande ägare till Herrstorpet. Brännugnen är unik eftersom man använde en gammal teknik där teglet staplades inuti byggnaden och eldade i skotten från långsidan. Det finns inte många brännugnar kvar av detta slag eftersom de flesta tegelugnarna som byggdes på denna tid var modernare ringugnar.

Tegeltillverkningen var till viss del ett säsongsarbete då bränningen av teglet främst ägde rum mellan maj och oktober. Den stora tegelladan där teglet torkade var ganska dragigt och under de kalla årstiderna torkade inte teglet som det skulle. Arbetarna fick istället samla in sand och lera samt hugga i skogen för att lagra ved som gick åt till bränningen under vinterhalvåret.

Figur 18. Den gamla brännugnen med ett enklare vedskjul.

Flera täktgropar vittnar om var leran togs. Ungefär tio arbetare ”slog tegel” i de stora torkladorna. Tegelugnen rymde upp till 28 000 tegel beroende på sort. Det tog tre dagar att sätta ugnen och fem dagar att bränna. Under de dagar bränningen pågick fick brännmästaren i stort sett arbeta dygnet runt.

Det gjordes sex, till sju bränningar varje sommar. År 1895 tillverkades 60 000 murstenar och 70 000 taktegel. Tack vare järnvägen underlättades transporterna.

Figur 19. Bilden speglar de gamla torkladorna.

Under andra världskriget blev driften allt mer olönsam på grund av att byggandet minskade kraftigt. Dessutom började bruket bli slitet. 1949 upphörde verksamheten och de flesta byggnaderna utom brännugnen revs.

Av torkladorna finns en långsträckt husgrund av stora syllstenar kvar.

Enskilda befintliga byggnader inom planområdet

Tegelbrännugnen; Tegelbrännugnen från år1860 (se figur 18) är sannolikt mycket ovanlig eller till och med unik, eftersom den representerar en äldre typ av tegelugn som fanns innan man gick över till rundugnarna, just kring 1860. I denna äldre typ av ugn staplades teglet inuti byggnaden och värmen kom från eldning som skedde i skott från långsidan. Det är inte klarlagt hur många brännugnar det finns kvar av detta slag i landet eller länet. Som en jämförelse byggdes den nyare typen, ringugnen, vid Almviks tegelbruk år 1876. Herrstorps tegelbruk hör till de industrier som blev olönsamma under andra världskriget på grund av tidens kraftigt minskade byggande, vilket speglar samhällsutvecklingen. Tegelugnen är mycket välbevarad i sig och har dessutom kvar ett tillbyggt vedskjul i trä, vilket är ovanligt. Vanligen brukar dessa enklare delar ha ”städats undan”.

Herrstorps tegelugn från år 1860 har mycket höga kulturhistoriska värden eftersom den representerar en äldre typ av tegelugn som idag är ovanlig, byggd precis i brytningstiden då man gick över till den modernare ringugnen. Att ugnen i sig är så välbevarad innebär också att den har förmåga att förmedla kunskap om tegelproduktion vid tiden kring 1860 och att ugnen i sig är en källa till kunskap om äldre material och

byggnadstekniker. Av kulturhistoriskt intresse är även att ett enklare träskjul, vedskjul, hopbyggt med ugnen, finns kvar. Herrstorps tegelbruk är även kulturhistoriskt intressant eftersom verksamheten startade upp så tidigt – år 1860 är fyra år innan näringsfrihet infördes i landet år 1864. Bruket hör till en av kommunens första industrier.

Tegelugnen med tillhörande vedskjul bedöms i det upprättade Kulturhistoriska kunskapsunderlag inför ny detaljplan (Kalmar läns museum PM februari 2021) vara en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad enligt plan- och bygglagen 8 kap 13§.

Tegelmästarbostaden, bostadshuset - Tegelmästarbostaden är typisk för ett relativt påkostat bostadshus från perioden kring år 1900 (se figur 20), med många ursprungliga delar och byggnadsdetaljer kvar. Huset har genomgått en tidstypisk renovering cirka år 1960. Vid sidan av tegelugnen utgör det stora bostadshuset för tegelmästaren den andra nyckeln till förståelsen av området som en kulturhistoriskt intressant helhetsmiljö.

Trots att bostadshuset har genomgått vissa förändringar bedöms den i det upprättade Kulturhistoriska kunskapsunderlag inför ny detaljplan (Kalmar läns museum PM februari 2021) som en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad enligt plan- och bygglagen 8 kap 13§.

Figur 20. Den gamla tegelmästarbostaden.

Ladugård/loge – Ladugården, se figur 21, representerar en tidstypisk ladugård från 1900-talets första hälft, där många olika funktioner rymdes under samma tak, som kostall, häststall, hönshus, sädesmagasin, garage och höskulle. Byggnaden i sig har stor rumsskapande betydelse kring

gårdsplanen.

Ladugården bidrar till den kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljön både med sin stora och traditionella byggnadskropp och med sin tydliga funktion som berättar om det liv som förr levdes på platsen. Husets ålder är inte känt, men uppskattningsvis kan den vara byggd kring 1930-talet.

Figur 21. Den gamla ladugården.

