Ett ohållbart förbud?

Vad talar då för att sälförordningen med handelsförbudet är eller inte är hållbar? För att besvara frågan är det lämpligt att falla tillbaka på motiveringen av handelsförbudet. Sälförordningen motiveras med utgångspunkten i djurskyddet och de rådande

moraliska problemen med att dödandet av sälar medför olika former av lidande.254

Sälförordningens moraliska motivering analyseras kritiskt av juris doktor Nikolas Sellheim. Enligt honom är förordningen godtyckligt utformad och den kan inte grundas i en påstådd övergripande moralisk linje från EU. Han menar, genom att hänvisa till praxis,255 att det är upp till medlemsstaterna att lagstifta om moraliska

251 Se a a, s 17.

252 Se a a, s 17.

253 Jfr a a, s 17.

254 Se preambeln 1 i den aktuella lydelsen av sälförordningen.

255 Se Sellheim, The Legal Question of Morality: Seal Hunting and the European Moral Standard, s 154 f. Se särskild där följande praxis, C-34/79 ”Henn & Darby” och C-121/85 ”Conegate v HM Customs & Excise” som påvisar dilemmat mellan moral och frihandel. Jfr även moraliska dilemmat med förbudet mot kvantitativa import- och exportrestriktioner enligt FEUF artikel 34 och 35 mot undantag till dessa restriktioner enligt FEUF artikel 36 där det bland annat framgår explicit att: ”Bestämmelserna i artiklarna 34 och 35 ska inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral...” Vidare skriver Sellheim även i a a, s 155 att: ”Whilst it can certainly be argued that the mere existence of the European Courts reflects a moral standard, that of the rule of law, it underlines the fact that an overarching morality in Europe and the EU does not exist, but rather that there are different standards relating to different

57

normer och inte EU.256 Även om det kan ligga något av värde i Sellheims analys, bör den nog inte användas som ett huvudsakligt argument för att till exempel försöka drastiskt ändra eller slopa hela sälförordningen, då det enligt förordningens preambel fanns ett stort moraliskt stöd för förbudet bland medlemsstaterna i unionen.257

Även om sälförordningens godtyckliga moraliska fundament skulle kunna ifrågasättas, är det ändå mer intressant i ljuset av uppsatsens syfte och avgränsning att studera avsaknaden av hållbarhetstänk i förordningens motivering mer detaljerat. Det existerar nämligen inte någon explicit notering om att ett hållbarhetstänk motiverar sälförordningen, vilket kan uppfattas som märkligt. Samtidigt är avsaknaden kanske inte så märkligt då en hållbar utveckling inte har legat som grund för sälförordningen, utan istället utgör djurskyddet förordningens fundament. Skyddandet av sälar bör på samma gång uppfattas som ett led i en hållbar utveckling.

Trots djurskyddet kan det ändå frågas om det faktiskt räcker med det skyddet för att anse att sälförordningen är förenlig med en hållbar utveckling? Utgångspunkten i en hållbar utveckling är nämligen att bevara de ekologiska aspekterna för framtida generationer; och dessa aspekter kan inte ”vägas av mot andra aspekter, inte ens sociala eller ekonomiska.”258 Dessa aspekter kan appliceras på sälförordningen. Genom en egen tolkning av det som Westerlund skriver så väger inte de ekonomiska aspekterna i att idka handel med lagligt fällda sälprodukter med beaktande av en gynnsam bevarandestatus tyngre än de ekologiska aspekterna i att bevara sälarterna.

Sälarna ska alltså till varje pris skyddas för att bevara de ekologiska aspekterna. En ohållbar paradox skapar dock ett dilemma i det sagda, varför sälförordningen ändå kan uppfattas som en ohållbar reglering. Svårigheten med det klargörs med att först konstatera att de kraftigt ökande gråsälsstammarna i Östersjön hotar både direkt och indirekt andra ekologiska aspekter i Östersjön. Sälförordningen skapar, och motiveras som, ett skydd för alla sälarter i hela EU genom att i praktiken göra sälprodukter

issues. In the context of morality itself, it is first and foremost the national courts which adjudicate the limits morality puts on certain freedoms.”

