3 Konsumentskyddets form vid finansiell leasing
4.6 Leasegivarens rätt att häva avtalet .1 Inledning
Vid en leasingaffär är de risker leasegivaren åtar sig på många sätt lika de som en kreditgivare åtar sig vid kreditgivning. Leasetagarens betalningsförmåga och kredit-värdigheten kan försämras och eftersom objektet befinner sig hos leasetagaren har leasegivaren dåliga förutsättningar att skydda sig mot värdeförstöring. Det kan där-för vara nödvändigt att leasegivaren på ett snabbt och enkelt sätt kan vidta åtgärder för att skydda sina legitima intressen, exempelvis genom att häva avtalet och återta objektet. Om leasegivaren inte kan skydda sig mot kostnader riskerar konsumentkol-lektivet att bli lidande; annars riskerar leasing som produkt att bli dyrare även för de leasetagare som noggrant sköter sina åtaganden såväl ekonomiskt som i vårdplikts-hänseende. Å andra sidan kan en ordning där konsumenten helt utelämnas åt lease-givarens bestämmande inte accepteras ur konsumenträttsperspektiv. Konsumenten
134 Möller, Civilrätten vid finansiell leasing s. 269. 135 A.st.
bör inte vara hänvisad till leasegivarens godtyckliga välvilja och riskerna bör också vid en avtalstyp som inte är lagreglerad fördelas mellan parterna på ett rimligt sätt.
I det här kapitlet kommer leasegivarens rätt att häva avtalet på grund av mentens kontraktsbrott att diskuteras utifrån särskilt två hävningsgrunder: konsu-mentens dröjsmål med betalningen och konsukonsu-mentens åsidosättande av vårdplikten.
4.6.2 Leasetagaren är i dröjsmål med betalningen av leasingavgiften
Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer fordras ett väsentligt avtalsbrott för hävning.136 En obefogad hävning kan i sig utgöra ett avtalsbrott och det kan därför vara förtjänstfullt att innan en hävning noggrant utreda om det föreligger en häv-ningsgrund.137 Normalt stadgas det i avtalet under vilka förutsättningar som leasegi-varen har rätt att häva avtalet, varvid en vanligt förekommande hävningsgrund är att leasetagaren är i dröjsmål med betalningen av leasingavgiften.138 Ett sådant villkor är även det underkastat den ovan beskrivna kontrollen av oskäliga villkor, varvid man exempelvis genom en tillämpning av 36 § AvtL kan jämka avtal som ger leasegivaren för stora möjligheter att häva avtalet på grund av betalningsdröjsmål.
Om ett sådant villkor skulle komma att bli underkastad domstolsprövning kan man på goda grunder anta att närliggande lagstiftning kommer ges ett förhållandevis stort inflytande.139 I åtminstone konsumenträttsligt hänseende bör det krävas att dröjsmålet är väsentligt för att leasegivaren ska ha rätt att häva avtalet.140 Vad som utgör ett väsentligt dröjsmål är däremot en något svårare fråga varvid reglerna om kreditgivares rätt att kräva förtidsbetalning och rätt att återta en kreditköpt vara kan ge ledning. Återtaganderätten regleras enligt 38 § 2 stycket KkrL:
”Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förutsättning 1. att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet för att trygga sin rätt till
be-talning, samt
136 Ds 2010:24 s. 92. Vidare ställs i bl.a. 40 § KköpL och 25 § KöpL krav på väsentligt kontraktsbrott för hävning.
137 Se vidare bl.a. Hellner m.fl. Speciell Avtalsrätt II, 2 häftet Allmänna ämnen, kap. 28.
138 Se exempelvis standardavtalen som är föremål för granskning i Konsumentverkets ärenden med dnr. 2017/786 & dnr. 2017/1236.
139 Se kap. 3.4.2 ang. oskälighetsbedömningen enligt 36 § AvtL. 140 Jfr. ex. 40 § KköpL och 33 § KkrL.
2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 33 och 34 §§ ska fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.”
Det kan således konstateras att återtaganderätten primärt syftar till att trygga kre-ditgivarens rätt till betalning samt att det krävs att konsumentens skyldighet att be-tala i förtid ska ha inträtt för att återtagande ska vara berättigat. Enligt 33 § 1 stycket KkrL föreligger skyldighet att betala i förtid enligt följande förutsättningar:
”Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om det har gjorts förbehåll om detta i avtalet och
1. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordran,
2. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordran och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter,
3. konsumenten på något annat sätt är i väsentligt dröjsmål med betalning, 4. säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats, eller
5. det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom eller för-fara på något annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.”
Punkt 1–3 reglerar olika former av betalningsdröjsmål, punkt 4 ger kreditgivaren rätt att kräva betalning i förtid om säkerheten, vilket vid leasing vanligen torde utgöras av leasingobjektet, ”avsevärt försämrats”. Den sista punkten 5 kan närmast beskri-vas som ett sätt att stävja illojalt beteende från kredittagarens sida. Utöver de ovan återgivna lagrummen finns i KkrL även kompletterande bestämmelser som bland annat ger konsumenten rätt till viss uppsägningstid och rätt att vidta rättelse och därigenom undvika att varan återtas. I leasingutredningen föreslogs att återtagande-reglerna i 1992-års KkrL skulle tillämpas även vid konsumentleasing och ansåg dess-sutom att redan innan en sådan lagändring var genomförd skulle samma lösning kunna nås genom tillämpning av 36 § AvtL.141
I motiven till 40 § KköpL uttalas bland annat att vid bedömningen om köparens betalningsdröjsmål utgör ett väsentligt avtalsbrott bör man beakta vilken typ av transaktion det är fråga om, betydelsen av förseningen, dröjsmålets längd och hur stor del av betalningen som är i dröjsmål.142
141 Se SOU 1994:120 s. 44 f. och s. 160. Se även Möller, Civilrätten vid finansiell leasing s. 117. 142 Prop. 1989/90:89 s. 149.
