Kuratorn och elevens möjlighet att mötas

Kategorin tillkom utifrån återkommande beskrivningar av vikten av den fysiska tillgängligheten till kuratorn samt den grupp av elever som även under distansundervisningen faktiskt hade tillgång till det fysiska mötet med kuratorn. Vidare beskrev kuratorerna hur den fysiska kontakten, framför allt de spontana besöken av eleverna, försvann under de rådande

omständigheter då eleverna inte befann sig på skolan och detta var något som både kuratorer och elever saknade.

Samtliga kuratorer beskrev att det var upp till var och en att välja hur den enskilda kontakten med eleverna skulle se ut, antingen via videolänk, telefonsamtal, sms eller fysiskt möte. Det framkom under intervjuerna att kuratorerna själva hade lagt fram förslag till sina respektive chefer om att få träffa vissa elever fysiskt på skolan utifrån att man trodde att det fanns ett behov från vissa elever att fortfarande ha den möjligheten. Byrne och Kirwan (2019) påpekar att det råder delade uppfattningar kring hur det relationsbaserade sociala arbetet kan komma att påverkas av tekniken, framförallt på grund av frågan kring om den typen av

kommunikationsteknik hindrar eller möjliggör relationen mellan socialarbetare och klient. Det författarna beskriver rörande att det finns en farhåga att det relationella aspekterna kan hämmas i

det digitala samtalet, går att koppla till det kuratorerna påtalade under intervjuerna. Detta handlade om att det fanns en föreställning hos kuratorerna att en del elever fortfarande hade ett behov av att samtalet skulle ske fysiskt. Det i sin tur kan relateras till elevernas vana av att träffas fysiskt utifrån de institutionella förväntningarna på hur mötet ska ske, som beskrivs inom det relationella perspektivet av Svensson et al. (2008).

Ek et al. (2015) framför att kuratorns lyssnande förhållningssätt handlar om att läsa av

ungdomarnas situation samt uppmärksamma det som händer i det fysiska rummet och det som förmedlas genom kroppsspråk och tonfall. Utmärkande för intervjuerna var det faktum att tre av fyra kuratorer beskrev att de faktiskt träffade elever fysiskt under distansundervisningen, vilket var de elever kuratorerna redan hade en etablerad och regelbunden kontakt med och där de hade en möjlighet att se att behovet av att ha en fysisk kontakt fanns.

Sen har man ju dom redan upparbetade kontakterna kunde det faktiskt vara så att de kom in ändå, asså att de kom in till skolan och träffade (...) och de har ju varit utifrån att vi ändå ha fått att just ge stöd på skolan under vissa omständigheter och sådär (...) men då har det redan varit skulle jag säga redan upparbetade kontakter, jag tror inte att jag träffat nån ny på det viset (intervjuperson 2)

Men utifrån den enskilda kontakten med eleverna så tänker jag kan man väl säga att … det som har fungerat bra är ju dom kontakterna som redan var upprättade och där man har kunnat fortsätta och då har man ju inte riktigt ställt om till distans för dom har jag ju träffat alltså så, så utifrån distansen (intervjuperson 4)

Det faktum att kuratorerna skapade en möjlighet att anpassa samtalets utformning och fysiska plats efter elevens behov går att koppla till det Ek et al. (2015) beskriver om det stödjande samtalets framträdande egenskaper. Författarna poängterar hur viktigt det är att vara kreativ och just individanpassa samtalen. De menar vidare att individanpassningen och kreativiteten är av vikt för att få individer att känna sig så bekväma som möjligt och att människor upplever en känsla av bekvämlighet av olika anledningar.

Det var just utifrån att man hade en etablerad kontakt med eleven som kuratorn kunde avgöra att behov av stöd fanns och framförallt behov av att träffas fysiskt. Kuratorerna som valde att träffa elever fysiskt på skolan beskrev att det fungerat bra både för dem utifrån sitt uppdrag och även för eleverna. Den kuratorn som valde att inte träffa elever under distansundervisningen uppger att hon kände en osäkerhet kring till vilken mån man faktiskt ska träffa elever fysiskt, utifrån restriktioner om social distansering till följd av covid-19-pandemin. Att en av kuratorerna inte valde att träffa elever fysiskt på grund av osäkerhet kan relateras till det Svensson et al. (2008) påpekar om att gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme är stort i utförandet av arbetet men att det samtidigt präglas av dennes individuella faktorer. I detta fall kan det tänkas att kuratorn använde sitt handlingsutrymme till att själv välja att inte träffa elever fysiskt på grund av sina egna värderingar och moraliska aspekter kring hur man ska förhålla sig till restriktionerna.

