forsknings-finansieringen, en andel som varierat något den senaste tioårsperioden men som även 1997 uppgick till 82 procent.
« emma pettersson Löjtnantshjärta
6 • Forskningsfinansiering
åR 2007 vaR lärosätenas intäkter för forskning och utbild-ning på forskarnivå 25,4 miljarder kronor. I löpande pris är det närmare en halv miljard mer än 2006. I reala termer är dock ökningen betydligt lägre, 150 miljoner kronor, dvs.
mindre än en procent (fastprisberäkning enligt Statistiska centralbyråns implicitprisindex för statlig konsumtion, to-talt). Det innebär att intäkterna för forskning och utbild-ning på forskarnivå fortfarande ligger kvar på samma nivå som 2002.
Under 2007 realiserades den satsning om 105 miljoner kronor ökade direkta statsanslag som aviserades i den senaste forskningspolitiska propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80). Av denna satsning gick hälften till de nya universiteten och högskolorna med vetenskapsområde och den andra hälften fördelades till övriga lärosäten. Riksdagen fattade också beslut om en ytterligare höjning av de direkta statsanslagen med 200 miljoner kronor. Denna satsning gick dock uteslutande till universiteten. De nya universiteten blev i den meningen vinnare detta år, eftersom de fick del av båda satsningarna. Relativt sett mest fick ändå högskolorna med vetenskapsområde (som grupp), eftersom den tidigare beslu-tade ökningen till fyra av dem var så hög.
Sammantaget var lärosätenas direkta statsanslag för forsk-ning och utbildforsk-ning på forskarnivå 11,8 miljarder kronor 2007. De ökade under året med en halv miljard kronor i löpande pris, men i reala termer var ökningen 130 miljoner kronor, dvs. 1,1 procent. Det förklaras av att pris- och löne-omräkningen av anslagen var 0,80 procent, vilket var be-tydligt lägre än kostnadsutvecklingen. Se vidare i avsnittet Ekonomi. I realiteten blev därför ökningen marginell för de
flesta äldre universiteten. Universitet med läkarutbildning fick en extra anslagshöjning för att finansiera pensioner till läkare med kombinerad anställning, dvs. en ren kostnads-ersättning. För de nya universiteten (utom Mittuniversitetet som fick en kraftig ökning 2005) och högskolorna (utom Högskolan på Gotland och Gymnastik- och idrottshögsko-lan) innebar dock satsningarna en reell ökning.
Finansieringen av forskning och utbildning på forskar-nivå består huvudsakligen av de statliga anslag som riksda-gen anvisar direkt till lärosätena, och forskningsbidrag från många olika finansiärer, varav merparten är offentliga medel.
Forskningsbidragen var som störst 2003, men har därefter successivt minskat och var 10,2 miljarder kronor år 2007, dvs. en miljard lägre. Minskningen beror i stor utsträckning på minskade intäkter från de offentliga forskningsstiftelser-na och andra stora stiftelser. Under 2007 minskade forsk-ningsbidragen i reala termer med 250 miljoner kronor, dvs.
2,4 procent. Utöver de direkta statsanslagen och forsknings-bidragen finns också ett inslag av avgiftsintäkter (knappt 5 procent), som till stor del består av olika kostnadsersättning-ar, samt finansiella intäkter (1,5 procent). Såväl avgiftsintäk-ter som finansiella intäkavgiftsintäk-ter ökade kraftigt under 2007.
Universiteten och högskolorna bedriver också uppdrags-forskning, som utförs på uppdrag av finansiärerna (se
fak-0
12 000 Direkta statsanslag
Intäkter från uppdragsforskning Finansiella intäkter
Bidrag till forskning och forskarutbildning
Olika typer av intäkter för forskning och forskarutbildning 1997–2007, miljoner kronor 2007 års pris. Sammantaget har intäkterna ökat med 4 miljar-der sedan 1997 och merparten gäller externt finansierad verksamhet.
Miljoner kronor
olika slag av intäkter
Lärosätenas intäkter från externa finansiärer delas in i olika kategorier beroende på vad pengarna finansierar.