256 Se vidare hela artikeln Sellheim, a a, ingående, men särskilt s 155 f. för slutsatsen. Det är dock viktigt att komma ihåg här att rätt och moral ofta är intimt förknippat med varandra och att en sådan helhetssyn skulle urholka tanken med EU som gemenskap, jfr FEUF artikel 7.

257 Samtidigt bör man vara öppen för att åsikter kan ändras, och en laborering med tanken om att slopa sälförordningen helt och hållet presenteras härefter i det följande underavsnittet 4.3.2.

58

ekonomiskt värdelösa problemavfall. Samtidigt beaktar sälförordningen inte de ekologiska konsekvenserna som uppstår av stora sälbestånd, framförallt i Östersjön där studier pekar på att särskilt torsken påverkas negativt av gråsälens markant ökade bestånd.259 Som ett led i en hållbar utveckling måste vi försöka hjälpa andra ekologiska aspekter som övriga arters problem med gråsäl. Parallellt med de ekologiska aspekterna finns det även ekonomiska negativa aspekter med stora sälpopulationer för yrkesfiskare. Dessa konsekvenser kan enligt flera röster lösas genom att bedriva en jakt på de stora sälpopulationerna. Sälförordningen förbjuder nämligen inte förvaltningsåtgärder såsom jakt. Åtgärder som jakt är därmed idag rättsligt möjligt och av allmänheten accepterade åtgärder för medlemsstaterna att vidta. Medlemsstaterna kan således försöka hantera de ekologiska och ekonomiska konflikter som de stora sälstammarna orsakar med hjälp av jakten. Det är dock här som en ohållbar paradox kan observeras. Den ohållbara paradoxen i det sagda är att det inte finns tillräckligt många jägare som uppmuntras till säljakt i unionen då sälkropparna uppfattas som ekonomiskt värdelösa och kostsamma problemavfall. I teorin ger sälförordningen alltså utrymme till medlemsstaterna att försöka lösa de ekologiska konflikterna mellan sälar och övriga arter, men i praktiken tar förordningen död på motiv till jakten och lösningar genom att göra sälprodukterna värdelösa. Annorlunda uttryckt kunde sälförordningens aktuella motivering beskrivas som att den saknar en proportionerlig avvägning, där det ekologiska intresset hos sälar inte har vägts proportionerligt mot övriga ekologiska och ekonomiska intressen in unionen.

Medlemsstaterna som anförde synpunkter menade att den rådande situationen med säljakten och avsaknaden av försäljning av viltet strider mot principen om hållbar resursanvändning. Hur denna princip definieras och var den härrör från lämnas osagt i kommissionens rapport, men utrymmet för tolkning av principens innebörd blir nog väldigt begränsat – ordagrant torde principen innebära att resurser ska brukas hållbart. En vidare vägledning går att hitta i likalydande principer och akter. Att först döda en säl för att sedan se det fällda viltet som ett problemavfall måste till exempel anses

59

rimma illa med hushållnings- och kretsloppsprincipen. Principerna ska nu kortfattat presenteras och sättas i perspektiv med den ohållbara situationen.260

Hushållningsprincipens innebörd är i viss mån dualistisk, dels ska hushållningen ske genom ett optimalt utnyttjade med så resurs- och energisnåla processer som möjligt, dels innebär den att man ska utnyttja ett kretslopp med slutna materialflöden

där material kommer till ny användning genom återanvändning eller återvinning.261

Om man ska vara trogen hushållningsprincipen är det således mycket olämpligt att se den fällda sälen som ett problematisk värdelöst avfall, då vi egentligen borde se till att materialet från sälkroppen kommer till ny användning genom återanvändning eller återvinning. Denna användning av den fällda sälkroppen borde innebära att vi bör tillvarata kroppen och göra kläder av skinnet och till exempel utvinna omega-3 kapslar från säloljan istället för att dumpa kroppen.

