Makt, styrningsmentalitet och biomakt

Foucaults syn på makt skiljer sig från den allmänna synen. Enligt Foucault bör makten förstås som något som är djupt inrotad i den sociala verkligheten, snarare än att förstå den som en relation mellan olika kollektiv och individer. Makt är det som händer när vissa handlingar påverkar eller förändrar andra handlingar (Foucault, 1998 [1982]:220–222; Lindgren, 2000:357–358). Med sitt begrepp styrningsmentalitet syftar Foucault (Foucault, 1991:100–102) till den samling procedurer, institutioner och kalkyleringar som används för att styra populationen och bäst främja dess hälsa, livstid och välfärd. För att kunna göra detta kan biomakten vara en av de främre styrningsformerna. Biomakten syftar nämligen till att styra människan genom att kontrollera dennes kropp och livsprocess, bland annat genom konstruerandet av normer (Foucault, 2002:138;142).

Det är tack vare FDA i allmänhet och Foucaults resonemang kring makt i synnerhet som möjliggör för oss att svara på den andra delen av vår frågeställning - hur vaccinkritiker inom ramen för dagspressens framställning hanteras. Genom att undersöka hur media dels bidrar till att konstruera och reproducera normer som verkar styrande gentemot populationen, dels strävar efter att styra andra maktapparater, blir det möjligt att få fatt i den roll som media som maktapparat utgör.

Med hjälp av den socialkonstruktionistiska synen på makt som Foucaults resonemang erbjuder blev det möjligt att i vårt resultat få fatt i hur svensk dagspress kontinuerligt är delaktig i att konstruera och befästa normer. Denna befästning av normer gör det möjligt att kategorisera alla som inte följer dessa som avvikande, vilket är fallet med vaccinkritiker. Detta möjliggör den

normativa styrningens makt. När vissa normer då befäst, vilka kan innefatta tilltron till vetenskapliga fakta, synliggörs det hur den normativa styrningen genom tilltro till vetenskapliga fakta kan verka. Detta blir även synligt när andra normer befäst, som exempelvis vikten av att tilltro myndigheter och samhälleliga auktoriteter, vilket möjliggör den normativa styrningen genom tilltron till samhälleliga institutioner.

Här blir det då synligt hur biomakten genom den normativa styrningens makt kan verka genom den svenska dagspressen. Genom att synliggöra vilka samhälleliga normer som gäller och därmed synliggöra hur de som bryter mot dessa normer är avvikande blir det tydligt hur media genom den normativa styrningen riktar in sig på att styra populationen. Här blir det då spännande att se vad som sker med både vaccinkritiker, vaccinförvirrade och vaccinpositiva inom den samhällsbärande vaccindiskursen som media verkar inom. När vaccinkritikers handlingar och tankar ständigt förklaras som avvikande blir det tydligt även för individer som inte förhåller sig kritiskt gentemot vaccin vad som händer om de bryter mot de samhälleliga normerna som identifierats. På detta sätt utövas styrningen gentemot hela populationen snarare än mot enbart de som förhåller sig kritiskt gentemot vaccin. De sätt som svensk dagspress då framställer vaccinkritiker kan antas få konsekvenser för hela populationen och inte bara för vaccinkritikerna själva.

Ett annat sätt som svensk dagspress kan verka styrande riktar sig mer mot samhälleliga maktapparater. Denna styrning genom opinionsbildning kan betraktas som ett mer indirekt medel genom vilken styrningsmentaliteten verkar. Genom att ge förslag på både reglerande insatser och informationsskapande insatser bidrar svensk dagspress dels till att cementera olika subjektspositioner kring vaccinkritiker, dels till att försöka påverka olika samhälleliga maktapparater till att handla. Denna opinionsbildning syftar således mindre till att styra populationen och mer till att genom sina olika förslag få myndigheter och andra institutioner att agera.

Det blir således tydligt hur svensk dagspress kan utöva makt på olika plan och på olika sätt. Dels genom denna styrning genom opinionsbildning som riktar sig mot samhälleliga maktapparater, dels genom att befästa normer som bidrar till att styra och påverka populationen. Dessa två olika styrningsformer kan få verkliga konsekvenser i relation till både diskussionsklimat och till vaccintäckning.

Genom att placera individer som förhåller sig kritiskt gentemot vaccin, eller kanske bara lyfter en nyanserad diskussion kring ämnet, som avvikande kan detta bidra till att färre individer både uttrycker samt ges utrymme att uttrycka sig på sådana sätt. Detta kan anses vara navet i den normativa styrningens makt. När media då dessutom verkar opinionsbildande kan resultatet bli kontraproduktivt. En tanke som i relation till detta väcks hos oss här är att ju färre kritiska diskussioner som förs kring vaccin i media, desto fler kommer kanske våga vaccinera sig. Om målet är att få fler individer i samhället att vaccinera sig så kan denna framställning av vaccinkritiska individer som sker, samt den hantering som utfärdas inom ramen av denna framställning, antas vara fullkomligt positiv. Detta för att denna strategi sannolikt kommer leda till åtminstone delvis en högre vaccintäckning.

Men genom denna framställning av vaccinkritiker och den styrning av populationen som härstammar från den samt den opinionsbildningen som skapas kan samtliga leda till att samhället blir mer polariserat. Genom att främst lyfta fram utsagor som bidrar till att stärka den samhällsbärande vaccindiskursen och däri dessutom enbart framställa individer som förhåller sig kritiskt gentemot vaccin som samhällsfara, dåliga föräldrar och naiva fanatiker kan diskussionsklimatet anses bli hätskt. Sannolikt så finns det en chans att detta sätt att rapportera kring vaccin även kan leda till fler vaccineringar. Men det kan även uppstå en risk för att de individer som sällar sig till den vaccinkritiska skaran, eller som funderar i vaccinkritiska banor, genom det hätska diskussionsklimat som syns i media upplever att de inte får utrymme att diskutera sina funderingar kring vaccin. Detta kan i sig leda till att dessa individer lättare ansluter sig till den vaccinkritiska skaran där diskussionsklimatet kan anses öppnare. Vilket i sin tur kan leda till att de konspirationsteorier som vaccinkritiker tenderar att tro på kan få nya fästen.

Detta kan synliggöra hur den ensidiga rapportering av vaccin som präglar den svenska dagspressen sannolikt kan få delade konsekvenser. Detta kan resultera i en möjlighet att sannolikt rätta in delar av populationen i ledet. Men denna ensidiga rapportering kan även resultera i ett växande antal vaccinkritiker till följd av den polarisering som opinionsbildningen och det hätska diskussionsklimatet skapar. Här blir det därmed synligt för oss hur en ökad nyansering i rapporteringen kring vaccin skulle kunna vara mer gynnsam för samhället i stort, oavsett om målet är en ökad vaccintäckning eller ej.