Vid undersökningen av hur Värmlands tingsrätt arbetar praktiskt med medling i vårdnadstvister har mål gällande vårdnad, boende och umgänge från år 2009 till år 2013 undersökts. För att få fram de mål där medling förordnats var det tvunget att gå igenom alla mål gällande vårdnad, boende och umgänge. Detta gjordes med hjälp av tingsrättens allmänna dator och dess databas ”Vera”. I ”Vera” finns möjlighet att välja olika alternativ för att finna specifika mål. Alternativet ”familjemål” valdes och sedan specificerades sökningen genom att välja underalternativet ”vårdnad m.m.”. Detta gjordes för att endast få fram de mål som berörde vårdnad, boende och umgänge. Vid sökningen valde vi att söka på målen ett år i taget från 2009 och framåt. Därmed framgick det hur många vårdnadsmål som inkommit till tingsrätten under respektive år och därefter undersöktes i hur många av målen som medling förordnats. Då det inte gick att specificera sökningen till att få fram endast medlingsmål var det tvunget att undersöka varje vårdnadsmål för att se om medling förordnats. För att försäkra att alla medlingsmål var funna gjordes en sökning på namn på medlare för att få upp de mål där dessa personer medlat. Vissa namn hade vi fått av en rådman på Värmlands tingsrätt, men även andra namn upptäcktes genom den första sökningen på alla vårdnadsmål. Det visades då att några medlingsmål hade missats i båda sökningsmetoderna. Det var därmed bra att en sökning på båda sätt gjordes då det försäkrades att alla mål där medling förordnat funnits.
44 6.3 Resultat av undersökningen
Från den 1 januari 2009 till 31 december 2013 har det inkommit 767 mål om vårdnad, boende och umgänge till Värmlands tingsrätt. Medling har förordnats i 38 av dessa mål. Detta innebär att medling har förordnats i ca 5,0 procent av målen. När undersökningen av hur många mål där medling förordnats gjordes upptäcktes det att procentsatsen varierar kraftigt år 2013 i
För att få en bättre bild av i vilka slags mål medling förordnats valde vi att närmare undersöka medlingsmål från åren 2012 och 2013. Tanken var från början att undersöka medlingsmål under en femårsperiod, men tingsrätten bad oss att begränsa tidsperioden till två år med tanke på arbetsbelastningen. Tingsrättens uppmaning följdes därmed. Det finns dock två mål från 2013 som inte kunde undersökas då dessa inte avslutats ännu. År 2012 och 2013 har det sammanlagt inkommit femton mål där medling förordnats och tretton av dessa har undersökts.212 När dessa mål undersöktes gick vi igenom en akt i taget då tingsrätten endast lämnade ut dem en och en. De väsentliga delarna i målen valdes då ut för att undersökas.
Därmed undersöktes domen, medlingsrapporten och bakgrunden till tvisten. Dessa delar valdes för att de var av störst vikt vid undersökning av medlingsinstitutet i målen. Domen var viktig för att se avgörandet i tvisten och om medling låg till grund för en överenskommelse eller inte. Medlingsrapporten gav information om hur medlingen gått till och vilka lösningar som diskuterats fram samt om medlingen lyckats eller inte. Utöver detta behövdes en bakgrund till varje mål för att få information om problematiken som låg till grund för tvisten.
Därefter sammanfattades målen med grund i de väsentligaste delarna från detta material, vilket kommer presenateras nedan.
212 T 37-12, T 481-13, T 696-12, T 697-12, T 1886-12, T 2821-12, T 3273-12, T 3814-12, T 3916-12, T 4108-12, T 5067-4108-12, T 5256-12 och T 5830-12.
45 6.4.1 Genomgång av de mål där medling lyckats
När målen där medling förordnats undersöktes framgick det att medlingen lyckades få föräldrarna att komma överens i fyra av de tretton mål som inkommit till Värmlands tingsrätt under åren 2012 och 2013. För att ge en bild av vad målen handlar om och för att senare kunna dra slutsatser redogörs dessa fyra mål nedan.
I mål T 5830-12 hade föräldrarna varit skilda i tio år och blev oense om barnens boende då mamman led av psykisk ohälsa. Pappan ville att barnen skulle ha umgänge med sin mamma, men inte bo där då han var orolig för att barnen skulle påverkas negativt av mammans psykiska ohälsa. Mamman menade dock att barnen inte tog skada till följd av detta. Medlaren talade med båda barnen, som var 17 och 15 år gamla, för att de skulle få ge sin version av situationen. Pappan gav ett förslag på hur umgänget mellan mamman och barnen skulle läggas upp vilket både mamman och barnen accepterade. Denna överenskommelse som skedde under medlingen fastställdes genom dom i tingsrätten.