Syftet med kretsloppsprincipen är i sin tur kortfattat att resurser som utvinns ur naturen ska på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning utan att naturen skadas.262 För att förankra principen med synen på den fällda sälen som ett ekonomiskt värdelöst avfall så borde resurser få utvinnas från den fällda sälkroppen så att den alltså kan användas och återvinnas på ett uthålligt sätt.263

Den rådande ohållbara situationen med synen på den fällda sälen som ett problemavfall är även svårförenligt med CBD.264 CBD har tre övergripande mål vilka

260 Hushållnings- och kretsloppsprincipen framkommer i MB 2:5. Enligt Prop. 2015/16:166 s 35 framgår följande: ”Enligt nuvarande 2 kap. 5 § miljöbalken ska t.ex. den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Bestämmelsen ger uttryck för kretslopps- och hushållningsprinciperna. Dessa innebär att råvaror ska användas så effektivt som möjligt och att förbrukningen ska minimeras.” Principerna finns även med i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och upphävande av vissa direktiv (ramdirektivet om avfall), jfr a prop. s 31. Se vidare diskussionen om att avfallsförebyggande åtgärder är något vi ska sträva efter a prop. s 35: ” Med tanke på avfallshierarkins centrala roll på avfallsområdet bör den dock komma till tydligare uttryck i svensk rätt. På så sätt kan den på ett bättre sätt styra utvecklingen mot att avfallsförebyggande åtgärder vidtas i större utsträckning samt att behandlingen av avfall sker på ett sätt som innebär ökat resursutnyttjande och mindre belastning på miljön.”

261 Prop. 1997/98:45 s 169.

262 A prop. s 169.

263 Huruvida principerna i sig faktiskt berättigar en handel med sälprodukter är såklart upp för diskussion.

264 Malawiprinciperna kan också noteras här, då principerna fungerar som ett utvecklade av CBD. Malawiprinciperna belyser vikten av hållbar resursanvändning och i malawiprinciperna punkt 10 framgår det att: ”10. Ekosystemansatsen bör integrera bevarande av biologisk mångfald och ett

60

är enligt artikel 1: för det första att bevara den biologiska mångfalden; för det andra att nyttja mångfaldens komponenter på ett hållbart sätt; och slutligen för det tredje att rättvist fördela nyttan av mångfaldens genetiska resurser.265 Särskilt det andra huvudmålet av CBD upprättar åtminstone ett frågetecken till den paradoxala ohållbara situationen med att den fällda sälen blir ett ”värdelöst” problemavfall. Enligt artikel 2 definieras ”hållbart nyttjande” som ett ”nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålls.” Enligt NV är det dock svårt att detaljerat beskriva hur man utnyttjar en naturresurs på ett hållbart sätt enligt konventionens definition och därför menar NV att det är svårt att hävda att Sverige nyttjar den biologiska mångfalden hållbart i skog, mark och hav.266 I CBD artikel 10 framgår det närmare att konventionsparterna faktiskt har åtagit sig att hållbart nyttja komponenter av biologisk mångfald, varför den fällda sälkroppen borde nyttjas och inte bara lämnas för att kasseras. Genom att titta närmare på artikel 10 c) i CBD kan man dessutom konstatera att sälförordningen i sin nuvarande lydelse strör en hel del salt i såren hos den bräckta Östersjöns mångåriga kustkultur med säljakten.267 Enligt artikel 10 c) ska fördragsslutande parter nämligen så vitt möjligt och om så är lämpligt ”skydda och uppmuntra sedvanligt nyttjande av biologiska resurser i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande.”

Den traditionella säljakten i Estland, Finland och Sverige borde med bakgrund i medlemsstaternas invändningar mot sälförordningen beaktas som en kulturell sedvänja som borde få nyttjas hållbart så länge den särskilda sälartens gynnsamma

hållbart nyttjande av den samma.” Vidare kan även ”Mål 12. Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster” i Agenda 2030 noteras. Mer specifikt är där då mål 12.2 av betydelse som framför att: ”Senast 2030 uppnå en hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser.” Fokuset i avsnittets analys fortsätter dock att åligga CBD.

