Lära genom att imitera, repetera och kommunicera

Under lektion 5 dansar eleverna två och två eller fyra och fyra, där de väljer att följa varsin avatar. De två respektive fyra avatarerna på dansspelet varierar sina rörelser så att de ibland gör likadana rörelser och ibland olika. Detta medför att eleverna följer det som respektive avatar gör, utifrån vilken avatar de har valt. Inom denna del kommer två olika exempel att presenteras. Det första exemplet är taget då eleverna dansar till låten Everybody Needs Somebody to Love av The Blues Brothers. Liksom under föregående avsnitt imiterar och repeterar elever- na rörelserna som avatarerna utför, men i detta exempel införs ytterligare en kategori där eleverna även använder sig av kroppslig kommunikation. Denna kommunikation uppstår då eleverna vänder sig mot och tittar på varandra och/eller gör grimaser, såsom att le (se figur 16, vänstra bilden). Kommunika- tionen kan också förekomma då elever förflyttar sig i förhållande till varandras kroppsrörelser (se figur 16, högra bilden), genom att exempelvis gå runt var-

andra eller framför respektive bakom varandra. Eleverna anpassar sina egna rörelser utefter vilka rörelser danskamraten utför samtidigt som de interagerar med dansspelet genom att imitera vad deras avatar gör. Det sker med andra ord flera saker samtidigt där det gäller att (i) imitera vad den egna avataren gör, (ii) studera vad den andra avataren gör och (iii) kommunicera kroppsligt med danskamraten så att man exempelvis inte krockar.

Figur 16. Eleverna kommunicerar på olika sätt.

Sett till den första rörelsen som framträder i den vänstra bilden i figur 16 så förekommer knappt någon grimasering eller ögonkontakt mellan eleverna i början av dansen, utan huvudet är vridet mot skärmen för att eleven ska kunna se och imitera sin avatar. Dock vrids kroppen mot kamraten för att på så sätt kommunicera kroppsligt och därmed ”känna” var kamraten befinner sig. När rörelserna sedan repeterats ett antal gånger börjar fler och fler elever att vrida på huvudet och titta på sin danskamrat och många ler då elevernas blickar möts. Under dessa specifika sekvenser då deras ögon möts och de ler mot varandra, blir rörelserna också på något sätt mer lediga, avspända och flytande. Som ett sätt för eleverna att bekräfta och ”kommunicera” med varandra via kropparna.

På samma sätt kan man se att elevernas rörelsekvaliteter utvecklas sett till rö- relsen i den högra bilden i figur 16. Från början är det flera elever som krockar med varandra då de ska hoppa förbi varandra. De blir osäkra på vem som ska hoppa framför respektive bakom, och rörelserna utförs svagt och krokigt. Men efter att ha repeterat samma rörelse vid flera tillfällen så har de kroppsligt kommit överens om vem som är framför respektive bakom och deras rörelser utförs då med bestämdhet och på ett distinkt sätt.

Här kan man se att eleverna inte bara fokuserar på och interagerar med dans- spelet utan de samspelar även med kamraten som står bredvid genom att titta, göra grimaser, vrida sig mot eller känna av var den andra personen befinner sig i rummet och därmed anpassa sina egna kroppsrörelser efter det. Här sker läran- de genom att eleverna, som tidigare, imiterar och repeterar, men också genom att de är uppmärksamma på någon annans rörelser. Att gå runt någon annan fungerar ju bara om det är någon att gå runt. Med andra ord så kan denna

kroppsliga kommunikation utföras i och med att de är minst två personer samt att de imiterar det som avatarerna gör på dansspelet, och de således är överens om hur rörelserna ska utföras. Lärande sker i samspel med artefakten och i den kroppsliga interaktionen med andra. De rörelser som utförs tillhör inte bara individen i sig utan rörelserna delas av dem som dansar denna dans och den situation som har skapats tillsammans med dansspelet.

