Denna studie består av två delar. Den första delen utgörs av en enkät- undersökning som omfattar 41 frågor. Svaren redovisas översiktligt i kapitel 4. Den andra delen är en intervjuundersökning med tio per- soner. Intervjuerna redovisas i kapitel 5.
Undersökningens karaktär är explorativ och materialinsamlingen består av två delar, en kvantitativ och en kvalitativ. Den första delen, enkätundersökningen, gick ut till 186 svensklärare. Dess uppgift var att ge upplysningar om särskilt intressanta frågeområden. Enkät- svaren ligger i sin tur till grund för studiens mer kvalitativa del bestående av tio intervjuer.
Här vill jag påpeka att lärarutbildningarnas svenskkursplaner är gemensamma för grundskolans senare år och för gymnasieskolan. Av den anledningen förekommer både grundskola och gymnasieskola i resonemang och anförda arbeten.
Enkäterna
För att komma i kontakt med svensklärare på gymnasie- och högsta- dieskolor, på friskolor och kommunala skolor, sökte jag mig till ett antal skolors hemsidor. Därefter kontaktade jag rektorerna per mejl för att be om deras tillåtelse att kontakta lärarna. Rektorerna för sex gymnasier och fem grundskolor besvarade inte min förfrågan och två gymnasierektorer besvarade min fråga med nej. Deras lärare var vid tillfället överbelastade. Ejlertsson (2005) skriver att tidpunkten för en enkäts utskickande är avgörande för svarsfrekvensen. Jag insåg att en lämplig tidpunkt för enkätens utskickande vore en bit in på höstter- minen, då arbetet brukar ha kommit igång och man kunde förmoda att arbetsbördan då något hade lättat, jämfört med vårterminens slut
med prov och betygssättning eller höstens inledande period med pla- nering och igångsättning, och så skedde.
I de flesta fall besvarade rektorerna frågan positivt, men några avböjde med hänvisning till lärarnas bristande tid. I några fall skick- ade rektorn frågan vidare till en ämnesansvarig som svarade ja eller nej. Till slut fick jag kontakt med svensklärarna som då svarade om de var villiga att besvara enkäten. Från början fanns det en lista omfattande 186 namn som jag skickade enkäten till, och till sist fick jag in 50 enkätsvar, dvs. svarsfrekvensen låg så lågt som 27 procent. Det externa bortfallet är alltså stort. Det finns också ett internt bort- fall. På grund av den låga svarsfrekvensen är det inte möjligt att dra generella slutsatser av respondenternas uppfattningar. Jag har trots detta valt att redovisa en del av de synpunkter som kommit fram.
I det inledande mejlet till skolans rektor beskrevs projektet och en fråga ställdes om huruvida det vore möjligt för mig att kontakta svensklärarna på just den här skolan. I mejlet beskrevs också hur jag planerade att gå till väga med insamlingen av data, hur respondenter- nas anonymitet skulle garanteras samt ungefär vad som i tidsomfatt- ning skulle komma att krävas av den enskilde lärare som valde att besvara enkäten. Till dem som svarade att de var villiga att medverka skickade jag ett brev med närmare presentation av projektet och upp- lysningar om konfidentialitet och anonymitet.
Ett nätbaserat enkätprogram användes, vilket innebar att en länk via mejl skickades till respondenterna som sedan kunde klicka på bifogad www-adress och besvara enkäten direkt över nätet. Här behövdes alltså inga brev, inga portokostnader uppstod, besväret för respondenterna minskade och förfaringssättet skulle förhoppnings- vis leda till högre svarsfrekvens. Enkäten skickades ut till respon- denterna den 12 oktober 2009 och förblev öppen fram till den 15 december 2009.
Undersökningen var först tänkt att gälla relativt nyutbildade svensklärare. Vid skolornas kontaktande fanns dock ingen möjlighet att avgöra lärarnas ålder, under vilka år utbildningen genomfördes eller antal år i yrket. Därför gick enkäten ut till samtliga svensklärare på respektive skola, och alla svar har följaktligen tagits i beaktande. När enkäten hade slutförts visade det sig att tio respondenter befann sig i spannet ett till två år, och endast en i spannet tre till fyra år.
Resten hade arbetat som lärare i fem år eller mer. En respondent hade inte besvarat frågan.
För att undvika otydligheter och andra misstag, testades enkäten på ett antal kolleger som fick föreslå förändringar och förtydligan- den. Det visade sig dock att enkäten inte hade testats heltäckande, vilket ledde till att den fick göras om för att därefter ånyo skickas ut tillsammans med en ursäkt. Felet var mitt och det var av teknisk karaktär. En av enkätfrågorna var formulerad så att respondenten ombads att ange tre svarsalternativ, men rent tekniskt gick det emel- lertid inte att avge mer än ett svar. Förhoppningsvis ledde misstaget inte till en lägre svarsfrekvens.