265 Jfr NV, rapport 6389, konventionen om biologisk mångfald och svensk naturvård, s 8.

266 Se NV, rapport 5578, Hur genomförs konventionen om biologisk mångfald i Sverige?, S 20.

267 Jfr Sverige, Finland och Estlands kulturella synpunkter på sälförordningen i kommissionens rapport ovan i avsnitt 4.2.2.

61

bevarandestatus upprätthålls och inte hotas av jakten.268 För att dessa kulturella sedvänjor ska hållas vid liv behöver det dock finnas en lönsamhet i den för att jägarna längst medlemsstaternas kuster och skärgårdar ska kunna bedriva den. Detta anför de tre nämnda medlemsstaterna i sina synpunkter på den aktuella sälförordningen. Östersjöns småskaliga (och realistiskt sett utdöende) kust- och skärgårdskultur bör nog inte direkt jämföras med inuiternas kultur i de arktiska och subarktiska områdena; men samtidigt kan man ifrågasätta om inte Östersjöns kust- och skärgårdskultur även är värd att bevara? Kunde Östersjöns kust- och skärgårdskultur eventuellt inbegripas i sälförordningens definition av ”andra ursprungsbefolkningar”? Det går snabbt att svara nej på den sistnämnda frågan, vilket även tidigare har gjorts.269 Svaret är nej då den kulturen är svårförenlig med definitionen av ”andra ursprungsbefolkningar” i sälförordningen.270 Det förstnämnda ifrågasättandet får var och en fundera vidare på då det saknas ett givet svar på frågan.271

Slutsatsen av konstaterandet är att den aktuella lydelsen av sälförordningen är vid första anblick hållbart utformad om man anser att djurskyddet är tillräckligt för att den ska vara hållbar. Samtidigt är sälförordningens effekt rent paradoxalt ohållbar, då flera medlemsstater konstaterar att den nuvarande lydelsen förhindrar jägare i Östersjön att hållbart nyttja fällda sälar på grund av handelsförbudet av sälprodukter.

268 Om man tittar bara på gråsälens status så är den som tidigare konstaterats över gynnsam, se bland annat avsnitt 2.2.3. Denna status behöver förstås inte vara lika gynnsam för andra sälarter inom EU, varför en försiktighet med att dra alla sälarter över samma kam måste noteras.

Jfr vidare det som sägs här i diskussionen om kulturen i Östersjön med i avsnittet ”Can Commercial Seal Hunting be Considered a Tradition?” i Sellheim, The Neglected Tradition? – The Genesis of the EU Seal Products Trade Ban and Commercial Sealing, s 444 – 448. Sellheims diskussion rör dock inte alls Östersjön och gråsälen specifik utan den är snarare en nisch mot traditionen i Kanada (Newfoundland).

269 Se avsnitt 4.2.1.2.

270 Se definitionen i artikel 2 i den aktuella sälförordningen. Se även tillbaka på diskussionen om definitionen i avsnitt 4.2.1.2. Samtidigt är det ändå av intresse att ifrågasätta varför inte till exempel den starka säljaktskulturen på ön Kynö i Rigabukten inte också kunde tänkas att beaktas och bevaras?

271 För att problematisera frågan ytterligare kunde följande tilläggas: Torde inte sälarna som dödas i de arktiska och subarktiska områdena fortsättningsvis lida i och med dödandet och varför skyddar förordningen i så fall bara övriga sälar från lidandet? Då sälförordningen är upprättat med ett djurskyddssyfte så borde väl allt dödande som kan medföra lidande i så fall rimma fel med förordningens fundamentala grund? I utformningen av sälförordningen har man dock ansett att ursprungsbefolkningens rättigheter är starkare än djurskyddet, vilket måste anses vara en rimlig avvägning. Samtidigt anser både Danmark och inuiter att sälförordningen har påverkat inuiternas handel negativt, vilket gör sälförordningen aningen paradoxal i ljuset av den nyss sagda avvägningen mellan djurskyddet och ursprungsbefolkningens rättigheter. Jfr avsnitt 4.2.2.

62