Mening och spår av mening

I detta avsnitt definieras mening på struktur- och interaktionsnivån. Ambitionen är att beskriva innebörden så tydligt att olika läsare ska kunna identifiera uttryck för mening i empiriska material. En tydlig beskrivning eftersträvas, snarare än en exakt definition.

Behovet av att definiera mening

I denna studie används begreppen meningsskapande och mening, för de engelska begreppen ”sensemaking” respektive ”sense” eller ”meaning”. Sandberg och Tsoukas (2015) har identifierat att det i studier av meningsskapande ofta framförts kritik mot att begreppet ”sense” är vagt och oprecist. Weick (2005) definierar inte begreppet ”sense” och poängterar att begreppet meningsskapande ska fånga flödet, processen, i den framväxande verkligheten och att detta flöde ofta skyms när språket har fokus på variabler, substantiv, kvantiteter, och strukturer. Bakken och Hernes (2006) ser att det finns en risk för felaktigt konkretisering när ett substantiv börjar leva sitt eget liv, skilda från processen som skapade dem. Verb och substantiv har betydelse tillsammans. Substantiv utgör en väsentlig del av vårt meningsskapande, både i själva formandet av substantiv och i konsekvenserna av att de formats (Bakken & Hernes, 2006). Jag väljer att se mening på olika nivåer som variabler i meningsskapandeprocessen, och ser ett behov av att definiera mening så att uppfattningar om mening ska kunna identifieras i ett empiriskt material utan att tappa bort att meningsskapande präglas av en framväxande verklighet.

36

En definition av mening

Weick använder både begreppen ”sense” och ”meaning”, exempelvis: ”Sense and meaning require three things: two elements and a relation” (Weick, 1995, s.110)

Utgående från den diskussion som Weick för om begreppens innebörd är min tolkning att Weick använder begreppet ”meaning” synonymt med begreppet ”sense”. Maitlis och Christianson (2014) hävdar att begreppen ofta används synonymt i studier av meningsskapande. En översättning i Google translate från engelska till svenska av ”Sense” ger följande ord under rubriken substantiv: känsla, känna (notera ej substantiv), förnuft, mening, bemärkelse, besinning, sans, vett, förstånd, stämning, opinion och märke. En översättning från engelska till svenska av ”meaning” ger: mening och betydelse. Begreppet mening beskrivs inte i Svenska Akademins ordlista (SAOL), ordet listas enbart som självförklarande, men i Bevingade ord (Holm, 1978) anges ”mening. Mod att ha en egen mening, se mod”. Denna beskrivning antyder att mening är kopplat till ”en egen” och att det dessutom är förenat med mod att ha en egen mening. Utan att gå in detalj på dessa begrepp, indikerar de att mening liksom både sense och meaning är mångtydigt. Weick definierar inte sense men anger däremot att meaning har en innebörd:

”In this book, our unit of meaning has been cue + relation + frame” (Weick, 1995, s.110)

Signaler (engelskans cue) och ramar (engelskans frame) kan betraktas som ett ordförråd, där de abstrakta ramarna innehåller och pekar på ord som är mindre abstrakta: signaler som blir begripliga i det sammanhang som skapas (Weick, 1995, s.110). Ramar brukar vara resultatet av tidigare tillfällen av socialisering, och signaler är ofta ögonblick av upplevelser i nuet (Weick, 1995, s.111). I denna skrift definieras ramar som hela vår erfarenhet, förmåga och drivkrafter, inklusive våra uppfattningar om mening som till del är både tyst och omedveten (se avsnitt 2.5). Signaler är allt som vi människor uppfattar i vår värld.

Mening definieras i denna studie som signal + relation + ram, där meningen är beroende av det större sammanhanget som mening skapas i och där uppfattningar om mening påverkar våra handlingar. Definitionen baseras på Weicks (1995) beskrivning av begreppen ramar, signaler, mening och meningsskapande som helhet. Som nämnts inledningsvis kan uppfattningar om mening vara så djupt internaliserade hos de flesta medlemmar i en organisation att de inte ifrågasätts

37 (Gray m.fl., 1985), på motsvarande sätt som kunskap kan vara internaliserad och till större delen tyst (t.ex. Polanyi, 1966; Nonaka & Takeuchi, 1995).

