UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Höstterminen 2020
Att mötas i en tid då vi ska hålla avstånd
– Skolkuratorers upplevelse av att genomföra samtalsstöd under distansundervisningen med anledning av covid-19-pandemin
To meet in a time of distancing
– School counselors' experience of implementing conversational support during distance education due to the covid-19-pandemic
Handledare:
Helen Strömberg
Författare:
Lisa Holmqvist Linnea Brolin Elin Selin
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete
Examensarbete, 15 hp Termin 6, HT -20
Författare: Lisa Holmqvist, Linnea Brolin, Elin Selin Handledare: Helen Strömberg
Att mötas i en tid när vi ska hålla avstånd To meet in a time of distancing
Sammanfattning
Denna studie syftar till att få kunskap om skolkuratorers upplevelse av att genomföra samtalsstöd under skolans omställning till distansundervisning. Studien utgår från en kvalitativ
forskningsmetod och insamling av empiri utfördes genom semistrukturerade intervjuer.
Intervjuerna skildrar fyra skolkuratorers individuella upplevelser av hur samtalsstödet har påverkats. Den insamlade empirin analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.
Resultatet visade på att samtalsstödet påverkats utifrån tre steg. De tre stegen handlar om kuratorns organisatoriska förutsättningar, kuratorns och elevens möjligheter att mötas samt utifrån upplevda möjligheter och begränsningar gällande att samtala på distans. Studiens resultat
visar även på att kuratorernas upplevda handlingsutrymme var avgörande för hur samtalsstödet under distansundervisningen genomfördes.
Nyckelord: Samtalsstöd, kurator, covid-19, gymnasieskola, distansundervisning
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Övergripande syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Begreppsdefinitioner och förkortningar ... 3
1.3 Disposition ... 3
2. Bakgrund och historik ... 4
2.1 Elevhälsans utformning - lag och reglering ... 4
2.1.1 Den nya skollagen ... 4
2.1.2 Skolkuratorn i en samlad elevhälsa ... 4
2.2 Skolkuratorns roll och betydelse ... 5
2.3 Ett stort behov av stöd bland unga ... 7
2.4 Samtalsstöd i praktiken ... 8
2.4.1 Kuratorns stödjande samtal ... 8
2.4.2 Det digitaliserade samtalet... 9
2.5 Distansundervisningens påverkan på gymnasieskolan ... 10
3. Teoretiskt förhållningssätt ... 11
3.1 Domänteori ... 11
3.2 Gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme ... 11
3.3 Det relationella perspektivet... 12
4. Metod ... 13
4.1 Val av metod och metodologisk ansats ... 13
4.2 Litteratursökning ... 13
4.3 Urval och avgränsning ... 14
4.4 Semistrukturerade kvalitativa intervjuer ... 14
4.5 Transkribering ... 16
4.6 Kvalitativ innehållsanalys ... 17
4.7 Studiens kvalitetsaspekter ... 17
5. Forskningsetiska principer och överväganden ... 19
6. Empiriska resultat och analys... 20
6.1 Organisatoriska förutsättningar ... 20
6.1.1 Avsaknaden av direktiv ... 20
6.1.2 Den förändrade arbetsbelastningen ... 23
6.2 Kuratorn och elevens möjlighet att mötas ... 25
6.2.1 Den fysiska tillgängligheten ... 25
6.2.2 Utmaningen att nå ut och fånga upp ... 27
6.3 Genomförandet av samtalsstöd på distans ... 30
6.3.1 Det förändrade samtalet ... 30
6.4 Slutsatser ... 34
6.4.1 Kuratorernas möjligheter att genomföra samtalsstöd till elever ... 34
6.4.2 Kuratorernas genomförande av samtalsstöd till elever ... 35
6.4.3 Kuratorernas uppfattningar om elevers upplevelse av hur samtalsstödet har fungerat 36 7. Slutdiskussion ... 36
Referenslista ... 39
Bilaga 1. Informationsbrev ... 43
Bilaga 2. Intervjuguide ... 44
Bilaga 3. Kodningsschema... 46
Bilaga 4. Ansvarsfördelning ... 48
Bilaga 5. Skollag (2010:800) de delar som rör elevhälsan ... 49
1. Inledning
Tisdagen den 17 mars 2020 kommunicerade regeringen, utifrån Folkhälsomyndighetens
rekommendationer, att gymnasieskolor, högskolor, yrkeshögskolor och komvux skulle stänga för att begränsa smittspridningen under den pågående covid-19-pandemin. All undervisning skulle nu övergå till distans och de elever som omfattades av beslutet ansågs själva kunna ta ansvar över studierna (Regeringen, 2020-03-17). Skolverket (2020) skriver att beslutet om
distansundervisningen innebar att elever och lärare snabbt fick ställa om sitt arbetssätt. För elever och lärare innebar övergången till distansundervisning en snabbt påskyndad process av skolans digitalisering i form av digitala lektioner och hemuppgifter. Det beskrivs finnas indikationer på att övergången generellt sett har fungerat bra, men även att det finns elevgrupper som haft svårare att tillgodose sig undervisningen på distans, vilket således har påverkat skolnärvaron.
Omställningen till distansundervisning har påverkat skolors möjligheter att tillgodose elevers behov av extra anpassningar och särskilt stöd, då det har funnits utmaningar vad gäller alternativa arbetssätt och lösningar. Rektorer för gymnasieskolan uppger att omställningen överlag fungerat och att elever i behov av särskilt stöd har haft möjligheten att kunnat tillgodose sig stödet genom digitala kanaler. Gymnasielärare påpekar dock att det i praktiken varit svårare att kartlägga och identifiera elevers behov av stöd utifrån den digitala undervisningen. Vissa yrkesverksamma inom skolväsendet menar exempelvis på att det digitala stödet inte omfattar samma kvalitet som det stöd som personal kan erbjuda elever på plats i skolan (Skolverket, 2020). Folkhälsomyndigheten (2020) skriver att covid-19-pandemin är en kris som i första hand påverkar människors fysiska hälsa men utifrån tidigare erfarenhet av pandemier och epidemier kan även den psykiska hälsan påverkas. Den psykiska hälsan påverkas oftast av utformandet av restriktioner som införts för att stoppa smittspridningen. Skolverket (2020) skriver att
elevhälsans roll har stärkts under pandemin samt att nya digitala plattformar med syfte att komma i kontakt med elevhälsan har utvecklats. Många yrkesverksamma från gymnasieskolan vittnar om att det har uppstått svårigheter med att bedriva ett fungerande arbete med elevhälsan när det sker på distans och på digitala forum. En stor svårighet som beskrivs av yrkesverksamma inom elevhälsan på gymnasieskolor är det faktum att elever som är i störst behov av stöd inte själva aktivt söker upp det stöd som erbjuds.
Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska elever ha tillgång till en elevhälsa med medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. De som har rätt till elevhälsa är elever i förskoleklass, grundskola, sameskola, specialskola, gymnasieskola och
gymnasiesärskola. I propositionen “Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet”
(2009/10:165) förklaras syftet med elevhälsan att i första hand vara hälsofrämjande och förebyggande i sitt arbete. Elevhälsan ska även stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål till exempel genom att bedöma och planera hur en elevs problembild och upplevda hinder bäst ska hanteras i undervisningen utifrån elevens hälsa och sociala situation. I den senaste ändringen av skollagen förtydligas i propositionen (2009/10:165) också vilka personalkategorier
som krävs för att tillgodose behoven hos de elever som behöver stöd. Där lyfter man fram behov som omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska elevstöd. För att utföra de insatser som presenteras i skollagen behövs därför tillgång till skolläkare,
skolsköterska, psykolog, kurator och personalpedagogisk kompetens. Socialstyrelsen (2016) menar att den profession som vanligen utför det psykosociala arbetet inom elevhälsan är skolkuratorerna.
För att skolkuratorer ska ha möjlighet att arbeta preventivt mot problem samt arbeta för att problem inte ska förvärras bör kuratorn se eleven i sitt sammanhang. Detta för att främja elevers lärande, utveckling och hälsa. Att se eleven i sitt sammanhang innebär att förstå och ta reda på hur eleven har det i klassen, på fritiden samt hur familjesituationen fungerar och ser ut
(Akademikerförbundet SSR, 2015). Socialstyrelsen (2016) redogör för att skolkuratorers individuellt riktade arbete bland annat handlar om att ta vara på elevernas sociala situation och psykosociala hälsa, där ett arbetsverktyg för skolkuratorer är samtalsstödet. Samtalsstödet som erbjuds kan vara av rådgivande eller utredande karaktär och kan rikta sig till enskilda elever och deras familjer. Akademikerförbundet SSR (2015) skriver att skolkuratorns arbetssätt grundar sig i bemötande, relationer samt kommunikation.