Det har varit möjligt för mig att se vilka som har besvarat enkäten, men omöjligt att koppla svaren till en enskild respondent. Därför vet jag inte vilka svar som representerar en mer erfaren eller en mindre erfaren lärare. En del frågor är direkt riktade till respondenten som ny lärare, men det behöver inte innebära att respondenten är ny i sitt yrke. Respondenters mejladress gav upplysningar om namn och om att ett enkätsvar hade kommit från en viss skola, och därmed har jag en uppfattning om vilka landsändar som har besvarat enkäten.
Enligt Skolverkets statistik fanns det läsåret 08/09 totalt 37 927 svensklärare. Det innebär alltså att för att täcka ens 5 procent skulle jag ha behövt få ut enkäten till närmare 2000 lärare Det har inom ramen för den här studien varit omöjligt att nå så många lärare. Avsikten med enkäten har heller inte varit att uppnå statistiskt säker- ställda resultat. Respondenternas respektive svar får därför tolkas som en redovisning av vars och ens personliga uppfattningar i res- pektive fråga och svaren är alltså inte generaliserbara. Enkätsvaren redovisas i kapitel 4 och frågorna i bilaga 1.
Intervjuerna
Den kvalitativa forskningsintervjun försöker uppnå en subjekt- subjektrelation (Holme, Idar Magne, Krohn Solvang, Bernt, 1997). Den innebär att man som forskare försöker sätta sig in i informan- tens situation och se den inifrån. För mitt vidkommande, eftersom min undersökning går ut på att ta reda på hur de svensklärare jag intervjuar ser på lärarutbildningen och dess relevans för arbetet som svensklärare och hur de ser på vissa företeelser inom arbetet som svensklärare, är det i högre grad möjligt för mig som utbildad svensk-
lärare att få ett ”inifrånperspektiv” än om jag hade haft en annan utbildning och ett annat arbete. Holme och Solvang (1997) påpekar också att utgångspunkten för den kvalitativa forskningsprocessen är att man som forskare har för-förståelse (eller fördomar) om det man undersöker. I egenskap av utbildad svensklärare har jag en för-för- ståelse för mina informanters yrke och arbetssituation och den kan bidra till att jag kan ställa relevanta frågor och följdfrågor. Samma för-förståelse kan i stället med negativa förtecken beskrivas som en fördom som i stället kan förvränga informantens utsaga.
Det har inte varit så alldeles enkelt att få tag på informanter, och jag har fått kontakt med dem på olika sätt. I samband med att den i kapitel 4 redovisade enkäten skickades ut, bad jag dem som kunde tänka sig att bli intervjuade att höra av sig till mig för intervju. Fyra besvarade min förfrågan och intervjutid bestämdes. Resultatet av detta förfaringssätt är att respondent och informant i fyra fall sammanfaller. Jag vet vilka de är, men det är inte möjligt för mig att koppla samman svaren. Men det förhåller sig alltså så att i fyra fall får man tänka på att enkätsvar och intervjusvar sammanfaller. Övriga sex informanter fick jag kontakt med, dels genom bekantas förmedling (3), dels genom avlägset bekanta som jag råkade träffa på i annat sammanhang (2), samt via en högskolas register (1).
Informanterna, samtliga behöriga svensklärare, informerades på sedvanligt sätt om de etiska regler som gäller avseende anonymise- ring, konfidentialitet och att intervjun när som helst kunde avbrytas osv. I det mejl som gick ut med enkäterna redogjordes för innehåll, anonymisering och konfidentialitet. De fyra informanter som hade besvarat enkäten fick alltså redan då information om anonymisering, konfidentialitet och innehåll. Övriga informerades vid inledningen av intervjun om ovanstående. De flesta intervjuerna hade dessutom föregåtts av samtal, per mejl eller personligen, där det mesta av ovan- stående redan hade avhandlats. Informanterna har således givit sitt informerade samtycke (Trost, Jan, 1997). De tio intervjuerna som genomfördes med hjälp av en liten diktafon har sparats både som ljudfil och som utskrift, och finns tillgängliga för granskning. Dikta- fonens yttre är intill förväxling likt en telefons. Det innebär att när den ligger på bordet liknar den en telefon och blir inte lika störande som forna tiders bandspelare, som både surrade och blinkade. Detta för att, som Trost (1997) påpekar, informanten ska känna sig så
avspänd som möjligt. Av samma orsak har intervjuerna genomförts på platser som informanterna själva av bekvämlighets- eller andra skäl har valt. De har skett på informantens skola i fem fall, på hemor- tens högskola i två fall, i ett fall hemma hos informanten, och i två fall på ett för informanten lättillgängligt kafé.