Jag var nog också lite restriktiv själv med hur mycket ska man tänka att man ska träffa elever när man knappt visste kan jag gå på ICA och handla lite så upplevde man det (intervjuperson 1) Något som samtliga kuratorer belyste under intervjuerna var saknaden av de spontana besöken från eleverna, de besöken förbi kuratorns rum uteblev på grund av att eleverna inte längre befann sig på skolan. Samtliga kuratorer belyste vikten av att elever bara kan gå förbi kuratorns rum för att prata och att den typen av tillgänglighet var viktig för eleverna. Det framkom även under intervjuerna att den kontakten mellan kurator och elev ofta sker genom att eleven själv söker upp kuratorn och tar kontakt genom att komma förbi rummet och uttrycka ett behov av stöd. Den typen av uppsökande av kurator från elevernas sida försvann helt under distansundervisningen.

Uppsökandet av kuratorn från eleverna och den spontana kontakten som försvann kan kopplas till det som Ek et al. (2015) beskriver som kärnan i kuratorns stödjande samtal, det vill säga att hjälpa och ge stöd till det som klienten uppfattar som problematiskt i nuet. En av kuratorerna uttryckte inte endast att eleverna saknat den spontana kontakten utan att hon själv även saknade den under arbetet på distans.

Jag har ju många elever som bara går förbi, dom har rast tio minuter och bara vill surra med nån så då kommer dom bara förbi och jag tänker att såna saker (…) har ju inte funkat, det har ju både jag saknat men det tänker jag att elever också har saknat ja men jag vill ju inte ringa och boka tid hos kuratorn men jag går ju alltid förbi där varje fredag innan svenskan och sitter och surrar lite inför helgen typ (intervjuperson 3)

En av kuratorerna beskrev särskilt vikten av att vara tillgänglig i rummet för eleverna och hur den tillgängligheten försvårades när eleverna inte var på plats på skolan och betydelsen av just den fysiska tillgängligheten.

Mm, men innan de vart så handlade de ju lite grann om att att, man är, att man är tillgänglig, att eleverna har tillgänglighet till en, att dom kan komma in och att man ses fysiskt i fysisk form de är ju liksom de vanligaste eller så är det ju. (...) men det är ju att dom kommer till rummet och att man hjälper till och pratar och finns tillgänglig och att det är där man möts i samtal

(intervjuperson 2)

Men är dom på skolan så tänker jag att dom absolut föredrar att eller jag tänker att det är så dom vill ha det. Det är det jag tänker litegrann är kärnan i vårt arbete, att vi är tillgängliga som ingen annan verksamhet är (intervjuperson 2)

6.2.2 Utmaningen att nå ut och fånga upp

Kategorin skapades då det i intervjuerna blev tydligt att det var en utmaning för kuratorerna att nå ut till elever som de inte redan hade en etablerad kontakt med. Det framkom även att det var en utmaning att fånga upp elever i behov av stöd när undervisningen gick över till distans.

Utifrån möjligheten att fråga upp hur elever verkligen mår uttryckte en kurator under intervjun att de elever som har en kontakt inte är det största problemet utan det är de elever som

kuratorerna inte har kontakt med. Redan innan distansundervisningen påbörjades har Bris (2019) framhävt att de barn som hör av sig till Bris inte upplevt tillräckligt stöd från skolan då

skolkuratorerna ofta varit fullbokade eller inte finns tillgängliga på skolan. Under intervjuerna framkom ett glapp mellan kuratorernas upplevelse av att vara tillgänglig och deras uppfattning gällande elevernas upplevelse av kuratorernas tillgänglighet under distansundervisningen.

Kuratorerna beskrev att elevkontakten blivit mindre och att mer tid frigjorts när distansundervisning infördes och övriga möten ställdes in eller genomfördes via länk.

