Organisatoriska förutsättningar

Denna kategori skapades utifrån att alla kuratorer tydligt beskrev en liknande upplevelse av att de i sin profession inte känt sig prioriterade under skolans omställning till distansundervisning.

Under intervjuerna framkom en samstämmighet bland kuratorerna angående att när skolan ställdes om till distans, var det lärarnas arbete som prioriterades från skolans ledning eftersom det huvudsakliga fokuset låg på hur just undervisningen skulle bedrivas. Isaksson och Larsson (2017) framhäver att skolkuratorer inte har några specifika tekniker eller metoder som kan ge dem en professionell legitimitet och grund till skillnad från skolpsykologer, vilket kan förklara varför skolkuratorn inte äger de sociala aspekterna av skolan. Författarna menar således att det kan leda till en oklar ansvar- och arbetsfördelning av kuratorernas arbetsuppgifter i relation till lärare, skolpsykologer samt skolsköterskor. Kuratorernas brist på professionell legitimitet kan ses som en möjlig förklaring till varför kuratorerna inte blev prioriterade i samma utsträckning som lärarna under distansundervisningen. Detta kan relateras till resonemang inom domänteorin, att kuratorer inom skolan är underställda den pedagogiska professionen som även utgör ledningen inom organisationen (Morén et al., 2015). Den pedagogiska ledningen, det vill säga rektorn, har därmed uppdrag att styra och leda över kuratorn trots att den tillhör en annan profession.

Samtidigt betonar två kuratorer att det fanns en stor förståelse för denna prioritering i och med att skolans främsta prioritet handlar om elevernas lärande och därmed lärarnas arbete.

Nej men jag tycker att hela den här, hela covid har det varit väldigt mycket fokus på hur ska vi nå ut till hur ska vi genomföra distansundervisningen alltså det är de det verkligen har varit fokus på där har ju vi haft väldigt lite handledning i hur vi ska bedriva vårt arbete (intervjuperson 1) Vi är ju en liten personalgrupp i jämförelse med till exempel lärarna som är liksom huvud ja dom har ju liksom huvudsysslan i en sån här organisation … så tänker jag att det blev också ganska naturligt att vi blev inte prioriterade (intervjuperson 4)

Tre kuratorer beskrev att de var imponerade över skolans snabba omställning till

distansundervisningen och att det var mycket som faktiskt fungerade bra. En kurator beskrev att hon såg det som positivt att de kunde upprätthålla strukturen i organisationen trots

omständigheterna av att det fanns mycket som var nytt och ovant. Även fast det fanns viss förståelse bland kuratorerna att fokus främst lades på lärarna under skolans snabba omställning till distansundervisning, så uttrycker samtliga kuratorer att de saknade direktiv i hur de skulle genomföra sitt skolkurativa arbete.

Det är klart då att i en värld där allt helt plötsligt ställs på sin spets och blir väldigt osäkert och blir väldigt oförutsägbart också så blir det ju svårare när man inte har något tydligt att såhär ska du göra, du ska kontakt med eleverna på det här sättet, du ska va ute i klasser fyra gånger under terminen på de här länken och du ska ja alltså så … det hade ju kunnat vara lättare att följa då (intervjuperson 4)

För att förklara förhållandet mellan avsaknaden av direktiv och fokus på lärarna under

distansundervisningen kan en möjlig förklaring relateras till det som Isaksson (2014) beskriver om kuratorns handlingsutrymme. Författaren beskriver att kuratorns uppdrag är vagt formulerat vilket gör att handlingsutrymmet för den enskilde kuratorn blir större samtidigt som arbetet begränsas genom att behörigheten att fatta egna beslut inskränks till fördel för andra

professionerna på skolan. Två kuratorer framhävde att arbeta utan tydliga direktiv inte var något

ovanligt, utan att de i sin yrkesroll var vana att hitta egna vägar, ta egna initiativ och lägga fram egna förslag gällande hur deras skolkurativa arbete ska bedrivas.