Holme och Solvang (1997, s. 99) påpekar att en forskare under intervjun strävar efter att låta informanten påverka intervjun, samti- digt som forskaren måste försäkra sig om att täcka det område som man vill belysa. En intervjuguide möjliggör för forskaren att hålla sig till de tematiska ramarna. Jag har vid intervjun haft en intervjuguide, och den har fungerat som just en guide. Intervjun var således en så kallade semistrukturerad intervju. Själva intervjusamtalet bör enligt Holme och Solvang (a.a.) likna ett vanligt samtal, och i ett vanligt samtal styr samtalsparterna i lika hög grad. Jag har alltså inte följt intervjuguiden slaviskt. Ibland har ett visst område så tydligt varit ointressant för informanten att det inte har varit meningsfullt att gå vidare med följdfrågor, och i somliga fall har ett område intresse- rat en informant så mycket att andra områden har blivit mer styv- moderligt behandlade. Även om alltså samtliga informanter inte i lika stor utsträckning har diskuterat samma frågor, anser jag att själva området har blivit belyst.
Det inspelade materialet har transkriberats i sin helhet. Jag anser att förtrogenhet med materialet uppnås genom noggrann genomlyss- ning och att förståelsen för materialet under processen ökar. Därför har jag – med undantag för två intervjuer, på grund av tidsbrist – själv transkriberat intervjuerna.
Norrby (2004) beskriver att en bastranskription, som innebär att man inte lägger ner alltför stor möda på ”enskilda ords detaljut- tal, prosodiska drag eller exakt mätning av pauser, ger möjlighet att transkribera en större mängd data” (a.a, s. 90). Materialet, som omfattar tolv och en halv timme inspelat material, är transkriberat med tanke på att få fram vad den intervjuade säger om en sak, inte på vilket sätt det sägs för att ur ett diskursanalytiskt perspektiv kunna tolka in alternativa betydelser. Jag har alltså inte markerat pauser och särskild prosodi, och inte heller talspråksanpassat transkriptio- nen, utan har transkriberat materialet i stort sett skriftspråkligt. Det innebär inte att jag har organiserat om ordföljden till skriftspråk, men att jag skriver jag när talspråkligt uttal är ja’ och det när infor-
manten säger de’. Norrby(2004) påpekar också att de specialtecken man kanske ändå är tvungen att använda i transkriptionen inte bör göra den omotiverat svårläst. Jag har använt några tecken i transkrip- tionen och det är när en del av texten är utelämnad. Då har jag använt vanlig transum [---]. Det gäller vid de tillfällen då det har inträffat att ett samtal utspunnit sig som inte har haft med själva intervjun att göra. När något varit ohörbart har jag angett (ohörbart) och någon gång angivit att någon suckat eller skrattat och då skrivit (suck) eller (skratt). Transkriptionen har gjorts på informantens talspråk, med ovanstående anpassningar, och omtagningar och stödjande hum- manden har tagits bort. Jag har dock försökt anpassa den omgivande texten kring citaten, trots att de alltså är ordagranna, så att citaten ska fungera i löpande text.
Det faktum att några av intervjuerna, på informanternas initiativ, har genomförts i kafé- eller skolmatsalsmiljö har ibland lett till att bakgrundsljud stör intervjun, dock utan att avlyssningssvårigheter direkt kunnat förmärkas. Dessa störningsljud hade kunnat noteras i transkriptionen, men det har jag valt att inte göra. Det händer dock ibland att någon informant uttrycker sig otydligt på ett eller annat ställe, dock utan att begripligheten påverkas. Trost (1997) menar att man bör diskutera intervjuernas trovärdighet i förhållande till inter- vjulokal. I mitt fall har intervjuerna genomförts i skolmatsal, kafé, samtalsrum på informantens högskola, tomt lärarrum samt tomt klassrum. Samtliga lokaler var sådana att de antingen var befolkade av andra människor eller att man riskerade att någon skulle komma in, bortsett från kanske samtalsrummet på högskolan som var utfor- mat så att det tydligt syntes när det var upptaget. Ingen av de inter- vjuade tycktes anse att det han eller hon hade att säga var så känsligt att det skulle ha betytt något att intervjun pågick inom hörhåll för andra människor. Min slutsats blir således att trovärdigheten inte minskade av lokalvalet, som ju också i samtliga fall var informantens val. Valet att ge informanten möjlighet att bestämma intervjulokal var medvetet utifrån en trygghetsaspekt.
