Nya begynnelser – hjärtats omställning och planetförvaltare

känd identitet som natur, tillväxt eller välstånd, och pekar mot framtida strukturer, nya normer och nya begynnelser? – förekom i 23 artiklar (62 procent). Beck (2016) anser att det pågår en metamorfos i vårt samhälle – från industrisamhälle till en ”ny modernitet” – en omvandling som måste synliggöras. Det gör den, förvånansvärt väl i texterna om den globala omställningen, men återigen, i relation till det totala antalet texter och inslag som studien innefattar synliggörs den i mycket liten utsträckning.

Den här kategorin, tillsammans med kategorin makt, är den som tydligast synliggör framtidens definieringskonflikter (Beck 2016). Becks oro för kolonialism och apokalyptiska undergångstoner (2006, 2016) är inte synlig i texterna om den globala omställningen. Alla artiklar utom en målar upp en möjlig hoppfull framtid. Artikeln som är apokalyptisk i sin framställning handlar om totalitära lösningar på klimatkrisen, som nazism och rasism, och social oro och revolutioner som ett hot mot den västerländska demokratin. Det som Beck (2016) föreslår, att synliggöra och berätta om det som uppträder mot klimatkrisens fond, kan alltså motverka berättelsen om apokalypsen. När man placerar klimatomställningen i dess rätta kontext, synliggör risker, nya normer och framtida definieringskonflikter blir berättelsen mer konstruktiv och hoppfull.

Det vanligast förekommande i kategorin nya begynnelser är kritik mot och krav på att förändra dagens ekonomiska system. I artiklarna framförs tillväxtkritik och kritik mot BNP som mått på välfärd. Man vill transformera det ekonomiska systemet genom att införa global koldioxidskatt och ta bort fossila subventioner. Vissa artiklar lyfter fram kompensation till oljearbetare och oljeindustrin för förluster i samband med omställningen.

Här följer ett par exempel på hur kategorin nya begynnelser åskådliggörs i texterna:

48

Det som krävs är en gigantisk global omställning - med kraftiga inskränkningar både i den privilegierade delen av mänsklighetens livsstil och, inte minst, den oreglerade

marknadsliberalismens rådande doktrin. (…) Det är århundradets underdrift att säga att de frivilliga klimatöverenskommelserna - konstant genskjutna av hänsynstaganden till BNP och finanskapitalismens krav på ständigt mer, högre och snabbare avkastning - har misslyckats.

(Anna Hellgren, Expressen, 22 aug 2018)

Själv pläderar han för ett strängt marxistiskt synsätt och demonstrerar övertygande hur en analys av klimatet som inte samtidigt är en analys av kapitalismen resulterar i oanvändbara

vanföreställningar. (…) För det andra ger han ett övertygande svar på frågan om vad som bör göras: avveckla den fossila produktionsordningen, kapitalismen som gjort naturen till en resurs för oändlig tillväxt, ett förhållande som inte kan ha annat än ekologisk förödelse som följd.

(Andreas Malm, Expressen, 17 nov 2018)

Andra förslag för att ta oss ur krisen är cirkulär ekonomi, välmåendebudget, att företag och industrier ska bidra till samhällsnytta, eller mäns kärlek till naturen:

Om mänskligheten ska ha någon chans att lösa den akuta, livsavgörande utmaning den står inför måste män som grupp ta sitt ansvar och bli en del av den förändringen, inte minst för att makten fortfarande ligger i våra händer. (…) ”För män har det traditionellt varit ganska snävt vad som är accepterat att visa kärlek och vördnad för, som sin bil, ett fotbollslag eller kanske nationen. En ekologisk omställning skulle kunna rikta om de här känslorna till att gälla naturen i sig. Det finns mycket potential i mäns outnyttjade omvårdnad.”

(Henrik Bromander, Dagens Nyheter, 1 december 2018)

Kategorin nya begynnelser lyfter också fram behovet av att se på naturen på ett nytt sätt.

Människan kan inte längre vara naturens härskare utan måste leva i samklang med naturen. Människan måste sluta att vara en ”invasiv art” som ödelägger planetens ekosystem och istället ta på sig uppgiften att förvalta planeten. Vi måste upplösa distinktionen mellan människa och natur – människan är en del av ekosystemet (Beck 1989).

