Legitimitetshotande händelse 1: Uppdrag Granskning (Mikro)

20/2/2019 Swedbank svarar på uppgifterna från Uppdrag Granskning

Teknokratisk Impression Management 21/2/2019 Swedbank meddelar att de inte vill utföra en extern

granskning

Teknokratisk Impression Management 21/2/2019 Swedbank meddelar att de ska utföra en extern

granskning med hjälp av EY

Teknokratisk Substantive Management

(vag) 26/2/2019 Swedbank byter extern granskare till FRA Teknokratisk Substantive

Management (vag) Impression Management 22/3/2019 Swedbank nöjd med FRAs rapport Intressentorienterad Impression

Management 25/4/2019 Swedbank startar ny enhet mot penningtvätt och

påbörjar ny granskning med hjälp av Clifford Chance

Teknokratisk Substantive Management

(tydlig) 23/3/2020 Swedbank förmedlar rapporten från Clifford

Chance

Intressentorienterad Impression Management

Tabell 7: Överblick av mikroanalys (Uppdrag Granskning)

20 februari 2019

Det första meddelandet som Swedbanks ledning gav ut gällande den första legitimitetshotande händelsen, alltså Uppdrag Granskning reportage, var ett

pressmeddelande. Ledningen förmedlade diskurser såsom: “penningtvätt är en typ av grov brottslighet som är en av vår branschs största utmaningar”, “vi är trygga med de system och processer vi har för att förebygga och förhindra penningtvätt” och “när vi får signaler agerar vi” (Swedbank 2019a). Vidare förmedlade ledningen att de:

[...]inte kan kommentera alla uppgifter i programmet beror bl.a. på banksekretess, men också på så kallat meddelandeförbud. Det betyder att det är förbjudet enligt penningtvättslagen att tala om för kund eller för utomstående att en rapportering till Finanspolisen har skett

(Swedbank 2019a).

Ledningen använde i detta pressmeddelande framför allt en teknokratisk diskurs, vilket som tidigare förklarat relaterar till den instrumentella relationen. Genom att förmedla

meddelandeförbud stängde ledningen ute intressenterna från organisationen och således såg sig själva som ett privat organ (O´Higgins 2010). Samtidigt utförde ledningen Impression Management då de valde att göra en egen bedömning av sina prestationer, genom att förmedla att de är trygga med sina system och processer. Således hindrade ledningen

bedömning från intressenter genom att själva värdera att de hanterade sina problem väl (Hahn & Lülfs 2014). Dessutom valde även ledningen att frånskilja sig från problematiken genom att hävda att det är en utmaning för hela branschen och således ett kollektivt problem för

finansmarknaden, vilket inte enbart Swedbank kan bli skyldiga för (Ibid.). Denna typ gränsdragning och Impression Management ledde till att intressenterna krävde transparens angående vad som faktiskt hade hänt.

21 februari 2019

I samband med den transparens som intressenterna efterfrågade svarade Swedbanks vd Bonnesen till Svenska Dagbladet att Swedbank inte skulle göra någon extern utredning (Almgren 2019). Samtidigt som vd Bonnesen uttryckte att: “vi gör allt vi kan för förse alla som ställer frågor med information” meddelade hon att “vi har redan i dag en rad kontakter med externa personer och vi planerar inga ytterligare granskningar utöver det”. Dessutom förklarade hon vidare att: “[...]vi fortsätter att tala med experter om de här frågorna" (Ibid.). Vd Bonnesen valde att först uttrycka en intressentorientering, vilket tidigare förklarats relaterar till den normativa relationen. Detta genom att förmedla att Swedbank vill förse alla som har frågor med information och således öppna upp för ett större kollektivt nätverk (O´Higgins 2010). Pressmeddelandet bestod däremot framför allt av en teknokratisk diskurs genom att påstå att Swedbank redan har kontakter med externa personer och därför inte planerade vidare granskning (Ibid.). Utöver detta menade vd Bonnesen att Swedbank fortsätter att tala med experter och således inte till andra intressenter som efterfrågade mer transparens. Återigen stängdes därmed gränsen mellan Swedbank och andra intressenter. Dessutom använde vd Bonnesen Impression Management genom att hänvisa till auktoriteter i form av externa personer och experter och således berättigar hon sitt agerande genom att referera till en tredje part (Hahn & Lülfs 2014). Detta ledde till ytterligare motstånd eftersom intressenterna fortfarande krävde mer transparens.

