Teoretisk modell som används för att analysera fallet

Handlingar skapar mening och mening skapar handlingar (t.ex. Smircich & Morgan, 1982; Czarniawska-Joerges, 1992; Weick, 1995). En organisations utveckling kan ses som samspelet mellan handlingar och mening på framförallt två nivåer, en nivå med interaktion mellan två och flera individer och en nivå med sociala strukturer där enskilda individer inte är i fokus (Weick, 1995, s.72). Meningsskapandet sker mot bakgrund av ramar på individ-, interaktions-, struktur och kulturnivån (Weick, 1995), i ett samspel med omgivande miljö och där artefakter kan vara betydelsefulla. Modellen kan sägas beskriva hela det inre livet i en organisation och samspelet med den omgivande miljön utgående från perspektivet att samspelet mellan mening, handlingar och ramar är kärnan i en organisations utveckling. Detta samspel resulterar i att organisationens mål, finansiella och andra, uppnås i större eller mindre grad.

Den teoretiska modellen (Figur 2.9) är en tolkning av Weicks (1995) beskrivning av meningsskapande. Ambitionen är att modellen ska omfatta alla de olika aspekter som Weick diskuterar. Skillnaden från Weicks beskrivning är att kategorierna av handlingar och mening har tydliggjorts och avgränsats så att modellen ska kunna användas för att systematiskt analysera ett empiriskt material. Två typer av handlingar har definierats: managementinitiativ och chefers handlingar i direkt interaktion med andra. Spår av mening på struktur- respektive interaktionsnivån avgränsas till argument, förväntningar och utfästelser som är typiska för många i en organisation respektive de som kommer

64

till uttryck i interaktionen mellan två eller flera personer. Ramar på individ-, interaktions-, struktur- och kulturnivån omfattar våra samlade erfarenheter, förmågor och drivkrafter.

Figur 2.9 Övergripande teoretisk modell, som visar samspelet mellan handlingar och mening i en situation mot bakgrund av ramar på individ-, interaktions-, struktur- och kulturnivån. Meningsskapandet är en ständigt pågående process, med en ström av nya situationer och ramar i ständig förändring, som triggas av avbrott.

Att välja just dessa perspektiv innebär att andra perspektiv väljs bort. Genom att låta ramarna omfatta våra samlade erfarenheter, förmågor och drivkrafter, d.v.s. potentiellt allt som inte ingår i de sex övriga kategorierna av handlingar, mening, omgivande miljö och artefakter i Figur 2.9, väljs dock inte någon del av helheten bort på förhand i modellen.

I interaktionen mellan två eller flera personer på interaktionsnivån (A) har mening och handlingar här definierats som två olika kategorier. I praktiken är de två kategorierna inte alltid tydligt särskiljbara. En chefs handling på interaktionsnivån kan vara ett kort samtal med en medarbetare. I denna dialog kan argument, förväntningar och utfästelser uttryckas från båda parter vilket kan skapa nya argument, förväntningar och utfästelser hos båda parter. Nya argument, förväntningar och utfästelser behöver inte framkomma, men det finns en möjlighet att det gör det i större eller mindre omfattning, hos den ena eller den andra personen. Handlingen ses i denna situation som det korta samtalet, och

65 spår av uppfattningar om mening är de argument, förväntningar och utfästelser som kommer till uttryck under samtalet.

Interaktionen mellan handlingar på interaktions- och strukturnivån (B) pågår ständigt. På individnivån kan ett managementinitiativ födas som en idé hos en person men för att det ska bli något mer krävs en handling på interaktionsnivån i någon form, d.v.s. individens interaktion med en eller flera personer. Managementinitiativets karaktär påverkar samtidigt handlingarna på interaktionsnivån. Detta samspel mellan struktur- och interaktionsnivån pågår under utformning och implementeringen av managementinitiativet.

Samspelet mellan mening på interaktions- och strukturnivån sker alltid via handlingar på interaktionsnivån (C). Denna förutsätter att minst två personer interagerar, och därför krävs alltid någon form av handling. De intryck som individer i en organisation skapar sig av förväntningar från strukturnivån kan bli till en del av deras ramar och kan komma till uttryck eller ej på interaktionsnivån: det är inte givet att de leder till handling. Managementinitiativ, handlingar på strukturnivån, kan inte påverka mening på strukturnivån (D) utan handlingar på interaktionsnivån. På motsvarande sätt kan mening på interaktionsnivån inte påverka mening på strukturnivån utan handlingar på interaktionsnivån (E). På detta sätt poängteras att människor ger liv till strukturer genom sina handlingar, vilket är centralt i Weicks (1995) tankemodell av meningsskapande.

