Vilka metoder och vilket innehåll lämpar sig och lämpar sig inte för

Överlag tyckte lärarna att ingen metod eller innehåll blev bättre på distans än i det fysiska klassrummet. Kim tyckte att skrivprocesser fungerat bra på distans då läraren fungerar som en handledare och eleverna kan ta kontakt då de behöver det. Alex däremot gillade inte

skrivuppgifter då hen inte kunde kontrollera vem det egentligen var som skrev arbetet där hemma. Robin hade klasser som höll på med skrivningar av olika slag och tyckte att just denna process blev mycket bättre på distans:

“för mig iallafall är ser jag stora fördelar med när elever jobbar individuellt och ska ha en skrivprocess genom något område. Då tycker jag att det fungerar väldigt bra, därför då, i och med att jag själv också får tid till, mer tid till att orka med feedback eftersom den är så tidskrävande. Och då får man en mycket bättre lärprocess”[...]”Och det märktes då att de behövde mycket feedback för att det skulle börja falla på plats alla bitarna. Så att det hade

45

jag aldrig kunnat ge dem i vanlig, jag hade inte hunnit med på det sättet. Absolut där är styrkan i det här systemet [nickar]”.

Majoriteten av lärarna tyckte att genomgångar inte fungerat särskilt bra då interaktionen försvinner helt med eleverna under distansundervisningen. Charlie tyckte dock att korta och strukturerade genomgångar fungerade bra. Videoklipp är något som tre av lärarna tagit upp som något som fungerat dåligt, dels på grund av teknikstrul men också för att de inte kan se några reaktioner från eleverna. Billie menar att videoklipp kan vara ett bra inslag i

distansundervisning. Skriftliga prov är ett annat område som de flesta lärare tagit upp som problematiskt på distans, Robin kommenterade “Proven är ju svåra att göra tycker jag på distans, de går att göra men de blir ju inte… Jag vet ju att det är ganska mycket fusk och såhär”. Alex berättade:

“Men jag hade just gått över, börjat ha mera, i det provverktyget jag har så kan man göra sådana här “multiple choicefrågor”, vilket ju är väldigt bra för rättningsbördan [skrattar till]. Och man kan göra det ganska svårt också, men det blir ju svårt och veta att dom inte liksom kollar upp information när man inte kan ha provbevakning på samma sätt. Så jag fick ju som lite lämna det” [...] “Men man kan ju i provsituation, det väl kanske är en bra erfarenhet att man gör mindre detaljfrågor, att man gör mer reflekterande”.

Överlag tycker inte lärarna att samhällskunskap som ämne är speciellt krångligt att ha på distans då det är mycket teoretiskt, Alex sade:

“Och samhällskunskap är ju ett sånt ämne är ju kopplat väldigt mycket till det som händer just nu, att en kurs blir inte exakt likadan från ett läsår till ett annat för det är alltid saker som händer. Så kanske att samhällskunskap är ju ändå ett ämne som funkar lite, fungerarar ganska bra på det sättet.”.

Elliot kommenterade “Så jag tror att man har nog tänkt om litegrann vad gäller pedagogik och didaktik, det tror jag. Men jag tror inga livsavgörande lärdomar, det tror jag inte”. Elliot har dock hittat vissa områden som blir svårare att undervisa på distans:

“Jag kan ta tavlan och rita upp det, men så länge jag inte kan fysiskt hjälpa dem så blir det väldigt svårt. Och det gäller ju även vissa krångligare grejer i samhällskunskap som ekonomi eller statskicksstrukturer och sånt. Det är jättesvårt för dem att på egen hand försöka visualisera på något sätt. Så att det är svårt”.

Även Kim tog upp att hens elever inte varit lika nyanserad i sitt tänkande kring vissa samhällsproblem då hen inte kunnat leda en diskussion i ett fysiskt klassrum:

“Men det är egentligen upplevs svårt att man inte kan diskutera med eleverna, jamen, varför är det för och nackdelar? Det vart ju väldigt tunt i texten i de bitarna, motiveringarna bakom så att säga deras argument och få dem att stärka upp dem. Även om de flesta kom igenom och klarade momentet så gör det att nivån totalt i klassrummet blir ju lägre”.

