För tredje året i rad ligger antalet nybörjare i forskarutbildningen strax under 3000. Det är 25 procent under toppnivån 2002 och 2003. Samtidigt når antalet doktorsexamina under 2007 sin hittills högsta nivå med 2 800 examina.
« Sofia karlström Kitty can dance, collage
46 • Utbildning på forskarnivå
föR tRedJe åRet i rad ligger nybörjartalen i forskarut-bildningen på en nivå strax under 3 000. Antalet doktors-examina har legat ganska stilla under fem års tid och år 2007 utexaminerades 2 807 nya doktorer. Det finns fler exempel på konstans i forskarutbildningen, bland annat: andelen som antas till licentiatexamen som slutmål är ungefär densam-ma nu som tidigare, andelen doktorander uppvuxna i arbe-tarhem är alltjämt liten, övergången från grundutbildning till forskarutbildning är fortfarande lägre för kvinnor än för män samt att det även år 2007 var en ganska stor variation mellan ämnen med avseende på hur doktorandernas studier finansieras.
Emellertid finns det också exempel på förändringar. För andra året i rad minskar antalet licentiatexamina. Den lång-siktiga trenden mot jämställdhet bland nybörjarna ser ut ha brutits då kvinnorna var färre än männen under år 2007.
Samtidigt fortsätter de utländska doktoranderna att öka.
Med nuvarande antal doktors- och licentiatexamina kom-mer regeringens examensmål för perioden 2005–2008, som är satt till 10 085 examina, med största sannolikhet att upp-nås på totalnivå. Tveksamheter finns vad gäller enstaka ve-tenskapsområden inom några lärosäten. På längre sikt kom-mer dock antalet examina att minska, vilket redan har skett när det gäller licentiatexamina, och det finns risk att antalet examina kommer att understiga de knappt 2 500 examina per år som anges i målen för perioden 2009–2012.
Examensmålen sätts för fyraårsperioder, och har åtmins-tone vid något tillfälle justerats. Inför år 2007 aviserade re-geringen att antalet examina i forskarutbildningen under 2009–2012 borde ligga på minst samma nivå som under pe-rioden 2005–2008 (se budgetpropositionen 2006/07:1). Denna målsättning ändrades sedan i och med att målet för perioden 2009–2012 sattes 4 procent lägre.
nybörjare
År 2007 började cirka 2 800 nya doktorander i forskarut-bildningen. Det är i nivå med de två närmast föregående åren 2005 och 2006. Det som ser ut som en liten nedgång för 2007 handlar egentligen om att ett antal individer kom-mer att efterrapporteras nästa år (uppskattningsvis i runda tal ytterligare 150 nybörjare).
Sett i ett längre tidsperspektiv – 1990 till 2007 – har ny-börjartalen utvecklats ojämnt. Trenden var uppåtgående un-der en stor del av nittiotalet och nådde en topp 1997 för att sedan sjunka efter 1998 års forskarutbildningsreform (som bland annat ställde som antagningskrav till
forskarutbild-ning att det fanns finansiering ordnad för hela studieperi-oden). Ganska snart steg dock antalet nybörjare igen och nådde en ny topp under åren 2002 och 2003. Nedgången som följde därefter har nu planat ut på dagens nivå strax under 3 000. Denna gång har minskningen sannolikt ett samband med att lärosätena anpassat antagningen efter de ekonomiska resurserna samtidigt som de sökt förbättra de postdoktorala karriärmöjligheterna inom högskolan för ny-ligen disputerade doktorer.
Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan olika ämnesom-råden. På grund av att också efterrapporteringen ser olika ut mellan ämnesområden kan det emellertid vara lite vanskligt att lägga någon större vikt vid det allra senaste året, det vill säga år 2007. Men man kan åtminstone konstatera att de vikande nybörjartalen i det redan ganska lilla ämnesområ-det humaniora har fortsatt under såväl 2006 som 2007 (ef-terrapporteringen brukar vara försumbar i de humanistiska ämnena) medan nybörjartalen i teknikvetenskap istället är på väg uppåt. Fortfarande är dock ämnesområdet medicin något större än teknikvetenskap. Tillsammans fångade de båda giganterna medicin och teknikvetenskap upp 58 pro-cent av nybörjarna (räknat på samtliga nybörjare).