Bidragsintäkter, eller forskningsbidrag, är intäkter för forskning utan krav på motprestation, det vill säga att bi-dragsgivaren inte kan förbehålla sig rätten till resultaten av forskningen.
Uppdragsforskning definieras som forskning som utförs på uppdrag av en extern finansiär där uppdragsgivarens in-flytande på verksamhetens planering och genomförande samt dispositionsrätten till forskningsresultaten regleras i avtal. Uppdragen kan också gälla exempelvis utredningar eller tekniskt utvecklingsarbete.
Dessutom finns kategorin övriga avgiftsintäkter, som be-står av intäkter enligt 4 § Avgiftsförordningen. Det är täkter för uthyrning av lokaler, konferensavgifter eller in-täkter av försäljning av tjänster eller liknande, samt övriga intäkter i verksamheten som försäljning av material och fakturerade kostnader.
Det kan finnas avvikelser mellan de belopp som finansiä-rerna betalar till lärosätena och lärosätenas intäkter från finansiärerna. Det beror på att inbetalda medel bokförs som intäkter i och med att de förbrukas, dvs. när kost-nader uppstår.
Forskningsfinansiering • 6
taruta). Intäkter av uppdragsforskning har minskat de två senaste åren och utgör nu 7 procent av lärosätenas forsk-ningsintäkter.
Lärosätenas totala intäkter från externa finansiärer var 13,2 miljarder kronor 2007, jämfört med drygt 13,3 miljarder 2006 (2007 års pris). Eftersom de direkta statsanslagen har ökat något medan de externa intäkterna (exklusive finansiel-la intäkter) har minskat har andelen externa medel sjunkit till 52,7 procent, jämfört med 53,3 procent år 2006.
82 procent offentlig finansiering
Finansieringen av universitetens och högskolornas forsk-ning och utbildforsk-ning på forskarnivå kommer från många olika källor, huvudsakligen offentliga. År 2007 var knappt 47 procent av intäkterna statsanslag som riksdagen anvisar direkt till lärosätena. Ytterligare 6 miljarder kronor, eller 24 procent, av intäkterna kom från olika statliga myndigheter, forskningsråden inkluderade. Det innebär att 70 procent av finansieringen var i form av statliga medel. De offentliga forskningsstiftelserna, EU samt kommuner och landsting finansierade tillsammans ytterligare 12 procent av verksam-heten. Totalt 4,3 miljarder, dvs. 17 procent av finansieringen kom från privata finansiärer, varav drygt hälften från olika svenska stiftelser och organisationer utan vinstsyfte. Svenska företag stod för en knapp tredjedel av den privata finansie-ringen, och från utländska företag och organisationer kom 15 procent av de privata intäkterna. Därutöver disponerar också lärosätena finansiella intäkter i form av bl.a. ränteintäkter på inbetalda projektmedel som ännu inte tagits i anspråk.
Lärosätenas intäkter från privata finansiärer har minskat de senaste åren, efter en topp åren 2002 och 2003. Det är främst intäkterna från privata stiftelser och organisationer utan vinstsyfte som har minskat, men även inom kategorin
”övrigt” (främst oidentifierade intäkter samt intäkter från privatpersoner) har det skett en stor intäktsminskning. Den senare är förmodligen ett resultat av förbättrad redovisning i och med att det finns allt mindre oidentifierade intäkter, och man bör därför tolka denna förändring med försiktighet.
Vissa periodiseringsproblem kan också förekomma, vilket är aktuellt 2007 för Göteborgs universitets del.
Under 2007 har den negativa utvecklingen av lärosäte-nas intäkter från svenska stiftelser och organisationer vänt och en liten ökning har skett. Intäkterna från svenska före-tag har däremot minskat något i reala termer under 2007, till 1,2 miljarder kronor. Universitetens och högskolornas in-täkter från både utländska företag och organisationer utan vinstsyfte ökade under 2007 med sammanlagt 30 miljoner kronor, till 670 miljoner. Sammantaget skulle det innebära en liten ökning av lärosätenas intäkter för forskning och ut-bildning på forskarnivå från privata finansiärer, men p.g.a.
ovan beskrivna intäktsminskning inom kategorin ”övrigt”
(som klassas som privat finansiär) har intäkterna från privata finansiärer minskat med 158 miljoner, dvs. knappt fyra pro-cent, och var således 4,3 miljarder kronor 2007.
