Omgivningskontroll vid deponier och markutfyllnader

Skyddsåtgärder mot läckage ska optimeras av verksamhetsutövare med markutfyllnad eller deponi. Denne ska verifiera att tillskottsdosen till allmänheten vid konsumtion av dricksvatten från enskild vattentäkt eller fisk från ytvattenrecipient inte överskrider 0,1 mSv/år för de naturligt förekommande långlivade radionukliderna och 0,01 mSv/år för

137Cs. Radon i dricksvatten regleras separat av SLV.

Dosrestriktionen 0,1 mSv/år är densamma som i dricksvattendirektivet för allmänt vatten, men med den skillnaden att här gäller det tillskottsdosen från samtliga långlivade radio-nuklider, inte vad vattnet innehåller absolut av enbart ²³⁸U, ²³⁴U, ²²⁶Ra och ²²⁸Ra, som ingår i direktivet. Detta motiveras med att svenskt grundvatten kan innehålla halter över referensvärdena för uran och radium samt för ²¹⁰Pb och ²¹⁰Po (SSI 2008). I dosrestriktion-en ingår inte radon eller dess kortlivade sönderfallsprodukter, inte heller kalium. Radon i dricksvatten regleras av SLV och kalium ger ingen extra interndos, eftersom kaliumhalten hålls konstant av kroppen.

Omgivningskontroll ska finnas som verifierar optimeringen vid deponier och, vid behov, för markutfyllnader och omfattar provtagning av grundvatten/dricksvatten och insamlat lakvatten, som visar att ovanstående dosvillkor uppfylls.

Lakvatten

Två exponeringsvägar, betraktas här, från deponi och markutfyllnad för lakvatten dels till dricksvattenbrunn med konsumtion av dricksvattnet dels till en ytvattenrecipient med upptag i fisk och påföljande konsumtion. Skyddsåtgärderna mot läckage ska optimeras.

Optimeringen ska verifieras så att gränsvärdena i vatten minst underskrids.

8.2.8.1 Lakvatten till dricksvattenbrunn i enskild vattentäkt

Tillskott av aktivitet i dricksvatten ur enskild vattentäkt kan beräknas genom att ta vatten-prover i inströmningsområdet och i brunn i utströmningsområdet från askdeponi eller markutfyllnad.

Detta förslag omfattar alla de långlivade radionukliderna i sönderfallskedjorna, i första hand de vattenlösliga uran- och radiumisotoperna samt cesium. Hänsyn tas även till ²¹⁰Pb och ²¹⁰Po, fast de är mindre lösliga i vatten. Både ²¹⁰Pb och ²¹⁰Po har mätts i höga halter i bergborrade brunnar i Sverige (SSI 2008) och i Finland. Vissa isotoper av torium ger höga doser per aktivitet, de är svårlösliga i vatten, men kan transporteras med kolloider i strömmande vatten. De förekommer troligen vid mycket låga halter och är då av liten betydelse.

8.2.8.1.1 Förslag till tillskottet i aktivitetsindex i dricksvatten

 1

nettoaktivitetskoncentrationen C”n i dricksvattnet anges i Bq/l. Då toriumisotoperna är svårlösligt i vatten kan dessa utgå. För att få nettohalten måste bakgrundsprovet dras bort.

 Förslag till reglering:

nettoaktivitetskon-centrationen C”n i dricksvattnet anges i Bq/l. och

 C”137Cs < 1 Bq/l

Det saknas ännu erfarenhet av vilka radionuklider som verkligen lämnar askan med lak-vattnet i löst form eller som kolloider.

Bakgrundshalten av ¹³⁷Cs är nästan alltid försumbar i opåverkat grundvatten, medan bak-grundshalter av de naturligt förekommande radioaktiva ämnena kan förekomma.

8.2.8.1.2 Förenklad mätmetod för bestämning av aktivitetsindex i dricksvatten Ett förenklat sätt att bestämma radionukliderna i dricksvatten kan vara översiktsmätningar av totalalfa- och totalbetaaktivitet, där värdena 0,1 och 1,0 Bq/l ska underskridas, jmfr.

avsnittet om dricksvattendirektivet. Om mätvärdena underskrider screeningvärdena be-hövs inte nuklidspecifika mätningar göras. Även här gäller att det är nettoaktiviteten som avgör om situationen är godkänd eller ej.

8.2.8.2 Lakvatten till ytvattenrecipient

Tillskott av aktivitet i ytvattenrecipient kan beräknas genom att ta vattenprover uppströms och nedströms från askdeponi eller stor markutfyllnad.

Radionuklider som lakats ut från upplagd aska till en ytvattenrecipient där fisk tar upp radionukliderna ger en interndos till människa vid konsumtion av fisken.

Egentligen skulle ett aktivitetsindex sättas på fisken i recipienten, men det är opraktiskt att genomföra kontroller av detta. Vi väljer att sätta begränsningen på den radionuklidhalt i recipienten, som blir följden av utsläpp av lakvatten i recipienten och därmed anta vissa koncentrationsfaktorer för fisken. Den därav följande direktmätningen i recipienten är omöjlig att genomföra i praktiken, i stället görs mätningen på det utsläppta lakvattnet och referenshalterna i index beräknas som radionuklidhalten i lakvattnet dividerad med ut-spädningen i recipienten.