männen drar ifrån
Fler män än kvinnor började i forskarutbildningen år 2007:
cirka 1 500 män och 1 300 kvinnor. Kvinnoandelen motsva-rar således 46 procent, vilket kan ses som ett trendbrott ef-tersom den är lägre än de närmast föregående åren. Under
0
Nybörjare i forskarutbildning. Antalet nybörjare i forskarutbildningen 2007 ligger i nivå med de närmast föregående åren 2005 och 2006. Utvecklingen under 1990-talet och fram till och med 2007 visar på såväl uppåtgående som neråtgående trender. Den fullständiga könsutjämning som uppnåddes år 2004 ser ut att ha brutits i och med att fler män än kvinnor påbörjade forskarstudier år 2007.
Antal
Utbildning på forskarnivå • 47 perioden 2001 till och med 2006 varierade andelen kvinnor
mellan 48 och 50 procent. Tidigare utgjorde kvinnorna en mindre del.
Inom medicin och samhällsvetenskap var det dock fler kvinnor än män som år 2007 påbörjade forskarstudier (59 respektive 56 procent). Teknik domineras mycket stort av män – kvinnorna utgör endast 26 procent. Männen är också alltjämt fler än kvinnorna i de naturvetenskapliga ämnena (40 procent kvinnor). Kvinnorna har ofta varit något fler än männen i de humanistiska ämnena, men år 2007 var det i princip helt jämnt mellan könen med 51 procent kvinnor och 49 procent män (eftersom ämnesområdet är ganska litet kan detta möjligen vara ett uttryck för en tillfällig svängning).
Trots att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i de tek-nikvetenskapliga ämnena så är det många kvinnor som be-driver forskarstudier inom teknik. Förklaringen är att äm-nesområdet är så stort. År 2007 påbörjade 204 kvinnor sina forskarstudier inom något tekniskt ämne, vilket är på sam-ma nivå som antalet kvinnliga nybörjare i de samhällsve-tenskapliga ämnena (201 kvinnor) och nästan tre gånger så många som i de humanistiska ämnena (71 kvinnor).
Den ökade obalansen mellan könen totalt sett under det senaste året kan hänga ihop med förändringar av ämnesom-rådenas storlek. Inom teknikvetenskap, där männen är i ma-joritet, har inflödet av doktorander ökat de allra senaste åren medan utvecklingen har varit vikande inom det stora, och av kvinnor dominerade, medicinska ämnesområdet. Detta har förmodligen bidragit till utvecklingen.
fler utländska doktorander
Av dem som påbörjade en forskarutbildning vid ett svenskt lärosäte under läsåret 2006/07 kom 27 procent från något annat land. Det är en viss ökning i jämförelse med föregå-ende läsår, då de utländska doktoranderna utgjorde 23 pro-cent av nybörjarna. För tio år sedan, läsåret 1996/97, utgjorde de utländska doktoranderna 14 procent av de nya forskar-studerande. Även i antal räknat har det skett en ökning.
Mellan läsåren 1996/97 och 2006/07 steg antalet utländska doktorandnybörjare med i runda tal 200 individer – från 485 till 774.
Andelen utländska nybörjare i grundutbildningen lig-ger på ungefär samma höga nivå som i forskarutbildningen.
Men det finns en viktig skillnad mellan de två studerande-grupperna. De utländska doktoranderna har antagits till ut-bildning på forskarnivå och har i och med det för avsikt att gå igenom hela forskarutbildningen för att sedan avlägga en svensk licentiat- eller doktorsexamen. De utländska studen-terna i grundutbildningen är istället i betydande utsträck-ning utbytesstudenter vilka endast studerar i Sverige en eller två terminer.
Könssammansättningen bland de utländska doktorand-nybörjarna skiljer sig från övriga doktorander med en större andel män (59 procent män och 41 procent kvinnor). Detta är en fördelning som varit tämligen stabil under de senaste tio åren.
Doktorander från andra länder förekommer i speciellt stor utsträckning inom vissa ämnen och lärosäten. En jämförel-sevis stor andel utländska doktorander påbörjar till exem-pel forskarstudier i tekniska, naturvetenskapliga eller jord-bruksrelaterade ämnen. Bland de större lärosätena utgör de utländska nybörjarna en ganska stor andel vid Kungl. Tek-niska högskolan, Sveriges lantbruksuniversitet, Karolinska institutet och Luleå tekniska universitet. (Uppgifterna avser här år 2006. Se Statistiska meddelanden, UF 21 SM 0701, Forskarstuderande och examina i forskarutbildningen 2006.)
få med arbetarbakgrund
Bland nybörjarna i forskarutbildningen är det relativt få med arbetarbakgrund. De senaste uppgifterna avser läsåret 2004/05 och då hade 12 procent av nybörjarna i forskarut-bildning arbetarbakgrund jämfört med 25 procent bland ny-börjarna i grundutbildningen.