1.1 Övergripande syfte och frågeställningar
Utifrån skollagen ställs det krav som visar att kuratorn fyller en viktig funktion främst inom det psykosociala arbetet för elever inom elevhälsan. De nya förutsättningarna som skapades till följd av regeringens beslut att stänga gymnasieskolorna och bedriva distansundervisning, påverkar inte bara studierna i sig utan kan även påverka den psykiska hälsan hos eleverna. Samtidigt har skolkuratorernas möjligheter och förutsättningar för att uppfylla både kraven på stöd och det ökade behovet av stöd stått inför stora utmaningar i det hastigt påkomna digitaliserade arbetssättet. Det är därför viktigt att undersöka på vilket sätt samtalsstödet påverkats under vårens rådande omständigheter. Ett skäl till att öka förståelsen är att se om kuratorer tycker att de hittat ett hållbart sätt att arbeta på för att uppnå de mål och krav som skolan har även i tider präglade av en samhällskris.
Syftet med studien är därför att undersöka hur skolkuratorer vid en kommunal gymnasieskola i en mellanstor svensk stad upplever att samtalsstödet till elever har påverkats till följd av
restriktionen gällande distansundervisning med anledning av covid-19-pandemin. Detta för att få en djupare förståelse av hur distansundervisning på gymnasieskolan påverkat genomförandet av skolkuratorers samtalsstöd för elever i behov av en välfungerande elevhälsa.
För att besvara syftet har följande frågeställningar ställts:
• Hur upplevde kuratorerna sina möjligheter att genomföra samtalsstöd till elever?
• På vilka sätt har kuratorernas samtalsstöd till elever genomförts?
• Vilken uppfattning har kuratorerna gällande elevernas upplevelse av hur samtalsstödet har fungerat?
1.2 Begreppsdefinitioner och förkortningar
De begrepp och förkortningar som förtydligas nedan är centrala och återkommande i hela studien. Begreppen kommer nedan att definieras och beskrivas närmare hur de kopplas och används i studien.
Covid-19 är en virusinfektion och blev den 11 mars 2020 deklarerat av
Världshälsoorganisationen som en pandemi. För att minska smittspridningen infördes bland annat fysisk distansering och nedstängningar av skolor runt om i världen
(Folkhälsomyndigheten, 2020). Covid-19-pandemin används i studien för att tydliggöra anledningen till gymnasieskolans omställning till distansundervisning.
Samtalsstöd till elever är en av kuratorns huvudsakliga uppgifter. Samtalen är av olika typer, exempelvis rådgivande, motiverande eller utredande (Socialstyrelsen, 2016). I studien har vi valt att använda begreppet i ett vidare perspektiv och använder det därför som ett samlingsbegrepp för all typ av samtalskontakt som sker mellan kurator och enskild elev.
Skolkurator är ett yrke som oftast baseras på en socionomexamen. Skolkuratorns arbetssätt, förhållningssätt och synsätt utgår från det vetenskapliga ämnet socialt arbete, vilket lägger grunden för skolkuratorns sociala och psykosociala arbete inom elevhälsan
(Akademikerförbundet SSR, 2015). I studien används begreppet kurator när vi syftar till skolkuratorn, om inte annat anges.
BRIS – Barnens rätt i samhället BUP – Barn- och ungdomspsykiatrin SFS – Svensk författningssamling
Akademikerförbundet SSR – Sveriges socionomers riksförbund 1.3 Disposition
Inledningsvis presenteras ämnet som studien kommer att beröra och övergår sedan till en
presentation av studiens syfte och frågeställningar. Vidare kommer en bakgrund och historik ges med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur till vårt valda ämnesområde. Efter det redogörs det för vilka teorier vi kommer använda oss av i studiens senare del. Därefter kommer vi att beskriva metoden vi använt oss av för att genomföra studien följt av dem forskningsetiska principer och överväganden vi har förhållit oss till. Sedan presenteras studiens empiriska resultat och analys. Som avslutning presenteras studiens slutdiskussion.
2. Bakgrund och historik
I detta kapitel redogörs för bakgrunden kopplat till forskningsområdet. En samlad bild kommer ges av hur det ser ut gällande barns generella behov av stöd, hur samtalsstödet ser ut i praktiken samt hur kuratorn som profession har möjlighet att bidra till stödet utifrån förutsättningar och begränsningar. För att ge texten struktur och överskådlighet kommer texten att presenteras i fem huvudrubriker.
2.1 Elevhälsans utformning - lag och reglering 2.1.1 Den nya skollagen
Den nya skollagen (SFS 2010:800) trädde i kraft 1 juli 2011 och innebär bland annat att skolhälsovården, den särskilda elevvården och de specialpedagogiska insatserna förenas i en samlad elevhälsa. Utgångspunkten i beslutet om en samlad elevhälsa som presenteras i regeringens proposition (2009/10:165) är att lärande och hälsa påverkas av samma generella faktorer och på så sätt hänger samman. I den nya skollagen (SFS 2010:800) beskrivs elevhälsan omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser för att
tillsammans verka hälsofrämjande och förebyggande. Detta ska leda till att elevernas utveckling mot utbildningens mål stöds. Elevhälsan ska finnas för elever i förskoleklass, grundskola, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Vidare förmedlar lagen att skolsköterska, skolläkare, psykolog och kurator ska finnas tillgängliga för det medicinska, psykologiska samt psykosociala insatserna. Ett skäl till att kurator specificeras i lagen är att elevhälsan bygger på tillgången till vissa yrkeskategorier för att säkerställa att eleverna får det stöd de behöver, vilket presenteras i propositionen (2009/10:165).
Skolväsendet har sedan den nya skollagens tillträde genomfört stora förändringar. Den stärkta rättssäkerheten var en av de utgångspunkterna som låg bakom den nya skollagen (Fransson, 2016). Detta går att utläsa i propositionen (2009/10:165) där ett moment var att tydliggöra ansvarsfördelningen och göra det möjligt att överklaga fler beslut däribland rätten till särskilt stöd. Samtidigt var en annan utgångspunkt att minska detaljstyrningen och istället ha en
gemensam reglering i så stor utsträckning som möjligt. De målinriktade krav och rättigheter som beskrivs i skollagen menar Fransson (2016) inte innehåller någon beskrivning om hur de ska genomföras utan denna beskrivning ska ske på myndighetsnivå. På så sätt ökar
handlingsutrymmet, samtidigt som konflikter kan uppstå mellan individens rätt till likabehandling och kravet på att uppnå lagens syfte.
2.1.2 Skolkuratorn i en samlad elevhälsa
Byström, Grahm och Sjunnesson (2019) skriver att elevhälsan omfattas av flera regelverk så som skollagen, förordningar, föreskrifter och skolans styrdokument. Även Skolverket och
Socialstyrelsen ger vägledning och information om vad arbetet med elevhälsa ska innefatta och hur det kan utföras. Den samlade elevhälsan förklaras av Socialstyrelsen (2016) syfta till att skapa förutsättningar för ökad samverkan mellan personalgrupperna inom skolan. Genom att ta tillvara de olika yrkeskategoriernas synsätt så förväntas man främja elevernas hälsa, utveckling
och lärande. Byström et al. (2019) lyfter däremot fram att samverkan mellan personalgrupperna också kan riskera att leda till en uppluckring av gränserna mellan sjukvård, socialt arbete och utbildning. Denna gränsöverskridande hållning mellan personalgrupperna kan därför resultera i svårigheter att uppnå konsensus mellan vilket behov som ska prioriteras, vilket kan ge
konsekvenser för såväl det pedagogiska uppdraget som för den enskilde eleven.
Socialstyrelsen (2016) skriver att i och med den nya skollagen (SFS 2010:800) och den nya elevhälsans utformning ska det psykosociala arbetet bedrivas av en skolkurator. Tidigare fanns det inte några bestämmelser på tillgång till en skolkurator men i och med lagändringen skulle kompetensen inom elevhälsan öka och därmed möjliggöra för att ge eleverna det stöd de behöver. Isaksson (2014) menar på att de arbetsuppgifter som en skolkurator har inte är detaljerade och därför vagt formulerade i den nya skollagen. I regeringens proposition (2001/02:14) klargörs hur det övergripande sociala arbetet i skolan ska förstås. Det sociala arbetet i skolan ska förstås utifrån en helhetssyn på individen och dess svårigheter inom sociala processer och problem på individ, grupp och organisationsnivå. Det skolan behöver för att bedriva det sociala arbetet förklaras närmare vara kompetens inom stödsamtal, psykosocial behandling för elever och föräldrar samt handledning och konsultation för lärare. Några av de mål som Akademikerförbundet SSR (2015) beskriver för skolkuratorns arbete är att skolkuratorn ska verka för att alla elever utvecklas socialt och emotionellt i en miljö som främjar deras
lärande, bidra till insatser i psykosocialt och socialt arbete på individ, grupp och
organisationsnivå samt uppmärksamma elever som kan visa tecken på psykisk ohälsa eller lever i socialt utsatta sammanhang. De beskriver vidare att skolkuratorn bland annat ska medverka till att skolan arbetar förebyggande mot mobbning, kränkande behandling, diskriminering och psykisk ohälsa.