Jag tycker att hela den här situationen har varit ganska diffus och lite sådär vi har inte haft några klara direktiv men å andra sidan så tänker jag också att i våran roll är vi ganska vana att lite grann hitta våra egna vägar (intervjuperson 1)

Jag tänker att vi är också ganska vana i det att om man jobbar i en sån här organisation att man kanske inte alltid får så tydliga direktiv utan att man får tänka själv och lägga fram konstruktiva förslag som man tycker till sin chef och få det liksom godkänt eller bolla den vägen att det

snarare kommer eller att initiativen ofta kommer från oss kan jag tycka och det var liksom samma här (intervjuperson 4)

Utifrån skollagen (SFS 2010:800) baseras kuratorns uppdrag på målinriktade krav och elevens rättigheter. Därmed finns ingen tydlig beskrivning på hur arbetet ska genomföras. Fransson (2016) menar att otydligheten i lagen kan resultera i att elevers rätt till likabehandling är svår att säkerställa. Kuratorerna beskrev att de under distansundervisningen själva har lagt upp sitt arbete. Detta skulle kunna ha lett till att eleverna gavs olika förutsättningar när det gäller stöd från kurator.

Något som blev viktigt under kuratorernas arbete på distans var att ta hjälp och stöd av varandra, vilket två kuratorer uttryckte som ett kollegialt stöd och lärande. Det stödet menade kuratorerna blev särskilt meningsfullt när de saknade vägledning och tydliga direktiv från skolans ledning.

Vi rådgjorde ju med varann vi kuratorer och elevhälsoteamen och i handledning och sådär försökte hitta ja men hur ska vi förhålla oss till det här, vad kan vi göra, hur gör vi, hur gör du, funkar det där bra (…) det blev ju mer som ett kollegialt lärande och handledning så det fanns inget från organisationen uppifrån som på nåt sätt gör såhär eller så dom sa ju liksom vilka digitala system vi kunde använda (intervjuperson 3)

Precis som intervjuperson tre lyfter i citatet ovan, uttryckte och problematiserade samtliga kuratorer frågan om sekretessen i genomförandet av samtalsstöd via digitala system. Kuratorerna upplevde att det var svårt att veta vilka digitala system som var tillräckligt säkra att använda sig av när de skulle genomföra samtal med enskilda elever, vilket var något de önskade tydligare direktiv om. En av kuratorerna menade att det fanns tydliga direktiv om vilka system som lärarna skulle använda sig av för att bedriva undervisning, men att det inte fanns någon prioritet att hitta ett system som kuratorerna kunde använda sig av och förlita sig på sekretessmässigt. Detta kan relateras till det som Svensson och Larsson (2017) lyfter om att en verksamhets effektivitet kan hämmas ifall de tekniska tjänsterna inte är anpassade och implementerade utifrån

verksamheternas förutsättningar när det kommer till kunskap och utbildning i att hantera tekniska hjälpmedel.

Byrne och Kirwan (2019) poängterar att ifall kunskap och utbildning finns i hur man kan skapa kontakt och bygga en relationell tillit över internet med samtidig guidning i etiska överväganden

och praktik, kan ett allt mer socialt digitaliserat arbete ses som positivt och högst relevant. Detta var något kuratorerna problematiserade i relation till sekretessfrågan för samtalen på distans. En kurator berättade att avsaknaden av ett säkert digitalt system begränsade henne i att bedriva samtalsstöd via länk och valde därmed endast att ha kontakt med elever via telefon. Ytterligare en av kuratorerna menade på att osäkerhet kring sekretess gjorde att hon föredrog att genomföra samtalsstöd med enskilda elever via telefonkontakt.