Andelen med arbetarbakgrund bland nybörjarna i fors-karutbildning har legat stilla på 10–12 procent sedan drygt tio år. (Se vidare Social bakgrund bland högskolenybörjare
Nybörjare i forskarutbildning per ämnesområde (de fem största).
Under den senaste tioårsperioden har medicin och teknikvetenskap tillsammans haft fler nybörjare än vad humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap har haft tillsammans. Inom humaniora sjunker antalet nybörjare för fjärde året i rad.
Antal
4 • Utbildning på forskarnivå
2005/06 och doktorandnybörjare 2004/05, Statistiska medde-landen UF 20 SM 0602.)
En förklaring till skillnaden i social sammansättning mellan utbildningsnivåer är att det finns skillnader i utbild-ningsval i grundutbildningen mellan studenter med olika social bakgrund. Studenter med tjänstemannabakgrund som börjar i grundutbildningen väljer i högre grad längre utbildningar med mer av forskningsförberedelse än studen-ter med arbetarbakgrund.
Personer med utländsk bakgrund, det vill säga personer med utländsk bakgrund som tillhör den svenska befolkning-en, är betydligt mer välrepresenterade bland doktoranderna än personer med arbetarbakgrund. Ungefär 15 procent av doktorandnybörjarna läsåret 2006/07 hade utländsk bak-grund (utrikes född eller född i Sverige med två utrikes födda föräldrar). Motsvarande andel bland nybörjarna i grundut-bildningen var 17 procent.
Bland doktorandnybörjarna med utländsk bakgrund var 55 procent kvinnor och 45 procent män, vilket betyder en nå-got större andel kvinnor än bland dem med svensk bakgrund där fördelningen var 52 respektive 48 procent.
Sett till antalet fanns många doktorandnybörjare med ut-ländsk bakgrund inom det medicinska området. Störst är dock andelen doktorandnybörjare med utländsk bakgrund
inom det matematiska området, 21 procent. (Se vidare Ut-ländsk bakgrund för studerande i grundutbildning och fors-karutbildning 2004/05, Statistiska meddelanden UF 19 SM 0601.)
Sällsynt med naturvetare över 40
Tekniker, och i än högre grad naturvetare, påbörjar forskar-studier i ganska unga år. År 2007 var tre av fyra nybörjare inom naturvetenskap under 30, och försvinnande få var 40 år eller äldre (3 procent). Inom humaniora, samhällsveten-skap och medicin var det i runda tal 40 procent av dokto-randnybörjarna som var under 30 år och drygt 20 procent var 40 år eller äldre.
Dessa två skilda åldersmönster bland nybörjare i forskar-utbildning – där naturvetare och tekniker överlag är gan-ska unga medan humanister, samhällsvetare och medicinare uppvisar en mer jämn åldersspridning – uppträder år efter år.
antagna till studier för licentiatexamen Sedan maj månad 2002 har det varit möjligt för lärosätena att anta doktorander med licentiatexamen som slutmål. Un-de 16 nationella forskarskolorna
Sedan starten år 2001 har 383 kvinnor och 419 män börjat i någon av de 16 nationella forskarskolor som inrättades av statsmakterna med särskild finansiering. Det grundläggande ansvaret för respektive forskarskola tilldelades en värdhög-skola som samarbetar med flera partnerhögskolor.
även lärosäten utan vetenskapsområden ingår i samarbetet som partnerhögskolor och har doktorander placerade hos sig.
Dessa doktorander är dock antagna vid ett lärosäte med rätt att examinera i forskarutbildningen.