I mål T 1886-12 bodde pappan och mamman i två olika städer med långt avstånd emellan.
Deras gemensamma barn var tre år gammal när domen avkunnades. Föräldrarna var oense om hur umgänge och boende skulle fördelas. Pappan ville ha växelvis boende, medan mamman ville att pappan endast skulle träffa barnet varannan helg. Mamman påstod även att pappan kidnappat barnet då han inte överlämnat barnet enligt överenskommelse. Föräldrarna gick med på att medlare förordnades och föräldrarna nådde sedan en överenskommelse då pappan accepterade mammans förslag på umgänge vilken sedan fastställdes genom dom.
I mål T 697-12 var föräldrarna oense om hur vårdnad, boende och umgänge skulle fördelas då pappan var misstänkt för att ha utsatt deras gemensamma barn för misshandel. Barnen var fem och sex år gamla. Socialnämnden gjorde en utredning där det visade sig att barnen mått dåligt över att inte få träffa sin pappa. Pappan var motiverad till att förändra sitt beteende och ha fortsatt kontakt med barnen. Mamman var mån om att de skulle nå en överenskommelse och ansåg att det var nödvändigt att pappan hade mer umgänge med barnen. Genom medling kom föräldrarna överens om att vårdnaden skulle vara gemensam, men att barnen skulle bo hos mamman och att pappan skulle ha umgänge varannan helg. Denna överenskommelse fastställdes genom dom.
I mål T 37-12 var föräldrarna först oense gällande skilsmässa och därefter om barnens boende. Barnen var två och fyra år gamla. Genom medling kom föräldrarna överens om att barnen skulle ha växelvis boende, men att det skulle anpassas efter pappans arbetsschema.
Målet avskrevs då parterna återkallade sina yrkanden vilket innebar att överenskommelsen inte fastställdes genom dom.
6.4.2 Genomgång av de mål där medling misslyckats
För att ge en bild av hur situationer kan se ut där medling misslyckats redogörs härmed dessa tretton mål. Inledningsvis behandlas de mål där föräldrarna trots medlingens misslyckande lyckats nå en överenskommelse i ett senare skede. Därefter redogörs för de mål där medlingen misslyckats och där domstolen har fått avgöra utgången.
46 6.4.2.1 Mål där medling misslyckats, men där parterna kommit överens i ett senare skede I mål T 5256-12 var föräldrarna oense om hur umgänget av deras tre-åriga barn skulle fördelas. Pappan var politiskt engagerad i ett främlingsfientligt parti och hade på grund av detta uttalade hot mot sig. Mamman var rädd för att barnet skulle råka illa ut till följd av detta.
Pappan hade hotat mamman och hennes sambo allvarligt och pappan uttryckte även att han ville ta livet av sig. Pappan slog vid ett tillfälle in framrutan på mammans bil. Pappan mådde dåligt efter separationen och ville ha fortsatt umgänge med barnet. En medlare tillsattes, men detta nådde ingen framgång då föräldrarna inte kunde enas och de båda stod kvar vid sina ursprungliga yrkanden. En överenskommelse träffades i huvudförhandlingen, men detta skedde nio månader efter medlingen.
I mål T 3814-12 var föräldrarna oense om vårdnad och boende av deras två gemensamma barn. Barnen var tio och fem år gamla. Mamman yrkade ensam vårdnad om barnen, men pappan bestred mammans yrkande. Samarbetet mellan föräldrarna fungerade inte bra då all kontakt mellan dem skedde via sms. Mamman menade även att pappans hem inte var en lämplig miljö för barnen att vistas i. Tingsrätten förordnade om medling och parterna träffade medlaren vid flera tillfällen. Under medlingen var föräldrarna nära att nå en överenskommelse, men det lyckades inte. Målet återförvisades då till tingsrätten där föräldrarna nådde en överenskommelse i målets handläggning som fastställdes genom dom.