Kuratorerna upplevde att de hade mer tid och på så vis större möjlighet att möta eleverna på det sätt som passade dem. Kuratorerna har varit på plats även fast de till viss del arbetat hemifrån samtidigt som elevernas upplevelse genom kuratorernas erfarenhet visade på att eleverna inte känt att kuratorerna var tillgängliga i samma utsträckning som tidigare. Kuratorernas upplevelse var istället att vissa elever känt sig ensamma och att samtalsstödet inte fungerat i samma

utsträckning som eleverna hade önskat.

Jag tänker att vi har varit supertillgängliga jag har haft en helt obokad kalender två dagar i vecka liksom det var liksom funnits massa tid … om man tänker den typen av tillgänglighet … men sen vet jag inte riktigt om dom har upplevt att det varit så tillgängligt på distans, det kanske dom inte har gjort (intervjuperson 4)

Samtliga kuratorer upplevde att antalet elevkontakter minskade under den tid då undervisningen skedde på distans. Under intervjuerna framkom det att de kontakter som minskat i störst

utsträckning var nybesök.

Ja men det förändrades ju enormt mycket dels så såg jag en jätte jättenedgång i mina nybesök om man säger, dom eleverna som jag inte hade träffat innan ... var ju lika med typ noll det var några få som hörde av sig som inte haft kontakt tidigare (intervjuperson 4)

Trots att kuratorerna försökte visa var de fanns på de plattformar som användes under distansundervisningen, upplevde kuratorerna att detta inte var tillräckligt för att nå fram till eleverna som nu befann sig på hemmaplan. Innan undervisningen övergick till distans kunde eleverna på ett enkelt sätt få kontakt med kuratorerna genom att uppsöka deras rum. När eleverna istället studerade hemifrån kunde kuratorerna inte riktigt se vilka forum de skulle vara

tillgängliga på för att nå ut till elever när den fysiska närvaron på skolan inte fanns att tillgå. En kurator menar att en tänkbar förklaring till att inte ta kontakt med kurator var att det fanns ett motstånd för eleverna att söka stöd av kuratorerna på skolan, när eleverna själva befann sig på hemmaplan och att de därför inte såg poängen. Till skillnad mot det som Bris (2019) lyfter om att barn har svårt att släppa frågor som rör skolan trots att man inte befinner sig där.

Dom är som programmerade att på något sätt är man hemma så är man hemma och är man på skolan då är man på skolan och då kan man träffa elevhälsan eller så, så att det vart ju också automatiskt att färre hörde av sig även om vi kontaktade elever och sa att ja men vi finns ju här som vanligt och det är bara att ni hör av er om, så jag tänker att dom är ju på hemmaplan och då är det en annan arena för dom också (intervjuperson 3)

Utöver denna aspekt framkom ytterligare förklaringar till att kontakten med elever minskade. En förklaring var att behovet av stöd förändrades av att eleverna nu inte vistades i skolmiljö och inte längre utsattes för den påfrestning som skolmiljön kan bidra till.

På ett sätt så tänker jag att behovet kanske också minskar när dom inte befinner sig i den här miljön dagligdags, dom behöver inte konfronteras med vissa saker som kanske blir svårt för dom (intervjuperson 4)

Kuratorerna upplevde att det krävdes mer av den enskilde eleven för att söka stöd hos elevhälsan.

Detta ökade krav på eleven menade en av kuratorerna kan leda till att det tar längre tid innan eleven uppsöker kurator och i värsta fall inte tar kontakt alls. Istället har de elever som hade möjligheten att vända sig till andra för att få stöd gjort det. Det framkom i intervjuerna att en av kuratorerna som tidigare hört sig för med en elev, uttryckte att det stöd som nyttjades var det som fanns i elevens fysiska närhet istället för det stöd som erbjöds på distans av kuratorerna.

Dom säger, när man pratar med dom att man har tagit hjälp av kompisar, föräldrar och andra som är i närheten, asså att du är fysiskt tillgänglighet som är viktig för dom (intervjuperson 2) Ek et al. (2015) framhäver hur betydande en bekväm situation är för att ungdomen ska känna förtroende och överhuvudtaget stimulera berättande och lyckas med stödjande samtal. Om ett möte med kuratorn på distans inte känns tryggt och bekvämt går det att anta att elever inte heller kommer söka stöd på det sättet utan istället hitta andra vägar.