Index har satts med förutsättningen att konsumtionen antas vara 3 kg/år. En storkonsu-ment av fisk kan äta 30 kg/år då blir referensvärdena en faktor 10 lägre än nedan. Men det är inte troligt att all fisk som konsumeras tas från en liten sjö, som det måste vara frågan om för att komma upp i halten av radionuklider i vattnet. Här antas att 10 procent fångas i den lilla sjön.

8.2.8.2.1 Förslag till aktivitetsindex i lakvatten vid utsläpp till ytvattenrecipient Nettoaktivitetsindex i lakvattnet dividerad med utspädningen i ytvattenrecipienten ska vara: aktivitetskoncentration-en, C”n, är lika med nettoaktivitetskoncentrationen i uppsamlat lakvatten dividerad med utspädningen i recipienten och anges i Bq/l. I detta fall kan man anta att bakgrunden är låg.

Det är orimligt att begära att alla radionuklider ska bestämmas rutinmässigt, därför kan ett indikatorindex anges då vidare mätningar kan behövas. Bara en av de känsligaste

radionukliderna ingår i detta:

 1 6 , 0

"²¹⁰

5C ^Po 

I , aktivitetskoncentrationen, C”n, är lika med nettoaktivitetskoncentrat-ionen i lakvattnet dividerad med utspädningen i recipienten anges i Bq/l. och

 C"137Cs < 0,1 Bq/l

C”137CS är lika med nettoaktivitetskoncentrationen i lakvattnet dividerad med utspädning-en i recipiutspädning-entutspädning-en och anges i Bq/l. Detta index ska bestämmas när det finns skäl att miss-tänka förhöjd aktivitet.

Erfarenheterna från mätningar av ¹³⁷Cs i lakvatten på flera deponier av SSI visar att det är bara de absolut minsta recipienterna som kan komma i närheten av att få problem med dosrestriktionen från lakvattenutsläpp, samma förhållande kan, i en första approximation tills annan information erhållits, antas gälla även för torvaska och lakvattenutsläpp av de naturliga radionukliderna.

8.2.8.2.2 Förenklad mätmetod för bestämning av aktivitetsindex i lakvatten Ett förenklat sätt att bestämma radionukliderna i lakvatten kan vara mätningar av total-alfaaktivitet, där värdet 0,6 Bq/l ska underskridas för aktivitet i lakvatten dividerad med utspädningen i ytvattenrecipienten. Om mätvärdet underskrider 0,6 Bq/l behöver inte nuklidspecifika mätningar göras. Även här gäller att det är nettoaktiviteten som avgör om situationen är godkänd eller ej. Kriteriet för ¹³⁷Cs gäller oförändrat enligt förra avsnittet.

8.2.8.2.3 Optimering av skyddsåtgärder för att minska lakvattenutsläpp

Det är synnerligen svårt att reglera lakvattenutsläpp via lakvatten. Istället applicerar vi synsättet med optimering av skyddsåtgärder mot läckage. Det är ju svårt att bedöma vad som är optimerat, men det kan främst betyda att man försöker minska lakvattenmängder som går genom askan. Ytvatten leds runt askan och övrig vattengenomträngning minskas med aktiva åtgärder som tätande ytbeläggning. Det kan ibland betyda att filter sätts på avgående lakvatten för att minska läckande aktivitet. För att kontrollera att man nått rim-ligt nära målet kan tillsynsmyndigheten använda kriterierna i avsnittet ovan. Företaget kan själv använda dessa kriterier om de vill undersöka hur de ligger till.

8.2.8.3 Provtagningsfrekvens

För deponier för farligt och icke-farligt avfall finns i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10 fastslaget ett provtagningsprogram för nyckelparametrar för grundvatten, ytvat-ten och lakvatytvat-ten. I trädbränsleaskeföreskrifterna SSMFS 2008:16 fastläggs att ¹³⁷Cs ska behandlas som en nyckelparameter. Detta medför provtagning och mätning flera gånger per år i den aktiva driftfasen.

Erfarenheter har vunnits genom en omfattande undersökning av lakvatten och grundvat-ten från deponier i Norrland och Södermanland år 2006 i SSI:s regi och därefter under inspektioner i SSM:s regi fram till år 2010. Utifrån resultaten skulle en reduktion av prov-tagningsfrekvensen kunna motiveras.

Optimeringen av skyddsåtgärder mot läckage ska verifieras med provtagning och mätning på vatten minst vart femte år. Målsättningen med provtagning under den aktiva fasen är att se till att omgivningspåverkan från den öppna deponin ligger under de givna gränsvär-dena.

När deponi som är klassad för minst icke-farligt avfall och som innehåller kontaminerad aska under gränsvärdet för återvinning har försetts med godkänd sluttäckning enligt

de-poneringsförordningen och uppsamling av lakvatten upphört behöver ingen mer provtag-ning göras. Våra beräkprovtag-ningar visar att omgivprovtag-ningspåverkan bör bli obetydlig. Läckaget av uran och radium kommer att pågå under mycket lång tid och högsta halten i vatten i grundvattenbrunn inträffar, under vissa förutsättningar, först efter flera tusen år. Det är så långa tidsrymder så att ett föreskrivet provtagningsprogram är irrelevant. Vi hoppas att de skyddsåtgärder som denna generation vidtagit kommer att hålla ett bra tag.

Även för anläggningsarbeten ska verksamhetsutövaren optimera skyddsåtgärderna mot läckage men de kan själv välja omfattning beroende på förutsättningarna. Behovet styrs av mängden aska, aktivitetshalten i askan och vattenflöden genom askan.