Från offentliga externa finansiärer var intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå 8,9 miljarder
kro-Finansiella intäkter, 0,4 miljarder Övriga finansiärer, 0,04 miljarder Utländska företag och org.
utan vinstsyfte, 0,7 miljarder Svenska stiftelser
och org. utan vinstsyfte, 2,3 miljarder
Forskningsfinansiärer. Under 2007 kom 82 procent av lärosätenas intäkter för forskning och forskarutbildning från olika offentliga finansieringskällor.
17 2007 förändring, %
Direkta statsanslag 10 875 11 826 9
Forskningsråd 1 896 2 991 58
Vinnova 0 498
Statliga myndigheter 3 280 2 501 -24
Summa statliga externa medel 5 175 5 991 16
Offentliga forskningsstiftelser 536 870 62
Kommuner och landsting 365 996 173
EU 499 1 075 115
Summa övriga offentliga medel 1 400 2 941 110
Totala offentliga medel 17 450 20 757 19
Svenska företag 1 018 1 244 22
Svenska stiftelser och
org. utan vinstsyfte 1 876 2 315 23
Utländska företag 280 310 10
Utländska org. utan vinstsyfte 98 361 268
övriga finansiärer 628 39 -94
Summa privata medel 3 899 4 269 9
Finansiella intäkter 0 384
totala intäkter för forskning
och forskarutbildning 21 350 25 410 1
lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå 17 respektive 2007, miljoner kronor (2007 års pris). Sedan 1997 har intäk-terna ökat med 4 miljarder kronor. Intäkintäk-terna från exintäk-terna finansiärer har ökat med 26 procent medan de direkta statsanslagen har ökat med 9 procent. Där-med har andelen direkta statsanslag sjunkit från 51 till 47 procent.
70 • Forskningsfinansiering Utländska org. utan vinstsyfte Utländska företag
Svenska stiftelser och org. utan vinstsyfte Svenska företag
Totala intäkter för forskning och forskarutbildning 1997–2007 per finansiär, miljoner kronor 2007 års pris. Totalt har intäkterna ökat med 4 miljarder kronor. De direkta statsanslagen har ökat med 9 procent medan intäkterna från externa finansiärer har ökat med 26 procent.
Miljoner kronor
Kommuner och landsting
nor, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med 2006 i reala termer. Från de statliga myndigheterna sammantagna var intäkterna 6 miljarder, vilket är oförändrat jämfört med fö-regående år. Lärosätenas intäkter från offentliga forsknings-stiftelser fortsatte att minska under 2007, till 870 miljoner kronor, medan intäkterna från EU var i stort sett oföränd-rade. Intäkterna från kommuner och landsting ökade dä-remot med 10 procent, till en miljard kronor. Ökningen är särskilt kraftig vad gäller avgiftsintäkter och även intäkter-na av uppdragsforskning har ökat. Forskningsbidragen från kommuner och landsting har däremot minskat under året.
Sammantaget innebär det således att intäkterna från offent-liga externa finansiärer var oförändrade 2007.
kraftig tillväxt av offentliga medel under 10 år
År 1997 var lärosätenas sammanlagda intäkter för forskning och forskarutbildning 21,3 miljarder kronor (2007 års pris).
Sedan dess har intäkterna ökat med 4 miljarder kronor i re-ala termer. De direkta statsanslagen har ökat med knappt en miljard kronor, eller 9 procent, medan intäkterna från exter-na fiexter-nansiärer sammanlagt har ökat med 2,7 miljarder, eller 26 procent. Dessutom har tillkommit finansiella intäkter om knappt 400 miljoner kronor som inte särredovisades 1997.
Det är offentliga finansieringskällor som står för nästan hela intäktsökningen till sektorn sedan 1997. Då, precis som 2007, var ändå 82 procent av intäkterna offentliga medel. De intäktsökningar som skett har således inte nämnvärt påver-kat balansen mellan offentlig och privat finansiering.
