Sälförordningen

4.2 Handelsförbudet för sälprodukter

4.2.1 Sälförordningen

4.2.1.1 Den ursprungliga lydelsen

Inledningsvis bör man som läsare känna till att sälförordningens lydelse ändrades år 2015. I detta avsnitt presenteras därför sälförordningens ursprungliga lydelse först. Avsnittet fungerar således som en materiell bakgrund till hela diskussionen om sälförordningen.

Den 16 september 2009 ikraftträdde Europaparlamentets och rådets förordning (1007/2009) om handel med sälprodukter. Sälförordningen var ett resultat av att flera av EU:s medlemsländer tidigare hade infört nationella bestämmelser om förbud av import och produktion av sälprodukter för att tygla handeln med sälprodukter.210

Motivet bakom de nationella bestämmelserna var att regeringar och allmänheten i vissa medlemsstater ifrågasatte moralen och djurskyddet i säljakten – då dödande och avhudning av sälar i sin vanligaste form orsakade ”smärta, ångest, rädsla och andra former av lidande” för djuren.211 Något paradoxalt till detta tyckte dock Helcom att en jakt var godtagbar i Östersjön endast tre år innan förordningens ikraftträdande.212

Att en stark lobbyism från särskilda djurrätts-aktörer påverkade födseln av sälförordningen bör i kontexten inte underskattas.213 Oaktat lobbyismen, påverkade skillnaderna i EU:s medlemsstaters nationella bestämmelser om handeln med sälprodukter EU:s inre marknad negativt, varför en harmonisering av reglerna behövde genomföras.214 Rättsgrunden för förordningen är alltså artikel 114 FEUF – för att få den inre marknaden att fungera. Målet med förordningen är därför något dualistiskt utformat, för det första behövdes handeln med sälprodukter harmoniseras

210 Se preambeln 4 – 5. Det framgår dock inte uttryckligen vilka medlemsländer som det rör sig om i förordningens skäl. Jag har inte heller lyckats finna några övriga källor som utpekar särskilda medlemsländers förbudsregler om handel med sälprodukter från den nämnda tidsperioden.

211 Se preambeln 4 – 5.

212 Se det sagda om Helcom i avsnitt 2.2.3.

213 En lobbying för att stoppa den kommersiella säljakten har pågått under en lång tid; organisationer som PETA, IFAW och Franz Weber Foundation har aktivt arbetat mot jakten innan sälförordningen ikraftträdde. Se Sellheim, The Neglected Tradition? – The Genesis of the EU Seal Products Trade Ban and Commercial Sealing, s 441 ff.

47

och för det andra så behövde man ”återupprätta konsumenternas förtroende samtidigt som djurskyddsaspekterna till fullo beaktas.”215

Enligt artikel 6 i sälförordningen ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att sälförordningen efterlevs. I samma artikel framgår det vidare att medlemsstaterna dessutom ska införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner som ska användas vid överträdelse av förordningen. Eftersom det är frågan om en förordning är således alla dess artiklar direkt tillämpliga och bindande till alla enskilda medlemsstater.216 Sverige har som medlemsstat fullföljt skyldigheten enligt förordningen och har därför genom lag (2011:1070) om handel med sälprodukter reglerat bestämmelser om tillsyn och straff kopplat till handeln med sälprodukter. Det saknas skäl inom ramen för avsnittets frågeställning att studera lagen ingående,217 däremot finns det skäl till att fortsätta studera den ursprungliga lydelsen av sälförordningen närmare.

Enligt sälförordningens artikel 1 fastslås att förordningen reglerar harmoniserade regler för saluföringen av sälprodukter. Med sälprodukter förstås bearbetade eller obearbetade produkter från sälar av alla arter av pinnipedia (phocidae, otariidae och

odobenidae).218 Saluförande definieras som att någon mot betalning inför en produkt på ”gemenskapsmarknaden”219 och tillhandhåller en sådan till tredje part.220 Det saknas en artikel som uttryckligen förbjuder handeln med sälprodukter; istället kan detta utläsas indirekt från punkt 1 i artikel 3, som innehåller villkor för saluförandet av

215 Se preambeln 10. Jfr även Sellheim, The goals of the EU seal products trade regulation: From effectiveness to consequence.

216 Se artikel 288 FEUF.

217 Kortfattat kan dock här i fotnoten sägas att tillsynen regleras i lagens 2 till 7 §§, där den sistnämnda paragrafen bland annat ger tillsynsmyndigheten rätt till hjälp av polismyndigheten vid tillsyn. En så kallad polisiär handräckning. Frågor om straff enligt lagen framgår av 8 till 10 §§, där det även finns hänvisningar till både JaktL och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Trots att dessa paragrafer väcker en hel del nyfikenhet och intresse så lämnar jag den nämnda lagstiftningen i denna uppsats med detta konstaterande.