En semistrukturerad, sonderande intervju genomfördes med en ung och nyutbildad svensklärare med bara ett år i yrket. Den var tänkt att ligga till grund för enkätens frågor, och som en provintervju. En rektor i min bekantskapskrets förmedlade kontakten med svensk- läraren som gick med på att låta sig intervjuas. Intervjun tog en och
en halv timme i anspråk och resulterade i 28 A4-sidor transkriberat material och analysen av den ligger till grund för enkätens frågeom- råden, som i sin tur utgör grunden för de fördjupande intervjuerna med tio informanter.
Under vårterminen 2009 genomfördes den första sonderande intervjun, senare under höstterminen 2009 genomfördes tre inter- vjuer och resten under vårterminen 2010. Trost (1997) skriver i
Kvalitativa intervjuer att man rent allmänt ska begränsa sig till ett
litet antal intervjuer. Det är viktigt att de intervjuer man genomför håller hög kvalitet och att om man intervjuar alltför många kan det hända att man får svårt med överblicken. Ett annat faktum som Trost diskuterar (a.a.) är att det ibland sägs att de provintervjuer och inter- vjuer som av någon anledning avbryts, ska man bortse ifrån. Själv menar han emellertid att det inte finns någon anledning att bortse från material som man har besvärat människor med. Därför får den sonderande intervju som genomfördes, ingå i materialet, som den tionde informanten. De informanter som jag har intervjuat har jag alltså hittat dels genom personliga kontakter, dels genom att i följe- brevet till enkäterna be hugade att kontakta mig via min mejladress, vilket alltså också i fyra fall skedde.
Trost (1997) diskuterar den kvalitativa studiens urval. I en dylik anses representativitet vara ointressant. Trots detta har jag försökt, och lyckats, uppbringa informanter från skolor från norr till söder. Fem är lärare på friskolor och fyra på kommunala skolor och en på landstingsdriven skola. Dessutom är lärarna utbildade vid sex olika universitet/högskolor i olika delar av landet. Informanten med den äldsta utbildningen gick sin utbildning under 1990-talet och infor- manten med den nyaste avslutade sin 2007.
Jag har valt att av intervjuerna göra kortare personporträtt av informanten. Det här tillvägagångssättet ger kanske en mer distan- serad bild av personen, men de långa intervjuerna omöjliggör något annat. Porträtten återger informanternas personliga berättelser, men bara någon gång får deras personliga yttranden gestalta informan- tens personliga språk för att därmed ge en närmare bild av personen. Där har jag lyft fram det jag har uppfattat som viktigt, och då framför allt de frågor som handlar om de områden som främst intresserar mig (se frågeställningar i avsnitt 2.5).
Jag har i personporträtten frångått den ordning i vilken informan- ten besvarat intervjufrågorna eller fritt berättat, för att i stället göra en ämnesmässig indelning av det informanten yttrat sig om. Jag är fullt medveten om betydelsen av att personporträtten är starkt förkortade. Själva redigeringen, som innebär både förkortning och omflyttning av informanternas utsagor, utgör, tillsammans med transkriptionen, en första tolkning. Varje personporträtt är skilt från de övriga genom att de utgör varsitt avsnitt i kapitel 5.
Informanternas anonymitet har jag i texterna hanterat så att allt som kunnat fungera avslöjande, har tagits bort. Inga geografiska angivelser återfinns.
Informanterna har inte läst sina respektive porträtt. Ingen av infor- manterna har bett om det och jag har heller inte föreslagit något sådant. Trost (1997) säger om den saken att forskaren i princip aldrig ska föreslå detta. Anledningen är att den porträtterade kanske avvisar tolkningen och då uppstår ett dilemma: Ska forskaren ta hänsyn till detta avvisande eller inte? Jag har, däremot, i några fall återkom- mit till informanten med förfrågan om komplettering vilken också har givits. Det gällde Dorte, Cecilia, Felicia, Göran och Ingvar. För Dortes del gällde det dels vilka program hon undervisar på, dels om samarbete i arbetslag/ämneslag. För Cecilias, Felicias, Görans och Ingvars del handlade det om samarbete i arbetslag och ämneslag. I samtliga fall skedde kompletteringen via mejlväxling. Samtliga infor- manter hade redan i förväg svarat ja på frågan om jag fick återkomma med kompletteringar i efterhand.