Flera som studerat innebörden av mening har uppfattningen att mening är en relation mellan två objekt (t.ex. Ogden & Richards, 1989; Blumer 1969), där meningen är beroende av strukturen och enhetligheten i det större sammanhanget där mening skapas (t.ex. Blumer, 1969; Bruner, 1990). Weick (1995; 2012, s.148) väljer att låta de två företeelserna som har en relation vara en signal (engelskans cue) och en ram (engelskans frame). Blumer (1969) talar istället om mening som relationen mellan en person och ett objekt, där objekt är vad som helst som kan indikeras, refereras till eller pekas ut. Blumers (1969) utgångspunkt är att människor handlar i förhållande till saker utgående från vilken mening dessa saker har för dem, och att dessa saker omfattar allt som människor kan uppfatta i sin värld – fysiska objekt, som träd och stolar; andra människor, som en mor eller ett affärsbiträde; kategorier av andra människor som vänner eller fiender; institutioner, som en skola eller en regering; vägledande ideal, som individuellt oberoende eller ärlighet; andras handlingar som deras uppmaningar eller frågor; och sådana situationer som en individ möter i det dagliga livet. Det enda som vi inte kan ha och skapa en uppfattning om mening om är möjligen det vi inte kan föreställa oss eller det som våra sinnen inte uppfattar alls, d.v.s. inte ser, hör, smakar, luktar eller känner. I denna studie motsvarar signaler varseblivningen av det som Blumer (1969) talar om som objekt eller saker.

Detta resonemang ger en bild av vad mening är på en abstrakt nivå, och öppnar för att mening kan vara nästan vad som helst som baseras på hela vår erfarenhet, vår förmåga och våra drivkrafter. Detta synsätt skiljer sig exempelvis från hur Wenger (1998) beskriver mening och meningsfullhet i samband med lärande i arbetsgemenskaper (från engelskans communities of practice), som något som inte är enbart relationen mellan en signal och en referens som det anges i ordböcker och som inte heller är den filosofiska frågan om meningen med livet, utan att mening i praktiken handlar om meningen i det dagliga livet. Även om detta verkar rimligt, görs inte en sådan avgränsning av vad som är mening inom organisationer i denna studie på förhand.

Spår av mening

Definitionerna av mening innebär att den mening vi kan observera endast är explicita spår av underliggande uppfattningar av mening som finns inom ramar på struktur-, interaktions- och individnivån. Frågan är då vilka spår av mening som ska sökas för att kunna beskriva och tolka meningsskapandeprocessen, så

38

som avsikten är i denna studie. Weicks sammanfattande beskrivning av meningsskapande i organisationer tas som utgångspunkt för att definiera vilka spår av mening som ska sökas:

“What is unique about organizational sensemaking is the ongoing pressure to develop generic subjectivity in the interest of premise control and interchangeability of people. Generic subjectivity is developed through processes of arguing, expecting, committing and manipulating. These four processes produce roles that create interchangeability, and they produce arguments, expectations, justifications, and objects that become common premises for action. These same four processes dominate the more intimate intersubjective interactions where innovations in arguments, expectations, justifications, and objects are formed.” (Weick, 1995, s. 170)

Beskrivningen innebär att spår av mening i en organisation kan sökas bland de handlingar, argument, förväntningar och utfästelser som kommer till uttryck i

olika former och hos de objekt som formas. Handlingar på struktur- och

interaktionsnivån har diskuterats i föregående avsnitt. I de kommande avsnitten definieras spår av mening i form av argument, förväntningar och utfästelser på struktur- och interaktionsnivån.