I samband med att forskarskolorna inrättades satte reger-ingen också examensmål för dessa. Senast vid utgången av år 2007 skulle sammanlagt minst 392 av forskarskolornas dok-torander ha avlagt doktorsexamen (25 doktorsexamina för samtliga utom för Forskarskolan i rymdteknik som fick exa-mensmålet 17 doktorer). Resultatet är emellertid endast 185 avlagda doktorsexamina. Därtill har 169 licentiatexamina av-lagts i forskarskolorna. Om man räknar varje licentiatexamen
som en halv doktorsexamen blir summan av alla forskarexa-mina lika med 269,5. Vid en sådan summering behöver man egentligen ta hänsyn till hur många doktorsexamina som har föregåtts av en licentiatexamen. Denna möjlighet saknas här, men även om summan 269,5 är en överskattning så ligger den klart under examensmålet.
Emellertid, egentligen är det vid utgången av år 2007 ännu för tidigt att göra en bedömning av måluppfyllelsen. En orsak är att studietiden får förlängas med ett år för de doktorander som också arbetat med institutionstjänstgöring. Därtill har doktoranderna i forskarskolorna, precis som övriga dokto-rander, rätt till förlängd studietid på grund av föräldraledighet etc. I Högskoleverkets nyligen publicerade utvärdering av de 16 forskarskolorna är slutsatsen densamma, det vill säga att det ännu är för tidigt att bedöma måluppfyllelsen. (Se vidare Högskoleverkets rapport Utvärdering av 16 nationella forskar-skolor, 2008:16 R)
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2001–2007
Totalt Kvinnor Män
Nybörjare 83 250 157 77 83 101 51 802 383 419
Licentiatexamina 10 31 55 37 36 169 60 109
Doktorsexamina 3 22 56 104 185 75 110
Utbildning på forskarnivå • 4
der år 2007 antogs ungefär 500 doktorander på detta sätt.
Antalet doktorander som har antagits till studier för licentiat-examen har varierat något över åren, men ställt i relation till den totala gruppen antagna till forskarutbildningen har andelen varit ungefär densamma. Under samtliga år som det varit möjligt att antas till studier för licentiatexamen har, i runda tal, 20 procent av doktoranderna antagits på detta sätt.
Men det finns tydliga skillnader mellan lärosäten. Vid några universitet och högskolor förekommer licentiatantag-ningar inte alls eller endast i ringa utsträckning. Däremot antog Luleå tekniska universitet under 2006 hela 78 procent av de nya doktoranderna till studier för licentiatexamen. Och nära hälften av de nya doktoranderna antogs på detta sätt av Växjö universitet och Kungl. Tekniska högskolan. Det finns naturligtvis skäl till att fundera över i vilken utsträckning
regeringens intentioner med att införa licentiatantagningar har efterlevts. Regeringen såg det som angeläget att det inte skapades en tvåstegsmodell där studenter regelmässigt först antogs till studier för licentiatexamen för att sedan eventuellt gå vidare till studier för doktorsexamen. Syftet var istället att fler yrkesverksamma personer som önskade en påbyggnad och fördjupning inom sitt arbete och ämnesområde skulle kunna få det inom ramen för forskarutbildningen (Regering-ens proposition 2001/02:15). Samtidigt kan det handla om att lärosätena (eller institutionerna) inte kan garantera försörj-ning för längre tid än två år. Och sedan 1998 är det ju krav på att enbart de doktorander får antas vars försörjning är ord-nad för hela studietiden. (Uppgifterna per lärosäte avser år 2006. Se Forskarstuderande och examina i forskarutbildningen 2006., Statistiska meddelanden, UF 21 SM 0701.)
Många doktorander som är antagna till studier för licen-tiatexamen fortsätter sedan fram till en doktorsexamen, de har då antagits en andra gång.
övergång till forskarutbildning
Sedan början av 2000-talet examineras drygt 40 000 i grundutbildningen per år och drygt 3 000 går vidare till forskarutbildning. Det är alltså mindre än en av tio som fortsätter med forskarutbildning.
Av dem som examinerades under perioden 1998/99 till och med 2002/03 hade 6,5 procent påbörjat forskarutbild-ning till och med läsåret 2006/07. Men skillnaderna är stora mellan olika utbildningsvägar – och ska rimligen också vara det beroende på grundutbildningens mått av förberedelse för yrkesverksamhet respektive fortsatt akademisk karriär.