Sedan 1997 har andelen direkta statsanslag sjunkit från 51 procent till 47 procent. Andra större förändringar under denna tidsperiod är bl.a. att en högre andel av intäkterna för forskning och forskarutbildning nu kommer från forsk-ningsråden, 12 procent 2007, jämfört med 9 procent 1997.
Vinnova har tillkommit som finansiär och det innebär att 14 procent sammantaget nu finansieras av forskningsråden och Vinnova, dvs. den forskningsfinansieringsorganisation som infördes 2001. Den andel som finansieras av övriga statliga myndigheter har sjunkit från 15 till 10 procent.
Lärosätenas intäkter från andra offentliga finansierings-källor än statliga myndigheter har ökat kraftigt, och de utgör nu 12 procent av forskningsintäkterna, jämfört med 7 pro-cent 1997. Förklaringen är att både de offentliga forsknings-stiftelser som inrättades med löntagarfondsmedel, och EU har blivit viktiga finansiärer av den forskning och forskar-utbildning som bedrivs vid lärosätena. Även kommuner och landsting har blivit en allt mer betydande finansiär för läro-sätena, vilket kan vara resultatet av samverkansaktiviteter.
Intäkterna från kommuner och landsting främst i form av avgifter och olika kostnadsersättningar, bl.a. för uppdrags-forskning. Endast en fjärdedel av lärosätenas intäkter från kommuner och landsting är i form av forskningsbidrag.
Sedan 1997 har lärosätenas intäkter från privata finansiä-rer för forskning och forskarutbildning ökat, men inte i nå-gon nämnvärd omfattning. Eftersom den offentliga finansie-ringen har ökat betydligt mer har andelen privat finansiering sjunkit från drygt 18 till knappt 17 procent. Den förhållan-devis största förändringen när det gäller privata finansiärer är att lärosätenas intäkter från utländska organisationer har
Forskningsfinansiering • 71 flerfaldigats sedan 1997. Detta kan ses som en effekt av den
ökade globaliseringen även vad gäller finansieringen.
lägst ökning vid äldre universitet
Under 2007 ökade universitetens och högskolornas intäk-ter för forskning och utbildning på forskarnivå samman-lagt med 148 miljoner kronor. Knappt hälften av ökningen, 70 miljoner, gick till de äldre universiteten, vilket för dem sammanlagt innebar en marginell ökning om 0,3 procent.
Vid fyra av dessa tolv universitet minskade intäkterna runt 1 procent, medan intäkterna ökade något vid övriga. Intäkts-utvecklingen skiljer sig således inte nämnvärt mellan uni-versiteten i denna grupp. Undantaget är Lunds universitet vars intäkter ökade med 3 procent, dvs. något mer än övriga, främst beroende på ökade avgiftsintäkter.
Vid de fyra nya universiteten sammantaget ökade intäk-terna med 1,8 procent, men här varierar utvecklingen mel-lan universiteten. Vid Mittuniversitetet minskade intäkterna kraftigt (från externa finansiärer), medan intäkterna ökade vid övriga tre nya universitet.
Intäkterna vid högskolorna med vetenskapsområde öka-de relativt sett mest, med 5,8 procent. Intäkterna ökaöka-de vid samtliga fem högskolor, men i varierande grad. Störst var ökningen vid Mälardalens högskola och lägst vid Högsko-lan i Kalmar.
Vid övriga högskolor ser utvecklingen olika ut. De konst-närliga högskolorna har forskningsintäkter i liten omfatt-ning, huvudsakligen i form av direkta statsanslag. Vid övriga 11 högskolor utan vetenskapsområde sammantagna ökade intäkterna med 2,3 procent, men här finns stora spridning-ar i utvecklingen. Vid Lärspridning-arhögskolan i Stockholm och vid Högskolan i Kristianstad minskade intäkterna kraftigt, sär-skilt vid den senare vilket beror på halverade forskningsbi-drag.
Sammantaget har det skett mycket små förskjutningar i intäktsfördelningen mellan de olika lärosätesgrupperna.