I mål T 4108-12 väckte pappan talan mot mamman och yrkade gemensam vårdnad och visst umgänge av deras tre-åriga barn. Mamman bestred pappans yrkande om gemensam vårdnad, men medgav visst umgänge. Mamman var orolig för pappans sociala nätverk då han tidigare umgåtts i kretsar där det förekommit kriminalitet och droger. Hon menade även att pappan brustit i omsorgen av sin dotter och att gemensam vårdnad därför inte var aktuellt.
Tingsrätten förordnade om medling, men medlingen ledde inte till någon överenskommelse och tingsrättsprocessen fortsatte därmed. Under förhandlingar i rätten kom dock föräldrarna överens om att de skulle ha gemensam vårdnad om barnet. Överenskommelsen fastställdes sedan genom dom.
I mål T 481-13 hade föräldrarna gemensam vårdnad om deras fem-åriga dotter som bodde växelvis hos var och en av dem. Mamman yrkade i första hand ensam vårdnad om barnet och i andra hand att barnet skulle bo tillsammans med henne. Hon medgav till att barnet skulle ha rätt till umgänge med pappan. Pappan bestred yrkandet och yrkade att den gemensamma vårdnaden skulle bestå och att barnets växelvisa boende skulle fortsätta. I andra hand yrkade han umgänge. Föräldrarna hade samarbetssvårigheter där mamman påstod att pappan varit spydig mot henne och talat illa om hennes nya sambo. Enligt mamman hade pappan även lämnat felaktig information om barnets läkar- och tandläkarbesök. Hon påstod även att pappan visat sitt ogillande gentemot mamman och hennes sambo inför barnet. Mamman påstod att barnet fått vredseutbrott, gråtit och kräkts av upprördhet på grund av situationen.
Pappan ansåg att mammans påståenden inte stämde och saknade grund samt att han inte kände igen ovanstående beteenden hos barnet. Medling förordnades där det framkom att samarbetet förbättrats, men att mamman ville se att detta samarbete bestod under en längre tid innan den rättsliga processen avslutades. Föräldrarna kom sedan överens om gemensam vårdnad och målet avskrevs från vidare handläggning.
47 I mål T 2821-12 yrkade pappan att barnen, tio och sex år gamla, skulle ha ett växelvis boende och i andra hand att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom. Mamman yrkade att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos henne och umgänge med pappan.
Mamman ansåg att barnen inte mådde bra av att bo hos pappan då dottern verkade ledsen och inte trivdes med pappans sambos dotter. Pappan ansåg dock att ju mer barnen vistades hos honom desto bättre blev kontakten. Tingsrätten förordnade om medling där föräldrarna kom överens om att prova en lösning under några månader. Tingsrättsprocessen hölls då vilande under denna period. Efter denna prövotid hölls ett nytt medlingssamtal där ett barnsamtal hölls med det äldsta barnet. Parterna kom dock inte överens och pappan ville att tvistemålet skulle återupptas. I huvudförhandlingen kom föräldrarna överens om växelvis boende.
I mål T 5067-12 hade mamman ensam vårdnad om föräldrarnas 11-åriga son. Föräldrarna hade tidigare tvistat om vårdnad och umgänge i hovrätten där det beslutades att mamman skulle ha ensam vårdnad, men att pappan hade rätt till visst umgänge. Pappan väckte talan i tingsrätten och yrkade i första hand ensam vårdnad och i andra hand gemensam vårdnad.
Mamman bestred pappans yrkande och yrkade att hon skulle ha ensam vårdnad och att det tidigare beslutet om pappans rätt till umgänge skulle upphävas. Mamman menade att pappan varit dålig på att ta sitt föräldraansvar och att hon därför hade vägrat pappan umgänge med sonen vid ett fåtal tillfällen. Under den muntliga förberedelsen förordnade tingsrätten om medling. Föräldrarna träffade medlaren vid flera tillfällen, men kunde aldrig nå en överenskommelse. Tvisten fortsatte då i tingsrätten där pappan återkallade sin talan gällande vårdnaden och medgav mammans yrkande i umgängesfrågan. Mamman fick därmed ensam vårdnad och hovrättens tidigare dom gällande umgänget upphävdes.
6.4.2.2 Mål där medling misslyckats och där domstolen avgjorde tvisten
I mål T 3273-12 yrkade mamman i första hand att deras fem-åriga barn skulle bo stadigvarande hos henne och i andra hand umgänge. Pappan bestred mammans yrkande och yrkade själv att få ensam vårdnad och i andra hand att barnet skulle ha sitt boende hos honom.
