Mobbningens mekanismer

2.3.1 Mobbning som kollektiv handling

Robert Thornberg undersöker i artikeln ”School Bullying as a collective action: Stigma processes and identity struggling” (2015) den kollektiva mobbningshandlingen, de olika stigmaprocesserna som finns kring handlingen och hur det kan influera och påverka identiteter. (Thornberg, 2015).

Undersökningen bygger på olika mobbningstillfällen från skolor i urbana stadsmiljöer i en svensk stad, sammanlagt bygger studien på mobbningstillfällen som inkluderar 96 elever från fyra olika klasser. Barnen är mellan 10–12 år gamla. För att kunna samla informationen och analysera den har Thornberg använt sig av en grundad teori. (Thornberg, 2015).

Thornbergs resultat visar att det många gånger sker en slags dehumanisering av individer i

klassrummet där mobboffer ofta blir stämplade som annorlunda eller konstiga. Det är sedan denna uppfattning eller stigma av att mobboffer är konstiga som leder till den fortsatta kollektiva

mobbningen. Mobbarna anser att det är någonting fel på mobboffret och handlingen av att mobba slutar vara bara ett stigma utan blir istället en slags social ritual som flera i klassrummet skall delta i.

Mobbningen verkar till viss del stärka gemenskapen i gruppen som mobbar, en form av ’vi och dem’

tänkande. Samtidigt blir mobboffret intalad att det är något fel på hen vilket gör att hen förtjänar att bli mobbad. Mobboffret kan vissa gånger också bli tvingade att ändra på sig för att få stopp på mobbandet, vilket vissa gånger leder till personen inte vågar vara utåtagerande och istället försöker bli osynlig. Mobboffret känner också av stigmat som kan inge personen intrycket av att hen inte hör hemma i klassen och att personen inte heller vågar utsätta sig för sociala sammanhang. (Thornberg, 2015).

Mobbarna menar på att det är okej att mobba personen för att denne är konstig och annorlunda och då sker en slags moralisk urkoppling där mobbarna inte ser det som moraliskt fel att mobba utan att det är något som istället är mobboffrets eget fel. (Thornberg, 2015).

Genom att mobba skapar mobbarna en känsla av just deras grupp är de normala till skillnad från mobboffret som är motsatsen. Samtidigt så inger det mobbarna med en känsla som av bättre självförtroende då de jämför sig själva med mobboffret som anses vara konstigt. På så sätt skapas både en stark gemenskap bland mobbarna men också ett positiv känsla av att vara normal hos de enskilda mobbande individerna. (Thornberg, 2015).

Sammanfattningsvis kan man säga att mobbandet fortsätter för att eleverna genom att mobba och dehumanisera en särskild elev kan skapa en känsla att just de (mobbarna) är dem som är normala och att det inte är något fel på dem. På så sätt stärks gemenskapen i deras grupp, när mobbning fortgår så är det denna effekt som eftersöks av mobbarna.

Sida 13 av 73 2.3.2 Hur ser elever på mobbning?

Författarna Camilla Forsberg, Marcus Samuelsson och Robert Thornberg skriver i artikeln

”Bystanders to bullying: Fourth- to seventh-grade students' perspectives on their reactions” (2014) om sin undersökning av elevernas i sjunde klass till fjärde klass egna perspektiv på deras reaktioner av mobbning i klassrummet. På samma sätt som föregående artikel av Robert Thornberg så har en så kallad grundad teori använts för att genomföra undersökningen. För att kunna samla ihop den nödvändiga informationen har forskarna använt sig utav 43 stycken semi-strukturerade intervjuer med elever. Eleverna var mellan 10 till 13 år gamla och var från 5 olika skolor, varav 3 av skolorna var från olika områden i en svensk stad med mer än 130 000 invånare medan de andra 2 var från två olika svenska byområden där den ena hade 30 000 invånare och den andra hade 7 000. Tanken med det var att få med ett socio-ekonomiskt perspektiv och ett socio-geografiskt bakgrundsperspektiv. (Forsberg et al, 2014). Intervjuerna som genomfördes var individuella och i dessa fick eleverna berätta om situationer där mobbning ägt rum. De fick därefter också berätta hur de reagerade, hur andra elever reagerade och varför de reagerade så. Därefter fick eleverna vissa följdfrågor baserat på vad de svarade. (Forsberg et al, 2014).