Swedbanks vd Bonnesen behövde således gå ut med ett nytt meddelande för att bemöta intressenterna och förmedlade samma dag i ett pressmeddelande att Swedbank kommer utföra en extern granskning (Swedbank 2019b). I pressmeddelandet meddelas det att Swedbank: “[...]tar Uppdrag gransknings uppgifter på största allvar” och att de: “därför har jag gett EY ett brett mandat att självständigt gå till botten med de uppgifter som förekommit i Uppdrag granskning” (Swedbank 2019b). Diskursen som användes i detta pressmeddelande hade en mer intressentorienterad karaktär då hon förmedlade känslor av allvar. Samtidigt bemöter ledningen intressenternas vilja. Dock bestod pressmeddelandet av en teknokratisk diskurs. Detta eftersom vd Bonnesen, utan att lägga någon känslomässig vikt bakom uttalandet, förmedlade hur de skulle åtgärda problemet (Beelitz & Merkl-Davies 2012). Denna typ av åtgärd kan ses som Substantive Management då vd Bonnesen demonstrerade en åtgärd för att skapa förändring (Hahn & Lülfs 2014) genom att anlita en extern granskare. Denna Substantive Management var dock vag eftersom Bonnesen uttalade att EY kommer “[...]självständigt gå till botten[...]” (Swedbank 2019b) och således förmedlades inte konkreta lösningar hur detta skulle utföras (Hahn & Lülfs 2014).

26 februari 2019

Trots att Swedbanks ledning till viss del bemötte de kraven som fanns på transparens mottogs inte den externa utredningen väl av intressenterna eftersom EY utreddes för inblandning i

Danske Banks penningtvättshärva (Östlund 2019). Swedbanks ledning meddelade därför: “Swedbank vill säkerställa att den externa granskningen uppfyller högt ställda krav och har idag beslutat att ersätta EY med Forensic Risk Alliance (FRA) för att utföra granskningen” (Swedbank 2019c). Detta kan ses som en typ av teknokratisk diskurs då Swedbank avlägsnar hanteringen av EY och därmed inte har någon fortsatt kontakt med bolaget. Således var EY ett hot som Swedbank avlägsna och FRA var en möjlighet för hantering av situationen (O´Higgins 2010). Genom att ersätta EY med FRA visade även ledningen på en vag Substantive Management då de återigen demonstrerade en förändring i organisationens praktiker i förhållande till de normer som tidigare brutits, dock utan konkreta åtgärder. Med tanke på den utredning som EY stod inför var det inte accepterat av allmänheten och ledningen valde således att byta extern granskare. Dock utfördes även Impression

Management i pressmeddelandet eftersom ledningen utelämnade varför EY blev ersatt och således bara konstaterade fakta (Hahn & Lülfs 2014).

22 mars 2019

Swedbanks ledning förmedlade i ett pressmeddelande statusrapporten från FRA (Swedbank 2019d). I meddelandet skrev ledningen att:

Efter att ha tagit del av statusrapporten från FRA bekräftar Swedbanks styrelse sitt fortsatta förtroende för vd och hennes förmåga att leda och driva bankens arbete för att motverka penningtvätt. [...]Swedbank tar sitt arbete med att bekämpa penningtvätt på största allvar och fokuserar på att kontinuerligt förbättra sin förmåga att stoppa finansiell brottslighet [...] för Swedbank är etik och moral viktigt och vår uppfattning är att den finansiella

brottsligheten är en stor samhällsutmaning. (Swedbank 2019d).

Genom att först förmedla att styrelsen hade ett fortsatt förtroende för vd Bonnesen använde ledningen en teknokratisk diskurs då Swedbanks styrelse syftade till att Bonnesen var värdefull för organisationens syfte och mål och således var en inflytelserik intressent (O´Higgins 2010). Däremot påvisade ledningen även en intressentorientering genom att återigen förmedla allvaret i att stoppa finansiell brottslighet. Dessutom tydliggjorde ledningen hur det är en samhällsutmaning och således beaktade en stor mängd av intressenter