Knappt 90 procent av intäkterna går fortfarande till de äld-re universiteten, drygt 4 procent till de nya universiteten, knappt 3 procent till högskolor med vetenskapsområde samt drygt 3 procent till övriga högskolor. Denna fördelning har varit oförändrad under flera år, men jämfört med 1997, då alla statliga högskolor fick permanenta forskningsresurser, har det dock skett förändringar. Då gick 96 procent av de totala intäkterna för forskning och forskarutbildning till de äldre universiteten.
andel direkta statsanslag
Sett i ett längre perspektiv har lärosätenas intäkter för forsk-ning och forskarutbildforsk-ning från externa finansiärer ökat be-tydligt mer än de statliga anslag som går direkt till läro-sätena. I början av 1980-talet var två tredjedelar av lärosä-tenas intäkter för forskning och forskarutbildning direkta statsanslag (U13 SM 9901, Statistiska centralbyrån). Sedan dess har flera nya finansiärer tillkommit, bl.a. EU och de offentliga forskningsstiftelserna, och lärosätenas ökade sam-verkan med omgivande samhället har resulterat i ökade in-täkter från företag samt kommuner och landsting. Under en period har också regeringen haft ambitionen att allt stör-re andel av de statliga forskningsstör-resurserna ska fördelas i konkurrens, och följaktligen har en stor del av nya statliga resurser gått via forskningsråden och Vinnova. De externa intäkterna var som högst 2002–2004, och då var den genom-snittliga andelen direkta statsanslag omkring 45 procent. På senare tid har dock andelen direkta statsanslag ökat i och med att intäkterna från externa finansiärer har minskat nå-got samtidigt som de direkta statsanslagen har varit i stort sett oförändrade.
Balansen mellan direkta statsanslag och externa medel har betydelse för lärosätena eftersom det är främst de di-rekta statsanslagen som kan användas för egna strategiska satsningar. En stor del av anslagen används för att finan-siera utbildning på forskarnivå, och en del binds också upp till motfinansiering av externa forskningsbidrag. Det senare har blivit allt vanligare. Det finns en ny form av forsknings-bidrag som söks av lärosätets ledning och inte av enskilda forskare, Linnéstöd och Berzelii Centra. Bidragen går till excellenta forskningsmiljöer som lärosätena själva vill satsa på. Dessa programstöd är viktiga tillskott, men förutsätter att lärosätena i varierande grad motfinansierar med direkta statsanslag.
Nu har en viss kursändring skett och regeringen har förde-lat tillkommande statliga medel direkt till lärosätena. 2007 års ökning gick enbart till universiteten, och regeringen har nu uttalat behovet av kvalitetskriterier även för fördelning av de direkta statsanslagen. För närvarande bereds inom Reger-ingskansliet inkomna remisser angående Resursutredning-ens slutbetänkande Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) som bl.a. föreslår ett system för kvalitetsbaserad tilldelning av direkta statsanslag för forskning.
Andelen direkta statsanslag för forskning och utbildning på forskarnivå varierar mellan lärosätena, men man kan ändå se ett visst mönster mellan olika grupper av lärosäten.
72 • Forskningsfinansiering
De konstnärliga högskolorna har högst andel anslagsfinan-siering, men det handlar om relativt små belopp. I övrigt har de nya universiteten, och har haft sedan de bildades, högst andel anslagsfinansiering. År 2007 var andelen 63,3 procent, vilket är något högre än föregående år. För de äldre univer-siteten var den genomsnittliga andelen direkta statsanslag knappt 46 procent och för högskolor med vetenskapsområde knappt 47 procent. För övriga högskolor var den genom-snittliga andelen direkta statsanslag 55 procent, Södertörns högskola undantagen som får merparten av sin finansiering från Östersjöstiftelsen.
Om man ser till enskilda lärosäten så är det de speciali-serade universiteten samt två högskolor med vetenskapsom-råde som har lägst andel direkta statsanslag (dvs. hög andel externa medel). Lägst andel direkta statsanslag har Chalmers tekniska högskola, följt av Mälardalens högskola, Högsko-lan i Jönköping, Karolinska institutet och Kungl. Tekniska högskolan.
två dataserier
SCB:s insamling av uppgifter om finansiering av forskning-en vid universitet och högskolor skiljer sig från Högsko-leverkets såtillvida att intäkterna indelas per forsknings-ämne och att intäkterna justeras bland annat för utbild-ningsmomentet i forskarutbildningen (se UF 13 SM 0601).
