Lotta

Lottas pojkvän åtalades för bland annat mord och grov fridskränkning enligt BrB 4:4a st. 1. Paret var inte sammanboende utan Lotta hade ett eget boende.114 Vad gällde den grova fridskränkningen som pojkvännen stod åtalad för gjorde han gäll-ande att gärningarna skulle bedömas som enskilda gärningar och inte som grov fridskränkning. Pojkvännen hävdade att relationen med Lotta inte haft en sådan var-aktighet som krävs för att de skulle ha betraktats som närstående.115 Tingsrätten på-pekade inledningsvis att paret hade ”någon form av relation”116 och att paret började träffas i slutet av januari eller under februari 2016. Den 25 maj samma år polisanmälde Lotta pojkvännen.117 Lotta slutade emellertid att medverka i polisutredningen kort därpå.118 Parterna fortsatte trots anmälan att ha kontakt och i juni samma år miss-handlade pojkvännen Lotta till döds.119

Pojkvännen ska enligt domen bland annat ha begått flertalet fall av misshandel, skadegörelse, ofredande och olaga hot.120 Vad gällde frågan om Lotta och hennes pojkvän varit att betrakta som närstående anförde tingsrätten inledningsvis att lagstift-aren velat göra skillnad på kortvariga relationer där den som utsätts för våld snabbt lämnar relationen och mer utdragna förlopp som leder till ett långsamt sönderfall i många avseenden, bland annat vad gäller brottsoffrets egen självkänsla. Tingsrätten

114 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5.

115 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 9.

116 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5.

117 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5 f.

118 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 16.

119 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 8.

menade att relationen mellan Lotta och pojkvännen inte hänförde sig till ett mer ut-draget förlopp. Däremot anförde domstolen att det var svårt att se att Lotta egentligen hade kunnat styra om och när hon i sådana fall skulle kunnat lämna relationen. Enligt tingsrätten vore det stötande om den omständigheten att pojkvännens agerande, som varit snabbt och brutalt, skulle leda till en straffrättslig fördel för honom. Pojkvännen ansågs ha haft fullt inflytande avseende hur lång relationen skulle bli och anledningen till att relationen tog slut snabbt var för att han förorsakade Lottas död. Tingsrätten menade således att omständigheten att relationen varit kortvarig därför inte fick be-tydelse för bedömningen av huruvida de varit närstående.121

Samtidigt som Lotta och hennes pojkvän hade ”någon typ av relation”122 hade pojkvännen ett så kallat ”av och på-förhållande”123 med en annan kvinna. Det är oklart vad Lotta kände till om detta men av meddelanden mellan Lotta och pojk-vännen framgår att Lotta uttryckt att pojkpojk-vännen själv berättat för Lotta om den andra relationen, men att pojkvännen förnekat den.124 Domstolen nämnde även denna pa-rallella relation och om den skulle kunna påverka huruvida Lotta och pojkvännen varit att betrakta som närstående men menade att bedömningen skulle göras från brotts-offrets perspektiv. Lotta och pojkvännen ansågs således ha varit närstående och brott-et rubricerades som grov fridskränkning.125

Hovrätten konstaterade att pojkvännen, genom att inte ha överklagat domen avse-ende rubriceringen av gärningarna som grov fridskränkning, godtagit tingsrättens be-dömning att paret varit att betrakta som närstående. Vidare tillade hovrätten att de instämde i tingsrättens bedömning att paret haft ett sådant fast förhållande, trots att de inte varit sammanboende, att de var att betrakta som närstående med hänvisning till 2004 års fall. Gärningarna skulle av den anledningen rubriceras såsom tingsrätten gjort enligt hovrätten.126

121 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 17.

122 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5.

123 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5.

124 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5 f.

125 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 17.

4.4.1 Reflektion Lotta

Vad gällde frågan huruvida Lotta och hennes pojkvän var att beakta som närstående i bestämmelsens mening tycks tingsrätten vid bedömningen främst ha beaktat (3) re-lationens varaktighet. Vid tiden för Lottas död hade paret endast haft en relation i några månader. Relationen bedömdes därför ha varit kortvarig och tingsrätten an-förde att BrB 4:4a st. 1 inte tar sikte på sådana relationer. Trots det menade domstolen att det var pojkvännens brottsliga handlingar som ledde till att förhållande snabbt tog slut och att det inte vore rimligt att han av den anledningen fick en straffrättslig fördel. Omständigheten att förhållandet varit kortvarigt ansågs av den anledningen inte ha betydelse för bedömning av huruvida paret varit att betrakta som närstående. Dom-stolens resonemang talar enligt min mening för att om ett par, av andra omständig-heter är att betrakta som närstående, kommer inte den bristande varaktigheten inne-bära att paret inte ska betraktas som närstående. Det är av den anledningen intressant att utreda hur domstolen resonerade kring relationen i övrigt.

Tingsrätten nämnde överhuvudtaget inte (1) känslomässig bindning. Vad gällde om paret uppfattade sig själva och betraktades av andra som ett par kan emellertid nämnas följande. Det framgår i tingsrättens utredning att Lottas före detta sambo fick kännedom om att Lotta ”inlett en relation med [pojkvännen]”.127 Det framgår även att pojkvännen vid ett tillfälle trott att Lotta bedrog honom.128 Detta tyder enligt min mening på att paret uppfattade sig själva och betraktades av andra som ett par. Det framgår emellertid att pojkvännen under hans och Lottas förhållande samtidigt hade ett ”av och på-förhållande”129 med en annan kvinna. Angående denna omständighet menar tingsrätten emellertid att bedömningen måste göras utifrån brottsoffrets per-spektiv och det var oklart om Lotta kände till detta. Denna omständighet tycks således inte läggas till grund för att partnerna inte hade en känslomässig bindning. Tingsrätten skriver däremot att Lotta och pojkvännen hade ”någon form av relation” och ”någon typ av relation”,130 vilket enligt min mening talar för att det inte var helt tydligt om de hade en etablerad relation.

127 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 6.

128 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 14.

129 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 5.

I tingsrättens motivering till varför Lotta och hennes pojkvän var att betrakta som närstående nämns inte heller någonting om (2) praktisk bindning. Jag anser inte heller att det går att utläsa ur tingsrättens resonemang att de har beaktat en praktisk bind-ning. Eventuellt skulle det kunna argumenteras för att domstolen i detta fall gör be-dömningen att den känslomässiga bindningen varit så stark att Lotta befann sig i en särskilt utsatt situation trots avsaknad av praktisk bindning. Som nämnts ovan, reso-nerar tingsrätten emellertid inte uttryckligen om den känslomässiga bindningen. Om domstolen inte ansåg att det fanns en känslomässig bindning, är ingen av de tre fak-torerna som enligt 2004 års rättsfall talar för att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation förevarande. Att domstolen trots detta menade att paret skulle betrak-tas som närstående enligt BrB 4:4a st. 1, skulle kunna tala för att Lotta av andra om-ständigheter ansågs befinna sig i en särskilt utsatt situation.

Sammanfattningsvis anser jag att domstolen gjorde bedömningen att relationen varken var av betydlig varaktighet eller att det funnits en praktisk bindning mellan parterna. Vad domstolen ansåg om den känslomässiga bindningen är inte helt klart och det går enligt min mening både att argumentera för att det förelåg sådan bindning och att det inte gjorde det. Vad som däremot står klart är att Lotta ansågs ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation och att paret betraktades som närstående enligt BrB 4:4a st. 1.