Argument, förväntningar och utfästelser kan även ses som uttryck för andra aspekter än uppfattningar om mening, till exempel kunskap, ideologi eller kultur (Schein, 1992). I denna studie utesluts inte detta. Till exempel kan argument i en förhandling vara en del i ett taktiskt spel, och då inte direkt avspegla avsändarens uppfattning om mening.

Spår av mening på strukturnivån: gemensamma uppfattningar om mening

Mening på strukturnivån kommer till uttryck i argument, förväntningar och utfästelser som kan knytas till sociala strukturer (Weick, 1995). Dessa argument,

förväntningar och utfästelser finns inom personerna som arbetar i organisationen och kan också finnas i olika

artefakter som policy-

dokument, regelverk,

instruktioner eller

organisationsbeskrivningar. Mening på strukturnivån kan därför sökas i de argument, förväntningar och

39 utfästelser som är typiska för många, men inte nödvändigtvis alla vid en viss tidpunkt.

Motivet för att söka mening på strukturnivån bland de argument, förväntningar och utfästelser som är typiska för många personer i organisationen, men inte nödvändigtvis alla, är att artefakter som exempelvis policydokument inte påverkar enskilda personers handlingar om de inte är en medveten eller omedveten del av personernas ramar. Ett dokument i en hylla eller databas som beskriver roller eller hur arbetet ska bedrivas kan bara påverka en persons handlingar om personen tagit eller tar del av detta dokument direkt, eller indirekt via andra personer, och att innehållet blivit eller blir en del av personens medvetna eller omedvetna ramar.

Hur gemensamma uppfattningar om mening ska sökas kan ses som en metodfråga. Hur de argument, förväntningar och utfästelse som är typiska för många i en organisation kan identifieras och verifieras utvecklas vidare i metodkapitlet.

Spår av mening på interaktionsnivån och individnivån

Mening på interaktionsnivån kommer till uttryck i argument, förväntningar och utfästelser i interaktionen mellan två eller flera personer. Definitionen är baserad på Weicks (1995) beskrivning av menings- skapande. Alla argument, förväntningar och utfästelser

som framkommer i

interaktionen mellan två eller flera personer kan vara del av meningsskapandet, men i större eller mindre utsträckning.

På motsvarande sätt söks mening på individnivån i argument, förväntningar och utfästelser som en person uttrycker. Denna definition är inte vedertagen, men baseras också på Weicks (1995) beskrivning av meningsskapande. En utgångspunkt är också att uppfattningar om mening hos en organisations medlemmar vid en viss tidpunkt kan sorteras efter i vilken grad de sammanfaller hos medlemmarna så som Gray m fl. (1985) beskriver, där de sträcker sig från helt individuella till allmänt förekommande. Ett exempel på ett annat sätt att skilja på mening på interaktionsnivån och mening på den individuella nivån är enligt Linell och Markova (1993) att mening på interaktionsnivån kännetecknas

40

av att individuella tankar, känslor och intentioner i ett samtal slås samman eller syntetiseras genom att ”jag” ändras till ”vi”.

Finns gemensamma uppfattningar om mening?

Det är inte självklart i vilken utsträckning det finns gemensamma uppfattningar om mening i ramarna hos individerna i en grupp, eller organisation vid en viss tidpunkt. Pfeffer (1981a) hävdar att på samma sätt som vetenskapliga paradigm reflekteras i konsensus om metodik, läroplaner och aktuella forskningsfrågor så bör analogt ett teknologiskt paradigm i en industri reflekteras i en konsensus om samband mellan operativa strategier, marknadsstrategier och vinst. Starbuck och Mezias (1996) framhåller att studier visat att många medarbetare inte alls har samsyn om sin organisations egenskaper. På motsvarande sätt som graden av konsensus inom vetenskapliga paradigm kan variera mellan olika fält (Lohdal & Gordon, 1972), kan konsensus om samband mellan strategier och vinst i en industri variera. Eisenberg (1984) lyfter fram ett annat perspektiv: att strategier kan vara tvetydiga. Weick (1995, s.120) framhåller att denna tvetydighet möjliggör att människor som är oense kan upprätthålla uppfattningen att det är enighet. Gray m.fl. (1985) betonar att en organisation vid en viss tidpunkt både har och saknar gemensamma uppfattningar om mening samt att vissa aktiviteter som pågår skapar gemensamma uppfattningar samtidigt som andra aktiviteter bryter upp gemensamma uppfattningar.

