Omgivande miljöfaktorer – miljöns stöd för eleverna

12. ANALYS AV LÄRARENS STÖDJANDE ROLL

Det är nödvändigt att vara mediekunnig för att kunna leva i vårt moderna samhälle (Thoman & Jolls, 2004). Som exempel på detta kan nämnas att det demokratiska samhällets digitalisering av offentliga tjänster ställer krav på sina medborgare, och det blir medborgarnas skyldighet att skaffa sig förmåga att kunna använda dessa tjänster (Erstad, 2010). Med skollagen 2011 och läroplanen 2011 har medieundervisningen fått en starkare ställning i grundskolan än tidigare, men är fortfarande inget eget skolämne. Undervisning i mediekunnighet eller som regering och Skolverket har valt att kalla det, undervisning i IKT, ska inte bara ske i ett ämne utan genomsyra alla skolämnen.

Miljön runt inlärningen är av väsentlig betydelse (Vygotskij, 1934/2005). För att kunna ge eleverna en kvalificerad medieundervisning i skolans alla stadier, bör skolorna, förutom att ha god tillgång till olika medier, ha verksamma vuxna i skolan som själva fått kvalificerad medieundervisning under sin utbildning och/eller som fortbildning. Först då har lärarna en möjlighet att förstå vad läroplanen och andra styrdokument menar med vikten av en god medieundervisning (Fogelberg, 2005). Lärarnas mediefortbildning, skolans didaktiska resurser och skrivningar om medieundervisning är nödvändiga förutsättningar för att eleverna ska erhålla en medieundervisning som ska ge dem en god mediekunnighet. Intervjusvaren visade att det var stor skillnad på lärarnas mediekunnighet. Lärarens egen mediekunnighet och vilja att använda olika medier blir betydelsefullt, då ett meningsfullt användande är en bra grund för att vilja utveckla sin egen kritiska förståelse och kunna förmedla detta till eleverna.

Texten i kapitlet kommer att i hög grad att följa modellen över olika perspektiv av mediekunnighet, (se figur 3 eller förminskad bild här ovan) och diskutera lärarens stödjande roll utifrån Piaget och Vygotskijs tankar.

12.1 Omgivande miljöfaktorer – miljöns stöd för eleverna

Vygotskij (1934/2005) uttrycker att skolarbetet ska väcka och stimulera intellektets utveckling för att alla de möjligheter som i själva verket finns nedlagda i elevens tänkande ska kunna utvecklas. Det är av stor betydelse att läraren skapar en miljö runt omkring eleven som ger ny kunskap, uppmuntrar till samarbete, diskussioner, experiment och med tillfällen för eleverna att presentera sina arbeten.

167

Skolarbetet bör ske i en miljö som uppmuntrar nyfikenhet och som tillåter misstag och funderingar utan färdiga svar (p. 328). Just med hjälp av de uppgifter som de unga får och med hjälp av de stimulerande behov som uppstår och med hjälp av de mål man ställt upp för de unga, inspireras och tvingas de att ta avgörande steg i sitt tänkandes utveckling på grund av den sociala miljö som omger dem (pp. 186-187). Den tekniska medieutrustningen i skolorna ingår både i lärarnas mediemiljö och i elevernas mediemiljö. Ett väl fungerande trådlöst nätverk som har kapacitet så att alla skolans elever kan vara uppkopplade samtidigt, ansågs vara nödvändigt för att stimulera lärare till att arbeta med de inköpta elevdatorerna på ett bättre sätt. Det var tydligt i lärarnas intervjusvar att skolans organisation inte upplevdes som flexibel, utan att lärarna upplevde att beslut angående inköp som gällde hela skolan togs av skolledningen, oavsett om personalen tyckte att det var relevant eller inte. Tillgång till medier är inte tillräckligt för att ge eleverna mediekunnighet även om det förstås är en grundförutsättning. Utökad tillgång till olika medier ansågs tidigare som lösningen, men anses inte längre som lösningen på hela problemet. Unga människor behöver få hjälp att lära sig mediekunnighet (Palfrey & Gasser, 2008). Om lärarna blev involverade i inköpen och upplevde att deras åsikter togs tillvara, är det troligt att medier skulle användas på ett ännu bättre sätt i skolorna.

Lärare med låg grad av mediekunnande uttryckte att de skulle ha förmågan att utveckla sin egen och elevernas mediekunnande om någon kollega på skolan skulle få arbetstid och i uppgift att hjälpa dem att starta upp olika skolarbeten där medier skulle användas på nya sätt. Dessa lärare med låg grad av mediekunnande var helt beroende av att det fanns någon ansvarig på skolan som hade både schemalagd tid avsatt för teknisk och pedagogisk support, men som även hade möjlighet att hjälpa läraren akut när något fel plötsligt inträffade. Detta var nödvändigt för att främja att lärare med låg mediekunnighet skulle våga sig på att själv använda olika medier i sin undervisning för att våga skapa den mediemiljö som enligt Vygotskijs tankar om miljöns betydelse för inlärning, skulle främja elevernas mediekunnighet.