Nä men det där var ju också lite otydligt från början för att först fick vi ett system vi skulle börja använda och vi började använda det och sen så framkom det att det var inte tillräckligt säkert i sekretessynpunkt och då skulle vi använda ett annat system och då vart det ganska krångligt och då kändes det som att det va lättast att bara ha telefonkontakt(intervjuperson 3)

Vi saknade liksom direktiv och då får man väl liksom försöka tänka själv att vad känns bra, vilken typ av samtal är det, hur känsligt är det och ja fråga sådär … så det tänker jag ändå att vi var lite för oförberedda på (intervjuperson 4)

De målinriktade kraven på elevhälsan och avsaknaden av direktiv i relation till att kuratorerna själva fick lägga fram förslag på hur deras arbete skulle utföras kan relateras till domänteorin.

Morén et al. (2015) skriver att en organisation som skolan kan förklaras utifrån de olika domänerna och de processer som sker mellan dem, makten att påverka och utföra det sociala arbetet finns på samtliga domäner och kommer att påverka varandra.

6.1.2 Den förändrade arbetsbelastningen

Kategorin skapades då det var utmärkande att alla kuratorer beskrev att deras arbetsbelastning hade förändrats till följd av skolans organisatoriska omställning till distansundervisning, vilket i sin tur påverkade kontakten med elever och kuratorernas genomförande av samtalsstöd.

I en undersökning av Novus (2017) framkommer det att drygt sju av tio skolkuratorer är nöjda med sin nuvarande arbetssituation samtidigt som sju av tio skolkuratorer upplever att

arbetsbelastningen har ökat de senaste åren och detta menar skolkuratorerna beror på en ökning av elever som är i behov av särskilt stöd. Under distansundervisningen upplevde å andra sidan samtliga kuratorer att deras arbetsbelastning minskat. De upplevde att detta handlade om att de hade mindre kontakt med elever, färre nybesök, inställda aktiviteter samt att möten via länk blev kortare och därmed mer effektiva. Socialstyrelsen (2016) beskriver att skolkuratorns individuellt riktade arbete framförallt sker genom olika typer av stödjande samtal med elever. Under

distansundervisningen var det däremot tydligt att kuratorernas beskrev att samtalsstödet hade minskat, vilket kan ses som en faktor till deras upplevelse av en minskad arbetsbelastning.

Kuratorerna menade att minskningen i synnerhet berodde på avsaknad av kontakt med nya elever samt spontana besök av elever som behöver akut stöd. En kurator uttryckte att den arbetsuppgift som handlar om att möta elever som är ledsna eller arga, vilket hör till deras arbete vanligtvis, föll bort under distansundervisningen.

Jag tänker nog att vi är lite på sidan av, så våran arbetsbelastning har hellre blivit förändrad, alltså, så rent i görandet och rent att stressa från möte till möte och elev till elev blir sådära, för

det tänker jag en del i vårt jobb är att det kommer in någon elev som behöver hjälp nu och är ledsen, arg. Asså att hantera saker i vardagen det hör ju som till våran arbetsuppgift, men det har ju som försvunnit (intervjuperson 2)

Det framkom under intervjuerna att den minskade arbetsbelastningen däremot påverkade

kuratorerna olika. Tre av kuratorerna beskrev att den minskade arbetsbelastningen påverkade att de kunde uppleva en större stress och en mer diffus typ av belastning, även fast vissa typer av arbetsuppgifter inte gick att utföra på samma sätt som tidigare och därmed blev färre. De uttryckte bland annat en osäkerhet kring hur arbetet och samtalen med eleverna skulle

genomföras och vad som förväntades av dem när arbetet övergick till distans, vilket var faktorer som bidrog till en ökad stress samt en mer diffus belastning. Kuratorernas upplevelse av en mer diffus arbetsbelastning och en ökad stress utifrån osäkerhet kring arbetets genomförande och förväntningar, kan kopplas till det Svensson och Larsson (2017) kommit fram till. Det vill säga att om det inte finns tillräcklig kunskap och utbildning i verksamhetens tekniska tjänster, kan den upplevda arbetsbelastningen öka.