Studien kommer fram till flera saker. Bland annat att elever i situationer där mobbning äger rum är mer benägna att sätta stopp för mobbningen/skydda mobboffret om personen som mobbas är deras kompis. Men det gäller endast mobboffer som är deras vänner. Personer som eleverna inte ser som sina vänner löper betydligt större risk att inte bli hjälpta av personen som bevittnar mobbnings handlingen. De gånger den person som blir mobbad är vittnets vän kan det skapa olika känslor hos vittnet såsom empati, sympati, ilska, skam, och även en känsla att man borde försöka till exempel stoppa mobbningen. De gånger mobboffret inte är ens vän är det inte lika sannolikt att vittnena känner dessa känslor, då löper de risk för att vittnena inte anser att det är deras ansvar att försöka stoppa mobbningen. Enligt forskarna verkar det som att det då blir större chans att det sker en så kallad moralisk urkoppling hos vittnena vilket leder till att de bortser ignorerar mobbningen.

(Forsberg et al, 2014).

De gånger vittnet istället är vän med mobbarna så finns det en chans att vittnet börjar delta i

mobbningen och på så sätt förhindras också möjligheterna för detta vittne att stoppa mobbningen på grund av en slags vänskaplighetsnorm mellan vittnet och mobbaren. Forskarna menar också att mobbning skulle kunna anses vara ett gruppfenomen där elever agerar utifrån den accepterade normen, och om det finns en kollektiv förståelse om hur man skall agera i en viss situation så kommer eleverna att följa dessa normer för att på så sätt få och känna acceptans från andra personer i

gruppen. Det behöver inte heller nödvändigtvis vara så att eleven själv tror på att hen måste agera på ett sådant sätt men chanser är stor att eleven känner sig tvungen till det och därför vissa gånger väljer att delta i mobbningen. (Forsberg et al, 2014).

Vittnens reaktion på mobbning verkar enligt forskarna också vara väldigt mycket baserat på

elevernas egen rätt att bestämma vilken situation som är viktig för de att agera i. Om det är en ansedd mindre viktig situation så väljer vittnet snarare att vara tyst hellre än att säga något och tvärtom när det gäller ansett mer viktiga situationer. Det hela kan leda till ett slags reflekterande hos eleven där eleven försöker bestämma vad hen skall göra utifrån om offret är någon de känner och om mobbaren är någon som de känner eller som är mer populär än hen själv. Baserat på vittnets egen bedömning av situationens viktighet så kan en moralisk urkoppling se eller en reaktion på mobbningen. (Forsberg et al, 2014). Det ska också påpekas att författarna inte hörde alla dessa saker från alla elever utan det

Sida 14 av 73 kunde skilja sig från elev till elev men det fanns uttalanden som påminde om varandra, som kan ge en förståelse om hur en elev tänker när hen bestämmer sig för att agera eller inte agera.

2.3.3 Moralisk urkoppling och kamratstödjande som mobbningsmotverkande?

Författarna Tomas Jungert och Robert Thornberg fokuserar i artikeln ”School bullying and the mechanisms of moral disengagement” (2014) på hur olika mekanismer av ”moral disengagement” i förhållande till ålder, kön, mobbning och försvar av skolkamrater bland skolbarn. (Thornberg &

Jungert, 2014, s; 1). Studien bygger på ifyllda frågeformulär från 372 svenska skolungdomar i åldrarna 10 till 14. Undersökningens metoddel visar att eleverna fick fylla i sina frågeformulär i en

klassrumsmiljö där en lärare var närvarande. Dessutom fick eleverna en definition av mobbning upplästa för sig av sin lärare innan de fick fylla i frågeformuläret. (Thornberg & Jungert, 2014).

I artikelns introduktion presenteras lite av undersökningens bakgrund och en del av den bygger på social kognitiv teori. Författarna menar att finns två olika sorters moraliskt mänskligt handlande där det finns en form är att man kan undvika att agera inhumant medan den andra formen handlar om att kunna till exempel stoppa mobbning. Samtidigt måste dessa mekanismer också aktiveras. Annars sker moral disengagement vilket möjliggör mobbning och friheten från sin egen moral så att man inte känner exempelvis ånger eller skam. (Thornberg & Jungert, 2014).

Studien visar att pojkar oftare än flickor uppvisar mekanismerna ”moral justification, euphemistic labeling, diffusion of responsibility, distorting consequences, and victim attribution.” (Thornberg &

Jungert, 2014, s; 1). Samtidigt visar studien också att åldern inte har någon påverkan på pojkarnas beteende när det gäller just mekanismerna av moral disengagement. Det fanns dock en viss skillnad när det gäller flickor åldern kunde ha en viss påverkan på hur ofta vissa beteenden relaterade till moral disengagement uppvisades. Därutöver var det endast moral justification och victim attribution av mekanismerna av moral disengagement som hade starka kopplingar till just mobbning. När det istället gäller försvarandet av sina skolkamrater så var det oftare flickor och yngre barn som valde att försvara andra från mobbning. Då var det mekanismerna diffusion of responsibility och victim attribution som var starkt kopplade till beteendet medan de andra mekanismerna av moral disengagement inte var det. (Thornberg & Jungert, 2014).