Därför är de FoU-intäkter som SCB redovisar lägre än intäkterna för forskning och forskarutbildning som Hög-skoleverket redovisar.
Intäkter för forskning och forskarutbildning (Högskoleverket)
FoU inom universitet och högskolor (SCB)
Under 2007 var lärosätenas totala bidrag för forskning och utbildning på forskarnivå 10,2 miljarder kronor. Jämfört med 2006 är det en minskning med en kvarts miljard eller två procent (fast pris). Det är fjärde året i rad som lärosätenas forskningsbidrag minskar. Det är inga dramatiska minsk-ningar, men de sker i en tid när man allt mer talar om forsk-ningens betydelse för tillväxten. Sammantaget innebär det att lärosätenas forskningsbidrag har minskat med 1 miljard kronor, eller 9 procent i reala termer sedan 2003.
Till viss del förklaras den negativa utvecklingen av lägre avkastning på stiftelsemedel under ett antal år, vilket har lett till lägre forskningsbidrag till universiteten och högskolorna.
Under 2007 har dock denna nedåtgående trend till viss del brutits, och sammantaget har lärosätenas forskningsbidrag från stiftelser och organisationer utan vinstsyfte ökat något.
Forskningsbidragen från svenska företag minskade under 2007. I sammanhanget bör påpekas att det också förekom-mer indirekt forskningsfinansiering, exempelvis genom att företag (eller andra organisationer) finansierar adjungerade lärare eller försörjer doktorander, s.k. företagsdoktorander.
Dessa resurstillskott syns inte i den ekonomiska redovisning-en. Höstterminen 2007 finansierade 3 270 doktorander sin forskarutbildning genom anställning utanför högskolan, va-rav 700 var företagsdoktorander.
En förklaring till att forskningsbidragen har minskat under 2007 är att de medel som Kammarkollegiet fördelar efter beslut av regeringen var ovanligt höga år 2006 p.g.a.
engångsmedel för pensionsavgifter för s.k. kombinationslä-kare. År 2007 var därför forskningsbidragen från Kammar-kollegiet betydligt lägre. Även bidrag i kategorin ”övrigt” har minskat kraftigt. Det är en reell intäktsminskning, men att minskningen sker just i denna kategori har en redovisnings-teknisk förklaring.
Forskningsbidragen från kommuner och landsting, Sida/
Sarec, statliga lärosäten samt från svenska och utländska fö-retag minskade under 2007. Vad gäller bidrag från de offent-liga forskningsstiftelserna och från Knut och Alice Wallen-bergs stiftelse så fortsatte de att minska. Bidragen från Can-cerfonden, Riksbankens jubileumsfond och övriga stiftelser och organisationer utan vinstsyfte ökade dock under 2007, och en nedåtgående trend bröts därmed.
Ett trendbrott kan man också tala om när det gäller forsk-ningsbidrag från forskningsråden och Vinnova. I den senas-te forskningspolitiska propositionen aviserades höjningar av
Forskningsfinansiering • 73 forskningsresurserna för perioden 2005–2008, varav
merpar-ten skulle komma i slutet av perioden. Under 2007 är ök-ningen sammanlagt 530 miljoner kronor 2007, varav 105 mil-joner direkt till lärosätena. Resten kommer lärosätena till del via forskningsråden och Vinnova. Handläggningstiden är dock lång (utlysning, ansökan, beviljande, projektstart), och intäkterna syns inte i lärosätenas redovisning förrän de tas i anspråk, så det finns en viss eftersläpning. Först nu börjar de ökade forskningsresurserna till lärosätena via
merpar-ten skulle komma i slutet av perioden. Under 2007 är ök-ningen sammanlagt 530 miljoner kronor 2007, varav 105 mil-joner direkt till lärosätena. Resten kommer lärosätena till del via forskningsråden och Vinnova. Handläggningstiden är dock lång (utlysning, ansökan, beviljande, projektstart), och intäkterna syns inte i lärosätenas redovisning förrän de tas i anspråk, så det finns en viss eftersläpning. Först nu börjar de ökade forskningsresurserna till lärosätena via