Normaliseringsprocessens i förhållande till de refererade rättsfallen

Flera omständigheter från de ovan refererade rättsfallen kan enligt min mening tala för att de utsatta befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som bestämmelsen i BrB 4:4a st. 1 tar sikte på. Anledningen till det är att jag anser att dessa omständigheter är typiska för någon som befinner sig i en normaliseringsprocess, vilket jag argumen-terat för bör vara tillräckligt. En sådan omständighet är enligt min mening svårighet-erna för de utsatta att lämna relationen. I Vanissas fall var som ovan nämnts hennes pojkvän tidigare dömd för grov misshandel mot henne, men paret hade trots det fort-satt sin relation.178 I Kristins fall, som avsåg en vuxen parrelation, nämndes det faktum att Kristin velat och försökt lämna relationen uttryckligen som en omständighet som talade för att det funnits en stark känslomässig bindning och att Kristin av den anled-ningen befunnit sig i en utsatt situation.179 Det framgår även att det ”inte gått” att göra slut.180 Av de åtta refererade fallen ovan, framgår att i sju av dessa hade relationen

178 Se avsnitt 5.6.

179 Se avsnitt 4.3.

tagit slut för att sedan återupptas igen eller så hade den utsatta försökt att göra slut. I två av dessa fall, avseende Lotta och Tova, har uppbrott skett i samband med en polisanmälan. I båda dessa fall har kontakten emellertid återupptagits med respektive partner igen. Kort efter att kontakten återupptagits blev både Lotta och Tova ihjäl-slagna av sina respektive pojkvänner.181

I Lottas fall var det hon själv som polisanmälde pojkvännen. Lotta valde dock se-dan att inte medverka i utredningen mot honom. Trots att Lotta fortsatte att hålla kontakt med den före detta pojkvännen efter polisanmälan, sa Lotta till sina anhöriga och vänner att de inte längre hade kontakt. Tingsrätten konstaterade även att utdrag över sms och telefonsamtal mellan paret visade på omfattande kontakter som åt-minstone vid en vanlig språklig läsning tolkades som ömsesidiga.182 Att efter ett upp-brott återvända till en man som utövat våld mot en är vanligt förekommande när det gäller våld i nära relation,183 vilket tydligt visar hur komplexa våldsamma förhållanden kan vara.

Andra omständigheter som skulle kunna tala för att de utsatta befunnit sig i en särskilt utsatt situation är flera. Amina uppgav för tingsrätten att det var jättevanligt att pojkvännen gav henne ”lavetter”. Vidare uppgav Amina att hon ständigt blev kall-ad för slampa, hora, svin och slyna och att pojkvännen ofta sa till Amina att hon inte förtjänade en kille som honom. Det framgår vidare att Amina ”blev till slut helt nedbruten av detta. Hon tappade sina vänner och slutade också i skolan.”184 Jennifer uppgav att hennes pojkvän bestämde vilka kläder hon skulle ha på sig och att hon inte fick fixa sitt hår eller ha smink på sig. Jennifer fick inte ha kontakt med sina kompisar och pojkvännen bestämde vilka Jennifer fick umgås med. Pojkvännen fick hennes lösenord till sociala medier och tvingade henne att avaktivera sitt Facebookkonto. Pojkvännen kontrollerade även hennes telefon. Enligt Jennifer hade hon till slut ”inte någon frihet kvar”.185 Isabella uppgav att hennes pojkvän tryckte ner henne och kall-ade henne äcklig och hora. Pojkvännen hkall-ade även synpunkter på vad Isabella hkall-ade på sig och hon fick inte umgås med vissa vänner.186 Vanissa uppgav att hennes pojkvän

181 Se avsnitt 4.4 avseende Lotta och avsnitt 5.4 avseende Tova.

182 Svea Hovrätt B 9585-16, se tingsrättens dom s. 7.

183 Nordborg s. 83.

184 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1385-14, se tingsrättens dom s. 7.

185 Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1677-11, se utredningen i tingsrätten.

”kränkte henne så att hon inte kände sig värd något”.187 Vidare menar Vanissa att han kallade henne elaka saker, som exempelvis hora. Enligt Vanissa hade hon inte något att säga till om i deras förhållande, om hon hade sagt något hade pojkvännen blivit arg och använt våld. Vanissa berättar även att om hon inte gav honom något lösenord som han efterfrågade så brukade han förstöra hennes telefoner.188 Det ovan nämnda anser jag utgör exempel på sådana omständigheter som kan tala för att någon befinner sig i en normaliseringsprocess. Anledningen till det är att jag anser att exemplen talar för att flickorna blivit begränsade och kontrollerade av sina pojkvänner och att kon-trollen blivit en del av deras vardag, vid val av kläder, användning av sociala medier, umgänge med kompisar med mera.

En annan sådan omständighet som enligt min mening synliggör en systematik av kränkande beteende som BrB 4:4a st. 1 tar sikte på, framgår i Isabellas fall. Isabellas före detta pojkvän överträdde, efter att paret avslutat sitt förhållande, ett mot honom meddelat kontaktförbud 11 gånger. Det gjorde han genom att skicka epost, skicka meddelanden på sociala medier, skicka meddelande till Isabellas vän för vidarebeford-ran till Isabella, avsiktligen uppehållit sig i närheten av Isabellas praktikplats och frågat efter henne samt vid ett annat tillfälle vinkat och ropat efter henne samt följt efter henne.189 Detta exempel illustrerar sådant kontrollerande beteende som är en typisk del av normaliseringsprocessen.

Ovan har jag argumenterat för att det faktum att någon befinner sig i en normali-seringsprocess kan innebära att den utsatta befinner sig i en särskilt utsatt situation. Vid beaktande av de ovan nämnda exemplen menar jag att dessa omständigheter talar för att flickorna befunnit sig i särskilt utsatta situationer. Jag anser således, med beak-tande av övriga omständigheter, att flickorna skulle ha ansetts närstående sina pojk-vänner. Bristen på praktisk bindning skulle enligt mig inte ha förändrat detta.

187 Göta Hovrätt B 1011-17, se tingsrättens dom s. 9.

188 Göta Hovrätt B 1011-17, se tingsrättens dom s. 9.