Ungdom och särskild sårbarhet

I en svensk studie av Korkmaz och Överlien intervjuades 18 unga personer mellan 17-23 år som hade erfarenhet av våld i nära relation.201 I studien undersöktes bland annat hur de utsatta ungdomarna beskrev sina egna och anhörigas reaktioner på våld.202 Våld i nära relation definieras i artikeln som fysiskt våld, sexuellt våld, förföl-jelse och psykologisk aggression (inklusive tvångstaktik) av en nuvarande eller tidigare partner såsom make, pojkvän/flickvän, dejtingpartner eller pågående sexpartner.203

En förutsättning för att delta var att det våldsamma förhållandet hade avslutats.204 Enligt Korkmaz och Överlien innebär ungdom i sig ofta en period av självupptäckt och första upplevelser av ett kärleksförhållande. Av intervjuerna framgick att många

198 Andersson s. 175.

199 A.a. s. 175.

200 Uttrycket kommer från Korkmaz, se s. 86.

201 Korkmaz & Överlien, se rubrik participants and data st. 1.

202 A.a. se rubrik introduction st. 2.

203 A.a. se rubrik theoretical framework and concepts st. 2.

av de intervjuade blivit utsatta i vad de ansåg var deras första ”riktiga” förhållande. I dessa fall har de utsatta inte haft någon erfarenhet av ett hälsosamt förhållande som de kan jämföra det våldsamma förhållandet med. För några av dessa var även deras första upplevelser av ett kärleksförhållande med en äldre partner, en faktor som har visats vara förknippad med utsatthet för våld i nära relation.205 Flera av de intervjuade vittnade även om den särskilda utsatthet som det innebär att möta sin förövare varje dag i skolan.206

Jag anser att det även kan argumenteras för att unga personer som befinner sig i ett stadie i livet där de håller på att upptäcka vem de är kan vara mer utsatta av yttre påverkan.207 Ett exempel på det skulle kunna vara att en ung flicka lättare kan påverkas av en partners åsikter om vem hon borde vara än en vuxen kvinna som redan hunnit etablerat en egen identitet. Jag menar således att risken är att det är svårare för en ung flicka att hålla isär vem hon vill vara, från partnerns ”önskan” om vem hon ska vara. Detta är en omständighet som jag menar kan innebära att normaliseringsprocessen, och nedbrytningsprocessen, går snabbare i unga och omyndiga parrelationer.

Enligt Eriksson är ålder en faktor som kan bidra till särskild sårbarhet. Eriksson menar att en anledning till att unga är särskilt sårbara är bristen på kunskap om ungas sårbarhet. En annan bidragande faktor är avsaknaden av lämpliga hjälpinstanser, då många hjälpinstanser mot våld främst riktas till vuxna.208 Studien ”killars våld mot tjejer i nära relationer” av Lucas Gottzén och Sibel Korkmaz visar att unga killar ibland får stöd från omgivningen efter att de slagit sin flickvän, medan skulden läggs på tjejen.209 Enligt Eriksson pekar studien på att skuldbeläggandet av offret kan vara starkare i unga parrelationer jämfört med vuxna parrelationer.210

Korkmaz skriver i sin avhandling om ”barriärer” som kan utgöra hinder för en ungdom att ta sig ur en våldsam relation.211 Som exempel på barriärer nämner Korkmaz det faktum att diskursen om våld i nära relationer inte inkluderar unga, att den utsatta går i samma skola eller klass som sin förövare samt sociala medier. En

205 Korkmaz & Överlien, se rubrik discussion st. 2.

206 A.a. se rubrik youth narratives about school responses to youth IPV victimization.

207 Jfr. Andersson s. 185.

208 Eriksson s. 105.

209 Gottzén & Korkmaz s. 76 ff.

210 Eriksson s. 105.

annan barriär som nämns i avhandlingen är tanken om det åtråvärda i, och den status som det innebär, att erhålla titeln ”flickvän”. Korkmaz menar vidare att könsnormer försvårar för unga kvinnor att både identifiera sexuellt våld som just sexuellt våld samt att ta steget för att lämna en våldsam relation.212

Enligt Korkmaz tycks det även vara av stor vikt, eller till och med avgörande, att ha ett grundläggande självförtroende för att lyckas ta sig ur en våldsam relation.213

Enligt min mening är det emellertid inte helt ovanligt att unga, i det stadie av själv-upptäckt som de befinner sig i och med de påfrestningar som det innebär, har sämre självförtroende än många vuxna. Även i de fall en ung kvinna har ett grundläggande självförtroende, menar jag att den nedbrytningsprocess som en utsatt kvinna går ige-nom i en våldsam relation, kan leda till att hennes självförtroende försämras under tidens gång.

I och med den digitala utvecklingen har förutsättningarna för hur våldet kan utövas mot kvinnor och flickor förändrats. Utvecklingen innebär större och effektivare möj-ligheter att kontrollera, förfölja och hota personer.214 Ett exempel på det är platstjäns-ter som visar var någon befinner sig, vilket kan användas av en partner för att förvissa sig om var den andra partnern är.215 Ett annat exempel är den högre grad av tillgäng-lighet som digitaliseringen bidragit till. Idag har i princip alla en mobiltelefon som de kan nås på dygnet runt. Det blir på så vis svårare att hålla avstånd till förövaren. Det är inte heller ovanligt att en förövare hotar med att sprida sexuellt provokativa bilder på den utsatta om denne gör slut, vilket kan användas som påtryckningsmedel för att få någon att stanna i en våldsam relation.216 Enligt BRÅ utgör digitalt våld en stor del av våld i nära relationer. Internet används således för att begränsa en nuvarande eller tidigare partners livsutrymme.217 Eftersom sociala medier är en sådan stor del av ungas liv idag, anser jag att de ökade möjligheterna att kontrollera någon via sociala medier är en sådan omständighet som bidrar till ungas särskilda sårbarhet.

212 Korkmaz s. 88.

213 A.a. s. 88.

214 Skr. 2016/17:10 s. 84.

215 SVT Nyheter 2021.

216 Jfr. Korkmaz & Överlien, se rubrik youth narratives about their own responses to being subjected to intimate partner violence st. 2; rubrik youth narratives of parental response to youth IPV victimization st. 2; Brottsförebyggande rådet faktablad 2018.

I linje med detta menar Andersson att redan det faktum att en person är tonåring, kan anses medföra ett visst mått av utsatthet. Andersson menar att social status van-ligtvis har stor betydelse för en ungdom, såsom dennes vänskapskrets, och att förhåll-andet kan vara en stor del av den egna identiteten. Sådana faktorer kan enligt Andersson medföra att en ung person i rädsla att förlora sin vänskapskrets eller sociala status, inte anmäler eller berättar för någon om de kränkningar som denne utsätts för. Sammantaget menar jag att de ungdomsspecifika faktorer, som redogjorts för ovan, tyder på att ungdomen i sig kan anses innebära en särskild sårbarhet för brottsoffret.