3.2 Domstolsprocessen i vårdnadstvister
3.2.3 En fördjupning av huvudförhandlingen
När förberedelsen är avslutad ska huvudförhandling äga rum. Enligt 43 kap. 2 § 1 st. 1 p. RB ska parterna personligen närvara vid huvudförhandlingen. I 43 kap. 5 § 1 st. RB framgår det att förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen. I huvudförhandlingen ska allt material läggas fram för rätten och detta ska presenteras muntligen. Huvudförhandlingen kan delas in i tre delar. Den första delen är sakframställan där kärande inleder med att framställa sitt yrkande och svaranden medger eller bestrider yrkandet. Både kärande och svarande ska sedan utveckla sin talan då de åberopar rättsfakta och ger sitt yttrande till vad den andra parten framställt, enligt 43 kap. 7 § 2 st. RB. Den andra delen behandlar bevisningen och parterna ska då lägga fram bevis för det som åberopats, enligt 43 kap. 8 § RB. Bevis kan vara vittnen, sakkunniga och skriftliga bevis och även föräldrarna kan höras som vittnen.108 Den sista delen är pläderingen där parterna slutför sin talan, enligt 43 kap. 9 § RB. Parterna argumenterar då för sin ståndpunkt i både sak- och rättsfrågan i en sammanfattad form.
Bevismaterialet analyseras och bevisfakta läggs fram som stöd i sakfrågan medan relevant lagstiftning och prejudikat åberopas i rättsfrågan.109
Enligt 30 kap. 7 § RB har rätten en intern överläggning efter huvudförhandlingen där domaren och nämndemän diskuterar fram ett gemensamt domslut med en motivering till domen. Kommer de inte överens ska en omröstning ske.
105 SOSFS 2012:4, s. 12.
106 SOSFS 2012:4, s. 14.
107 SOU 2005:43, s. 250.
108 Rejmer, Vårdnadstvister – en rättsociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa, s. 102.
109 Rejmer, Vårdnadstvister – en rättsociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa, s. 103.
25 3.3 Sammanfattning av tillvägagångssättet i vårdnadstvister
Vid en vårdnadstvist kan föräldrar på egen hand vända sig till Socialnämnden för att få hjälp att nå en samförståndslösning genom samarbetssamtal. Om samarbetssamtalen inte lyckas kan föräldrarna väcka talan i domstol för att lösa en tvist om vårdnad, boende och umgänge av barnet, enligt 6 kap. 17 § 2 st. FB.
Domstolens handläggning i vårdnadsmål delas in i två moment där den första är förberedelse till huvudförhandling. Föräldrarna yttrar sig då om vad motparten anfört och uppger de bevis som de vill åberopa. I förberedelsen till huvudförhandlingen arbetar domstolen för att föräldrarna ska nå en samförståndslösning som är i enlighet med barnets bästa. Ett led i att nå denna samförståndslösning kan vara att domstolen förordnar om samarbetssamtal hos Socialnämnden. Även domaren har till uppgift att medla mellan föräldrarna för att försöka nå en lösning. Föräldrarna kan även få prova olika lösningar mellan de muntliga sammanträdena med domstolen. Domstolen kan även väcka frågan om medling och en medlare utses då för att försöka få föräldrarna att enas. Frågan om medling kan väckas under hela processens gång.
Om föräldrarna inte kommer överens under förberedelsen till huvudförhandling kan domstolen besluta om att Socialnämnden ska genomföra en vårdnadsutredning. Detta för att domstolen ska få ett bra underlag till att ta ett beslut. I vårdnadsutredningen ska socialtjänstemannen redovisa barnets inställning till rätten och ge förslag till beslut.
När förberedelsen till huvudförhandling är avslutad ska huvudförhandling äga rum.
Huvudförhandlingen är muntlig och allt material läggs fram för bedömning. Parterna utvecklar sin talan, åberopar rättsfakta och lägger fram de bevis som åberopats. Efter huvudförhandlingen har rätten en intern överläggning där ett gemensamt domslut diskuteras fram.