Samsyn behöver inte vara en förutsättning för samhandling, vilket exempelvis har visats i en empirisk studie av Andersson Högberg (2010), även om hon också påpekar att det kan vara en fördel med samsyn för samhandling. Donnellon m.fl. (1986) menar att organiserad handling kan åstadkommas med hjälp av kommunikationsmekanismer utan att det finns gemensamma uppfattningar om mening. Czarniawska-Joerges (1992) betonar att gemensam mening inte behöver vara avgörande för kollektiv handling, och det är snarare erfarenheten av den kollektiva handlingen som är gemensam. Hon pekar samtidigt på att det krävs någon form av delad mening för att åstadkomma kollektiv handling. Människor kan enligt Weick (1995, s.42) koordinera sina handlingar på andra grunder än att de har gemensamma uppfattningar om mening, till exempel när de har likvärdiga uppfattningar om mening eller överlappande bilder av en tvetydig händelse. Weick (1995, s.113) pekar på att kultur ofta möts av skepsis av folk som studerar meningsskapande just på grund av att kulturen ibland antas vara mer singulär, homogen och tvingande för en stor grupp människor än vad som djupare undersökningar visar är fallet. Studier av organisationskultur utgörs dock inte av ett enhetligt paradigm. Vissa, exempelvis Vaara (2000), ser kultur som en

41 pågående tolkningsprocess, snarare än en stabil struktur av värderingar och normer.

Kulturen inom en organisation kan också hänföras till faktorer utanför organisationen. Vaara (2000) har i en studie av sammanslagningar av organisationer över landsgränser visat att de nationella kulturella skillnaderna utgör särskilt starka hinder för integration och besvärliga problem jämfört med sammanslagningar inom nationella miljöer, och orsakerna kan spåras till olika nationella institutionella system som upprätthåller särskilda övertygelser och tillvägagångssätt. Vaara m.fl. (2012) har visat att kulturella skillnader på organisationsnivån är positivt associerade med konflikt, medan nationella kulturella skillnader kan minska social konflikt. Deras resultat baseras på enkätundersökningar med chefer från 123 företag ett till tre år efter sammanslagningar av organisationer. Cheferna har svarat på frågor om upplevda skillnader, och svaren analyseras med en statistisk metod. Ett resultat som framkommer är att relationen mellan nationella kulturella skillnader och social konflikt var signifikant negativ. Vaara m.fl. (2012) är förvånade över detta resultat och hävdar att en orsak kan vara att organisatoriska kulturella skillnader är den avgörande sociala identiteten i samband med internationella sammanslagningar av organisationer och att nationella kulturella skillnader har mindre betydelse. De har också visat att organisatoriska och kulturella skillnader kan vara positivt associerade med kunskapsöverföring i samband med internationella upphandlingar, vilket illustrerar betydelsen av att särskilja de olika effekterna som kulturella skillnader har på internationella upphandlingar samt att nationella kulturella skillnader kan vara ett mindre problem vid internationella upphandlingar än vad som ofta antas.

Det finns argument för och emot att uppfattningar om mening verkligen är gemensamma, och var orsakerna till att uppfattningarna skiljer sig åt kan sökas. I denna studie är utgångspunkten att det inte är givet om och i vilken utsträckning det förekommer gemensamma uppfattningar om mening inom en organisation, och inte heller om det är interna eller externa faktorer som påverkat uppfattningar om mening.