2.2 Skolkuratorns roll och betydelse
Sveriges Kommuner och Landsting (2018) skriver att det under år 2017 fanns det omkring tvåtusen skolkuratorer i Sverige och att antalet skolkuratorer successivt har ökat de senaste åren.
Isaksson (2016) lyfter i sin avhandling fram att skolkuratorn har varit en given yrkeskategori inom skolan redan från 1960-talet. Däremot poängterar författaren att det inte var förrän den nya skollagen år 2011 som det lagstadgades att det var obligatoriskt med en tillgänglig kurator vid varje skola. Enligt en kartläggning gjord av Novus (2017) för Akademikerförbundet SSR:s räkning, framkommer det att drygt sju av tio skolkuratorer är nöjda med sin nuvarande
arbetssituation samtidigt som sju av tio skolkuratorer upplever att arbetsbelastningen har ökat de senaste åren. Detta menar skolkuratorerna beror på en ökning av elever som är i behov av särskilt stöd. Enligt kartläggningen framkommer det även att skolkuratorer upplever att det är tveksamt om skolorna lever upp till det som framkommer i lagen, att varje elev ska ha tillgång till en skolkurator.
Isaksson och Larsson (2017) skriver att samarbetet mellan lärare och skolkuratorer kan fungera bra men det kan också vara högst problematiskt. Lärare menar på att de behöver skolkuratorerna för att tillföra legitimitet för det sociala arbetet i skolan, däremot har socialarbetare och lärare
motstridiga åsikter när det kommer till hur de handskas med problem kopplade till elever.
Isaksson och Larsson (2017) skriver vidare att skolkuratorer till skillnad från skolpsykologer inte har några specifika tekniker eller metoder som kan ge dem en professionell legitimitet och grund.
Författarna framför att detta kan förklara varför skolkuratorn inte äger de sociala aspekterna av skolan, vilket i sin tur kan leda till en oklar ansvar- och arbetsfördelning av arbetsuppgifter i relation till lärare, skolpsykologer samt skolsköterskor. Isaksson (2014) förklarar även att kuratorns uppdrag är vagt formulerat och att handlingsutrymmet därigenom är beroende av formella resurser i form av utbildning, organisering och ekonomiska resurser men även informella resurser såsom relationsskapande. När kuratorns uppdrag är vagt formulerat menar Isaksson (2014) att handlingsutrymmet blir större för den enskilde kuratorn samtidigt som det skolkurativa arbetet begränsas och behörigheten att fatta beslut inskränks till fördel för de andra professionerna inom skolan.
Alvarez, Bye, Bryant och Mumm (2013) skriver att tillgången till skolkuratorer på skolan kan komma att påverka elevernas studieresultat positivt. Författarna menar vidare att i de skoldistrikt som haft hög tillgång till skolkuratorer har det också fått en mer positiv påverkan på eleverna än i distrikt med lägre tillgång till skolkuratorer. Man har också sett samband mellan god tillgång till skolkuratorer och hög andel elever som går ut gymnasiet med fullständiga betyg. Studien undersöker inte vilka specifika insatser skolkuratorn utförde och som därmed bidrog till dessa positiva effekter. Författarna reflekterar dock kring att det kan tänkas att skolkuratorn hjälper till med att förbättra skolklimatet, engagera föräldrar och finnas som stöd till elever med särskilda behov. I en artikel skriven av Bye, Shepard, Patridge och Alvarez (2009) framkommer det även att den disciplinära ordningen och elevers närvaro på skolan kan påverkas positivt av en ökad tillgång på skolkurativa insatser. Författarna menar vidare precis som Alvarez et al. (2013), att en ökad närvaro av skolkuratorer bidrar till ökat föräldraengagemang, förbättrat skolklimat men även minskat skolvåld.
Isaksson (2016) redogör för vilka insatser en skolkurator tillsätter för att arbeta med olika problemområden. Den insatsen som är den mest framträdande är samtal med enskild individ på skolan, vilket används inom alla problemområden som kan komma att bli aktuella för en
skolkurator att arbeta med. Detta kan relateras till det som Socialstyrelsen (2016) skriver om att skolkuratorns individuellt riktade arbete som bland annat handlar om att ta vara på elevernas sociala situation och psykosociala hälsa. Det arbetet sker huvudsakligen genom olika typer av stödjande samtal, vilket inrymmer allt från motivation, kris, utredande och rådgivande samtal till bearbetande samtal. Isaksson (2016) framhäver att insatsen –samtal med enskild elev, omfattar 61 procent av arbetet som en skolkurator utför. Insatsen –samtal med flera, framkommer även men omfattar dock endast nio procent av arbetet. Definitionen –samtal med flera, omfattar samtal som berör flera parter, oftast elev och lärare eller elev och förälder. En vanlig insats som skolkuratorn utför när det handlar om framförallt elever med social problematik är –samtal med verksamhet utom skolan, vilket omfattar åtta procent av arbetet. Verksamheter utom skolan definieras framförallt som hälsovården, BUP samt socialtjänst.
2.3 Ett stort behov av stöd bland unga
Bris (2019) skriver att psykisk ohälsa länge har varit det vanligaste ämnet när barn tar kontakt med dem. Bris lyfter fram det faktum att Sverige utmärker sig bland de nordiska länderna, då forskning visar på att den psykiska ohälsan bland svenska barn är mer utbredd än bland barn i Norge, Finland, Danmark och Island. Bor, Dean, Najman och Hayatbakhsh (2014) poängterar att ett antal stora sociala förändringar har skett under 2000-talet som tycks ha betydelse för den psykiska ohälsans uppgång bland den yngre generationen. Författarna lyfter bland annat fram internets framväxt, exponering för sociala medier, ökad skärmtid samt en ökad press av att prestera bra i skolan. Bris (2019) framhäver att barn som hör av sig upplever att det är svårt att få tillräckligt med stöd från elevhälsan. Detta handlar bland annat om att skolkuratorer och
skolsköterskor är fullbokade eller inte tillräckligt ofta finns tillgängliga på skolan. Vissa barn som hör av sig till Bris upplever också att det är svårt att söka stöd hos elevhälsan ifall den är lokaliserad synligt för alla på skolan.
Bris (2019) skriver att ett stort problem som barnen ofta lyfter är det faktum att tillgången till stöd från elevhälsan försvinner under lov. Detta resulterar i en tydlig trend av att fler barn söker stöd hos Bris i frågor som rör skolan även under jul- och sommarlov, barnen har svårt för att släppa skolan även under sin lediga tid. Samtalen präglas då av känslor av att inte trivas i skolan, kränkningar i skolan men även om stress och prestationsångest. Skolan påverkar därmed barnens mående, samtidigt är det tydligt att hur barnen mår påverkar hur de presterar i skolan. Barnen kan ha svårt att avgöra vad som kom först, det dåliga måendet eller sämre prestationer i skolan och kan därmed uppleva att problemen i skolan leder till att vardagslivet påverkas negativt och därmed skapas en ond spiral (Bris, 2019).
Bris (2019) skriver vidare att samtalen som kommer in till deras stödlinje till stor del präglas av ämnen som berör tankar om ångest, känslor av att inte orka leva längre samt destruktiva tankar på att vilja skada sig själv. Något annat som är gemensamt för samtalen är den uttryckta
svårigheten i att få hjälp, bli tagen på allvar, bli lyssnad på och få rätt stöd. Barnen vittnar om att samhällets stöd inte är tillräckligt eller att de upplever att det inte fungerar och därmed blir lämnade ensamma med sitt dåliga mående. Vidare lyfter Bris (2019) att barnen har gått med sina känslor och tankar för sig själv alldeles för länge och inte fångats upp för att kunnat få de stöd som behövts i tid. Att barnen inte fångats upp beror till stor del på samhällets bristfälliga stöd till barn med psykiska besvär och under de senaste åren har läget blivit mer ansträngt på grund av långa köer till hjälp via hälso- och sjukvården. Även Barnombudsmannen (2018) riktar skarp kritik mot de långa väntetider som finns inom vården idag samt bristen på samverkan mellan olika aktörer.