4 Samarbetssamtal och medling – ett jämförande perspektiv
4.1 Inledning
Enligt 6 kap. 2 a § FB ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. I det tredje kapitlet redogjordes för domstolens handläggning vid vårdnadstvister där domstolen kan förordna om samarbetssamtal och medling.
Samarbetssamtal och medling förordnas för att föräldrarna ska nå en samförståndslösning då detta anses vara det bästa för barnet.110 I detta kapitel redogörs för dessa två samförståndsinstitut. I avsnitt 4.2 redogörs för historiken kring samförståndslösningar. Detta görs för att visa hur regleringen kring samförståndslösningar har utvecklats. Ett historikavsnitt är av intresse då regleringen har genomgått ett flertal förändringar genom åren för att betona vikten av att samförståndslösningar nås. I avsnitt 4.3 behandlas samarbetssamtal och hur dessa genomförs med utgångspunkt i samarbetssamtalens tre olika faser. I avsnitt 4.3.3 behandlas det avtal som kan upprättas mellan föräldrarna när de nått en överenskommelse.
110 Prop. 2005/06:99, s. 62.
26 Avsnitt 4.4 redogör för medling. Där ges en förklaring till hur medling fungerar och varför det förordnas samt vad lagstiftaren säger gällande genomförandet av medling. I det avslutande avsnittet i 4.5 görs en jämförelse mellan samarbetssamtal och medling utifrån gällande rätt.
Detta för att belysa skillnaderna då detta är två nödvändiga samförståndsinstitut som fungerar på olika sätt.
4.2 Historik
Rättsförhållandet mellan barn och föräldrar har sedan år 1950 reglerats i föräldrabalken.111 Sedan dess har föräldrabalken genomgått ett antal förändringar, men det var inte förrän på 1970-talet som lagen genomgick betydande förändringar. Förändringarna har till stor del handlat om att lagstiftaren vill tillgodose barnets intresse i förhållande till föräldrarna.112 En förändring var att samarbetssamtalen började användas som metod för att lösa vårdnads- och umgängestvister.113 Syftet med samtalen var att underlätta för föräldrar att själva ansvara för barnen efter att de hade separerat istället för att myndigheter och domstolar skulle ta beslut i frågan.114 Det var dock inte förrän år 1991 som samarbetssamtalen lagstadgades med syftet att underlätta för föräldrar att ta gemensamt ansvar för barnet och själva lösa vårdnadstvisten genom att besluta hur vårdnads- och umgängesfrågorna skulle lösas. Samarbetssamtalen gick ut på att föräldrarna, under ledning av en sakkunnig person, försökte nå enighet i vårdnads- och umgängesfrågorna. I och med denna reform fick även domstolen möjlighet att ta initiativ till att samarbetssamtal kom till stånd. År 1998 ville lagstiftaren betona vikten av att föräldrar nådde en samförståndslösning i dessa frågor och införde därför en möjlighet för föräldrar att reglera vårdnad, boende och umgänge genom avtal som skrivs på hos socialnämnden. Denna ändring gjordes för att underlätta för föräldrarna att nå en samförståndslösning och även för att satsa på socialnämndernas arbete.115
Genom åren har många familjer berörts av samarbetssamtal. Föräldrar till ca 18 900 barn och ungdomar i åldrarna 0-17 år deltog år 2011 i samarbetssamtal. Denna siffra på barn som haft föräldrar som deltagit i samarbetssamtal har varit ganska konstant under senare år.116 År 1993 inleddes en utredning om samarbetssamtal där det framkom att 85 procent av alla samarbetssamtal genomfördes innan vårdnadstvisten inletts i domstol. Av dessa 85 procent nådde 80 procent av föräldrarna en samförståndslösning. I de samarbetssamtal som ägde rum efter det att vårdnadstvisten inletts i domstol, enades 50 procent av föräldrarna.117 I en enkätundersökning om Socialnämndernas arbete som genomfördes av 2002 års vårdnadskommitté framkommer det att drygt hälften av de tillfrågade kommunerna hade en väntetid på mindre än tre veckor för att få påbörja en samtalsserie. Ytterligare 16 kommuner hade en väntetid på fyra veckor. Nio av tio kommuner uppgav att de slutförde en