I en annan artikel vid namn ”Unique and Interactive Effects of Moral Emotions and Moral

Disengagement on Bullying and Defending among School Children” (2015) på samma område finner man återigen Thornbergs och Jungerts namn fast denna gång har de sällskap av Tiziana Pozzoli och Gini Gianluca. Denna studie handlar om att genom en modell undersöka hur moralisk

urkoppling/moral disengagement och moraliska känslor kan relateras till mobbning och försvarande av mobboffer i mobbningssituationer. Utöver det var en del av målet att undersöka ifall dessa två kunde användas för att förklara elevers beteende i situationer som har med mobbning att göra.

(Thornberg et al, 2015).

Undersökningen baseras på information från sammanlagt 561 svenska elever. Eleverna kom från 28 olika femte och sjätte klasser på 11 olika skolor i två svenska städer och i två byar. Insamlingen av information skedde genom att eleverna fick fylla i ett frågeformulär i deras vanliga klassrum, i rummet med dem fanns tre lärare. Svaren på frågorna användes därefter för att bedöma elevernas beteende när det gäller mobbning, skyddande, moraliska känslor och moralisk urkoppling.

(Thornberg et al, 2015).

Sida 15 av 73 Studiens resultat visar att elevers beteenden när det gäller mobbning och skyddande av mobboffer skiljer sig bland individer som har fått olika höga poäng på frågeformulärets olika delar. Om en elev fick hög poäng på moralisk urkoppling skulle kan det ha en positiv inverkan på chanserna för att mobbning skall äga rum medan den minskar chanserna för att elever/vittnen skall välja att skydda mobboffer. När det gäller höga poäng på delen moraliska känslor så visade det sig ha en negativ inverkan på mobbningen och en positiv inverkan för chanserna att skyddande av mobboffer skall äga rum. Studien visar också på att de elever som bedömdes få höga poäng på moraliska känslor inte lika ofta skulle välja att mobba andra oavsett vilken nivå deras moraliska urkoppling bedömdes befinna sig på och även att chanserna för att de skulle välja att skydda ett mobboffer inte alls påverkades av nivån av moralisk urkoppling om nivåerna av moraliska känslor kunde anses vara höga. Utöver det så ökar chanserna för mobbning i och med högre nivåer av moralisk urkoppling desto lägre nivåerna av moraliska känslor bedömes befinna sig på. (Thornberg et al, 2015).

2.3.4 Återkommande begrepp i diskursen kring mobbningens mekanismer

Det finns flera återkommande begrepp som jag ofta har mött under läsningen av dessa artiklar. Det begreppet är moral disengagement eller moralisk urkoppling. Vilket är ett komplicerat fenomen uppbyggt av flera olika mekanismer.

Den moraliska urkopplingen äger rum när mobbarna mobbar. Den gör exempelvis att mobbarna inte känner någon ånger, skam eller självförakt för sina handlingar och skapar också möjligheten att flera andra personer väljer att delta i mobbningsprocessen. Ofta handlar det mycket om hur nära den mobbade står de som bevittnar mobbningen. Om offret är en person som inte står vittnet nära är sannolikheten stor att vittnena antingen deltar i mobbningen eller väljer att ignorera mobbningen.

Om det är en person som står ett vittne nära så blir chanserna för att vittnet skall försöka stoppa mobbningen eller försvara offret större.

Många gånger handlar det också om vittnets relation till mobbaren. Är mobbaren mer populär än offret? Är mobbaren någon som vittnet vill stärka sin relation till? Om så är fallet så blir vittnet mer benägen att delta i mobbningsprocessen, och då sker den så kallade moraliska urkopplingen, mobbarna reflekterar inte kring om de gör fel eller inte. Man försöker istället vissa gånger

rationalisera sina egna val genom att exkludera mobboffret från gruppen. Många forskare beskriver det som att eleverna väljer att dehumanisera mobboffret och istället tänka att mobboffret förtjänar mobbningen för att offret är annorlunda från de. Samtidigt så skapar det också en känsla hos

mobbarna av att vara bättre än mobboffret. Att de inte är konstiga, att de är de normala medan offret är den onormala, vilket stärker både mobbarnas eget självförtroende men också deras gemenskap med varandra. Mobbargruppens gemenskap och kamratskap växer och blir starkare när de mobbar personen då de kan känna sig normala till skillnad från mobboffret.