Förändring av uppfattningar om mening

Givet att det finns gemensamma uppfattningar om mening är det inte självklart om och hur snabbt dessa kan förändras. I Balogun och Johnsons (2004) studie av ett managementinitiativ, en omorganisation under ett års tid, illustreras att en grupp mellanchefer går från en gemensam uppfattning om mening till olika uppfattningar om mening under implementeringen. Organisationen som studerats

42

var en nyligen privatiserad ”utility” (infrastruktur för samhället) i Storbritannien. De uppfattningar om mening som förändrades under implementeringen av den nya organisationen gällde om det var gynnsamt med en hierarkisk eller en decentraliserad organisation. Data samlades in i form av dagböcker där 26 mellanchefer fick svara på följande frågor:

“What is going well and why? What is going badly and why? What problems do you foresee? What have been the significant events? What rumours and stories are circulating?” (Balogun & Johnson, 2004, s.526)

Inledningsvis svarade cheferna var fjortonde dag och senare en gång per månad. Innan omorganisationen genomfördes identifierades de uppfattningar om mening som beskrivs i Tabell 2.1 som är hämtad från Balogun och Johnson (2004). De använder uttrycket gemensamt organisatoriskt schema, där schema definieras som tematiska kategorier som identifierats i ett empiriskt material. Dessa kan sägas motsvara gemensamma uppfattningar om mening så som det definierats i denna skrift.

Tabell 2.1 Gemensamma uppfattningar om mening före organisationsförändring

Schema and Subschema Time 0 Organization as hierarchy

Common purpose Keeping the lights on.

Work done on basis of goodwill and cooperation. We work for one company as equals.

We run cost centers. Technical excellence. Control Senior managers controlling.

Blamed for making mistakes. Källa: Balogun och Johnson (2004, s.528, TABLE 1)

När omorganisationen var genomförd fanns delvis olika uppfattningar inom de tre olika enheter som skapats. De områden som framkommer är att det finns olika uppfattningar om förändringsprocessen, relationerna mellan enheterna och styrning. Till exempel anser cheferna inom två av enheter att samarbetet med de andra enheterna fungerar väl ”We can work together” medan den tredje enheten istället lyfter fram att det finns spänningar i samarbetet mellan enheterna, ”Interdivisional tensions”. Samarbetet är en aspekt av organisationens

43 gemensamma syfte som identifierades innan omorganisationen startade. De uppfattningar som identifieras efter omorganisationen rör inte alla aspekter av organisationens gemensamma syfte, som exempelvis ”Keeping the lights on”. Varför detta inte diskuteras kan bero antingen på att de intervjuade inte nämnde detta i sin dagbok eller att Balogun och Johnson (2004) inte väljer att lyfta fram detta i sin analys. Med den metodik som använts i analysen är det troligt att det är det förstnämnda.

Oavsett vilket som är den korrekta tolkningen av varför ”Keeping the lights on” inte nämns, så belyser exemplet att det finns många aspekter av vad uppfattningar om mening kan gälla. I detta fall gällde det förändringsprocessen, relationerna mellan enheterna och styrning, d.v.s. kärnan i det som omorganisationen rör och inte kärnan i det som verksamheten som helhet rör. Managementinitiativ som implementeras kan påverka uppfattningar som rör syftet med managementinitiativet, men en fråga är om detta gäller oavsett vad managementinitiativet avser. Grundläggande antaganden, så som ”theories-in- use”, brukar inte ifrågasättas och debatteras och är därför extremt svåra att förändra. Hyllade värderingar i form av strategier, mål och filosofier kan enligt Schein (1992) däremot formuleras och förändras vid behov. Vad som är hyllade värderingar och vad som är grundläggande antaganden är inte självklart, och det är inte heller självklart hur snabbt endera av dem kan förändras. Kulturmetaforen kritiseras ibland för att den är statisk och kan leda till ett för stort fokus på det som är stabilt, istället för att uppmärksamma den osäkerhet och förändring som präglar organisationer (t.ex. Alvesson, 1987; Weick, 1995).

Givet att det finns gemensamma uppfattningar om mening är en utgångspunkt i denna studie att vissa av dessa kan ändras medan andra med svårighet eller inte alls låter sig ändras samt att förändringen kan ta olika lång tid då.