111 Prop. 2005/06:99, s. 33.
112 Prop. 2005/06:99, s. 34.
113 SOU 2005:43, s. 555.
114 SOU 1995:79, s. 57.
115 Prop. 2005/06:99, s. 34.
116 Socialstyrelsen, Familjerätt år 2011, s. 17.
117 SOU 1995:79, s. 59.
27 genomsnittlig samtalsserie inom fyra månader.118 Idag saknas närmare kunskap om vilka resultat samarbetssamtalen når.119
Som ett led i utvecklingen av en strävan att nå samförståndslösningar tillkom år 2006 en ny paragraf i föräldrabalken, 6 kap. 18 a §, som gav domstolen rätt att utse en medlare som ska försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Denna paragraf infördes för att ytterligare betona vikten av att föräldrar når en samförståndslösning när det gäller frågor som rör barnen.120
4.3 Samarbetssamtal
4.3.1 Hur fungerar samarbetssamtal
Vid en separation kan föräldrar bli oeniga om hur frågor gällande vårdnad, boende och umgänge ska lösas.121 Det är då vanligt att föräldrar försöker komma överens genom samarbetssamtal innan de vänder sig till domstol.122 Enligt 5 kap. 3 § 1 p. SoL ska kommunen sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Därmed ska kommunen erbjuda samtalen, men det är Socialnämnden som genomför samarbetssamtalen, enligt 6 kap. 18 § FB. Föräldrarna ska därmed ha möjlighet att på egen hand vända sig till Socialnämnden för att få gå i samarbetssamtal. Dock kan även rätten uppdra åt Socialnämnden att anordna samarbetssamtal, enligt 6 kap. 18 § FB. Detta kan göras om de samarbetssamtal som föräldrarna initierat på egen hand misslyckas eller om föräldrarna väcker talan direkt i domstol. Denna bestämmelse markerar att föräldrarna inte behöver vända sig till domstol i första hand. Föräldrarna bör istället försöka lösa sin konflikt i samförstånd genom samarbetssamtal hos Socialnämnden.123
Som ovan nämnts är det kommunerna som har skyldigheten att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. Dock innebär inte detta att kommunerna själva måste hålla samtalen utan de måste endast erbjuda föräldrar samarbetssamtalen.124 Kommunerna får själva avgöra hur denna skyldighet ska fullgöras, som exempel kan kommuner samarbeta gällande samarbetssamtalen eller så kan kommunerna lösa detta inom den egna verksamheten.125 Små kommuner kan ha svårt att upprätthålla en tillräcklig kompetens på grund av det låga antalet samarbetssamtal per år. Därmed finns det en möjlighet för kommuner att samarbeta i frågan.126 Kommunerna får även själva bestämma samtalens omfattning och inriktning.
Samarbetssamtal har visats ge en bra effekt med liten resursåtgång och särskilt när det gäller de samtal som förekommer innan ett domstolsförfarande.127