Skillnaderna är också stora mellan olika lärosäten. Bland de större lärosätena är det särskilt examinerade vid Uppsala, Lunds och Stockholms universitet som fortsätter till
fors-Åldersfördelning bland nybörjare i forskarutbildning år 2007 – de fem största ämnesområdena. Inom naturvetenskap och teknikvetenskap är majoriteten av nybörjarna under 30 år och en mycket liten andel är 40 år eller äldre. Inom övriga ämnesområden är fördelningen jämnare mellan yngre och äldre även om de allra äldsta utgör den minsta gruppen.
Procent
Utbildningsområde i grundutbildning antal examinerade i grundutbildning
1/–2002/03 andel (%) som börjat forskarutbildning till och med läsåret 2006/07
Humaniora och teologi 10 186 10
Samhällsvetenskap och juridik 51 326 5
Undervisning 35 959 1
Teknik 39 801 8
Naturvetenskap 9 438 32
Lant- och skogsbruk 1 940 10
Medicin och odontologi 6 396 15
Vård och omsorg 29 471 3
Konstnärligt område 2 346 1
övrigt område 101 15
Samtliga 16 64 6
examinerade i högskolans grundutbildning som övergått till forskarutbildning. Drygt sex procent av alla som avlade en grundexamen under de fem läs-åren från 1998/99 till 2002/03 hade senast läsåret 2006/07 påbörjat en forskarutbildning. Högst är övergången för dem med en kandidat- eller magisterexamen med naturvetenskaplig inriktning. Lägst är övergången bland lärare och utbildade inom området vård och omsorg samt konstnärligt område.
50 • Utbildning på forskarnivå
doktorander vid högskolor utan examensrätt
Forskarutbildningen är i hög grad koncentrerad till de stora uni-versiteten och högskolorna. De fyra nya uniuni-versiteten och de fem högskolorna med begränsad rätt att examinera i forskar-utbildningen (ett vetenskapsområde) svarar tillsammans endast för cirka 8 procent av studerandevolymen (aktiva doktorander omräknade till heltidsekvivalenter).
Därtill finns det ett antal högskolor som vare sig äger rätt att anta eller examinera i forskarutbildningen men som ändå bidrar till forskarutbildningen genom att helt eller delvis finansiera doktorander med anknytning till det egna lärosätet. På samma sätt bidrar högskolor med examensrätt inom endast ett veten-skapsområde med finansiering av doktorander antagna utanför det egna lärosätets vetenskapsområde.
Hösten 2007 fanns det totalt sett 722 doktorander som
stu-doktorander vid högskolor med ett eller inget vetenskapsområde*
doktorander (aktiva)
hösten 2007 licentiatexamina
år 2007 doktorsexamina
år 2007
totalt (netto)** 722 40 72
högskola med ett vetenskapsområde (netto)*** 15 5 23
Blekinge tekniska högskola 15 0 3
Högskolan i Jönköping 3 0 0
Högskolan i Kalmar 47 1 7
Malmö högskola 94 4 9
Mälardalens högskola 37 0 4
högskola utan vetenskapsområde (netto) 535 35 4
Gymnastik- och idrottshögskolan 13 1 2
Högskolan i Borås 80 6 2
Högskolan Dalarna 59 7 8
Högskolan på Gotland 6 0 0
Högskolan i Gävle 48 6 1
Högskolan i Halmstad 63 4 8
Högskolan Kristianstad 31 3 0
Högskolan i Skövde 62 4 9
Högskolan Väst 14 0 1
Lärarhögskolan i Stockholm 80 3 11
Södertörns högskola 65 1 4
Danshögskolan 1 0 0
Kungl. Konsthögskolan 1 0 0
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm 8 0 0
Teaterhögskolan i Stockholm 1 0 0
Ersta Sköndal högskola 7 0 1
Röda Korsets Högskola 1 0 1
Sophiahemmet Högskola 8 0 2
örebro Teologiska Högskola 1 0 0
* Högskolor utan aktiva doktorander och examina redovisas ej.
** Det förekommer att doktorander har anknytning till fler än en högskola. I nettouppgifterna har hänsyn tagits till detta genom att en doktorand eller en examen endast har räknats en gång
*** Uppgifterna avser endast doktorander som har antagits vid annat lärosäte. För uppgifter om övriga doktorander (antagna inom högskolornas egna områden) se kapitlet ”Nyckeltal för lärosäten”.
derade vid en högskola där de inte var antagna. Knappt 30 pro-cent av dessa doktorander fanns vid högskolor med ett veten-skapsområde och drygt 70 procent vid högskolor som saknar vetenskapsområde.
