Ålderns betydelse för asylprocessen har ökat genom en dom från Migrationsöverdomstolen, MIG 2017:6137, där ett underårigt ensamkommande barn, som saknade både nätverk och familj i hemlandet, ansågs som alternativt skyddsbehövande. Domen gäller en pojke från Afghanistan som ansökte om uppehållstillstånd i Sverige utan medföljande familj eller annan vårdnads-havare. Han anförde att han är afghansk medborgare, etnisk hazar och att han varit bosatt i Iran sedan tidig ålder på grund av en markkonflikt och att talibaner attackerat deras hemby. Pojken anförde vidare att han inte haft uppehållstillstånd i Iran och att han fruktade att där tvångs-rekryteras till stridande trupper i Syrien. Vid ett återvändande till Afghanistan riskerade han att dödas på grund av konflikten samt att förföljas på grund av sin etniska tillhörighet. Han gjorde även gällande att han inte hade någon som kunde ta hand om honom i Afghanistan. Migrationsverket avslog hans ansökan om asyl men beviljade honom uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande skäl. Pojken överklagade beslutet till migrationsdomstolen som
134 Se t.ex. Socialstyrelsen & Skolverket, Placerade barns skolgång och hälsa. 135 4 kap. 1 a § skolförordningen (2011:185).
136 Sandesjö, Barnrättsperspektivet, s. 187.
beslutade att bevilja honom alternativ skyddsstatusförklaring. Migrationsverket överklagade sedan domen till Migrationsöverdomstolen som i huvudsak anförde följande.
För att kunna ta ställning till huruvida pojken skulle beviljas skydd eller inte prövades inledningsvis om pojken kunde anses som flykting. Domstolen konstaterade att även om det av utredningen framkommer att situationen för hazarer i Afghanistan är svår var den inte sådan att de generellt riskerar förföljelse vid ett återvändande. Därutöver fann domstolen att inte heller situationen för barn i allmänhet är sådan att det är rimligt att tala om barn som en viss samhällsgrupp. Han var därför inte att anse som flykting i utlänningslagens mening.
Migrationsöverdomstolen prövade därefter frågan om pojken kunde betraktas som alternativt skyddsbehövande. I denna del tar domstolen upp de svårigheter som barn utan nätverk kan komma att möta i Afghanistan. Utifrån landinformationen kunde domstolen konstatera att barn utan nätverk är särskilt sårbara och bland annat riskerar rekrytering till konflikten, undernäring, barnarbete och sexuella övergrepp. Pojken ansågs därför, som ensamt barn utan nätverk, vara i en särskilt utsatt situation. Migrationsöverdomstolen fann att det urskillningslösa våld och de övergrepp som barn riskerar att utsättas för i Afghanistan var av sådan karaktär att det måste anses utgöra sådan omänsklig och förnedrande behandling som avses i utlänningslagen. På grund av övergreppens omfattning och den allvarliga situationen i övrigt samt det faktum att pojken saknade nätverk och lokalkännedom om landet fann domstolen att det fanns en individuell och specifik risk för honom att utsättas för övergrepp. Av detta skäl beslutade domstolen att alternativ skyddsstatusförklaring skulle beviljas.
Migrationsverket har i en rättslig kommentar med anledning av Migrationsöverdomstolens avgörande konstaterat att detta ärende liknar många andra ärenden som Migrationsverket har att hantera. Det torde därför i praktiken i dessa fall finnas litet utrymme att inte bevilja barn uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.138 Ensamkommande barn ska därför, under de förutsättningar som anges i domen, som huvudregel vara att anse som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap 2 § första stycket 1 p. första ledet utlänningslagen.139 Migrationsöverdomstolen uttalar sig särskilt i domen om de risker som finns för barn i Afghanistan och sådan barnspecifik utsatthet som flyktingrätten är avsedd att skydda. Enligt domstolens bedömning finns en överhängande och allvarlig risk för barn att utsättas för bland
138 Migrationsverket, Rättslig kommentar SR 07/2017 s. 2. 139 Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande SR 31/2017, s. 2.