(O´Higgins 2010; Beelitz & Merkl-Davies 2012). Swedbanks ledning använde Impression Management genom att generalisera problemet till samhället och således att det inte var ett organisatoriskt problem. Samtidigt minimerade ledningen vikten av händelsen genom att marginalisera att det negativa som intressenterna hade påpekat var irrelevant. Detta gjordes genom att framhäva att deras agerande var och hade varit korrekt och således att de uppgifter som framkommit tidigare var irrelevanta och mindre signifikanta (Hahn & Lülfs 2014). 25 april 2019

Pressmeddelandet resulterade i att intressenterna återigen blev missnöjda då de menade att statusrapporten från FRA var otydlig och otillräcklig (Veckans Affärer 2019). Swedbanks ledning gjorde därför ett nytt uttalande om att de etablerade en enhet för att bekämpa ekonomisk brottslighet (Swedbank 2019e). De gjorde en utförlig beskrivning av det arbete som skulle utföras:

Den nya enheten AFC kommer att fokusera på arbetet med att förhindra penningtvätt

[...]enheten kommer att ha det övergripande ansvaret för bankens processer för att motverka penningtvätt [...]. Vi samlar nu alla relevanta resurser och kompetenser i banken för att säkerställa robusta rutiner och vi kommer även fortsatt att investera i området [...] för att ge stöd i arbetet kring olika utredningar har banken anlitat externa rådgivare, inkluderande den internationella advokatbyrån Clifford Chance som leder arbetet i den pågående interna utredningen. I sitt arbete har Clifford Chance anlitat den internationella konsultfirman FTI för att stötta med forensisk expertis. [...]Den interna utredningen kommer bland annat att omfatta en genomgång av nuvarande och historiska kundrelationer i bankens baltiska verksamheter, de preliminära slutsatserna i tidigare interna utredningar, bankens hantering av rekommendationer i tidigare interna utredningar samt bankens regelefterlevnad och styrning när det gäller åtgärder mot penningtvätt. Den interna utredningen kommer också att inkludera det arbete som Forensic Risk Alliance (FRA) genomför, vilket fokuserar på de personer och företag som är kopplade till den så kallade 50-listan (Swedbank 2019e).

Detta kan ses som en teknokratisk diskurs där ledningen implementerade tydliga strategier och lösningar för de problem som uppstod (Beelitz & Merkl-Davies 2012). Den

specialiserade enheten kan även anses vara ett så kallat ad-hoc-projekt för att bemöta kritik och därmed hantera intressenternas kravställningar (O´Higgins 2010). Ledningen använde även tydlig Substantive Management där de, med konkreta och precisa förklaringar demonstrerade vilka åtgärder de tog för att motverka den uppkomna situationen (Hahn & Lülfs 2014). Tydligheten framkommer då de systematiskt beskrev alla aspekter av

utredningen samt hur de skulle gå till väga för att utföra detta. Detta ad-hoc-projekt samt tydligheten i ledningens Substantive Management gjorde intressenterna mer nöjda än tidigare eftersom det var denna typ av transparens som efterfrågats sedan starten i februari (Forsberg 2019b).

23 mars 2020

Swedbanks ledning presenterade i ett pressmeddelande Clifford Chance-rapporten samt deras kommentarer (Swedbank 2020a). I meddelandet förklarades alla brister som undersökningen hade påvisat. Swedbanks styrelseordförande Persson yttrade att: “Clifford Chances rapport bekräftar bilden av ett misslyckande. Banken har i sitt arbete mot penningtvätt inte levt upp till de krav som kunder, ägare och samhälle har rätt att ställa” (Ibid.). Dessutom sa

Swedbanks nya vd Henriksson att: “det är uppenbart att det har funnits kulturer i banken som inte är acceptabla. Det är allvarligt.” (Ibid.). Genom teknokratisk diskurs kommunicerade ledningen med fakta och konstateranden de brister som funnits. Däremot bestod

pressmeddelandet fram för allt av en intressentorienterad diskurs genom yttranden angående resultatet i rapporten. Genom att framhäva brister i ansvarstagande förmedlade banken ett misslyckanden gällande sina prestationer och således att Swedbank hade misslyckats att tillfredsställa sina intressenter (O´Higgins 2010). Detta kan även ses som Impression Management då ledningen bad om förlåtelse för sina historiska brister (Beelitz &

Merkl-Davies 2012). Detta görs för att särskilja händelsen från organisationens helhetsbild och således visa att organisationen nu var förenlig med samhällets normer (Ibid.).