118 SOU 2005:43, s. 717.
119 Singer, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 146.
120 Prop. 2005/06:99, s. 62.
121 SOU 2005:43, s. 555.
122 SOU 2005:43, s. 225.
123 SOU 2005:43, s. 556.
124 SOU 2005:43, s. 555.
125 Prop. 1990/91:8, s. 29.
126 Prop. 1997/98:7, s. 42.
127 SOU 2005:43, s. 555.
28 Samarbetssamtal är ett strukturerat samtal som leds av en sakkunnig person och målet är att föräldrarna både ska kunna enas i frågor kring barnet och att deras förmåga att samarbeta i frågor rörande barnen ska förbättras.128 Socialstyrelsen har det huvudsakliga ansvaret för att föräldrarna får information om möjligheterna till samarbetssamtal och de har även uppgiften att utveckla metoder för samarbetssamtalen. Socialstyrelsen ska även se till att barnen informeras på rätt sätt och får möjlighet att föra sin talan vid samtalen. Det är dock som ovan nämnts Socialnämnden i kommunerna som utför samarbetssamtalen.129
I mål om vårdnad, boende och umgänge där domstolen uppdrar åt Socialnämnden att anordna samarbetssamtal krävs inget samtycke från föräldrarna. Detta innebär att så länge föräldrarna inte motsätter sig samarbetssamtalen, dvs. säger nej, ska de komma till stånd. Det finns inget tvång att föräldrarna ska delta i samarbetssamtalen och det finns ingen möjlighet till sanktion om föräldrarna inte vill delta i samarbetssamtalen.130 Så fort ett förordnande om ett samarbetssamtal kan antas tjäna något syfte ska det meddelas. I vissa fall kan domstolen anta att samtalen inte tjänar något syfte och att de därmed är olämpliga. Exempel på detta kan vara om det finns övervägande risk att någon av föräldrarna inte kommer att delta i samtalet eller om tidigare samarbetssamtal har misslyckats. Om en av föräldrarna misshandlat eller utsatt den andra föräldern för övergrepp kan även det ligga till grund för att samarbetssamtal kan anses olämpligt.131
Singer påstår att det i vissa sammanhang har hävdats att samarbetssamtal kan förlänga konflikten mellan föräldrarna. Detta innebär att tiden för att domstolarna ska komma fram till ett avgörande i vårdnads-, boende- och umgängesfrågan fördröjs när föräldrarna inte når en lösning i samarbetssamtalen. Dock är vikten av att föräldrarna når en samförståndslösning så stor att en fördröjning av lösningen kan godtas. Det är viktigt att samtalen är målinriktade, planerade och koncentrerade vilket innebär att samtalsledaren bör avsluta samtalen om denne anser att samtalen inte kommer att leda till någon lösning. I de fallen kan det vara möjligt att istället göra en vårdnadsutredning.132
4.3.2 Samtalens karaktär
4.3.2.1 Allmänna reflektioner kring genomförandet av samarbetssamtal
För att ett samarbete mellan tvistande föräldrar ska vara möjligt att uppnå krävs det att föräldrarna talar med varandra. Singer menar att det därmed är viktigt med sakkunnig hjälp utifrån för att föräldrarna ska kunna genomföra samtal i en konfliktsituation. Samtalsledaren ska ha kunskap och erfarenhet om både barn och vuxna, barns individuella utveckling och relationer mellan människor. Det är mest fördelaktigt om samtalsledarna är två och att de har socionom- eller psykologutbildning. Singer anser även att samtalsledarna behöver handledning i sitt arbete.133 Det vanligaste är att samtalet leds av två personer som oftast är kvinnor, men det finns önskemål om att fler män borde bli samtalsledare. Det har även
128 SOU 2005:43, s. 555.
129 SOU 2005:43, s. 556.
130 Prop. 1990/91:8, s. 30.
131 Prop. 1990/91:8, s. 30.
132 Singer, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 146.
133 Singer, Barnets bästa – om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 147.
29 diskuterats att om ärendet inte är komplicerat kan det även anses rimligt med enbart en samtalsledare. En bedömning av antalet samtalsledare ska göras i varje enskilt fall.134
Enligt Socialstyrelsen finns det inte enbart en metod för samarbetssamtal utan det finns många olika modeller för hur samarbetssamtal ska genomföras.135 Det är Socialfamiljerättsenheter runt om i landet som utifrån olika förutsättningar så som resurser, kompetens och erfarenhet utvecklar olika metoder och synsätt.136 Socialstyrelsen menar att det är viktigt att det finns flexibilitet i samtalet då hänsyn bör tas till föräldrarnas behov. Det är även viktigt att samtalsledarna kan samarbeta och komplettera varandra och de bör även anpassa samtalet efter de mål som eftersträvas i det enskilda fallet och ta hänsyn till hur situationen i samtalsrummet ser ut för stunden. Viktiga nyckelord under samarbetssamtal är improvisation, flexibilitet, följsamhet och uppfinningsrikedom.137 Samtalsledarna ska under samtalet försöka få föräldrarna att ha en konstruktiv dialog med varandra där föräldrarna själva kan diskutera fram lösningar på sina konflikter och problem. Under samtalet kan det vara bra om samtalsledarna medverkar genom att ge information om sina erfarenheter och kunskaper gällande barns utveckling och hur de kan reagera på en separation. Många föräldrar brukar även efterfråga denna typ av kunskap och erfarenhet hos samtalsledarna.138
Enligt Socialstyrelsen är det viktigt att samtalet följer en övergripande struktur där samtalet delas upp i olika faser. Detta utvecklar kommunikationen och relationerna samt skapar klarhet, ordning och struktur.139 Genom en analys av samarbetssamtal har det framkommit att det finns tre faser som kan användas i samtalets struktur. Dessa är öppningsfasen, förhandlingsfasen och avslutningsfasen.140
4.3.2.2 Öppningsfasen
Öppningsfasens syfte är att fastställa betingelserna för samtalet och formulera hjälpbehovet.
