Optimering och dosrestriktioner

Hantering av torvaska, med förhöjda halter av radionuklider, definieras som verksamhet med strålning. En planerad verksamhet får inte ge stråldostillskott till kritisk grupp ur allmänheten över gränsvärdet 1 mSv/år, utöver den naturliga bakgrunden.

Optimering, enligt ALARA-principen, gäller alltid inom strålskyddet vare sig det är höga eller låga stråldoser som ett planerat handlingssätt medför. En optimering görs genom att väga samman strålskyddsbehov, ekonomiska och sociala faktorer. Slutvärdet ska avspegla hur behovet av ekonomiska och mänskliga resurser avvägs på ett rimligt sätt mot önskad

reduktion av stråldoserna från betraktat handlingssätt. Den första optimeringen ger ett värde för dosrestriktionen/planeringsvärdet. Samtidigt gäller alltid kravet på fortsatt op-timering även när man uppnått dosrestriktionen, vilket betyder att man ska fortsätta minska dosen ytterligare om det är rimligt och om det är ”lätt” gjort. Verksamhetsutöva-ren bör fråga sig ”Har jag gjort allt som jag rimligen kan för att reducera dessa doser”?

I detta sammanhang kan man fundera över vad en verksamhet omfattar och därmed dos-restriktionen. Dosrestriktionen är källrelaterad vilket betyder att en verksamhet som pro-ducerar torvaska kan ses som källan till dos och alla exponeringsvägar till allmänheten från askhantering från och med förbränningsanläggningen skulle kunna ingå. I sådant fall skulle summan av extern- och interndostillskott till allmänheten från rökgas- och kon-densvattenutsläpp vid förbränningsanläggningen, deponering av aska, askutfyllnader, ev.

användande av aska i byggnadsmaterial och spridning av torvaska på skogs- eller åker-mark ingå. Varje sådan avgränsad verksamhet kan kallas ett ”exponeringsscenario”. Det är dock administrativt omöjligt att hålla en förbränningsanläggning ansvarig för en dosre-striktion för summan av alla scenarier som askan kan användas i. Dessutom kan det ofta vara olika fysiska verksamhetsutövare som äger förbränningsanläggningen, deponin eller som anlägger en markutfyllnad.

Vi väljer att låta dosrestriktionen gälla för ett scenario, som i sin tur kan ha flera expone-ringsvägar, som kan ge extern- och interndos från inhalation och intag till allmänheten.

Således betraktas en förbränningsanläggning, en askdeponi, en markutfyllnad, spridning av torvaska på skogsmark osv. som avgränsade scenarier, vilket i praktiken är så man har gjort i RP122.

7.2.1 Pragmatiska gränser eller dosrestriktioner?

IAEA och artikel 31-gruppen inom Euratom har i ett diskussionsutkast valt vägen att sätta pragmatiska gränser för halter av radionuklider av naturligt ursprung som ett kriterium för när reglering vanligen kan bli aktuell för en verksamhet. Gränserna har satts efter vilka högsta halter som förekommer i naturen. Motivet är att man vanligen inte hittar några doser över 1 mSv/år för arbetstagare i verksamheter som hanterar sådana halter och att allmänheten för det mesta ligger under 0,3 mSv/år.

I det pragmatiska systemet hamnar ett antal exponeringsvägar utanför, för att de leder till orimliga doser. Exempel på detta är byggnadsmaterial, läckage från deponier till dricks-vatten, radonavgång och transporter. IAEA och EU föreslår att de behandlas på det van-liga dosbegränsningssättet.

Vi föreslår att det pragmatiska synsättet för arbetstagare inte ska utgöra grunden för SSM:s dosbegränsningsstrategi för torvaska då det gäller allmänheten, utan att det ska bygga på dosbegränsning – med rimligt vald dosrestriktion. SSM:s föreslagna regler blir därmed mer detaljerade och ställer hårdare krav än EU:s och IAEA:s övergripande krav.

7.2.2 Förslag till dosrestriktion för exponeringsscenarier med aska och deras exponeringsvägar

 Vi föreslår olika dosrestriktioner för naturligt förekommande radionuklider och den konstgjorda radionukliden ¹³⁷Cs i aska.