Då antalet aktiva doktorander vid samliga lärosäten hösten 2007 uppgick till cirka 17 250 betyder det att doktorander som antagits vid annat lärosäte än där de i huvudsak bedriver sina studier utgör ungefär 4 procent.
Det är framför allt högskolor med ett bredare utbildningsut-bud som har doktorander som antagits vid annat lärosäte. Vid flera av de mer specialiserade högskolorna finns få eller inga doktorander. Lärarhögskolan i Stockholm är ett undantag med hela 80 aktiva doktorander hösten 2007 (från och med 2008 har Lärarhögskolan blivit en del av Stockholms universitet).
50 • Forskarutbildning
Utbildning på forskarnivå • 51 karutbildning – där fortsätter ungefär en av tio. Vid
Öre-bro, Karlstads och Växjö universitet samt Mittuniversitet är motsvarande andel mellan två och tre procent.
Till stor del förklaras skillnaderna mellan lärosäten av olikheterna i utbildningsutbudet. De mindre och medel-stora lärosätena som inte har forskarutbildning eller nyli-gen har fått det (de nyare universiteten), eller fått det för ett visst vetenskapsområde, har i allmänhet en betydligt större andel lärarutbildning och utbildningar inom vård och om-sorg än de sedan länge etablerade universiteten (inklusive Kungl. Tekniska högskolan och Chalmers tekniska högsko-la). Dessa utbildningar förbereder i första hand för vissa yr-ken och saknar i stor utsträckning en naturlig fortsättning på forskarnivå.
Tar man hänsyn till att lärosätena har olika utbildnings-utbud, finner man att andelen examinerade som fortsätter till forskarutbildning från mindre och medelstora lärosätena är ungefär den man kan förvänta sig. (Se vidare Övergång till forskarutbildning vid mindre och medelstora lärosäten, Statis-tisk analys från Högskoleverket 2007/4.)
kvinnor underrepresenterade i övergången till forskarnivå
Även om kvinnorna ökat i antal inom forskarutbildningen under senare år är de ändå underrepresenterade. Bland dem som tog en examen i högskolans grundutbildning mellan 1998/99–2002/03 var det ungefär 9 procent av männen och 5 procent av kvinnorna som fortsatte till forskarutbildning.
Till en del förklaras detta av att kvinnor och män har olika utbildningsvägar i högskolan. En tydlig skillnad är att många av kvinnorna på grundutbildningen studerar inom vård- och lärarutbildning.
Men även om man beaktar att kvinnor och män har oli-ka utbildningsvägar i grundutbildningen är det vanligare att män påbörjar forskarutbildning än kvinnor. (Se vidare i Högskoleverkets kommande rapport Kvinnor och män i hög-skolan, 2008:20 R.)
doktorandernas försörjning
Bland nybörjarna 2007 var anställning som doktorand (så kallad doktorandtjänst) den enskilt vanligaste försörjnings-källan – omräknat till heltidspersoner lika med 38 procent.
Utbildningsbidragen utgjorde 25 procent av försörjningsvo-lymen och bidrog därmed också de i stor utsträckning till att finansiera nybörjarnas studier. Sett till hela gruppen aktiva doktorander utgör utbildningsbidragen dock endast 11 pro-cent av den totala finansieringsvolymen medan anställning som doktorand utgör 55 procent. Skillnaden i försörjning mellan de två grupperna – nybörjare respektive samtliga ak-tiva doktorander – kan åtminstone delvis förklaras av att högskoleförordningen föreskriver att utbildningsbidrag ska övergå till anställning som doktorand när en viss tid återstår av utbildningen.
Skillnaderna mellan olika ämnesområden är stora. Vissa skillnader framstår emellertid som ”naturliga”, till exempel att det i princip enbart är inom medicin som man finner doktorander som försörjs via anställning som läkare (14 pro-cent av nybörjarna i medicin). Andra skillnader är det svå-rare att finna någon omedelbar förklaring till. Exempelvis
Skillnaderna mellan olika ämnesområden är stora. Vissa skillnader framstår emellertid som ”naturliga”, till exempel att det i princip enbart är inom medicin som man finner doktorander som försörjs via anställning som läkare (14 pro-cent av nybörjarna i medicin). Andra skillnader är det svå-rare att finna någon omedelbar förklaring till. Exempelvis