Framtiden måste se väldigt annorlunda ut. Vi kan inte fortsätta leva som naturens herrar utan är tvingade till ett slags ödmjuk underkastelse (…). (Andreas Malm, Expressen, 17 nov 2018)

I ställetför att betona överlägsenhet gentemot den övriga skapelsen, kan fokus ligga på ansvaret som förvaltare av skapelsen, inte som herrar över den utan som fastighetsskötarna av vårt gemensamma hem. (Anita Goldman, Dagens Nyheter, 19 april 2019)

49

Den här kategorin närmar sig människans omställning, det skrivs om ”hjärtats omställning”.

Människan måste säga nej till det ständiga begäret efter mer och nej till konsumtion. Istället för materiell tillväxt ska hon ägna sig åt andlig växt. På ett personligt plan måste vi

omdefiniera vad ett gott liv är. Klimatkrisen beskrivs som en existentiell kris där människan måste bearbeta sin kollektiva skuld och ta sitt moraliska ansvar. Det görs också kopplingar mellan ökad psykisk ohälsa och klimatkrisen. I artiklarna skrivs förvånansvärt lite om tekniska innovationer.

I två av artiklarna skymtar Becks (2016) metamorfos fram. En som redan har inträffat (min kursiv):

Parallellt med utvecklingen har attitydförändringen gentemot det som för ett decennium sedan betraktades som trist och otidsenligt "miljömode" genomgått en total metamorfos.

I en tid när Greta Thunberg pryder omslaget på septembernumret (ja, årets viktigaste utgåva) av brittiska Vogue är glamour synonymt med miljö (shoppingkassar med sprillans nytt är det sista en fashionista stoltserar med i dag). Och när oldies på riktigt betraktas som goldies speglas status snarare i återanvänt, ärvt, reparerat och - kanske helst av allt - styrkan i att hålla sig borta från konsumtion över huvud taget. (Sofia Edgren, Dagens Nyheter, 30 aug 2019)

Och en som vi rör oss mot (min kursiv):

För att understryka att långsam, stegvis och begränsad förändring inte förslår för att möta klimatförändringarna, särskilt inte i ljuset av de globala målen, så används transformation för att lyfta fram behovet av icke-linjära systemförändringar av hur samhället är organiserat och hur vi lever våra liv. Men är det möjligt att styra en sådan radikal samhällsförändring och i så fall hur?

(Björn-Ola Linnér, Dagens Nyheter, 24 okt 2019)

Sammanfattning resultat

Resultaten visar att den globala journalistiken som gränsöverskridande praktik – det vill säga vad journalisten gör när hen rapporterar om olika händelser eller producerar nyheter (Berglez 2013) – både fungerar och inte fungerar. I studien kan vi se att en gränsöverskridande praktik mynnar ut i konstruktiva texter om den globala omställningen som sammanför den globala och kosmopolitiska utblicken och rör sig bort från det vanligt förekommande apokalyptiska narrativet (Beck 2016). Journalistiken som produceras är dock inte ansvarsutkrävande. Det är också till övervägande del personer inom andra yrkeskategorier än journalister som

producerar dessa texter och berättelsen om den globala omställningen ter sig för komplex för att hamna på nyhetsplats. Sett till det totala antalet texter under mätperioden sitter journalister

50

kognitivt och diskursivt fast i nationalstatens berättelse om världen (Beck 2016; Berglez 2011; Lindell & Karlsson 2016) och nyhetsmedier producerar inte journalistik om

omställningen i en omfattning som sätter den globala omställningen på agendan (Shehata 2019).

Resultaten visar dock att skribenter med hjälp av de kognitiva kategorierna rum, makt, identitet, den Andre/a och nya begynnelser kan skapa relevanta texter om den globala omställningen, som istället för i nyhetsflödet hittar sin plats på kultur- och debattsidor.

Sammanfattningsvis är berättelsen om den globala omställningen idag lika svårfångad som berättelsen om klimatförändringarna var för 20 år sedan. Skillnaden nu mot då är att vi bara har tio år på oss att genomföra omställningen (IPCC 2018).