Såväl Bris (2019) som Socialstyrelsen (2016) framför att skolan har en central roll när det kommer till att främja en god psykisk hälsa för barn. Akademikerförbundet SSR (2015) menar på att det sociala arbetet lägger grunden för skolkuratorns arbetssätt, förhållningssätt och synsätt och därmed även arbetet som skolkuratorn bidrar med till elevhälsan. Skolkuratorn vill skapa utveckling och förändring genom att se eleven utifrån en helhetssyn i deras kartläggningsarbete
av eleven. Därmed läggs ett stort fokus på det sociala sammanhang som eleven befinner sig i.
Samtidigt skriver Bris (2019) i sin rapport att barn vittnar om att elevhälsan har ett stort fokus på hur skolgången fungerar och att det inte lämnas utrymme till att prata om hur man faktiskt mår.
2.4 Samtalsstöd i praktiken 2.4.1 Kuratorns stödjande samtal
Ek, Eriksson och Schnelzer (2015) skriver att som kurator på BUP finns inte mandat att bedriva psykoterapi, vilket gör att det stödjande samtalet får en betydande roll. Stödjande samtal beskrivs inte ha något fast upplägg som terapisamtal utan upplägget för stödjande samtal kan exempelvis vara ett flertal samtal under kort tid eller samtal med längre tids mellanrum. Detta beskrivs handla om att kärnan i stödjande samtal är fokus på det som är centralt och problematiskt i nuet.
Författarna skriver vidare att det stödjande samtalet handlar om att inge hopp och stärka klientens förmåga av att hantera vardag, skola, familjeliv. Kuratorerna har en viktig roll att i samtalet stärka självkänsla och självförtroende, vilket kan handla om att lyfta fram det positiva som fungerar samt försöka hitta praktiska lösningar på problem för att underlätta klientens livssituation (Ek et al., 2015).
Ek et al. (2015) skriver att enligt den svenska definitionen kategoriseras stödjande samtal som en psykologisk och psykosocial behandling, vilket enligt Socialstyrelsen (2016) omfattar
skolkuratorns arbetssätt med elever. Ek et al. (2015) beskriver i sin studie vad kuratorer på BUP i praktiken gör när de har stödjande samtal samt vilka egenskaper som anses viktigt för det
stödjande samtalets praxis. Resultatet visar på att det mest framträdande är vikten av att
ungdomarna i det stödjande samtalet känner sig lyssnade på. Detta genom att bli tagen på allvar, få prata till punkt och inte bli värderad eller kritiserad. Samtidigt skriver författarna att kuratorns lyssnande förhållningssätt även handlar om att läsa av ungdomens situation samt uppmärksamma det som händer i det fysiska rummet och det som förmedlas genom kroppsspråk och tonfall. Det stödjande samtalet beskrivs handla om att ge plats och framhäva känslan av att det är accepterat att visa och uttrycka känslor. Det beskrivs således vara kuratorns fysiska närvaro men med ett passivt förhållningssätt som bidrar till att patienten känner sig lyssnad på. Författarna menar på att patienten i huvudsak bör föra samtalet och vara drivande till interaktion men att kuratorn förmedlar att hen ser och hör det ungdomen säger samt ger plats till reflektion och eftertanke.
Ek et al. (2015) lyfter även fram en annan framträdande egenskap i stödjande samtal, vilket handlar om samtalets anpassning och kartläggning av behov. Att det stödjande samtalet inte behöver ha någon fast form, utan bör anpassas och analyseras utifrån centrala behov av det som förmedlas här och nu. För att kunna kartlägga den nuvarande situationen handlar detta till stor del om att utforska det som individen själv definierar som problematiskt och således kan kuratorn genom sin förståelse förmedla kunskap till individen relaterat till det som sägs.
För att överhuvudtaget lyckas med stödjande samtal och uppnå lyssnandet som stimuleras av berättandet, kuratorns anpassning och kartläggning av behov menar Ek et al. (2015) på att det viktigaste är att skapa förtroende. För att ungdomen ska känna förtroende för kuratorn krävs det
att kuratorn stimulerar en bekväm situation. Här lyfts likaså vikten av att individanpassa samtalen och kunna vara kreativ eftersom människor känner sig bekväma på olika sätt.
Bekvämligheten anses starkt vara relaterad till känslan av lugn, harmoni, tillit och respekt.
2.4.2 Det digitaliserade samtalet
Svensson och Larsson (2017) lyfter i sin studie fram olika förhållningssätt som präglas av det sociala arbetets digitalisering, vilket rymmer både utmaningar och möjligheter. De framhäver att inom det sociala arbetets professionella praktik finns en föreställning om att mötet med klienter och brukare bör ske ansikte-mot-ansikte. Det poängteras att det sociala arbetet som organisation anses vara direkt relaterat till samhällets förändringar där det sociala arbetet måste anpassas utifrån förändringarna. Det allt mer digitaliserade samhället kan ses som en sådan typ av förändring. Byrne och Kirwan (2019) lyfter likaväl i sin studie fram vikten av att det sociala arbetet måste förändras och anpassas i takt med att samhället förändras. Detta kan kopplas till det som Lopez Peláez, Erro-Garcés och Gómez-Ciriano (2020) poängterar om det faktum att det framförallt finns en klyfta mellan dagens unga och yrkesverksamma socialarbetare vad gäller nivå på digital kompetens. Byrne och Kirwan (2019) framhäver således att det är omöjligt att förneka inflytandet av sociala medier och teknikens utveckling i det sociala arbetets praktik eftersom det präglar vårt idag digitaliserade samhälle.
Svensson och Larsson (2017) skriver att det finns både för och nackdelar med att det sociala arbetet på många sätt digitaliseras. Fördelen präglas av en ökad tillgänglighet som genom digital kommunikation, exempelvis bemannade stödchattar, öppnar upp för möjligheten till att fler behövande söker kontakt för att få hjälp och stöd. Att öppna upp tillgängligheten för
kommunikation med socialarbetare digitalt, framhävs kunna bidra till att maktaspekten
subtraheras, då det finns ett rådande motstånd att ta kontakt med den traditionella socialtjänsten.
Att inneha kunskap om samhällets digitalisering i relation till utformandet av socialt arbete, menas möjliggöra tänkandet för nya former av delaktighet, produktivitet, förståelse och kritiskt förhållningssätt till information (Svensson & Larsson, 2017).
Svensson och Larsson (2017) framhäver dock att socialt arbete över internet inte är helt
oproblematiskt. Ett dilemma som lyfts fram handlar om det faktum att socialarbetarens kontakt över internet innebär mindre information om vem den möter på andra sidan skärmen. Detta kan problematiseras i relation till socialtjänstens lagstadgade anmälningsskyldighet, vilket försvåras utifrån brist på information om klienten. Frågan om effektivitet lyfts utifrån att de tekniska tjänsterna inte alltid är anpassade och implementerade i verksamheterna utifrån verksamheternas förutsättningar beträffande kunskap och utbildning i att hantera tekniska hjälpmedel, vilket snarare kan innebära en upplevd ökad arbetsbelastning (Svensson & Larsson, 2017).
Byrne och Kirwan (2019) framhäver att det råder delade meningar kring teknikens påverkan på relationsbaserat praktiskt socialt arbete. Detta relaterat till frågan om ifall teknisk
kommunikationsteknik möjliggör eller hindrar upprätthållandet av relation mellan socialarbetare och klient. Van de Luitgaarden och Van der Tier (2016) undersökning framhäver problematiken
av att socialarbetares stödsamtal över internet snabbt tenderar att bli lösningsfokuserade. Detta genom att fokus riktas mot att utforska problem, åtgärder och komma med råd snarare än att bygga upp tillit och försöka få en helhetsbild av klientens situation. Författarna menar således på att socialarbetare saknar tilltro till att skapa en relationsbaserad kontakt över internet och
upplever det svårt att nå likvärdig interaktion som i samtal ansikte-mot-ansikte. De betonar emellertid att samtal över internet kan vara ett komplement och kan bidra till att socialarbetare och klient tillsammans kan reflektera och analysera över klientens situation, men att det krävs utbildning i samtalsfärdigheter över skrift för att nå detta. Byrne och Kirwan (2019) poängterar att ett mer digitaliserat socialt arbete kan ses som positivt och högst relevant. För att möjliggöra ett mer digitaliserat arbete efterfrågar författarna dock mer kunskap och utbildning i hur man kan skapa kontakt och bygga en relationell tillit över internet med samtidig guidning i etiska
överväganden och praktik.