Skolornas IT-ansvariga, IKT-ansvariga, Superanvändare eller Lärspridare som de också kallades, hade varit didaktiska resurser för lärarna, men tid för att hjälpa arbetskamrater pedagogiskt verkade enligt intervjusvaren ha saknats i stor utsträckning. För att inte den tekniska delen skulle ta överhand vad det gällde tidsaspekten, ansåg flera lärare att det pedagogiska och det tekniska uppdraget borde delas mellan olika medarbetare. En tydlig ansvarsbeskrivning för dessa medarbetare samt de tider som fanns tillgängliga för IKT-stöd varje termin borde skrivas ner för varje skola och alla medarbetare borde få tydlig information om vad som gällde. Nu upplevdes det väldigt otydligt vad skolornas IT-ansvariga hade för nedsättning i tid och vilka uppgifter som dessa skulle sköta, och lärarna ville inte besvära sina arbetskamrater eftersom de visste att alla lärare var så upptagna. Det fanns till och med nyanställda lärare i Älvsborg som inte hade fått någon information om vem som var IT-ansvarig i deras skola. Kanske en förklaring till detta ligger i att Älvsborg har haft IKT-projekt i flera år så att rektorerna utgick ifrån att alla lärare redan visste vad som gällde.

168

På liknande vis som miljön påverkar eleverna, påverkas lärarna av rektorernas inställning till mediekunnighet. Lärarna uttryckte att de upplevde olika förutsättningar i de olika skolorna och i olika skolområden. Lärarna i Älvsborg som hade arbetat sedan våren år 2007 med IKT-satsning, upplevde ett mindre stöd i organisationen än vad lärarna i Tynnered gjorde som nyss hade startat med denna satsning. Utan stöd från skolledningen kan ett bra utvecklingsarbete raseras snabbt, enligt flera lärare. Lärarna efterlyste tydliga besked från sina rektorer om vad och hur de skulle arbeta med medier. Det visar att om rektorerna insåg sin starka ställning och den påverkan som de hade över vad lärarna ansåg sig kunna prioritera i all den verksamhet som undervisningen borde innehålla, skulle medieundervisningen i skolan kunna utvecklas i stor utsträckning. Rektorer som önskar få sina medarbetare att tillsammans med sina elever få kunskap om olika medier, både traditionella och digitala, borde diskutera detta varje termin eller åtminstone varje läsår med sin personal, för att påminna medarbetare och för att ge nya medarbetare tydliga signaler om att skolledningen anser att det är ett viktigt skolarbete. En tydlig organisation med arbetslag och arbetslagsledare och arbetstid till möten med arbetslagen kunde vara ett sätt att styra upp organisationen och främja samarbetet kring medieundervisningen i skolan.

Lärarna uttryckte önskemål om att få hjälp med en översikt över den medieundervisning för olika stadier i skolan som läroplanen Lgr 11 nu förordade i olika skolämnen. Då rektor på den enskilda skolan ska se till att verksamhetsplaneringen dokumenterades i en arbetsplan, föreslog flera lärare att en arbetsplan för mediekunnighet skulle skrivas för varje skola till stöd till lärare och elever, även om det inte finns något skolämne som heter medieundervisning eller mediekunnighet. Finland har en studieplan för medieundervisningen från förskolan till och med gymnasiet och denna plan gäller hela landet. På liknande vis kunde Sverige få en studieplan i medieundervisning som kunde ligga till grund för hur varje skola skulle praktisera denna studieplan och vara till hjälp för både skolans rektorer och lärare.

Mediekunnighet är inte något statiskt utan en kunnighet som hela tiden behöver förnyas. Ett sätt för rektor att kontinuerligt förbättra sina medarbetares mediekunnighet, är att skapa tillfällen på arbetstid för medarbetarna att diskutera och inspirera varandra. De intervjuade lärarna uppfattade stimulansåtgärder för att öka medieanvändning som omfattade alla lärare, som mer effektiva och mer positiva än åtgärder där skolledningen skulle välja ut medarbetare. All lärarfortbildning i mediekunnighet borde enligt lärarnas intervjusvar förläggas under skoltid, till exempel studiedagar eller på undervisningstid då läraren kunde bli ersatt av en vikarie. Detta skulle enligt lärarna visa att skolledningen ansåg att det var en viktig utbildning. En medieutbildning som lärare på flera skolor rekommenderade till alla medarbetare, var den mediekurs som de utvalda lärarna fick och som hade till syfte att använda medier till att undervisa på nya sätt, inte bara till att förstärka tidigare undervisningssätt.

169

Lärare som upplever att skolledningen uppskattar deras fortgående ansträngningar att förbättra sin egen mediekunnighet, har stora möjligheter att skapa den miljö runt eleverna som ”uppmuntrar till samarbete, diskussioner experiment och med tillfällen för eleverna att presentera sina arbeten i en miljö som uppmuntrar nyfikenhet och som tillåter misstag och funderingar utan färdiga svar” (Vygotskij, 1934/2005, p. 328).