Ja för min del tycker jag att den blev inte jag hade inte mer att göra utan snarare mindre att göra och jag tror att dom flesta av oss kuratorer, det blir ju en stress det också när man känner att ja ska jag sitta av tiden här vad är det jag ska, vad är det som förväntas av mig nu vad ska jag göra för någonting, det kan ju bli en stress det också (intervjuperson 1)

Asså de här liksom de operativa elevkontakten har ju minskat så den arbetsbelastningen har blivit lägre om man säger alltså det här dagligdags görandet men då har det varit mer en annan typ av belastning i att de här att hitta hur ska vi göra hur ska vi tänka hur når vi ut till eleverna gör vi tillräckligt mycket vi, tappade ju massa elever nu hur vet vi det hur ska vi organisera oss vad ska vi driva för frågor, ska vi pausa nu och tänka att asså alla dom här bitarna och det blir ju som en annan belastning som är lite mer diffus (intervjuperson 4)

Däremot beskrev en av kuratorerna att den minskade arbetsbelastningen för henne hade bidragit till välbehövlig återhämtning och ett tillfälle att ladda om. Hon menar på att hon nu haft mer tid än någonsin att kunna reflektera över sitt arbete ur ett vidare perspektiv istället för att springa från ett möte till ett annat, vilket hon menar på har gett henne mer energi.

Jo men det var också lite såhär återhämtning och lite såhära nyladdning att man känner såhära ja men man är som redo man är inte slutkörd utan man får liksom som ett, för är man uppbokad hela tiden så hinner man inte, då kör man bara (...) man har kunnat reflekterat över saker och vissa grejer och inte bara sprungit från ett möte till ett annat (intervjuperson 3)

Utifrån att arbetsbelastningen minskade beskrev en kurator att de istället fick utrymme att ge understöd till lärare och mentorer i kontakten med elever som inte såg ut att hänga med i distansundervisningen. Byström et al. (2019) beskriver en risk med samverkan mellan personalgrupper inom skolan då den överskridande hållningen kan resultera i att gränserna mellan utbildning och det sociala arbetet suddas ut. Kuratorn beskrev att hon fick en annan roll

och fungerade som en vuxen på skolan istället för en kurator. Detta åtagande hörde inte till kuratorns ordinarie arbetsuppgifter innan beslutet om distansundervisning togs. Kuratorn beskrev dock denna arbetsuppgift som något positivt till skillnad från risken som Byström et al. (2019) framhäver.

Att vi har hjälpts åt för att minska arbetsbelastningen för lärarna och mentorerna att att dom hära eleverna i klassen verkar inte vara så aktiva på lektionerna, det är ju oftast ingenting som hamnar på mitt bord i vanliga fall men att det nu ah att vi liksom har hjälpts åt litegrann, jag har mer hört av mig som en såhära jag jobbar på skolan, jag är kurator men kanske inte

nödvändigtvis utifrån det ta kontakt utan hur ser det ut och hur funkar det å jag har hört de hära (intervjuperson 4)

Utifrån de beslut som tas inom den politiska domänen och förvaltningsdomänen inom skolans organisation menar Morén et al. (2015) att besluten ger nya förutsättningar och på så sätt

påverkar den professionella domänen. Detta går att relatera till det allmänna politiska beslutet om att gymnasieskolan skulle övergå till distansundervisning, vilket i sin tur bidrog till att

kuratorernas förutsättningar att ge samtalsstöd förändrades och på så sätt påverkade deras arbetsbelastning. De beslut som tas i den politiska domänen påverkar hur förutsättningarna kan komma att förändras i den professionella domänen, särskilt tydligt blir det om

förvaltningsdomänen inte lyckas implementera de politiska besluten fullt ut. Samtidigt så hade kuratorerna i sin professionsdomän fortfarande själva makten att verkställa och påverka hur arbetet skulle se ut i praktiken utifrån de nya förutsättningarna. Detta särskilt när de saknade direktiv och styrning från ledningen.

6.2 Kuratorn och elevens möjlighet att mötas