Pappan ansåg att mamman inte var engagerad i barnets liv då hon sällan hörde av sig till denne och sällan ville träffa barnet. Båda föräldrarna var överens om att kommunikationen inte fungerade. Medling förordnades och barnet hade då inte träffat sin mamma på ett halvår och mamman hade inte heller närvarat vid barnets födelsedag. Medlingen kunde inte genomföras på ett tillfredsställande sätt då mamman endast närvarade vid två av de fyra mötestillfällena. Pappan ville fortsätta medlingen, men mamman motsatte sig detta då hon ansåg att medlaren var på pappans sida. Tvisten fortsatte i tingsrätten och domen kom ett år efter att medlingen genomförts. Pappan fick ensam vårdnad och barnet skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom. Mamman fick umgänge varannan helg.
I mål T 3916-12 hade föräldrarnas 14-åriga barn bott växelvis hos dem, men mamman yrkade sedan på att få ensam vårdnad om barnet. Pappan bestred mammans yrkande och yrkade i första hand gemensam vårdnad och växelvis boende och i andra hand fastställande av ett reglerat umgänge. Barnet uppgav att denne är rädd för sin pappas ilska och att barnet mådde bättre av att bo hos sin mamma. Enligt tingsrätten hade föräldrarna vissa meningsskiljaktigheter och kommunikationsproblem, men inte i sådan omfattning eller svårighetsgrad att den gemensamma vårdnaden borde ha upplösts. Medling förordnades och
48 föräldrarna kom där överens om att prova en lösning under en viss tid. Mamman ansåg dock att detta inte fungerat bra och pappan ansåg då att fortsatt medling inte längre var aktuell.
Målet återförvisades därefter till tingsrätten. Barnet uppgav själv i målet att denne ville ha sitt boende hos mamman och att umgänge med pappan skulle ske när barnet själv ville. Då barnet var fjorton år dömde tingsrätten enligt barnets önskemål.
I mål T 696-12 yrkade mamman att deras barn, två och nio år gamla, skulle ha sitt stadigvarande boende hos henne. Pappan bestred detta och yrkade att barnen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom. Föräldrarna hade tidigare deras gemensamma boende där pappan numera bodde. Mamman flyttade sedan 14 mil bort och hon ansåg att det var bäst att barnen bodde hos henne. Hon menade att hon var den som tagit mest hand om barnen och att barnen hade fått kamrater i staden där mamman bodde. Pappan ansåg att det var bäst om barnen bodde hos honom där de tidigare varit bosatta och hade kamrater. Det 12-åriga barnets skola låg även i närheten av pappan. Medling förordnades, men föräldrarna lyckades inte nå någon lösning i frågan. Tingsrätten tog ett beslut om att barnen skulle ha sitt boende hos pappan då de var uppväxta där. Det 12-åriga barnet hade även sagt att hon såg detta hem som sitt riktiga hem samt att hon inte ville byta skola.
6.5 Egen utvärdering av undersökta tingsrättsmål
Av de mål som ovan anförts går det att se att medling kan förekomma i olika slags vårdnadstvister där vissa tvister mellan föräldrarna är mer infekterade och svårlösta än andra.
Vår uppfattning är att där medling lyckats har konflikterna varit mildare än i de fall där medling misslyckats. I alla mål där medling lyckats har båda föräldrarna varit måna om att barnet ska ha tillgång till båda föräldrarna.213 Föräldrarna verkar även vara mer motiverade att finna en lösning på konflikten än i de mål där medling misslyckats. Ett exempel på ett sådant mål är T 697-12. Där framgår det att mamman önskade en gemensam överenskommelse och att pappan ville förändra sitt beteende och skapa en bättre kontakt med sitt barn. Båda var måna om att barnets kontakt med pappan skulle förbättras vilket tyder på att de ville nå en lösning.
I de fall där medling misslyckats är vår uppfattning att det är mer ilska inblandat och föräldrarna anklagar varandra i en större omfattning. Det är främst i två mål som vi upplevt detta och ett av dessa är mål T 481-13. Mamman påstod att pappan talat illa om henne och hennes nya sambo och att pappan visade sitt ogillande inför deras barn. Mamman påstod att detta påverkade barnet negativt som då mådde dåligt på grund av detta. Pappan höll dock inte med om påståendena. I detta mål får vi uppfattningen att föräldrarna vill anklaga varandra och att fokus då flyttas från vad som är det bästa för barnet. Även i mål T 5256-12 såg vi att det förekom anklagelser, men även hot och våldsamhet mot den andra föräldern. Pappan var psykiskt instabil och hade hotat mamman. Mamman ville då att barnen endast skulle ha umgänge med pappan i den stad där mamman bodde med hjälp av umgängesstöd i början. I detta fall är vår uppfattning att mamman tänkte på barnets bästa då hon var orolig för att även barnet skulle råka illa ut. Vi tror att det är svårt att nå en överenskommelse i de fall där denna typ av problematik finns.