annat barnarbete, tvångsäktenskap, prostitution, sexuellt utnyttjande, ofrivillig rekrytering till stridande parter samt att rekryterats för självmordsattentat. Domstolen konstaterar även att barn genom flyktingrätten är särskilt skyddsvärda. I domen behandlas dock inte frågan om ålders-gränsen 18 år gäller strikt för att betraktas som vuxen eller hur riskbedömningen för unga vuxna ska göras. Migrationsverket har därför bedömt att de i fallet rådande omständigheterna inte direkt kan föras över till gruppen unga vuxna. För en ung vuxen kan i stället andra omständig-heter, som vid en sammantagen bedömning utgör en konkret risk för våld eller omänsklig behandling, vara skyddsgrundande.140
Avgörandet ställer frågan om ensamkommande asylsökande barns ålder på sin spets. På grund av den pågående konflikten i Afghanistan har landet bedömts vara det näst största så kallade flyktingproducerande landet i världen.141 Afghanistan utgör dessutom ett av de största ursprungsländerna när det gäller ensamkommande barn som kommer till Sverige. Under 2015 kom, av sammanlagt 35 369 barn, 23 480 från Afghanistan.142 Till detta hör att säkerhetsläget i landet har försämrats under senare tid. Vanligt är att civila skadas och dödas i de väpnade konflikter och våldsamma sammandrabbningar som råder. Staten har inte kontroll över hela landet och saknar förmåga att skydda sina medborgare från våld, förföljelse eller andra allvarliga övergrepp och omänskliga behandling.143 Migrationsverket har därför med anledning av domen konstaterat att huvudregeln nu bör vara ett ensamkommande barn från Afghanistan, som inte bedöms som flykting, vid en kumulativ bedömning av de i domen nämnda omständigheterna ska beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.144
Konsekvenserna av avgörandet är att ensamkommande asylsökande barn utan egentliga individuella skyddsskäl anses löpa en sådan generell risk att utsättas för sådan behandling att de ska bedömas som alternativt skyddsbehövande. Det gäller även barn som snart fyller 18 år, eftersom prövningen ska ske med utgångspunkt från de förhållanden som råder vid prövningstillfället. Migrationsöverdomstolens avgörande i kombination med Migrationsverkets bedömning innebär därmed att ett stort antal ensamkommande barn som tagit sig till Sverige
140 Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande SR 31/2017, s. 9. 141 Amnesty årsrapport 2016/17, s. 58–61.
142 Migrationsverket, Asylsökande – de största länderna.
143 Amnesty årsrapport 2016/17, s. 58–81. Se även Seidlitz, Ny dom, s. 1. 144 Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande SR 31/2017, s. 10.
för att söka asyl kommer att beviljas skydd.145 Det krävs dock att barnen lyckas göra sin ålder och underårighet sannolik. Enligt bedömare öppnar domen emellertid inte bara upp för barn att få skydd här i landet utan även för unga vuxna från Afghanistan att erhålla sådant skydd.146 Trots att domen inte ger stöd för en mer flexibel hållning i frågan om åldersgränsen 18 år gäller strikt eller hur riskbedömningen ska göras för unga vuxna kan understrykas att domen inte heller ställer upp hinder för motsatsen. Det har därför ansetts att det bör stå Migrationsverket fritt att även bedöma unga vuxna som särskilt sårbara. Denna bedömning skulle stå i överensstämmelse med den rådande situationen i Afghanistan i dag.147
I detta sammanhang bör nämnas att migrationsdomstolen i Göteborg i dom den 1 augusti 2017148 funnit att en ung vuxen man från Afghanistan, som trots att han inte lyckats göra sin underårighet sannolik, var alternativt skyddsbehövande. Mannen ansökte om uppehålls-tillstånd och anförde att han var afghansk medborgare men att han levt hela sitt liv illegalt i Iran. Vid ett återvändande till Afghanistan riskerade han att utsättas för våld och övergrepp av talibanrörelsen. Mannen uppgav även att han var rädd för att utsättas för våld och trakasserier på grund av hans etniska tillhörighet som hazar. Migrationsverket avslog ansökan och beslutade att utvisa mannen till Afghanistan. I beslutet anförde Migrationsverket att den sökande hade lämnat vaga och osammanhängande uppgifter rörande sin ålder och att han inte gjort sannolikt att han var underårig. Migrationsverket prövade därför ärendet utifrån omständigheten att han var vuxen. Vidare konstaterade Migrationsverket att han i övrigt inte gjort sin identitet sannolik. Han hade däremot gjort sannolikt att han saknade vistelserätt i Iran samt att han var afghansk medborgare och därför skulle prövas mot hela Afghanistan.