2.5 Distansundervisningens påverkan på gymnasieskolan
Under våren har Skolinspektionen (2020) genomfört en uppföljning av gymnasieskolors
distansundervisning, detta med anledning av covid-19-pandemin och de restriktioner som följde.
Utifrån rapporten går det att utläsa att distansundervisningen påverkat eleverna både negativt och positivt.
Några av de fördelar som Skolinspektionen (2020) skriver om är att många skolor i och med distansundervisningen har förstärkt den uppsökande verksamheten av elever som inte närvarar vid lektionerna för att uppmärksamma potentiella problem. För de elever som tidigare varit i behov av stöd då klassundervisning och sociala sammanhang orsakat stor stress, har i och med distansundervisningen fått bättre förutsättningar för att genomföra sina studier.
De nackdelar som Skolinspektionen (2020) framhäver är främst relaterade till att vissa
elevgrupper anses vara särskilt sårbara vid distansundervisning. Elevgrupper som upplever oro i hemmet eller har en autismdiagnos visar sig bli mer sårbara under distansundervisning. Det har även gått att identifiera en ny grupp av elever som tidigare inte behövt stöd men som på grund av de ökade kraven på självdisciplin och struktur som distansundervisningen ställer, behövt stöd under vårterminen. Ytterligare en nackdel som presenteras är svårigheter att stödja de elever som har beroendeproblematik eller som uttrycker att de mår psykiskt dåligt av att sitta isolerade från skolan och andra elever. Dock beskrivs det positivt att elevhälsans personal och skolkurator är tillgängliga för samtal för de elever som mår psykiskt dåligt. För att nå elever med
beroendeproblematik har även samverkan med polis och socialtjänst ökat.
Utifrån de presenterade för och nackdelar med distansundervisningen framkom det att behovet av ökad tillgång till kurator och skolpsykolog skulle kunna bli nödvändigt om
distansundervisningen återupptas framöver (Skolinspektionen, 2020).
3. Teoretiskt förhållningssätt
De teorier och begrepp som presenteras i detta kapitel är domänteori, handlingsutrymme och det relationella perspektivet. Teorierna och begreppen kommer att användas i den senare analysen, detta för att hjälpa till att förklara samt skapa förståelse för vår insamlade empiri.
3.1 Domänteori
I socialarbetares professionsutövning samt inom forskning och organisering av det sociala arbetet menar Morén, Perlinski och Blom (2015) att det är viktigt att kunna använda sig av teoretiska perspektiv som förklarar hur klientarbetet villkoras av samhällelig och organisatorisk styrning. Författarna menar att den vardagliga förståelsen av hur en organisation är utformad är mycket begränsad och statisk i sin struktur. Domänteorin som Morén et al. (2015) redogör för konstitueras utifrån tre domäner och de processer som sker mellan dessa. Den politiska domänen vars uppgift är att utifrån ideologiska ståndpunkter styra verksamheter på ett övergripande sätt.
Förvaltningens domän har till uppgift att implementera de politiska besluten samt upprätthålla struktur och styrning. Professionens domän utformar och genomför vetenskapliga och beprövade insatser i praktiken. Dessa tre domäner har olika uppgifter och arbetar utifrån olika logiker, de påverkas också av en fjärde domän som Morén et al. (2015) benämner som de institutionella villkorens domän. Den institutionella villkorens domän syftar till det rådande styrningsideal, normer, lagar, kunskapssyner och teknologier i samhället som i sin tur skapar krav. Vidare menar författarna att det inte råder ett kausalt förhållande i nedåtgående led utan att det istället handlar om att domänerna är beroende av varandra och påverkar varandra sinsemellan när det gäller makt och inflytande.
Skolan är ett exempel på där det sociala arbetet bedrivs inom en politiskt styrd offentlig
organisation. Där det sociala arbetet inom skolan utförs av kuratorn som vanligtvis är underställd skolans pedagogiska ledning. Detta innebär att skolans rektor har direkt inflytande över
kuratorns arbete trots att rektorn tillhör en annan profession (Morén et al., 2015). På så sätt är domänteori relevant i relation till vår studie för att förstå hur skolan är organiserad och vilka processer som en skolkurator kan komma att behöva förhålla sig till i sitt arbete.
3.2 Gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme
Gräsrotsbyråkrat som begrepp definierar offentliga tjänstemän som i sitt dagliga arbete har en direkt kontakt med samhällets medborgare. Exempel på gräsrotsbyråkrater i samhället är bland annat professioner så som lärare, sjukvårdspersonal, poliser samt socialarbetare.
Gräsrotsbyråkrater är kontrollerade av lagar, regler, direktiv samt traditioner och normer som råder inom deras yrkeskategori samtidigt som de har en stor frihet när det kommer till att utforma sitt arbete. Detta innebär att var enskild gräsrotsbyråkrat har möjlighet till individuell tolkning av en specifik situation i möte med klient, det förekommer därmed ett handlingsutrymme i avseende vilka beslut gräsrotsbyråkraten kan komma att ta (Lipsky, 1980).
Handlingsutrymme som begrepp hjälper till att förklara gräsrotsbyråkratens komplexa roll och inbyggda dilemma av att å ena sidan möta medborgaren eller klienten som människa till
människa, å andra sidan begränsas uppdraget som yrkesutövare utifrån organisationens ramar.
Där uppdraget dessutom är präglat av normativa och moraliska aspekter (Lipsky, 1980).
Utrymmet och användningen av handlingsutrymmet formas bland annat utifrån professionell tolkning, individuella faktorer och interaktionen med klienten, vilket gör att handlingsutrymmet nyttjas olika (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Det mest utmärkande för
gräsrotsbyråkratens arbete är relationen till klienterna. Relationen bestäms till stor del av den organisationen som denna verkar inom men det är även upp till gräsrotsbyråkraten i mötet med klienten att göra individuella tillämpningar av de generella direktiv och regler som finns. Det krävs ofta en stor improvisationsförmåga i arbetet med människor och därför har det delegerats en viss handlingsfrihet till gräsrotsbyråkraterna (Johansson, 2007). Lipsky (1980) framhäver att det är gräsrotsbyråkraten uppgift att utifrån handlingsutrymmet kunna förena medborgarens behov med organisationens uppdrag så att båda parter uppfattar beslutet som rätt och riktigt.
I enlighet med Lipskys definition anser vi att kuratorn bör ses som en gräsrotsbyråkrat. Tidigare forskning visar att skolkuratorns roll är vagt formulerad, vilket tyder på att hur skolkuratorerna upplever deras handlingsutrymme skulle kunna se olika ut. Begreppet handlingsutrymme fanns därför med i vår förförståelse och utifrån vårt problemområde för att se hur skolkuratorerna upplevde deras handlingsutrymme när det kommer till utförandet av samtalsstödet till eleverna, i en tid präglad av kris som krävt organisatoriska förändringar.
3.3 Det relationella perspektivet
Det relationella perspektivet är centralt inom det sociala arbetets praktik då det präglas av relationer och kan användas när det kommer till att se på interaktionen och samspelet mellan parter. Relationen finns mellan socialarbetare och klient, likaså en mängd andra relationer som har en stor betydelse för vad som sker inom det sociala arbetet. Relationer betyder att förhålla sig och i relationen mellan socialarbetare och klient måste båda parterna förhålla sig lika mycket i samspelet till varandra men även till andra människor och annat i omvärlden. Relationen påverkas utifrån vilket sammanhang det är skapat i och vilka förutsättningar som därmed ges.
Det är utifrån de givna förutsättningarna parterna i deras relation kan definiera och omdefiniera varandra (Svensson et al., 2008).
Svensson et al. (2008) framför att i mötet mellan socialarbetare och klient talas det om det interpersonella mötet eller -det goda bemötandet, vilket avser hur man förhåller sig i mötet. Det vill säga hur man möts. Hur man möts relateras främst till de institutionaliserade förväntningarna som finns på hur mötet ska ske. Inom det sociala arbetet finns ett flertal aspekter på hur ett möte mellan socialarbetare och klient kan, bör och ska ske. Detta bland annat i form av att mötet sker inom ramen för organisationen vilket omfattar regler och gränser inom respektive domän. Mötet i det sociala arbetets praktik är i största grad ett möte mellan människor vilket gör att de som möts bär med sig sitt eget inlärda beteende av att möta andra. Det inlärda beteendet och tidigare erfarenhet kan omfattas av emotionella laddningar och förväntningar. Allt detta kan påverka relationen mellan socialarbetare och klient, vilket gör att de som möts inte enbart är människor utan definierade utifrån sammanhang och roll. Snarare än att det skapas en mellanmänsklig
relation i mötet mellan socialarbetare och klient, blir relationen mer specifik (Svensson et al., 2008).