Vid en jämförelse mellan dröjsmålsbedömningen enligt KköpL och KkrL kan noteras att bedömningen enligt det rent köprättsliga regelverket tillsynes förordar mer av en helhetsbedömning där fler faktorer ska beaktas. Enligt den kreditköprätts-liga regleringen (åtminstone enligt 33 § 1 stycket punkt 1–2 KkrL) är bedömningen istället mer fixerad vid tiden för dröjsmålet och storleken på det försenade beloppet. Något tydligt svar på vad som utgör ett väsentligt avtalsbrott på grund av betal-ningsdröjsmål från leasegivarens sida kan inte ges. Det kan tänkas att varje avvikelse från de ovan presenterade reglerna i KkrL som är till nackdel för leasetagaren är att bedöma som oskälig.143 Men det kan även vara så att en mer nyanserad bedömning, enligt de riktlinjer som återfinns i förarbetena till 40 § KköpL, är påkallad. En styrka hos den förra lösningen är att det för både konsument och näringsidkare blir tydligt vad som gäller, vilket dock sker till kostnaden av flexibilitet. Enligt min mening bör, med tanke på att konsumentleasing i princip uteslutande sker enligt standardavtal, reglerna i KkrL göras tillämpliga även vid leasetagares betalningsdröjsmål.144 På så vis skulle den konsument som väljer att leasa exempelvis en personbil erhålla ett konsumentskydd på samma nivå som den konsument som istället köper samma bil på kredit.
4.6.3 Leasetagaren åsidosätter vårdplikten
Eftersom äganderätten till leasingobjektet ligger kvar hos leasegivaren är det natur-ligt att leasetagaren är skyldig att vårda och underhålla objektet och tillse att det inte minskar i värde mer än vad som följer av normalt slitage. Det kan exempelvis tänkas att det ligger inom vårdpliktsansvaret att tillse att en personbil har tillräckligt med olja så att motorn inte riskerar att förstöras. Vid fullvärdeleasing innebär vårdplikten också att leasingobjektets som säkerhetsfunktion stärks. Normalt skrivs vårdplikten in i avtalet men en sådan förpliktelse bör om inte annat följa analogt av 73–78 §§
143 Möjligen kan bedömningen enligt 36 § AvtL respektive 3 § AVLK komma till olika lösningar i det här hänseendet där den civilrättsliga bestämmelsen möjligen har en benägenhet att i högre utsträckning prioritera partsautonomin än den senare (vilket med tanke på reglernas skilda syftet inte är något märk-ligt).
KöpL eller 50 § KtjL eller som en del av den avtalsrättsliga lojalitetsplikten.145 För det fall att konsumenten åsidosätter vårdplikten riskerar leasegivaren dels att få för-sämrad säkerhet för konsumentens förpliktelser. Å andra sidan har konsumenten ett intresse av att kunna använda objektet utan att riskera att plötsligt bli fråntagen ob-jektet och den funktion det har. Vidare kan ett hårt slitande på obob-jektet i början av avtalstiden kompenseras av ett mer skonsamt brukande i den senare delen, varför konsumenten kan ha ett intresse av att ges möjligheten att kompensera ett hårt sli-tande på objektet i början av avtalstiden med ett mildare slitage under den senare de-len utan att leasegivaren återtar objektet. Ett villkor som ger leasegivaren rätt att häva avtalet när leasetagaren inte vårdar leasingobjektet bör alltså bedömas mot den bakgrunden.
Återigen finns en närliggande bestämmelse att finna i reglerna om kreditköp i KkrL. Enligt 33 § första stycket punkt 4 KkrL är en grund för att kräva betalning i förtid (och i förlängningen möjligen återtagande av objektet) att den säkerhet som ställts för krediten ”avsevärt försämrats”.146 För att leasegivare ska ha möjlighet att bevaka sitt intresse har, vid konsumentleasing av bilar, villkor förekommit som givit leasegivaren rätt att utan avisering, närsomhelst, besiktiga fordonet utan att behöva ange skäl.147 Något som Konsumentverket, med rätta, ansett vara alltför långtgå-ende.148
Enligt min mening bör villkor som ger leasegivaren rätt att häva avtalet vid kon-sumentens vanvård av objektet godtas så länge villkoret inte försämrar leasegivarens ställning enligt en analog tillämpning av 33 § första stycket punkt 4 KkrL. Detta ska förstås så att leasegivaren, under förutsättning att det också framgår av avtalet, har rätt att häva avtalet om konsumenten genom ett åsidosättande av vårdplikten avse-värt försämrar den säkerhet som objektet innebär för leasetagarens förpliktelser en-ligt avtalet. Vid bedömningen bör även andra säkerheter för leasegivaren fordran
145 Angående vårdplikten enligt de nämnda lagrummen se Hellner m.fl. Speciell Avtalsrätt II: kontraktsrätt.
Allmänna ämnen kap. 30.2. Vad gäller vårdplikten som en del av den avtalsrättsliga lojalitetsplikten se
Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt s. 170 ff.
146 Se prop. 1991/92:83 s. 59 f. för riktlinjer vid bedömningen. 147 Möller, Civilrätten vid finansiell leasing s. 93.
beaktas, exempelvis kan en fullgod borgensförpliktelse tänkas leda till att hävning trots hårt slitage inte bör komma ifråga.