Problemen med infrastrukturen och på bostadsmarknaden har flera saker gemensamt. Såväl när det gäller investeringar i bostäder som i
2013:5 Läggs det för lite resurser på infrastruktur?
infrastruktur behövs en långsiktighet. På båda områdena har priserna hållits konstlat låga vilket bör ha bidragit till att utbudet blivit för litet i förhållande till efterfrågan. Ständiga köer är ett tecken på dålig planering. Problemen med bostadspolitiken har diskuterats länge (se t.ex. Lindbeck, 2012) medan infrastrukturen tycks ha fått betydligt mindre uppmärksamhet fram till ganska nyligen.
SNS Konjunkturråd 2012 konstaterade att investeringarna i bostäder, övriga fastigheter och infrastruktur varit låga i ett internationellt och historiskt perspektiv. Det förefaller rimligt att tro att det finns ett samband mellan nivåerna på bostads- och infrastrukturinvesteringar. Omfattningen och lokaliseringen av bostadsbyggande påverkas av hur utbudet av infrastruktur ser ut och kan komma att förändras. Det är möjligt att bostadsbyggandet begränsats av bl.a. brister i, eller åtminstone av osäkerhet om den framtida utformningen av, infrastrukturen (utöver de regleringar som begränsat utbudet på bostadsmarknaden av andra skäl). Samtidigt kan beslut om infrastrukturinvesteringar påverkas av förväntad efterfrågan på sådana investeringar och därmed av planerna för bostadsbyggande. Att det finns brister i hur den svenska bostadsmarknaden fungerar är välkänt och det är tänkbart att de bristerna också har bidragit till bristerna i infrastrukturen
(och vice versa).12
Nilsson m.fl. (2009, s. 38, s. 42) menar att det behövs bättre analyser av ”exploateringseffekter” så att effekterna på bostads- byggande och kommunikationsefterfrågan bättre kan beaktas i kalkylerna av den samhällsekonomiska lönsamheten av infra- strukturinvesteringar. Återigen är det troligare att bristerna i beslutsunderlaget lett till att investeringarna blivit för låga än att de blivit för höga.
1.9
Avslutande kommentarer
Det finns mycket som talar för att det lagts för lite resurser på infrastruktur i Sverige från 1990-talet och framåt. Investeringarna i infrastruktur har, under 2000-talet, varit låga i ett internationellt och historiskt perspektiv. Detta bör ses som ett varningstecken men betyder inte i sig att investeringarna varit för låga. Stora investeringar längre tillbaka i tiden kan ha motiverat en nedgång i 12 Lindbeck (2012, s. 315) är inne på ett liknande resonemang.
Läggs det för lite resurser på infrastruktur? 2013:5
investeringstakten, och flera av de länder som gjort stora investeringar på senare år kan ha överinvesterat. Det som upplevs som brister i infrastrukturen kan ibland bero på andra faktorer. Samtidigt finns det många förhållanden som pekar i riktning mot att infrastrukturinvesteringarna varit för låga. Prissättningen av infrastrukturtjänster bidrar till hög efterfrågan och litet utbud. Det finns dock dåligt med data över hur stora bristerna i infra- strukturen är. Kostnader för förseningar till följd av brister i infra- strukturen och sambandet med bostadsinvesteringar verkar inte beaktas i någon större utsträckning i planeringen av infra- strukturen. Nedgången i ränteläget under en längre tid tycks inte heller ha påverkat investeringarna i infrastruktur.
Ett stort problem, som uppmärksammats av flera experter (t.ex. Nilsson m.fl., 2009, och Trafikanalys, 2011), är att det saknas bra statistik på hur infrastrukturen utnyttjas och på konsekvenserna av brister i den. Det är inte uppenbart vad detta har haft för effekt på infrastrukturinvesteringarna. I princip kan det lika gärna ha lett till att investeringarna blivit för höga eller gjorts på fel områden, som att de överlag blivit för låga. Resonemangen i denna artikel leder mig dock till slutsatsen att bristerna i statistiken gjort att bristerna i infrastrukturen underskattats och att både investeringarna och underhållet därför blivit för låga.
Riksrevisionen (2012) lyfter fram flera av de problem som noterats i denna artikel, t.ex. dåligt underlag för beslut om under- hållsinsatser, bristande uppföljning och låga priser för utnyttjandet av infrastrukturen. Riksrevisionens fokus är dock på frågan om ett effektivt utnyttjande av en given nivå på utgifterna för infra- strukturen, inte på om den nivån i sig är önskvärd eller ej. Även om mycket av den analys och de slutsatser som Riksrevisionen presenterar är i linje med innehållet i denna artikel, tycks Riksrevisionen fästa större vikt vid risken att utgifterna för infrastrukturen blir för höga. Det kan dock ha att göra med att de inte heller gör någon analys av data över kvaliteten på de tjänster
som infrastrukturen ska leverera.13
Om det finns imperfektioner i underlaget och processerna för beslut om infrastrukturinvesteringar och -underhåll, som leder till ett för kortsiktigt perspektiv och för lite resurser till infrastruktur, 13 Riksrevisionen (2012) drar t.ex. slutsatsen (s. 89) att ”Trafikverkets kunskap om järnvägsnätets tillstånd på en detaljerad nivå … är god”. Detta kan jämföras med en slutsats av Andersson (2011, s. 87) som konstaterar att ”En knäckfråga är tillgängligheten till förseningsstatistik på en tillräckligt låg nivå i järnvägsnätet”.