När det gäller att fånga upp elever och ta reda på hur de egentligen mår blev det svårare då undervisningen skedde på distans. Lärarna kunde inte hjälpa till att uppmärksamma behovet av stöd på samma sätt som i den fysiska skolmiljön. En kurator uttryckte att när undervisningen sker via länk blir det svårare för lärare att ta elever åt sidan och fråga upp om hur eleven mår och på ett naturligt sätt hänvisa eleven vidare så att elevhälsan kan ta vid.

Det blir ju svårare när dom sitter med 32 elever på teams och så ska dom säga du ebba kan du stanna kvar för jag ser ju att du mår ju inte bra, det går ju liksom inte riktigt för då hänger man ju ut en elev på ett sätt som kanske inte blir så himla bra (intervjuperson 1)

Riktlinjerna från Akademikerförbundet SSR (2015) syftar till att kuratorn ska lägga stort fokus på det sociala sammanhang som eleven befinner sig i för att kunna skapa utveckling och förändring utifrån en helhetssyn. I enlighet med riktlinjerna från Akademikerförbundet SSR beskriver kuratorerna hur viktigt det är att se eleven på alla olika nivåer för att skapa sig en bild av elevens situation och på så sätt kunna bidra med det stöd eleven behöver för att kunna

genomföra skolan på ett bra sätt. Däremot påpekade kuratorerna att under distansundervisningen försvårades möjligheterna till att se eleverna utifrån deras sociala sammanhang, då de inte vistades i skolan.

Det sociala arbetet i skolan ska enligt regeringens proposition (2001/02:14) till den nya skollagen förstås utifrån en helhetssyn på individen och de sociala processer som denne ingår i på individ,

grupp och organisationsnivå. Under distansundervisningen kunde det därför uppstått svårigheter med att uppnå skollagens mål beträffande det sociala arbetet i skolan.

Om jag ser elever kan jag ju säga såhär att inne i mitt rum kan dom ju ha ett beteende och det är ju ganska intressant att se hur dom är ute i ett klassrum eller ute i en korridor nu är skolan stor så de är inte så att jag möter alla elever man kan ändå få en bild av att här är en elev som är ensam väldigt mycket eller här är en elev som verkar va eller det verkar funka ganska bra utanför liksom utanför mitt rum om man säger så (intervjuperson 1)

Under distansundervisningen skriver Skolinspektionen (2020) att det framkom en ny grupp av elever som behövt extra stöd. Rapporten syftar till de elever som tidigare klarat skolan bra men som nu utifrån de ökade kraven på självdisciplin och struktur behövt stöd. Kuratorerna uttryckte sig istället om den grupp som missgynnats av distansundervisningen. Kuratorerna syftade till de elever som har ett stort socialt behov och är vana att ta hjälp och som nu hämmats i sin

initiativförmåga.

Ja men det är väl dom här som kliver in i rummet, som vill ha hjälp NU, som kanske har dom hära sociala färdigheterna och behovet och är spontana och är van att ta hjälp, men kanske också hämtar energi i sociala sammanhangen, de kanske blir mera på nått vis inte (…) att deras initiativförmåga kanske har hämmats (intervjuperson 2)

Förutom denna grupp har det framförallt identifierats att distansundervisningen skapat ett hinder för kuratorerna att nå ut till eleverna som sitter hemma och det har också bidragit till att det blivit svårare att fånga upp de som behöver stöd. Kuratorerna uttryckte en oro över vad som kommer att hända med de elever som inte fått det stöd de behövt för att må bra. Bris (2019) visar att barn som blir lämnade med sitt dåliga mående när stödet uteblir, går alldeles för länge med sina tankar och känslor. Det uppmärksammades i intervjuerna att resultatet av hur distansundervisningen har påverkat eleverna kan komma att visa sig längre fram.

Det råder inget tvivel på att kuratorns arbetsuppgifter utmanas när gymnasieskolans undervisning övergått till distans och det blir svårt att nå ut och fånga upp elever som inte mår bra och riskerar att inte uppnå studiemålen. Precis som Skolinspektionen (2020) beskriver skulle behovet av en ökad tillgång till kurator kunna bli nödvändig om undervisningen framöver återgår till distans.

6.3 Genomförandet av samtalsstöd på distans