Mål- och perspektivanalys består analys av metodens bakomliggande synsätt – centrala fenomen som finns och hur dessa uppfattas och struktureras, intressentanalys – aktörsgrupper och samarbetsformer samt vilka mål och värderingar som metoden är avsedd att bidra till (Goldkuhl & Fristedt, 1994).
9.1.1 Synsätt
VIBA är baserad på designteorin handlingsbarhet, som har ett pragmatiskt och kontextuellt synsätt (Ågerfalk et al, 2000). Vid en genomgång av handlingsbarhet identifierades i kapitel 4 att följande begrepp var centrala i teorin: handling, IT som verktyg för handling, handling är kommunikation, meddelande, användningssituation, handlingspotential, handlingsminne, elementär interaktion, aktörer, verksamhetskontext. Ett pragmatiskt synsätt innebär ett fokus på handlingar – att se verkligheten i strukturer av handlande (Goldkuhl, 2005; Dewey, 1931). Detta innebär att se verksamheter som bestående av människor och att deras arbete är handlingar. Ett sådant synsätt innebär att IT-stöd ses som verktyg för handlande. Handlingsbarhet är även baserad på talhandlingsteori, vilket ger ytterligare ett synsätt på handlingar – att handling också är kommunikation (Ågerfalk, 2003a). Detta gör att IT-stöd även ses som medium för kommunikation inom en verksamhet. Med att handlingsbarhet
har ett kontextuellt perspektiv menar man att handlingsbarhet är en kvalitet som enbart kan uppstå i användning och att IT-stöd enbart är handlingsbara inom en viss specifik verksamhetskontext (ibid). Att ha ett pragmatiskt synsätt på verksamheter kan innebära ett processynsätt – att verksamheter ses som kedjor av sammanhängande handlingar. Handlingsbarhet har ett sådant synsätt, men att processerna även har sociospatiala egenskaper (Ågerfalk et al, 2000). Utveckling och införande av IT-stöd i verksamheter ses som en verksamhetsförändring (Goldkuhl, 1996).
Metoden för arbetsutveckling (Engeström, 1987; 1999a) och dess tekniker är baserade på aktivitetsteori som också har ett pragmatiskt och kontextuellt synsätt. Vid en genomgång av aktivitetsteori i kapitel 5 identifierades följande begrepp som centrala i teorin: handling, medierande artefakter, arbetsfördelning, aktivitet, aktivitetsnätverk, motsättning, subjekt, objekt, regler, gemenskap, internalisering och externalisering, den proximala utvecklingszonen. Aktivitetsteori har ett mer kontextuellt handlingsfokus och menar att handlingar inte kan förstås separat, utan alltid i sin kontext, aktiviteten (Engeström, 1987; Kuutti, 1996). Aktiviteter är dessutom kopplade till varandra i aktivitetsnätverk (Engeström, 1987). IT-stöd ses som artefakten verktyg som används i aktiviteten för att utföra handlingar (Bertelsen & Bödker, 2000). Aktivitetsteori har också ett kulturhistoriskt synsätt, vilket innebär att aktiviteter ses som varande i ständig förändring och i artefakterna samlas kulturella aspekter och kunskap genom den historiska utvecklingen (Engeström, 1987; Knutagård, 2003). Komponenterna i en aktivitet ses som starkt relaterade till varandra och införandet av ett nytt verktyg, t ex ett IT-stöd, kommer att påverka de andra komponenterna i aktiviteten (Engeström, 1999a), vilket gör att aktivitetsteori har ett systemiskt synsätt.
I kapitel 2 diskuterades begreppen synsätt, teori och metod. En teori är baserad på ett synsätt och en metod använder teorin. Synsättet styr vad metodanvändaren fokuserar på i verkligheten och på vilket sätt detta skall studeras. Synsättet påverkar således också hur detta skall beskrivas. Det finns en koppling mellan synsätt och teori och modelleringsnotationer i metoden. I VIBA modelleras verksamhetens processer med sociospatiala egenskaper i handlingsgrafer. I aktivitetsteori modelleras aktiviteter, handlingar och aktivitetsnätverk. Det är enklare att kombinera metoder som har samma synsätt (Mingers; 1997, 2001). Det kan dock också vara en styrka att använda metoder med olika synsätt, då man kan studera något utifrån olika perspektiv i en metod (ibid). VIBA och teknikerna baserade på aktivitetsteori bygger båda på ett pragmatiskt och kontextuellt perspektiv. Detta gör dem därför lämpliga att kombinera med varandra. Då modelleringsteknikerna bygger på samma synsätt bör de därför använda notationer som skulle kunna kombineras. Detta var också resultatet av prövningen av teknikerna tillsammans i kapitel 8. I kapitel 6 kritiserades handlingsbarhet för att ha ett något svagt kontextuellt fokus. Aktivitetsteoris kontextuella perspektiv bedömdes vara starkare än handlingsbarhet och ett förslag var att vidareutveckla handlingsbarhet på denna punkt. Således skulle teknikerna baserade på aktivitetsteori kunna användas i VIBA för att stärka metodens kontextuella synsätt och för att komplettera med ett systemiskt synsätt.
9.1.2 Intressenter
I VIBA finns det tre olika roller av metodanvändare: verksamhetsanalytiker, systemanalytiker och användargränssnittsdesigner (Ågerfalk et al, 2000). Systemutvecklingen skall bedrivas tillsammans med representanter från
användarorganisationen och hos klienten finns de två olika rollerna systemägare och systemanvändare. Beroende på projektets storlek kan en person inneha flera roller upp till att det finns flera personer med samma roll. De olika rollerna har olika kunskaper och deltar i olika moment i metoden, se tabell 9.1.