218 Se artikel 2. Gråsälen inbegrips, som tidigare konstaterats, under familjen örnlösa sälar (phocidae). Se vidare Artfakta, SLU Artdatabanken, a a.

219 Begreppet ”gemenskapsmarknaden” används inte längre efter att Lissabonfördraget (2007/C 306/0) ikraftträdande i EU under år 2009. Efter att fördraget trädde i kraft ska istället begreppet ”unionsmarknad” användas. I Lissabonfördraget artikel 2.2. a) framgår det bland annat att just ordet ”gemenskap” ska ersättas med ”union.” Jag väljer således att följa det som gäller idag och framgår av Lissabonfördraget – varför jag ersätter ”gemenskapsmarknaden” med ”unionsmarknaden” framöver i uppsatsen.

48

sälprodukter. Enligt punkten är saluförandet på unionsmarknaden endast tillåten om sälprodukterna härrör från den traditionella jakten som inuitsamhällena och andra ursprungsbefolkningar bedriver och som bidrar till deras självhushållning. Indirekt betyder detta att det föreligger ett förbud för att saluföra sälprodukter som inte härrör från inuiter och ursprungsbefolkningars traditionella jakt inom unionsmarknaden. Genom undantagen till artikel 3 punkt 1 öppnades det dock upp för två andra möjligheter till att idka handel med sälprodukter på unionsmarknaden. Undantagen presenterades i sälförordningens artikeln 3 punkt 2.

Det första undantaget som då även möjliggör förekomsten av sälprodukter på unionsmarknaden är om import av sälprodukter sker och om importen är av en tillfällig art och uteslutande består av resenärers eller deras familjers personliga bruk.221 Dessa varor får inte vara av sådan art att de importeras i kommersiellt syfte. Man kan tänka sig att detta undantag exempelvis aktualiserades när en inuit från Grönland reser till ett valfritt land i EU med någon utstyrsel skapad av sälskinn som ska fungera som en gåva till en familjemedlem i det andra EU-landet.

Det andra undantaget var att saluförande av sälprodukter tilläts om produkterna var biprodukter från en jakt som reglerades av nationell lag med syftet att hållbart förvalta marina resurser.222 Undantaget öppnade således upp för möjligheten att man till exempel i Sverige kunde handla med sälprodukter som härrörde från skydds- och licensjakt med syftena att hållbart förvalta marina resurser. Detta undantag är dock inte längre gällande.

Viktigt att notera är att tillämpningen av undantagen inte fick äventyra uppnåendet av målet med förordningen. Dessa sälprodukter fick inte heller vara av sådan art eller förekomma i sådan mängd att det kan förmodas att de saluförs i kommersiellt syfte.223

Av artikel 4 framgick det att medlemsstater inte fick förhindra att sälprodukter som uppfyller något av villkoren från artikel 3 saluförs på unionsmarknaden; artikeln rörde således den fria rörligheten för sälprodukterna på unionsmarknaden. Det ska slutligen återknytas till det nyss sagda, nämligen att det andra undantag inte är gällande längre. Ändringen av sälförordningen ska nu förklaras mera i det följande underavsnittet.

221 Se artikel 3.2. a).

222 Se artikel 3.2. b).

49

4.2.1.2 Den aktuella lydelsen

Den ursprungliga lydelsen av sälförordningen är inte densamma som dagens. Sälförordningen anpassades nämligen i oktober 2015 till att rimma bättre med WTO:s uppfattning. Anpassningen av lydelsen var ett resultat av att både Kanada och Norge först överklagade EU:s förbud mot handel med sälprodukter hos WTO. Kortfattat kan sägas att både Norge och Kanada var positivt inställda till säljakt samt handel med sälprodukter och ansåg därför att förordningen var oförenlig med WTO:s avtal om tekniska handelshinder och det allmänna varuhandelsavtalet. WTO:s slutsats i bedömningen var dock att EU faktiskt hade rätt att förbjuda handel med sälprodukter för att det fanns skäl för förbudet.224 Skälet som motiverade förbudet var av djurskyddshänsyn, vilket WTO ansåg att var rimligt som skäl. Parallellt med detta fastställande ansåg även WTO att de undantag till handeln med sälprodukter som framgick av den ursprungliga sälförordningens artikel 3.2 var diskriminerande och behövde tas bort.225

I kölvattnet av WTO:s slutsats ikraftträdde den aktuella lydelsen av förordningen – Europaparlamentets och Rådets ändring av förordning (1007/2009) om handel med sälprodukter och upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 som började gälla den 6 oktober 2015. I preambeln till den nya lydelsen går det att utläsa det som WTO fastslog. För det första fastslås det i preambeln 3 att förbudet är legitimt med hänsyn till djurskyddet. Vidare framgår det även i preambeln 3 att inuiter och andra ursprungsbefolkningar fortsättningsvis ska undantas från förbudet, så länge jakten bidrar till deras samhällen och självhushållning. I preambeln 4 till den aktuella lydelsen går det följaktligen att utläsa att ”… jakt som bedrivs inom ramen för hållbar förvaltning av marina resurser måste erkännas, men samtidigt kan sådan jakt i praktiken vara svår att skilja från den omfattande jakt som främst bedrivs av