Det relationella perspektivet var relevant för oss att använda som förklaring till vår studies resultat, eftersom mötet och samtalsstödet mellan kurator och elev präglas av relationsskapande.
I vår studies kontext handlar det även om att de givna förutsättningarna för att skapa relation mellan skolkurator och elev, till stor del förändrades i och med distansundervisningen. Detta gör att det relationella perspektivet har stor betydelse för att visa på hur relationsskapandet kan påverkas när kuratorernas samtalsstöd genomförs på distans.
4. Metod
4.1 Val av metod och metodologisk ansats
Den kvalitativa metoden lägger tonvikt på ordets betydelse samt hur personer tolkar och uppfattar den sociala verklighet som de befinner sig i. Det ligger i den kvalitativa forskarens intresse att fånga deltagarnas perspektiv, värderingar, förståelse av beteenden och åsikter (Bryman, 2018). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har de enskilda kuratorernas berättelser och upplevelser varit centrala, därmed ansåg vi att kvalitativ metod lämpade sig bäst för vår studie. För att få fram kuratorernas upplevelse använde vi oss sedan av kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär och Bryman (2018) menar på att den typen av intervju är en mycket vanlig metod inom den kvalitativa forskarens värld.
Den kvalitativa metoden är i grunden konstruktivistiskt samt tolkande till sin art och präglas av en induktiv syn på förhållandet mellan teori och praktik (Bryman, 2018). Fejes och Thornberg (2019) skriver att en induktiv ansats innebär att forskaren genom erfarenheter och observationer söker sig till en slutsats. Vi kan dock inte bestämt mena att vi använt oss utav en induktiv ansats i vår studie. Vi har utifrån tidigare forskning och litteratur skapat oss en förförståelse för vårt valda problemområde. Vi har därmed haft kunskap om teorier och begrepp som kan komma att bli intressanta för att besvara studiens syfte och därmed inte helt förutsättningslöst samlat in empiri. Fejes och Thornberg (2019) skriver att abduktion innebär att forskaren pendlar mellan redan kända teorier eller kunskap och data för att söka efter de mest sannolika förklaringar eller mönster. De teorier som vi redogör för i studien har dock endast använts som inspirationskälla för att upptäcka mönster och ge förståelse till vår insamlade data. Vi ansåg att vårt förhållande mellan teori och empiri kunde härledas framför allt till det som författarna benämner som abduktion, då vi under studiens gång växlat mellan empirisk och teoretisk reflektion.
4.2 Litteratursökning
Inför studien utfördes en sökning efter tidigare forskning och relevant litteratur till vårt valda ämnesområde. De databaser vi har använt oss av när vi sökt efter tidigare forskning och relevant litteratur har varit SocINDEX, SwePub och GoogleScholar. Vidare använde vi oss även av Umeå
universitets digitala arkiv, DiVa. I sökandet av rapporter och information från svenska myndigheter och organisationer använde vi oss av respektive webbsida.
Sökord som vi använde oss var: social work, school, school social worker, crisis, mental illness, counselor, electronic communication, online, young people och covid-19. När vi sökte efter svenska artiklar och litteratur använde vi oss av motsvarande sökord på svenska. I sökningen av svenskt material la vi dock till sökord så som: den nya skollagen, elevhälsa, distansundervisning och samtalsstöd, detta för att hitta material som förklarar skolkuratorns roll i en svensk kontext samt utifrån rådande svensk lagstiftning. För att utöka möjligheten på träffar till relevant material kombinerades sökorden.
4.3 Urval och avgränsning
I vår studie har vi använt ett målstyrt urval med en fast urvalsstrategi för att kunna svara på vårt syfte och frågeställningar. I det målstyrda urvalet förklarar Bryman (2018) att det görs ett urval utifrån målen med forskningen, det vill säga att forskningsfrågorna styr tillvägagångssättet vid urvalet. Med en fast urvalsstrategi menar Bryman (2018) att urvalet redan tidigt under
forskningsprocessen är fastställt, vilket stämmer överens med tillvägagångssättet i vår studie. Då vår studie inte syftar till att jämföra kuratorer vid olika skolor, valde vi att avgränsa urvalet till en och samma gymnasieskola med kuratorer som har gemensamma organisatoriska förutsättningar.
Den valda skolan har drygt 2000 elever och ansvaret över eleverna fördelas på fem kuratorer.
Genom att söka på kuratorer på skolans webbplats kunde en förfrågan att delta i studien mailas ut till samtliga kuratorer (se informationsbrev i bilaga 1).
För att det empiriska materialet ska vara hanterligt behöver vissa avgränsningar göras i genomförandet av studien. I studien föll det sig att alla våra intervjupersoner identifierade sig som kvinnor. Vi har dock medvetet valt att avgränsa oss genom att inte tolka och analysera intervjupersonernas svar utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Avgränsningen omfattas dels av tidsaspekten av vår studie och dels därför att ett genusteoretiskt perspektiv inte ligger inom vår studies problemområde och syfte.
4.4 Semistrukturerade kvalitativa intervjuer
För att samla in datamaterial har vi använt oss av det som Bryman (2018) skriver om kvalitativa intervjuer med semistrukturerad karaktär. Genom att använda kvalitativa intervjuer av
semistrukturerad karaktär ska intervjupersonen kunna föras i olika riktningar samtidigt som intervjupersonen i större mån har möjlighet att styra samtalets innehåll. Detta för att i större utsträckning få kunskap om vad intervjupersonen definierar som viktigt och relevant. Likaså finns en större möjlighet för intervjuaren att avvika från den formulerade intervjuguiden. Detta genom att exempelvis ändra ordningsföljd, ställa nya frågor eller uppföljningsfrågor utifrån intervjupersonens riktning samt utifrån det som anses viktigt för studiens syfte. I den meningen har kvalitativa intervjuer stor flexibilitet och följsamhet. Bryman (2018) menar att
tillvägagångssättet har syftet att ge fylliga och detaljerade svar, vilket möjliggörs genom att intervjupersonen i mångt och mycket får styra fokus till vad denne anser är av vikt. I och med att
vi använde oss av intervjuer som metod med intervjupersoner vi själva kontaktat, var våra intervjupersoner inte anonyma för oss. Det möjliggjorde för oss att kunna kontakta kuratorerna och även för dem att kunna kontakta oss ifall något av svaren behövde förtydligas. Hade vi istället använt oss av en kvantitativ metod med enkäter, hade vi å andra sidan möjliggjort för en mer ytlig och generell bild av kuratorers upplevelse utifrån ett större urval. Det var däremot betydande för studiens syfte att få en djupare förståelse av kuratorernas upplevelse, vilket en kvalitativ metod i större utsträckning möjliggör till skillnad från en kvantitativ metod.
Bryman (2018) framför att intervjuguiden utifrån ett semistrukturerat sätt vanligtvis formuleras utifrån specifika frågeområden. I vår intervjuguide formulerades först relevanta bakgrundsfrågor om intervjupersonerna angående; ålder, kön, arbetslivserfarenhet, utbildning, hur det kom sig att personen valt att bli kurator samt hur många elever de ansvarar för. Därefter var intervjuguiden utformad från fyra större frågeområden; före och under pandemin- likheter och skillnader, organisatoriska förutsättningar, elevernas upplevelse genom kuratorernas erfarenheter och framtiden. Under dessa fyra frågeområden formulerades frågor för att ge intervjun struktur och fördjupning till respektive frågeområde. För att samtidigt bidra till flexibilitet och inte styra intervjun för mycket var följdfrågor inte formulerade i förväg, utan påverkades och formulerades efter intervjupersonens fokus och vad denne ansåg var av vikt (se intervjuguide i bilaga 2).
Intervjuguidens upplägg och framförallt frågornas struktur har inspirerats av det som Kylén (2004) skriver om trattmodellen. I den meningen utifrån att första delen av intervjun relateras till öppningen för att skapa förtroende, tydliggöra intervjuns upplägg och ställa bakgrundsfrågor om intervjupersonerna. Efter detta stimuleras intervjupersonens fria berättelse med hjälp av specifika frågeområden men också precisering genom att följa upp frågorna och be om utförligare
beskrivningar. Vidare skriver Kylén (2004) om kontroll för att öka preciseringen, vilket vi även har använt oss av genom att be om färska exempel. I trattmodellen handlar nästa steg om information. Vi har förhållit oss till informationen genom att istället för att sammanfatta
intervjuns anteckningar, skickat ut den transkriberade texten till intervjupersonerna för möjlighet till respondentvalidering. Den sista delen handlar om avslutningen vilket relateras till att vi välkomnar intervjupersonerna till att höra av sig om de vill tillägga något. Genom
intervjuguidens utformning kunde vi få ett levande samtal och en helhetsbild av skolkuratorernas arbete med samtalsstöd till eleverna.