Tabell 9.1: Intressentlista för VIBA.
Intressenter Roll/Uppgift/Ansvar
Verksamhetsanalytiker Metodanvändare som deltar i processmodelleringen Systemanalytiker Metodanvändare som deltar i alla arbetsflöden Användargränssnittsdesigner Metodanvändare som deltar i systemanvändning Systemägare Klient som deltar i processmodelleringen Systemanvändare Klient som deltar i alla arbetsflöden
I aktivitetsteori kan jag identifiera två olika roller som jag kallar arbetsutvecklare och verksamhetsrepresentant, se tabell 9.2. Arbetsutvecklaren är metodanvändaren som deltar i alla arbetssteg i metoden. Klienten har rollen verksamhetsrepresentant och dessa deltar enbart i analysen och förändringsdiskussionen. Det är alltså arbetsutvecklaren som beskriver och modellerar verksamheten som studeras.
Tabell 9.2: Intressentlista för metoden för arbetsutveckling med aktivitetsteori. Intressenter Roll/Uppgift/Ansvar
Arbetsutvecklare Metodanvändare
Verksamhetsrepresentant Klient som deltar i analys och förändringsdiskussion
Enligt olika systemutvecklingsmetoder skall representanter för de kommande användarna delta olika mycket – från att de gör i stort sett hela undersökningen till att de inte deltar alls. I både VIBA och metoden för arbetsutveckling skall representanter vara med i utvecklingsarbetet. I metoden för arbetsutveckling deltar dock verksamhetsrepresentanterna i mindre utsträckning. En skillnad mellan metoderna är att i VIBA deltar användarna i undersökningen och beskrivningen av verksamheten medan i metoden för arbetsutveckling gör de inte det. För att kunna utveckla ett IT-stöd eller förändra verksamheten krävs kunskap om verksamheten. I VIBA kan representanterna från verksamheten då bidra med denna medan i metoden för arbetsutveckling måste arbetsutvecklaren skaffa sig denna kunskap. Båda sätten har sina för- och nackdelar. Det är inte alltid möjligt för användarorganisationen att avvara representanter under en så lång tid som undersökningen kan ta. En fördel med att metodanvändaren undersöker verksamheten är att denne kan få en mer objektiv syn på verksamheten. En risk är att metodanvändaren misstolkar och inte förstår verksamheten.
9.1.3 Mål
VIBA är en metod för kravhantering och dess tillämpning resulterar i en detaljerad kravspecifikation för utveckling av IT-stöd (Ågerfalk et al, 2000). Det IT-stöd som skall utvecklas skall enligt VIBA vara handlingsbart. Genom att studera VIBA har jag analyserat fram följande mål som beskrivs i mållistan, se figur 9.1 till vänster. Målen som identifierats i VIBA har strukturerats i en målgraf, se figur 9.1 till höger, som beskriver målens relationer till varandra. Jag har delat upp målen i metodens mål och målen med produkten av metoden.
Figur 9.1: Mållista (vänster) och målgraf (höger) för VIBA.
Metoden för arbetsutveckling med aktivitetsteori är en metod för att förbättra verksamheter genom att genomföra olika förändringar (Engeström, 1987; 1999a). Förändringen bygger på ett upparbetande av kunskap om verksamheten. Förändringarna som genomförs skall vara inom ramen för vad som är möjligt för verksamheten och de människor som arbetar där. Genom att studera metoden för arbetsutveckling har jag analyserat fram följande mål som beskrivs i mållistan, se figur 9.2 till vänster. Målen har sedan strukturerats i en målgraf, se figur 9.2 till höger.
Figur 9.2: Mållista (vänster) och målgraf (höger) för metoden för arbetsutveckling med aktivitetsteori. Skillnaden mellan metoderna är dess övergripande mål. VIBA är en metod för kravhantering och dess övergripande mål är att bidra till att utveckla ett handlingsbart IT- stöd. Metoden för arbetsutveckling är en metod för verksamhetsförändring och dess övergripande mål är att förbättra verksamheten. Dessa båda mål borde dock inte vara oförenliga. Ett handlingsbart IT-stöd skall kunna bidra till att förbättra verksamheten.
Skapa kunskap om verksamheten
Förbättra verksamheten
Iterativ utveckling
Hitta
förändringsmöjligheter Identifiera problem Utforma förändring
Genomföra förändring 1 Skapa kunskap om verksamheten
2 Identifiera problem 3 Hitta förändringsmöjligheter 4 Utforma förändring 5 Genomföra förändring 6 Förbättra verksamheten 7 Iterativ utveckling Identifiera informationsbehov Kravspecifikation Verksamhetsförändring
Utveckla handlingsbart IT-stöd
Enkelt att använda
Integrerat och samstämmigt med verksamheten Förståbart och förutsägbart
Med synliga aktörer Som möjliggör och stödjer
bra arbetsförhållanden
Kommunicerbara dokument
Kongruent uppbyggd
Hög användarmedverkan
Prototyp och modeller Iterativ utveckling Snabbutveckling 1 Identifiera informationsbehov
2 Skapa kravspecifikation
3 Utveckla ett handlingsbart IT-stöd som är:
• Enkelt att använda
• Integrerat och samstämmigt med verksamheten
• Förståbart och förutsägbart
• Med synliga aktörer
• Möjliggör och stödjer bra arbetsförhållanden 4 Arbetsprocess som kan kombineras med andra
metoder 5 Tillvarata god praktik 6 Kommunicerbara dokument 7 Kongruent uppbyggd 8 Hög användarmedverkan 9 Prototyp och modeller 10 Iterativ utveckling 11 Snabbutveckling