Detta överensstämmer med IAEA:s syn på hur strålskydd för NORM ska hanteras när radionuklider av naturligt och konstgjort ursprung förekommer samtidigt i materialet (IAEA 2004A).

 Ett exponeringsscenario föreslås få dosrestriktionen 0,3 mSv/år för de naturligt förekommande radionukliderna, med undantag för byggnadsmaterial.

Dosen är utöver den naturligt förekommande stråldosen, inte heller radon och de kortli-vade döttrarna ingår vid inandning. Förslaget överensstämmer med BSS-förslaget för naturligt förekommande radionuklider (EU 2009).

De scenarier med aska, som berör allmänheten, som undersökts är; utsläpp från en för-bränningsanläggning, deponi, markutfyllnad, byggnadsmaterial, spridning på skogsmark eller renbetesmark samt fri användning, där spridning på åkermark ingår.

Om dosrestriktionen är 0,3 mSv/år för varje exponeringsscenario kan en person som ut-sätts för tre scenarier få dosen 0,9 mSv/år.

 Varje exponeringsväg i ett scenario föreslås få dosrestriktionen 0,1 mSv/år för de naturligt förekommande radionukliderna.

En exponeringsväg kan vara extern gammastrålning från markutfyllnad eller avslutad deponi med aska. En annan kan vara intern bestrålning från intag av dricksvatten och föda som kontaminerats via läckage av aktivitet från deponi eller markutfyllnad. I föda kan ingå fisk från ytvattenrecipient. En tredje exponeringsväg kan vara intern bestrålning från inandning av askdamm. Om tre exponeringsvägar var och en tillåts ligga vid dosrestrikt-ionen uppnås dosrestriktion 0,3 mSv/år för ett scenario.

Ett alternativ skulle vara att tillåta att dosrestriktionen 0,3 mSv/år för ett exponeringssce-nario fördelades av verksamhetsutövaren själv mellan de olika exponeringsvägarna. Detta kräver dock en betydande strålskyddskompetens av en verksamhetsutövare, den som har det kan söka undantag enligt föreskrifterna. Ett stödargument för att införa 0,1 mSv/år per exponeringsväg är att intag via dricksvatten redan begränsas till 0,1 mSv/år av dricksvat-tendirektivet.

Observera att i alla lägen gäller ALARA-principen, det är inte tillåtet att fylla ut ända upp till den tillåtna dosrestriktionen om man med rimliga insatser kan sänka onödiga dostill-skott till allmänheten eller arbetstagare.

RP 135 föreslår att doskriteriet för exponering för externstrålning är 0,3 mSv/år, för att man räknar med att scenariet bara har en exponeringsväg. För utsläpp till luft och vatten blir det absurt om varje exponeringsväg skulle tillåtas ge 0,3 mSv/år, då flera sådana kan förekomma. RP 135 föreslår dosrestriktionen 0,01 – 0,1 mSv/år per exponeringsväg i dessa fall.

 Scenariot aska i byggnadsmaterial föreslås få dosrestriktionen 1 mSv/år för de na-turligt förekommande radionukliderna. Motiveringen ges i ett senare kapitel.

 Exponeringsvägar där ¹³⁷Cs ingår föreslås få dosrestriktionen 0,01 mSv/år.

Dosrestriktionen för exponeringsvägar där den konstgjorda radionukliden ¹³⁷Cs ingår har satts till 0,01 mSv/år i SSM:s trädbränsleföreskrifter. Detta värde föreslås bli kvar här.

Förslaget överensstämmer med BSS-förslaget för radionuklider med konstgjort ursprung

(EU 2009). Utöver de exponeringsvägar som belagts med denna restriktion i trädbränsle-föreskrifterna läggs nu tillsats av ¹³⁷Cs i aska i byggnadsmaterial.

Dosrestriktionen för ¹³⁷Cs i aska är 10 gånger lägre än för de naturligt förekommande radionukliderna. Detta kan ses som resultatet av en optimering, vad som är rimligt uppnå-bart när man viktar alla faktorer mot varandra.

 För externstrålning från avslutade deponier och markutfyllnader föreslås 0,5 µSv/h för gammadosraten från både ¹³⁷Cs och de naturligt förekommande radionukliderna i aska, utöver bakgrundsraten.

Det går inte att med enkla mätinstrument särskilja de enskilda radionuklidernas bidrag till mätt dosrat.