Studien utgick från fyra kvalitativa intervjuer med fyra skolkuratorer och intervjuguiden skickades ut till intervjupersonerna en vecka före intervjutillfället. Detta för att ge
intervjupersonerna tid att förbereda sig, reflektera över frågorna och därmed kunna bidra med fylliga svar och beskrivningar. Med hänsyn till covid-19-pandemins restriktioner om distansering genomfördes intervjuerna på tre olika sätt; två via telefon, en på videolänk och en fysisk träff på skolan. Plats för intervjuerna valdes utifrån intervjupersonernas egna önskemål. Intervjuerna varade mellan 45 och 60 minuter. De intervjuer som genomfördes över telefon blev stolpigt och lite mer av förhörsliknande karaktär. Vi upplevde att det var svårare att leda intervjuerna över
telefon, till exempel genom att ställa följdfrågor och återkoppla till tidigare svar. En tänkbar förklaring är att samtal som inte omfattas av fysiska möten blir mindre personliga och begränsar det mellanmänskliga samtalet utifrån att reaktioner och uttryck uteblir. Samtidigt upplevde vi att det istället lämnades ett stort utrymme för intervjupersonerna att forma och styra samtalet utifrån vad de ansåg var av vikt att lyfta. Tack vare intervjupersonernas godkännande kunde vi spela in intervjuerna, för att sedan genom inspelningen kunna transkribera texten och analysera svaren.
4.5 Transkribering
Kvalitativa intervjuer som metod används ofta för att forskaren är intresserad av dels vad intervjupersonen säger samt hur det sägs. För att få med både och är det viktigt att ha full redogörelse av de utbyten som har skett, vilket möjliggörs genom att kvalitativa forskare ofta spelar in sina intervjuer för att sedan transkribera och analysera materialet (Bryman, 2018). För att ordagrant få med vad intervjupersonerna under intervjun sagt och framhävt som viktigt, var inspelningen och transkriberingen av vikt för oss i vår studie. Det kändes även viktigt för oss att helt och hållet kunna fokusera på intervjupersonen, reflektera över det som sas och ställa
relevanta följdfrågor utan distraktion av att samtidigt behöva anteckna. Vi bestämde oss för ett gemensamt förhållningssätt gällande hur transkriberingen skulle tas an. Efter varje intervju turades vi om att ha huvudansvar för att transkribera intervjun, med tanke på den tid processen krävde. Transkriberingen genomfördes på så sätt att skriva ned allt som ordagrant sas förutom att vi bestämde oss för att utesluta utfyllnadsord som “eh”, “ehm” eller dylikt. För att förstå hur intervjupersonerna svarade på frågorna, valde vi att markera ut skratt, suckar och liknande som var av relevans för att framhäva interaktion och känslouttryck. Likaså valde vi att
uppmärksamma kortare samt längre pauser. Det transkriberade materialet avidentifierades genom att ta bort namn och information som kunde härledas till respektive intervjuperson. För att kunna särskilja och tydliggöra vilken intervjuperson som sagt vad, döptes varje intervjuperson efter följande; intervjuperson 1, intervjuperson 2 och så vidare.
Efter att vi transkriberat intervjun mailades texten ut till var enskild intervjuperson för att få deras bekräftelse på att texten stämmer överens med vad de önskat förmedla och fått sagt under intervjun. Bryman (2018) benämner denna process som respondentvalidering och menar på att det är vanligt förekommande att använda inom kvalitativ forskning. Bryman (2018) menar vidare att respondentvalidering används för att få feedback från deltagarna genom att låta dem läsa intervjuer eller resultat och låta dem bekräfta samt lämna eventuella synpunkter på materialet.
Utifrån att respondentvalideringen genomfördes gavs intervjupersonerna möjlighet att korrigera eller ändra i texten om de ansåg att något de uttryckt under intervjun saknades, eller att vi missuppfattat något som sagts under intervjun. Vi ansåg att respondentvalidering var
betydelsefull och viktig för intervjupersonernas skull men även för studiens skull, då det kan bidra till att öka studiens trovärdighet.
4.6 Kvalitativ innehållsanalys
För att analysera vårt insamlade material från intervjuerna valde vi att använda oss av en kvalitativ innehållsanalys. Lundman och Hällgren Granheim (2017) skriver att den kvalitativa innehållsanalysen är applicerbar på texter för tolkning och granskning, såsom utskrifter av inspelade intervjuer. Författarna menar vidare att den kvalitativa innehållsanalysen hör till det hermeneutiska paradigmet då den baseras på erfarenheter såsom tolkningar samt beskrivningar.
Detta till skillnad från kvantitativa analyser som grundar sig i att sanningen skall vara möjlig att väga, mäta eller räkna.
Lundman och Hällgren Granheim (2017) poängterar att fokus i en kvalitativ innehållsanalys ligger i att identifiera mönster i texten. För att identifiera mönster i texten fick vi först läsa igenom våra transkriberade intervjuer för att hitta meningsenheter. Lundman och Hällgren Granheim (2017) beskriver meningsenheter som den del av texten som kan anses vara
meningsbärande, det kan bestå av stycken, ord eller meningar och det är dessa meningsenheter som ligger till grunden för analysen. Författarna menar att nästa steg i analysprocessen är att kondensera och abstraherade meningsenheter som valts ut. Kondensering innebär att göra meningsenheten mer lätthanterlig och då även kortare, det är dock av stor vikt att inget centralt eller viktigt i meningsenheten försvinner. Därefter förses den kondenserande texten med en kod, vilket kan beskrivas som en etikett på en meningsenhet för en kortare och lättare beskrivning.
Koderna hjälper till att se och reflektera över sitt material och sin text på ett nytt sätt (Lundman
& Hällgren Granheim, 2017). Utifrån detta steg i processen kunde vi få fram koder som exempelvis –egna initiativ, –ingen tillgänglighet, samt –större flexibilitet.
Genom våra koder skapade vi sedan kategorier. Lundman och Hällgren Granheim (2017) skriver att kategorier utgörs av flera koder med liknande innehåll. Innehållet i vardera kategori ska skilja sig från innehållet i andra kategorier, det ska inte finnas någon data som möjligtvis kan passa in i två kategorier eller falla mellan stolarna. Av koderna kunde vi skapa fem kategorier. Utifrån kategorierna och deras innehåll kunde vi se att samtalsstödet har påverkats utifrån tre steg. De tre stegen som vi identifierat formades till våra rubriker. Den första rubriken var –organisatoriska förutsättningar, med kategorierna –avsaknaden av direktiv, och –den förändrade
arbetsbelastningen. Den andra rubriken var –kuratorn och elevens möjlighet att mötas, med kategorierna –den fysiska tillgängligheten, och –utmaningen att nå ut och fånga upp. Den sista rubriken var –genomförandet av samtalsstöd på distans, med tillhörande kategori –det förändrade samtalet. (Se kodningsschema i bilaga 3.)
4.7 Studiens kvalitetsaspekter
Validitet och reliabilitet är begrepp som beskriver kvalitén i en studie. Bryman (2018) menar att intern validitet inom kvalitativ forskning kan benämnas som studiens trovärdighet. För att studien ska uppfattas som trovärdig krävs det att forskningen har utförts enligt de regler som finns samt att forskaren behöver säkerställa att resultatet av intervjuerna stämmer överens med det intervjupersonerna haft för avsikt att förmedla. Bryman (2018) menar att en
respondentvalidering kan genomföras för att säkerställa att resultatet av intervjuerna stämmer
överens med det som intervjupersonerna önskade förmedla. Utifrån detta valde vi att efter transkriberingen skicka den i sin helhet till intervjupersonen. Det vi problematiserar och varit medvetna om är att intervjupersonen i ett senare tillfälle kan tänka och känna på ett annat sätt än vid intervjutillfället. Vi har förhållit oss till detta genom att direkt efter intervjutillfället
transkriberat intervjun och mailat ut den till intervjupersonerna för möjlighet till respondentvalidering.