Denna fas börjar med att samtalsledarna får bakgrundsinformation om föräldrarna, antingen av föräldrarna själva eller genom remiss från tingsrätten. Under det första samarbetssamtalet är det viktigt att föräldrarna får reda på vad som förväntas av dem.141 Detta samtal kan gå till på flera olika sätt. Information om samtalet kan exempelvis vara att båda parterna måste anstränga sig, att konflikter kan uppstå under samtalet, hur ett samtal ska avbrytas och hur ofta samtalen ska äga rum.142 Det första samtalet kan även vara uppbyggt på ett sätt där föräldrarna får formulera sitt hjälpbehov. Samtalsledaren ställer då frågor kring hjälpbehovet till föräldrarna.143 Under samtalen finns det dock en risk att föräldrarna anklagar varandra och det är då samtalsledarens uppgift att försöka bryta denna typ av kommunikation.
Samtalsledaren måste då försöka förhålla sig neutral. Samtalsledaren ska inte ta ställning till
134 Prop. 1997/98:7, s. 42.
135 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 165.
136 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 163.
137 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 165.
138 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 165.
139 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 165.
140 SoS-rapport 2000:7, s. 34.
141 SoS-rapport 2000:7, s. 34.
142 SoS-rapport 2000:7, s. 35.
143 SoS-rapport 2000:7, s. 36.
30 de anklagelser som framkommer om det inte kan komma att påverka barnet negativt. Exempel på sådant som samtalsledaren ska ta ställning emot kan vara att barnet utsätt för fysisk bestraffning, umgås med missbrukare eller att den ena föräldern inskränker rätten till att barnet ska ha kontakt med den andra föräldern.144 Samtalsledaren ska inte ta ställning till de olika förslag på lösningar som föräldrarna kommer fram till.145
Det kan vara svårt för samtalsledaren att hålla sig neutral då båda föräldrarna var för sig kan försöka övertyga samtalsledaren om att det är just deras syn att se på situationen som är den som stämmer. Samtalsledarens neutralitet kan leda till misstro och brist på tillit, men den kan även uppfattas som en lättnad av att någon lyssnar.146 Samtalsledaren ska vara neutral i sin professionella roll genom att inte ta ställning för eller emot föräldrarna. Som privatperson kan samtalsledaren dock sympatisera med någon av föräldrarna, men det är då viktigt att samtalsledaren har förmågan att skilja dessa åt.147
4.3.2.3 Förhandlingsfasen
När öppningsfasen är avslutad påbörjas förhandlingsfasen. Denna fas kan starta vid olika tidpunkter beroende på när föräldrarna är redo. I vissa fall kan den påbörjas redan vid det första samtalet medan den i andra fall kan inträffa vid något av de efterföljande samtalen. Det kan även vara så att föräldrarna aldrig når förhandlingsfasen. Detta kan bero på att de inte kommer ur öppningsfasen på grund av att kommunikationen består av anklagelser. I dessa fall är det vanligt att föräldrarna blir återremitterade till tingsrätten.148