Migrationsdomstolen slog fast att det saknades identitetshandlingar. Den dokumentation som getts in till stöd för mannens underårighet bedömdes på grund av sin enkla beskaffenhet ha ett
145 Se bl.a. Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, dom den 6 oktober 2017 (målnr. UM 7940-17) där domstolen, med hänvisning till MIG 2017:6, fann att en underårig pojke från Afghanistan var alternativt skyddsbehövande. Det är rimligt att tro att det i kölvattnet av MIG 2017:6 kan följa fler liknande domar. 146 Seidlitz, Ny dom, s. 2.
147 Seidlitz, Ny dom, sista stycket.
148 Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, dom den 1 augusti 2017 (målnr. UM 10236-16). Migrationsverket har överklagat domen till Migrationsöverdomstolen. Enligt e-postkorrespondens med Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, den 29 november 2017, fattade Migrationsöverdomstolen den 17 november 2017 beslut (målnr. UM 10905-17) att inte bevilja prövningstillstånd. Migrationsdomstolens avgörande står därmed fast. Migrationsöverdomstolen har dock beviljat prövningstillstånd i ett liknande fall där en 18-årig pojke vid ett återvändande till Afghanistan ansågs löpa samma risk som barn och därmed ansågs som alternativt skyddsbehövande. Migrationsöverdomstolen har beslutat att pröva frågan om förutsättningar för att betraktas som alternativt skyddsbehövande, se målnr. UM 14311-17.
begränsat bevisvärde. Inte heller hade någon medicinsk åldersbedömning genomförts. Vid en sammantagen bedömning fann domstolen att han inte hade lyckats göra sannolikt att han var under 18 år. Domstolen hänvisade därefter till MIG 2017:6, och den där refererade land-informationen, vari domstolen funnit att barn i Afghanistan är särskilt utsatta för våld och omänsklig och förnedrande behandling. Med hänsyn tagen till denna dom anförde migrationsdomstolen att även om den sökande inte lyckats göra sannolikt att han är underårig är han ostridigt mycket ung. Han riskerade därför rimligtvis att hamna i en liknande situation som ett barn som återvänder dit hamnar i. Till skillnad från att den sökande i MIG 2017:6 var ett barn var alltså omständigheterna i övrigt liknande. Han ansågs därför vid en framåtsyftande bedömning löpa en individuell risk att utsättas för våld och andra övergrepp som utgör sådan behandling som avses i utlänningslagen. Han ansågs därmed som alternativt skyddsbehövande.
Kärnan i migrationsdomstolens argumentation är att trots att den sökande inte hade gjort sin påstådda underårighet sannolik bedömdes han på samma sätt som ett barn stå inför en konkret risk att utsättas för våld och övergrepp i Afghanistan. Domen innebär således att inte bara ensamkommande asylsökande barn från Afghanistan kan komma att beviljas skydd, utan även unga vuxna och personer som inte kan göra sin ålder sannolik kan komma att anses som alternativt skyddsbehövande. Domen ger på det sättet stöd för bedömningen att även unga vuxna kan få skydd som ett resultat Migrationsöverdomstolens nya praxis.
4.2 Bedömning av ålder