Den externa validiteten inom samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning benämns som överförbarhet och ofta utgör ett problem för forskarna på grund av det begränsade
urvalet. Problemet som kan komma att uppstå i samband med ett begränsat urval är svårigheter med att generalisera resultatet till andra situationer och sociala miljöer (Bryman, 2018). Då vår studie syftar till att undersöka endast en gymnasieskola blir därmed överförbarheten och den externa validiteten i studien svår att säkerställa. Samtidigt anser vi att studien ger en bra bild av hur det ser ut på just denna skola, då intervjuer har genomförts med fyra av fem kuratorer vid samma skola. Då vi redogör för skolans förutsättningar avseende att skolan är en kommunal gymnasieskola, skolans storlek och antalet elever på skolan anser vi att resultatet i studien till viss mån skulle kunna gå att generalisera till andra kommunala gymnasieskolor och deras kuratorers upplevelse. Genom att vi förmedlar skolans förutsättningar möjliggör vi även således för läsaren att göra en egen bedömning om huruvida studiens resultat går att generalisera till andra skolor eller liknande sammanhang. Detta resonemang går att härleda till begreppet analytisk generaliserbarhet. Kvale (1997) skriver att analytisk generaliserbarhet innebär att en bedömning görs om resultatet från en enskild undersökning kan visa på vad som kommer att hända i en annan situation. Denna typ av generalisering görs utifrån en analys av skillnader och likheter mellan situationerna.
Bryman (2018) menar att pålitligheten bedöms utifrån i vilken utsträckning de teoretiska slutsatserna är berättigade. Detta säkerställs genom att tillgängliggöra och fullständigt redogöra för alla faser i forskningsprocessen. Pålitligheten säkerställs i studien genom att
tillvägagångssättet i alla moment är utförligt beskrivna. Detta leder till att studien går att upprepa utifrån en utförlig metodbeskrivning. Däremot är det inte säkert att resultat och slutsatser skulle bli detsamma eftersom studien baseras på en kvalitativ undersökning utifrån individuella upplevelser och erfarenheter.
En farhåga med kvalitativ metod är att vi som forskare påverkas av vår egen förförståelse och erfarenheter i allt från utformandet av syftet till intervjufrågor till analys av resultat. Det viktiga i kvalitativ forskning är därför att visa på det som Bryman (2018) skriver om reflexivitet. Det vill säga att forskaren är medveten och reflekterar över hur ens bakgrund, personliga åsikter och värderingar kan påverka forskningen och således gör läsaren medveten om detta. Ingen av oss hade någon erfarenhet av det skolkurativa arbetet vilket gjorde att kunskapsöversikten på så sätt hjälpt oss att visa vad vi tar med oss för kunskap in i studien. I kvalitativ forskning behöver vi skapa mening ur en stor mängd data vilket lämnar utrymme för forskaren att tolka materialet.
När vi har valt ut det betydelsefulla från intervjuerna går det inte att frånse att vi varit selektiva
med att välja ut det kuratorerna lyfter som lämpar sig till studiens syfte men även utifrån vår förförståelse. Därför har vi gemensamt analyserat det insamlade materialet och på så sätt tagit tre olika tolkningar i beaktande innan vi gemensamt formulerat oss. Detta förfarande har till viss del medvetandegjort en del förutfattade meningar och hjälpt oss att tolka materialet utifrån ett mer öppet förhållningssätt. Vi har även försökt visa på det som Bryman (2018) skriver om autencitet när det kommer till att ge en tillräckligt rättvis bild av den grupp av människor som har studerats.
Vi har förhållit oss till detta genom att i resultatet lyfta alla fyra kuratorernas upplevelser av både likheter och skillnader i åsikter och uppfattningar.
5. Forskningsetiska principer och överväganden
Forskning bidrar till att tillgängliga kunskaper utvecklas och metoder förbättras vilket är viktigt för samhällets och dess medlemmars utveckling, av det råder ett forskningskrav på att forskning ska bedrivas. Samtidigt kan forskning inte bedrivas till vilket pris som helst, utan det finns även bestämmelser som ska skydda enskilda individer som ingår i forskningen, det vill säga
individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2002).
Individskyddskravet är den självklara utgångspunkten avseende forskningsetiska överväganden.
Kravet innebär att individer inte får utsättas för fysisk eller psykisk skada kränkning eller förödmjukelse i samband med forskning och kan konkretiseras i fyra huvudkrav. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt
nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Nedan kommer vi att redogöra för de fyra kraven samt redogöra hur vi förhållit oss till dessa.
Informationskravet ska förhållas till på så sätt att forskaren informerar den som medverkar i studien om studiens syfte samt vilka moment som ingår. Det ska även framgå att deltagandet är frivilligt och att deltagaren kan avbryta när som helst under studiens gång. Det är även önskvärt att lämna information om hur och var forskningsresultaten kommer offentliggöras
(Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet har vi tagit hänsyn till genom att i första mailet till de tilltänkta intervjupersonerna beskrivit syftet med vår studie samt ställt frågan om de vill delta.
Därefter skickades intervjuguiden ut till de som godkänt att delta i studien, för att ge
intervjupersonerna tillgång till de frågor som ingick i intervjun. Genom att förmedla studiens frågor till intervjupersonerna i förväg kunde de redan innan intervjun tydligt se vilka moment som ingick i studien samt få ytterligare en möjlighet till att kunna avböja sitt deltagande innan intervjuerna skulle genomföras.
Samtyckeskravet innebär att deltagarna i har rätt själva att bestämma över sin medverkan i en studie. Forskaren skall därmed inhämta ett samtycke från deltagaren om denne godtar att delta.
Om deltagarna är under 15 år bör även ett samtycke inhämtas från vårdnadshavare.
(Vetenskapsrådet, 2002). De kuratorer som svarade på vårt mail med förfrågan att delta uttryckte alla att de ville delta, vilket vi tolkar som ett samtycke till att medverka. Gällande
samtyckeskravet fick vi även göra ett etiskt övervägande när vi valde målgrupp för studien. Av
praktiska men även etiska skäl valdes kuratorer som målgrupp, istället för eleverna själva, när det gällde vår ena frågeställning om att ta reda på elevernas uppfattning av hur samtalsstödet
fungerat. Detta för att ett godkännande från vårdnadshavaren eventuellt hade behövts inhämtas om deltagarna var under 15 år.
Alla personer som ingår i en studie ska enligt Vetenskapsrådet (2002) ges största möjliga konfidentialitet samt att deras personuppgifter att behandlas på så sätt att obehöriga inte ska kunna komma åt dem. Även andra uppgifter om personer som ingår i studien och kan uppfattas som kränkande eller obehagligt ska behandlas med stor konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2002).
Dock har ålder, kön, yrkeserfarenhet och utbildning skrivits ut i resultatet efter att samtycke inhämtats från samtliga intervjupersoner. Detta för att ge ett sammanhang till de resultat som presenterats. Vi har förhållit oss till konfidentialitetskravet på så sätt att det inspelade materialet raderats efter att materialet transkriberats och avidentifieras. Vi har tagit hänsyn till det som Vetenskapsrådet (2002) skriver om nyttjandekravet genom att det material och de uppgifter vi samlat in från intervjupersonerna, enbart har använts till studiens syfte.
6. Empiriska resultat och analys
Syftet med studien är att undersöka hur skolkuratorer vid en kommunal gymnasieskola i en mellanstor svensk stad upplever att samtalsstödet till elever har påverkats till följd av
restriktioner gällande distansundervisning med anledning av covid-19-pandemin. För att svara på syftet har vi med hjälp av tidigare presenterad kunskapsöversikt och teorier analyserat empirin från våra intervjuer.
De empiriska resultaten kommer att presenteras i tre rubriker. Rubrikerna skapades för att tydliggöra samtalsstödets påverkan utifrån tre steg som vi med hjälp av kuratorernas upplevelser kunnat identifiera. Första rubriken är –organisatoriska förutsättningar, med tillhörande kategorier –avsaknaden av direktiv, och –den förändrade arbetsbelastningen. Den andra rubriken är –
kuratorn och elevens möjlighet att mötas, med tillhörande kategorier –den fysiska tillgängligheten, samt –utmaningen att nå ut och fånga upp. Den tredje rubriken är – genomförandet av samtalsstöd på distans, med kategorin –det förändrade samtalet.
I denna del kommer kuratorernas svar utifrån citat att presenteras ordagrant. Kuratorerna benämns genom intervjuperson 1, intervjuperson 2 och så vidare för att säkerställa deras
anonymitet. De fyra kuratorerna som medverkade i intervjuerna var alla kvinnor i åldrarna 37 till 48 år. Samtliga kuratorer är utbildade socionomer och arbetslivserfarenhet som skolkurator varierar mellan 8 och 13 år.
6.1 Organisatoriska förutsättningar 6.1.1 Avsaknaden av direktiv
Denna kategori skapades utifrån att alla kuratorer tydligt beskrev en liknande upplevelse av att de i sin profession inte känt sig prioriterade under skolans omställning till distansundervisning.