I denna studie är chefers handlingar i fokus. Det nyss sagda innebär dock att det inte enbart är chefers handlingar som påverkar meningen på interaktions- och strukturnivån. Meningsskapandet pågår potentiellt ständigt och i alla interaktioner mellan två eller flera personer. Modellen beskriver enbart att studiens fokus särskilt är chefers handlingar i detta komplexa samspel över tiden. Ramar på individ-, interaktions-, struktur och kulturnivån är våra samlade erfarenheter, förmågor och drivkrafter, som påverkar och påverkas av det pågående samspelet mellan handlingar och mening (F). Dessa ramar är inte entydiga och bör inte betraktas som entydiga. Den som studerar meningsskapande måste vara medveten om att det finns olika perspektiv på ramar och att dessa verkar samtidigt (Weick, 1995). Ramar kan exempelvis vara kultur, ideologi, tredje ordningens kontroll, paradigm, kognitiva strukturer för organisationer så som de ses inom ”Theories of Action”, traditioner och berättelser, identitet, kunskap, erfarenhet, känslor, intuition, kreativitet, makt, vanor, estetiska dimensioner och relationer. Ramarnas innehåll kan hänföras till individer, grupper, organisationer och samhällen beroende på val av perspektiv och hur dessa perspektiv definieras.

66

Att ramarna innehåller uppfattningar om mening, som grund för den mening som utvecklas, innebär att meningsskapande med en matematisk analogi kan beskrivas som en rekursiv process. Det rekursiva inslaget i meningsskapandet representeras av att ramarna vid varje tidpunkt innehåller våra samlade erfarenheter, förmågor och drivkrafter, inklusive våra uppfattningar om mening. Artefakter ses här som alla fysiska eller elektroniska objekt, till exempel produkter, policydokument, regelverk, instruktioner, organisationsbeskrivningar, verktyg och byggnader som kan sägas vara en del av organisationen. Artefakter kan ses som ett uttryck för mening, i och med att de skapas av människor på motsvarande sätt som språket som uttrycks verbalt.

Den omgivande miljön omfattar personer, objekt, händelser och fenomen som inte direkt kan knytas till organisationen.

En förutsättning för meningsskapande är att en fråga uppmärksammas som ett avbrott från det normala och isoleras ur bakgrundsbruset (Weick, 1995; Ericson, 1998; Andersson Högberg, 2010). Vad som uppfattas som avbrott beror på vad som uppfattas som normalt. Ramarna vid en viss tidpunkt avgör vad som uppfattas som normalt och vad som uppfattas som avbrott på individ-, grupp-, organisations-, och samhällsnivå. Avbrott kan vara oplanerade händelser eller planerade händelser och handlingar (G).

Meningsskapandet förväntas kunna påverka och påverkas av

verksamhetsresultatet, på kort och lång sikt. I denna studie betraktas verksamhetsresultat som enhetens finansiella utveckling över tiden i form av orderingång, vinst och kassaflöde samt de områden och processer inom organisationen som de intervjuade uttrycker har förbättrats eller försämrats över tiden. Samspelet mellan meningsskapandet och verksamhetsresultat analyseras, men illustreras inte i Figur 2.9 för att inte komplicera bilden ytterligare.

Handlingar, argument, förväntningar och utfästelser som kommer till uttryck i ett empiriskt material kan vara uttryck för många av perspektiven i ramarna, exempelvis för ideologier, tredje ordningens kontroll, paradigm, ”Theories of action”, kunskap och erfarenhet. Här förutsätts att handlingar, argument, förväntningar och utfästelser i ett empiriskt material är uttryck för olika perspektiv samtidigt. Fokus i denna studie är att fånga meningsskapandet, inklusive uttryck för mening, med hjälp av den teoretiska modellen som helhet, med samspelet mellan handlingar och mening mot bakgrund av ramar. Olika aspekter som enligt Weick (1995) är karakteristiska för meningsskapande och skiljer meningsskapande från andra tolkande processer har inkluderats i

67 modellen, exempelvis: att meningsskapande triggas av avbrott från det som uppfattas som normalt, att meningsskapande drivs av rimlighet snarare än exakthet och människor ger liv till strukturer genom sina handlingar. Att människors genom sina handlingar ger liv till strukturer och händelser betonas i modellen genom att handlingar och mening på strukturnivån inte kan genomföras utan handlingar på interaktionsnivån.

Modellen av meningsskapande beskriver en organisations utveckling i sin helhet, och omfattar en mängd andra perspektiv, som delar i denna helhet. Modellen möjliggör iterationer mellan helheten och delarna, vilket är grundläggande för mänsklig förståelse (Klein & Myers, 1999). Det innebär inte att modellen ska ses som den enda modellen av en organisations utveckling, utan som ett perspektiv på en organisations utveckling.

Meningsskapande beskrivs här som en process där ett antal kategorier samspelar över tiden. Weick (1995) uttrycker en oro för att organisationsforskare som diskuterar meningsskapande ska försumma språkets uttrycksförmåga och djupare innebörd för att man är för upptagen med att visa på sambanden mellan processer och strukturer. Det bör därför poängteras att innehållet i kategorierna, substansen, är lika viktig att söka beskriva som samspelet mellan kategorierna.

2.11 Sammanfattning

Weicks (1995) modell har utvecklats för att stödja arbetet med att identifiera handlingar och mening i studien av fallföretaget. Ambitionen är att modellen ska kunna användas av andra forskare vid empiriska studier av meningsskapande. Modellen sammanfattades i Figur 2.9 (avsnitt 2.10) och dess ingående kategorier beskrivs i detalj i avsnitt 2.2–2.9. I fortsättningen av denna avhandling påverkar modellen datainsamling, tolkning av data samt de slutsatser som dras.

68