213 Se T 697-12, T 1886-12, T 37-12 och T 5830-12.
49 Vår uppfattning är att föräldrar kan vara positiva till medling och att de vill finna en lösning, men att de inte vill släppa sin egen vilja och uppfattning om hur lösningen ska nås. I mål T 1886-12 och T 5830-12 där medling lyckats har den ena föräldern accepterat den andres förslag till lösning. Slutsatsen vi drar av detta är att bara för att medling lyckats betyder inte det att föräldrarna har arbetat fram en lösning tillsammans. Vi tror att det ibland kan vara en förälder som ger sig och går med på den andra förälderns förslag till lösning.
Även om medlingen misslyckas tror vi att medling kan vara en viktig del i processen för att föräldrarna till slut ska komma överens. Vi har sett ett flertal fall där föräldrarna inte har kommit överens i samband med medling, men där föräldrarna har kommit överens i huvudförhandlingen.214 Ett sådant mål är T 3814-12. Under medlingen var föräldrarna nära att nå en samförståndslösning, men medlingen misslyckades. Målet återupptogs då i tingsrätten och föräldrarna nådde en överenskommelse i huvudförhandlingen. Då föräldrarna var nära att nå en samförståndslösning under medlingen tror vi att medlingen kan ha påverkat föräldrarna att komma överens, även om överenskommelsen skedde under ett senare skede. Vi tror därmed att medlingen var en positiv metod, men att föräldrarna behövde mer tid för att nå en samförståndslösning.
7 Ett praktiskt helhetsperspektiv – utvärdering av Värmlands tingsrätts användning av medlingsinstitutet
7.1 Inledning
I detta kapitel utvärderas resultatet av undersökningen av hur Värmlands tingsrätt arbetar praktiskt med medling. I avsnitt 7.2.1 utvärderas resultatet av undersökningen och avsnittet utvärderar även möjliga faktorer som kan ligga till grund för resultatet. I avsnitt 7.2.2 diskuteras hur domarnas inställning till medling kan påverka antalet förordnanden av medling.
Avsnitt 7.3 diskuterar vilka positiva effekter ett misslyckat medlingsförfarande kan bidra med.
I avsnitt 7.4 dras generella slutsatser kring medlingsinstitutet med grund i det som framkommit vid intervjuer med medlarna. I avsnitt 7.5 förs ett de-lege-ferenda-resonemang där egna åsikter om medlingsinstitutet framförs. Kapitlet avslutas med slutord i avsnitt 7.6.
Där görs en återkoppling gällande medlingens positiva effekter och varför vi anser att Värmlands tingsrätt borde öka antalet medlingsmål.
7.2 Slutsatser av Värmlands tingsrätts användning av medlingsinstitutet 7.2.1 Värmlands tingsrätts praktiska användning av medlingsinstitutet
Vår undersökning visar att Värmlands tingsrätt har använt sig av medling i 5,0 procent av de inkomna mål under åren 2009-2013 som rör vårdnad, boende och umgänge. År 2013 förordnades medling i endast 1,6 procent av vårdnadsmålen jämfört med 2012 då medling förordnades i 6,8 procent av fallen. Vi anser att detta är oroväckande då procentsatsen minskat drastiskt på bara ett år. Från år 2009 till 2012 har procentsatserna varit relativt jämna med
214 Se T 5067-12, T 481-13, T 3814-12, T 2821-12, T 4108-12 och T 5256-12.
50 procentsatser mellan 4-6 procent och därmed sticker år 2013 ut från de tidigare undersökta åren.
Värmlands tingsrätt har dock använt sig av medling i en större omfattning än tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. I en examensuppsats gjordes en liknande undersökning som denna. En sammanställning gjordes då av de tre tingsrätterna som visade att de använt
Värmlands tingsrätt har dock använt sig av medling i en större omfattning än tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. I en examensuppsats gjordes en liknande undersökning som denna. En sammanställning gjordes då av de tre tingsrätterna som visade att de använt