Utedass – Dasset med tre separata platser visar att gården inte var en vanlig bondgård, utan att gården var större än så, med anställda vid tegelbruket inräknade. På så sätt hör dasset till tegelbrukets historia, och bidrar till förståelsen av gångna tiders levnadsvillkor.

Magasin, garage och brygghus – De tre små byggnaderna har

kulturhistoriska värden eftersom de berättar om gångna tiders levnadsvillkor och olika funktioner på en gård. Uthusen bidrar också till den rumsskapande känslan runt gårdsplanen och ingår därmed i den kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljön. Magasinet, se figur 22, är ur kulturhistorisk synvinkel mer värdefullt än de två övriga små byggnaderna. Brygghuset ligger i

tegelmästarbostadens trädgård medan de övriga ligger löst grupperade kring ladugårdsplanen.

Figur 22. Bild på Magasinet.

Källare - Källaren som ligger i hörnan på bostadstomten är byggd med väggar och trappa av murat tegel, förmodligen från det egna bruket.

Sannolikt är källaren uppförd före eller kring år 1900.

Områdets kulturhistoriska värden

Herrstrops tegelbruk representerar en intressant tidsepok i brytningstiden mellan den äldre typen och den yngre typen av tegelugnar, med

industrihistoriska och samhällshistoriska värden. Eftersom delar av bebyggelsemiljön kring tegelbruket finns kvar tydliggörs tidigare samhällsförhållanden, speciellt i lokalt perspektiv. Tillsammans med

näraliggande Järnudda tegelbruksområde visar Herrstorps tegelbruksområde också, i ett större perspektiv, på en viktig del av Hultsfreds kommuns tidigindustriella historia.

Byggnaderna på området belyser tidigare bostadsförhållanden, sociala och ekonomiska villkor, arbetsförhållanden och livsvillkor.

Samhällsutvecklingen och byggnadskulturens utveckling speglas i

byggnaderna på området som stäcker sig från slutet av 1800-talet till 1900- talets mitt. Tegelmästarbostaden med sin inramade trädgård med delvis bevarade äldre strukturer är viktig eftersom den bidrar till att förstå

områdets historia. Tegelmästarbostaden bidrar även med en tilltalande och intressant kulturmiljö.

Syllstenar som markerar tidigare byggnader, spår från olika lertag och eventuell ältningsplats är exempel på fysiska uttryck som bär på

kulturhistoriska värden i och med att de tillför berättelser om och förståelse för kulturmiljön.

Kring den befintlig bebyggelsen finns kulturhistoriska värden i äldre vägstrukturer och i det gröna kulturarvet. Den tydliga inramningen av tomten runt huset, trädrader och trädgårdsväxter ingår i dessa värden. I landskapet närmast kring bebyggelsen finns kulturhistoriska värden i form av spår av äldre odlingslandskap, med äldre åkrar, ängsmark med uppvuxna träd samt fornlämningar som visar på områdets långa kontinuitet.

Fornlämningar

Inom planområdet finns två fasta fornlämningar. Fornlämningarna

identifierades när en arkeologisk utredning etapp I och II utfördes år 2017 inom ramen för föreliggande projekt. De två fornlämningarna utgörs av följande nummer inom parentes kopplas till kartan nedan:

L1956:8657 (Boplats) - En 120 x 30–50 stor boplats som begränsas branta bergssidor. Fynd som rikligt med kvarts och flinta, huvudsakligen splitter, flintskrapa, ett mikrospån av flinta samt en kärna av kvarts och skärvstenar i riklig mängd. Under sandlagret framkom två stolphål. (1)

L1955:6602 (Blästbrukslämning) - Järnframställningsplats bestående av blästerugn (grop) och fläckvisa förekomster med skärvsten. Ugnsgropen omges av en lerplatta och slagg som utgörs av stearinslagg och bottenslagg samt fläckvisa förekomster av sotig sand och skärvsten. I schaktet med blästerugnen finns även enstaka stenåldersfynd. (2)

I området finns även ett antal lämningar som kategoriseras som ”Övrig kulturhistorisk lämning”. Dessa utgörs av följande (nummer inom parantes kopplar till figur 23):

• L1956:8655 Tegelindustri (3)

• L1956:8654 Fornlämningsliknande bildning (4)

• L1956:7605 Fyndplats) (5)

• L1956:8184 Fyndplats (6)

• L1956:8656 Kemisk industri (7)

Figur 23. Karta över fornlämningar (Källa: Fornsök).

Byggnadsminnen

Igenom planområdet går ”Smalspårsjärnvägen”, som är en del av länsjärnvägen Nässjö – Oskarshamn, se figur 24. Smalspårssträckan invigdes år 1922 och har tillsammans med tillhörande anläggningar, konstruktioner och byggnader ett högt kulturhistoriskt värde.

”Smalspårsjärnvägen”, delen mellan Hultsfred och Virserum,

byggnadsminnesförklarades år 2005. Dock utgör inte den del av järnvägen som går genom Herrstorpet byggnadsminne. Detta beror på att år 2005 ägde dåvarande Banverket fastigheter i anslutning till Hultsfreds station, och därför undantogs dessa byggnadsminnesbeslutet.

Figur 24. Smalspåret till vänster i bild, Stångådalsbanan till höger.