I förhandlingsfasen ligger inte fokus på att bryta anklagelser utan föräldrarna har kommit ett steg längre och en annan kommunikationsform kan då tillämpas. Kommunikationen består av förhandlingar kring hur föräldrarna ska lösa frågor gällande vårdnad, boende och umgänge för barnet. Samtalsledaren intar nu en roll som frågeställare, lyssnare och förslagsställare.149 Samtalsledaren är mindre neutral i förhandlingsfasen i jämförelse med öppningsfasen. Dock kan inte föräldrarna föreslå vilka förslag som helst och anta att detta ska godtas i förhandlingen. Därmed kan inte föräldrarna förvänta sig att samtalsledaren ska ta parti för någon av föräldrarnas egenintresse utan samtalsledaren företräder enbart barnet där barnets bästa ska stå i fokus.150 Barnet ska även ha rätt till båda sina föräldrar vilket ska vara möjligt att uppnå i förhandlingsresultatet och då på ett sätt som gör föräldrarna rimligt nöjda med resultatet.151
När ena föräldern har framfört ett förslag till lösning bör samtalsledaren alltid ställa sig frågan: ”Är det här ett förslag som gagnar barnen? Får de sin rätt till bägge föräldrarna tillgodosedd genom detta förslag?”152 Om svaret på denna fråga blir nej så bör förslaget omformuleras. Blir svaret däremot ja ska nästa fråga ställas: ”Har föräldern en möjlighet att
144 SoS-rapport 2000:7, s. 39.
145 Hydén, M och Hydén, L-C, Samtal om den nya familjen och det eviga föräldraskapet, s. 96.
146 SoS-rapport 2000:7, s. 40.
147 Hydén, M och Hydén, L-C, Samtal om den nya familjen och det eviga föräldraskapet, s. 96.
148 SoS-rapport 2000:7, s. 42.
149 SoS-rapport 2000:7, s. 42.
150 Se avsnitt 2 med hänvisningar.
151 SoS-rapport 2000:7, s. 43.
152 SoS-rapport 2000:7, s. 44.
31 få igenom sitt förslag så som det är utformat? Behöver det omformuleras på något sätt? Är det här ett förslag som kan formuleras så att det kan vara positivt för båda föräldrarna?”153 Under förhandlingsfasen ska samtalsledaren ge information gällande hur en skilsmässa går till rent juridiskt, hur vårdnad-, boende- och umgängesfrågan vanligtvis blir löst och hur barn brukar reagera på en skilsmässa. Föräldrarna kan även be om råd gällande hur de ska tala med barnet om skilsmässan.154
4.3.2.4 Avslutningsfasen
Sista delen i samtalsserien är avslutningsfasen och även den kan ses som en förhandlingsomgång. Dock skiljer sig innehållet från förhandlingsfasen då barnens behov och föräldrarnas önskemål ska kopplas samman till en överenskommelse om vårdnad, boende och umgänge. Besluten tas utifrån vad föräldrarna har enats om i förhandlingsfasen. Varje fas avslutas på liknande sätt, men i de tidigare faserna är överenskommelserna mer preliminära än i avslutningsfasen och bygger på beslut där föräldrarna och samtalsledaren ska träffas igen inom kort. I avslutningen ska samtalsledaren ge en sammanfattning, förslag och utlåtande över rimliga åtgärder av vårdnaden, boendet och umgänget. Om konflikter uppstår mellan
Sista delen i samtalsserien är avslutningsfasen och även den kan ses som en förhandlingsomgång. Dock skiljer sig innehållet från förhandlingsfasen då barnens behov och föräldrarnas önskemål ska kopplas samman till en överenskommelse om vårdnad, boende och umgänge. Besluten tas utifrån vad föräldrarna har enats om i förhandlingsfasen. Varje fas avslutas på liknande sätt, men i de tidigare faserna är överenskommelserna mer preliminära än i avslutningsfasen och bygger på beslut där föräldrarna och samtalsledaren ska träffas igen inom kort. I avslutningen ska samtalsledaren ge en sammanfattning, förslag och utlåtande över rimliga åtgärder av vårdnaden, boendet och umgänget. Om konflikter uppstår mellan