2013:5 Läggs det för lite resurser på infrastruktur?
skulle några ”enkla regler” på makronivå kunna motverka detta. Finanspolitiska rådet (2008; 2009) har efterlyst bättre redo- visningar av offentliga investeringar och föreslagit att det åtminstone borde utredas om målet för den offentliga sektorns finansiella sparande borde ersättas med ett mål för det totala sparandet (dvs. finansiellt sparande plus investeringar). Finans- politiska rådet (2008) påpekade också att statens finanser förr styrdes av separata budgetar för löpande utgifter (driftsbudget) och investeringar (kapitalbudget). SNS Konjunkturråd 2012 föreslog att utgiftstaket för statsbudgeten borde kompletteras med ett ”investeringsgolv” för att se till att de offentliga investeringarna inte nedprioriteras alltför mycket. Det finns dock en uppenbar risk att sådana förändringar inte skulle leda till en bättre (mer optimal) standard på infrastrukturen, så länge man inte åtgärdar alla de problem av mer mikrokaraktär som presenterats i denna artikel, av Riksrevisionen (2012) och i andra utredningar (se referenslistan nedan).
Ett steg i riktning mot att få bättre underlag för infrastruktur- politiken i form av information om infrastrukturens standard (utöver den fysiska och tekniska kvaliteten) skulle kunna vara att upprätta en permanent ”haverikommission”. Den skulle t.ex. kunna ansvara för en hemsida där alla medborgare kan rapportera brister i infrastrukturen. Informationen skulle kunna filtreras och samman- ställas så att beslutsfattarna löpande får information om proble- mens omfattning och utveckling över tiden. Sådan statistik borde
kunna underlätta både planering och uppföljning.14 En intressant
observation är att det faktiskt finns en hemsida med data över tågförseningar (www.tåg.info) och att denna tillkommit på privat snarare än offentligt initiativ. Enligt uppgift från Trafikanalys tas det nu fram bättre information om förseningar med hjälp av data från Trafikverket och detta är delvis ett resultat av den privata datainsamlingen.
14 Jag vill tacka Nils-Gunnar Billinger som uppmärksammat mig på att en liknande idé fanns i Trafikverksutredningen (SOU 2009:31): ”En organisation där kunskap om transport- systemets rådande funktionalitet finns, måste … etableras” (s. 123).
Läggs det för lite resurser på infrastruktur? 2013:5
Referenser
Andersson, M., Nyström, J., Odolinski, K., Wieweg, L. och Wikberg, Å. (2011), Strategi för utveckling av en samhälls-
ekonomisk analysmodell för drift, underhåll och reinvestering av väg- och järnvägsinfrastruktur, VTI rapport 706.
Dagens Industri (2012a), Raka spåret till halvt villapris, 17
november 2012.
Dagens Industri (2012b), Företag rasar mot höjda banavgifter, 24
oktober 2012.
Elmsäter-Svärd, C. och Rådhström, J-E., ”Vi gör den största satsningen på järnvägsunderhåll någonsin”, Dagens Nyheter, DN Debatt 14 oktober 2012.
Finanspolitiska rådet (2008), Svensk finanspolitik: Finanspolitiska
rådets rapport 2008.
Finanspolitiska rådet (2009), Svensk finanspolitik: Finanspolitiska
rådets rapport 2009.
Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturläget, mars 2012.
Lindbeck, A. (2012), Ekonomi är att välja, Albert Bonniers Förlag. Nilsson, J-E, Pyddoke, R., Andersson, M., Hansen, F., Isacsson,
G., Lindberg, G. och Nerhagen, L., (2009), Infrastrukturpolitik
på samhällsekonomisk grund, VTI rapport 654.
Prop. 2011/2012:100, Bilaga 4, Utvidgad redovisning av den offent-
liga sektorns investeringar, kapitalstock och reala förmögenhet.
Prop. 2012/13:25, Investeringar för ett starkt och hållbart transport-
system.
Prop. 2012/13:100, Bilaga 3, Den offentliga sektorns investeringar
och kapitalstock.
SOU 2009:31, Effektiva transporter och samhällsbyggnad – en ny
struktur för sjö, luft och järnväg.
Riksrevisionen (2012), Statens satsningar på infrastruktur – valuta
för pengarna?, RIR 2012:21.
Trafikanalys (2011), Arbetspendling i storstadsregioner – en nuläges-
analys, Rapport 2011:3
Trafikverket (2010), Utredning Järnväg Vinter, 15 juni 2010. www.trafikverket.se/PageFiles/34675/20100615_Utredning_ja rnvag_vinter.pdf
Vredin, A., Flodén, M., Larsson, L. och Ravn, M. O. (2012), Enkla