224 Se WT/DS400 - European Communities - Measures Prohibiting the Importation and Marketing of Seal Products.

225 För en vidare läsning om WTO:s inverkan på sälförordningen och uppfattningen av den nya lydelsen kan följande artiklar studeras ingående: Fakhri, a a; Marceau, a a; Mavroidis, a a; Perišin, a a. Utöver de nämnda juridiska artiklarna hänvisar jag även till följande övervakningar av händelsen: Svenska Jägareförbundet 23/5 2014, där en kritisk uppfattning till utgången presenteras. Nilsson Djurens rätt 25/11 2013, framlägger en positiv uppfattning till sälförordningen och WTO:s uppfattning. Slutligen ska även Von Hall SvD Näringsliv 22/05 2014 nämnas i anknytning till det sagda.

50

kommersiella skäl.” I samma preambel framgår det därefter att på grund denna svårighet bör undantaget för förvaltning inte gälla längre.

I sälförordningens artikel 1 presenteras ändringarna av den ursprungliga lydelsen. Enligt artikel 1.1 införs en definition av andra ursprungsbefolkningar i artikel 2. Andra ursprungsbefolkningar definieras som: ”befolkningar i oberoende länder vilka betraktas som ursprungsbefolkning på grund av att de härstammar från befolkningar som bott i landet eller i ett geografiskt område som landet var en del av då det erövrades eller kolonialiserades eller då de nuvarande statsgränserna upprättades och som oberoende av rättslig ställning har bevarat en del av eller alla sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.” För att blicka ut mot Sverige, torde till exempel samer gå under definitionen andra ursprungsbefolkningar. Däremot lär en kust- eller skärgårdskultur i Östersjön vara oförenlig med definitionen.

I den aktuella lydelsen av sälförordningens artikel 1 punkt 2 presenteras en ersättning till den tidigare lydelsen av artikel 3. Den aktuella lydelsen är mera utförlig än den ursprungliga och innehåller en lista med villkor för att sälprodukter ska få säljas. Villkoren som ska vara uppfyllda är för det första, att jakten har traditionellt bedrivits av samhället eller befolkningen.226 För det andra, att jakten bedrivs för, och bidrar till, samhällets eller befolkningens självhushållning, inbegripet för att tillhandhålla livsmedel och inkomst till stöd för dess liv och varaktiga försörjning och bedrivs inte främst av kommersiella skäl.227 Samt slutligen för det tredje, att jakten bedrivs på ett sätt som tar vederbörlig hänsyn till djurskydd med beaktande av livsstilen i samhället eller befolkningen och jaktens självhushållningssyfte.228 Enligt artikel 3.1a ska även ett intyg styrka att en sälprodukt som saluförs uppfyller villkoren i artikel 3.1. Intyget ska utfärdas av ett organ som har erkänts av kommissionen för detta syfte. Det aktuella organet som får utfärda dessa intyg är ”Nunavuts regering.”229 226 Artikel 3.1.a).

227 Artikel 3.1.b).

228 Artikel 3.1.c).

229 Enligt artikel 1 i KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2020/2125

av den 16 december 2020 om erkännande av Government of Nunavut som ett organ som är behörigt att utfärda dokument som styrker att villkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter på unionsmarknaden uppfylls, erkänns organet ”Nunavuts regering” som ett organ som är behörigt att utfärda handlingar som styrker att villkoren i artikel 3.1 är uppfyllda. Att notera här är att samma organ tidigare gick under namnet, ”Department of Environment, Government of Nunavut” och att genomförandebeslutet fungerar som en ändring av

51

Genom att studera den nya lydelsen av sälförordningens artikel 3 kan man observera avsaknaden av undantaget för saluförande av sälprodukter härrörde från nationellt reglerad jakt med syftet att hållbart förvalta marina resurser. I 34 § AF framgår det idag att Statens jordbruksverk får i enskilda fall ge dispens från förbudet att idka handel med sälprodukter enligt 17 § AF, om den som ansöker kan påvisa att skinnet kommer från sälar som har fångats eller dödats av inuiter vid en traditionell säljakt. Borttagandet av undantaget i sälförordningens nya lydelse var för att WTO ansåg att undantaget var diskriminerande. Sälförordningens aktuella lydelse är dock inte helt uppskattat av alla inom unionsmarknaden, det finns nämligen kritiska röster till borttagandet av undantaget för saluförande av sälprodukter som härrör från förvaltning i Östersjöområdet. Dessa röster presenteras i uppsatsens följande avsnitt.