46 Hälften av lärarna tyckte att moment där eleverna själva skapar en färdig produkt eller ska visa på färdigheter har lämpat sig bra för distansundervisning, exempel har varit poddar, posters och skapa filmer. Billie kommenterade:

“Ja, alltså det är ju, det har ju varit bättre med färdighets… färdighetsriktad undervisning.

Att jobba med saker och ting. Att sätta saker i elevernas händer. Dels har det varit bättre på grund av att jag tycker inte att det har fungerat jättebra med genomgångsmetod och sådana saker men också att jag kan mycket lättare kontrollera att de är med, jag kan se att de gör någonting och så vidare. Så färdighetsbaserad undervisning har varit bättre, skulle jag vilja säga”.

Seminarier är också något flera av lärarna tyckte fungerade bra på distans, men fortfarande inte lika bra som i den fysiska skolan. Alex berättade “Men, så därför har jag då kombinerat inlämningsuppgifter med seminarium och då tycker jag att det fungerar men då är ju

nackdelen att det tar väldigt lång tid. Det kräver mycket tid i anspråk”. Robin trodde också att hen utöver skriftliga uppgifter skulle ha mer seminarier ifall distansundervisningen skulle pågå en längre tid:

“Jag tror att mer gruppseminarier, det är ju också nästan lättare, på det sättet är det ju lättare att köra fyra elever eller något. Och då ser man ju ganska väl kunskapen och man märker om de, alltså har man ett större område får de ju ofta ha något att titta på eller stödord, så då märker man ganska väl vilka som kan och vilka som måste börja läsa och titta i (stödorden) så här”.

Billie tog upp vikten i att eleverna känner varandra innan en distansundervisning tar vid:

“Den första svårigheten är ju först de eleverna kommer ju direkt från högstadiet och kommer till gymnasiet, de känner ett: inte varandra, vilket kommer innebära att de omöjligt kommer att slå på sin kamera när de inte har träffat någon. Så där har vi de första

problemen. Få eleverna att förstå att det här är ersättningen för klassrummet och att de på något sätt känner sig trygg och lär känna varandra. I början av en sådan kurs hade det handlat väldigt mycket om lära känna övningar skulle jag säga [höjer på ögonbrynen]. Där hade jag nog kört mer små grupparbeten för att de ska få lära känna kluster sedan att bygga på det”.

Dewey menade att elever behöver vara aktiva för att lära sig (Hartman och Hartman. 2004.

17, 53-55). Lärarna menar dock att de inte kunnat stimulera eleverna på samma sätt i en digital skolmiljö, vilket leder till att fler blir passiva åskådare. Genomgångar exempelvis är en sådan metod som inte har fungerat just på grund av att eleverna inte interagerar med dem eller med varandra. Processer och färdigheter har däremot gjort eleverna mer aktiva och har därför fungerat bättre i jämförelse med andra metoder på distans. Kanske kan det bero på att

eleverna lättare kan knyta det egna intresset till skoluppgiften än när de bara lyssnar.

Seminarium som ett praktiskt inslag där de får diskutera har också fungerat relativt bra enligt de flesta lärare, men att det fortfarande inte fungerar lika bra på distans som i ett fysiskt

47 klassrum. I ett seminarium tillåts eleverna vara aktiva utifrån sina erfarenheter och kunskaper vilket också skulle kunna förklara varför den metoden fungerar bättre. Det saknas dock fortfarande en interaktionsdel mellan eleverna som gör att det inte liknar ett levande samtal som de skulle haft fysiskt, likt det samtal de skulle haft i det övriga samhället. Det är dock en bra övning att träna på det digitala samtalet eftersom det finns en stor sannolikhet att den typen av kommunikation kommer öka i samhället. Överlag föredrar dock lärarna alla metoder i det fysiska klassrummet, förutom Robin som tyckte feedbackprocessen kunde fungera bättre på distans. Men de har däremot lärt sig vilka metoder och vilket innehåll som är lättare och svårare att hantera vilket gör att om de skulle ha mer distansundervisning så är de mer

förberedda. Lärarna kan förhoppningsvis enklare organisera klassrummet och få eleverna mer aktiva.

48