Det andra exemplet utgår från två olika låtar, Time Wrap av Halloween Thrills och Istanbul av They Might Be Giants, där eleverna dansar fyra och fyra. Liksom under föregående exempel framträder här kategorierna imitera, repetera och kroppsligt kommunicera de rörelser som avatarerna utför (se Figur 17). Skillnaden här är att eleverna även tar tag i varandra vid den kroppsliga kommunikationen.

Figur 17. Lära genom att kommunicera. Den första bilden är från låten Time Wrap och de andra två från låten Istanbul.

Som bilden i figur 17 längst till vänster visar så tar pojkarna tag i varandra ge- nom att hålla varandra i händerna. De för sedan armarna upp och ner, som i en form av traditionell pardans. Att de kan utföra dessa rörelser sker genom att de interagerar med dansspelet men även med varandra. Det man kan se utifrån filmen är att de tar och ger kraft till varandras rörelser så att rörelsen kan utföras på det sätt som avatarerna visar. Genom att de tittar på vad avataren gör och härmar dess rörelser, så imiterar och samtidigt repeterar de denna rörelse flera gånger. Vid varje tillfälle kan man se att de allt snabbare hittar varandra, där deras rörelser anpassar sig till varandra. På så sätt interagerar de med varandra genom att de håller i varandra, en form av gemensam kroppslig kommunikation där de ger och tar varandras rörelser, så att de tillsammans skapar en dans. Den- na rörelsesekvens möjliggjordes därmed i och med att de var två individer och ett dansspel.

Den mittersta bilden i figur 17 visar hur flickorna håller ena handen på fram- förvarande persons axlar och lyfter den andra armen, vilket sedan växelvis upp- repas. De följer gåendes efter varandra i en stor cirkel. Precis i början av denna gemensamma ”promenad” håller flickorna blicken riktad och huvudet vridet

mot dansspelet för att först interagera, kopiera och imitera vad som händer där. Därefter släpper de blicken och vrider huvudet mot framförvarandes nacke och fortsätter gå efter varandra i en stor cirkel. De interagerar med varandra genom att kommunicera med kropparna, där de imiterar framförvarandes rörelser. Samtidigt använder de gemensam kroppslig kommunikation för att få alla att hänga med, genom att de håller i varandra och utför rörelsesekvensen tillsam- mans.

På bilden längst till höger (Figur 17) står två av flickorna med armarna uppåt, som för att skapa en tunnel där de andra flickorna kan gå under. En har precis gått igenom bakifrån och den andra är på väg igenom framifrån. Om de inte hade skapat denna bro hade de andra två flickorna inte vetat var de skulle gå. Det sker med andra ord ett kommunikativt kroppsligt samspel mellan alla dessa fyra flickor för att skapa den rörelsesekvens som dansspelet erbjuder. I grunden imiterar de dansspelets rörelser och får dessa rörelser att sedan bli deras genom att tillägna sig spelets rörelser och göra dem till sina egna.

Lärande sker i dessa tre sekvenser med andra ord genom att de imiterar, re- peterar och gemensamt kroppsligt kommunicerar. Samspelet mellan eleverna samt mellan eleverna och avatarerna skapar en dans som inte hade funnits där om inte eleverna eller artefakten hade varit inom denna specifika kontext. Den- na dans klarar gruppen tillsammans av att genomföra eftersom alla hjälps åt att interagera med artefakten. Varje elev handlar med utgångspunkt i egna erfaren- heter och vad man uppfattar att omgivningen kräver, tillåter eller gör möjligt. Här kräver och tillåter omgivningen att man ska göra på ett specifikt sätt genom att avataren visar något och att uppgiften från läraren var att dansa till låten. Dessutom blir det tillåtet att ta i varandra på ett speciellt sätt för att utföra den uppgift som eleverna är införstådda med. Situationen, dansspelet och de andra som dansar till spelet, gör dessa saker möjliga för varje elev.