11.1 Allmänt
De framtida föreskrifter om hantering av torvaska som innehåller förhöjda halter av na-turligt förekommande radioaktiva ämnen eller som är kontaminerad av cesium-137 syftar till att reglera hanteringen av kontaminerad aska så att dostillskottet till allmänheten och utsläppen till miljön blir så låga som rimligt möjligt. Detta kapitel behandlar vilka regler som gäller arbetstagare som hanterar kontaminerad aska.
Verksamhet där kontaminerad aska hanteras räknas till verksamhet med joniserande strålning enligt strålskyddslagen. Med stöd av lagen meddelar SSM föreskrifter som gäl-ler strålskyddet för arbetstagare i verksamhet med strålning. Verksamheter där kontami-nerad aska hanteras kan förekomma i förbränningsanläggningar, deponier, transporter, väg- och markutfyllnader eller i övrigt där stora mängder kontaminerad aska förekommer.
Den svenska strålskyddslagen skiljer inte på verksamheter med strålning och ”work acti-vities ” (NORM-verksamheter) varför samma lagstiftning gäller. I EU-lagstiftningen kan andra regler gälla för NORM-verksamheter. På arbetsplatser som inte explicit hör till NORM-industrin ska arbetstagares exponering begränsas på samma sätt som allmänhet-ens enligt RP 122 del II. Typiska exempel på sådana arbetsplatser är transporter, lager, vägbyggen och husbyggen. Således ska arbetstagare som oavsiktligt kommer i kontakt med NORM-restprodukter följa dosrestriktionen 0,3 mSv/år. Tillskottsdosen ska under-skrida gränsvärdet 1 mSv/år, vid doser över detta ska exponeringssituationen tas bort.
Vi väljer att inte se det så, utan alla arbetstagare som hanterar askor som är tillåtna omfat-tas av regleringen för arbetstagare i verksamhet med joniserande strålning med dosopti-mering som ledstjärna. Utifrån antagna scenarier i RP 122 är det bara arbetstagare som hanterar askor med i storleksordningen I1 > 1 som kan få doser över 0,3 till 0,6 mSv/år.
Människor kan få stråldoser på två sätt dels från extern bestrålning, dels från intern be-strålning. Extern bestrålning kommer från en strålkälla utanför kroppen9, intern bestrål-ning från radioaktiva ämnen som man andats in eller fått i sig via mat och dryck.
Alla dosgränser och dosnivåer för åtgärder som beskrivs i detta arbete är tillskottsdoser utöver bakgrundsstrålningen.
I ett arbetspapper från den tidigare omnämnda artikel 31-arbetsgruppen, som arbetar med underlag till revisionen av EU:s BSS, föreslås att reglering behövs av NORM-industrier om halterna överstiger:
9 Radondöttrar, kalium och 137Cs i aska avger gammastrålning med lång räckvidd. Några radionuklider avger också betastrålning men den har kort räckvidd. Detta gör att dosen från betastrålning från aska i kontakt med huden blir obetydlig under alla omständigheter. Hudkontakt med aska ska dock undvikas för att den är starkt basisk när den är färsk. Alfastrålande radionuklider i askan ger ingen dos vid hudkontakt, men kan ge hög dos vid inandning eller när de sväljs.
Naturliga radionuklider från uran-238 serien 1 kBq/kg Naturliga radionuklider från torium-232 serien 1 kBq/kg
40K 10 kBq/kg
De säger att internationell erfarenhet från industriella aktiviteter med NORM visar att exponering för material som innehåller upp till dessa värden vanligen inte ger doser över 1 mSv/år till arbetstagare och 0,3 mSv/år till allmänheten.
Som jämförelse visas i tabell 8 allmänhetens strålmiljö i Sverige.
Tabell 8. Allmänhetens strålmiljö, årlig genomsnittlig stråldos mSv/år.
Dos (mSv/år)
Källa Kommentar
0,9 Medicinska undersökningar
Skapad strålning
0,6 Mark och bygnadsmaterial Naturlig strålning 0,3 Kosmisk strålning Naturlig strålning 0,2 Mat Naturlig strålning 0,2 Kalium i kroppen Naturlig strålning 0,02 Tjernobylolyckan och
kärnvapenprov
Skapad strålning
0,2 Radon, aldrig-rökare Naturlig strålning 5,010 Radon, dagligrökare
(ca.1 pkt. cigaretter/dag) Rökning ökar risken för skada 25 gånger jämfört med aldrig-rökning vid samma exponering
Summa (mSv/år) 2,4 7,2
Aldrig-rökare Dagligrökare
11.2 Strålskyddsprincipen ALARA
En av de grundläggande principerna i strålskyddsarbetet är att strålskyddet ska optimeras, dvs. alla stråldoser ska hållas så låga som rimligt möjligt med hänsyn tagen till ekonomi-ska och sociala faktorer. Detta benämns ALARA (As Low As Reasonably Achievable).
Detta avser såväl dosen till enskilda personer som antalet exponerade personer. Denna princip tillämpas oberoende av om dosen är låg eller hög, dock kan mer resurser avsättas för att sänka en högre dos än en lägre.
10 Rökning ökar risken för skada 25 gånger jämfört med aldrig-rökning, vid samma radonexponering.
11.3 Dosövervakning och gränsvärden för arbetstagare
Bindande regler för strålskydd inom EU ges i direktiv 96/29 Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagare och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har överfört detta till nationell lagstiftning i bl.a. författningen SSMFS 2008:51 om grundläggande bestämmelser för skydd av arbetstagare och allmänhet vid verksamhet med joniserande strålning. Dosgränsen för effektiv dos till arbetstagare i verksamhet med strålning är 20 mSv/år (medeldos under fem på varandra följande år). Högsta dosgränsen för en arbetstagare är 50 mSv/år under ett enstaka år.
I författningen SSMFS 2008:51 föreskrivs att om effektiva dosen till arbetstagaren uppgår till 1 mSv/år eller mer skall den som bedriver verksamheten utföra dosövervakning. Ingen dosövervakning krävs om dosen inte beräknas överstiga 1 mSv/år.
Om den effektiva dosen beräknas ligga mellan 1 mSv/år och högst 6 mSv/år tillhör ar-betstagarna kategori B, enligt SSMFS 2008:51. Det innebär att dosövervakning ska ske i sådan utsträckning att det går att visa att placeringen i kategori B är korrekt. Om årsdosen till arbetstagare överstiger 1 mSv/år kan den föreskrivna dosövervakningen bestå av att externa dosrater mäts på olika platser och eventuellt genom att någon arbetstagare bär en dosimeter på arbetet. Interndos genom inandning ingår i dosgränsvärdet, men den kan inte mätas direkt utan får uppskattas genom att mäta inandad dammängd och aktiviteten på dammet.
Doser som uppgår till 6 mSv/år eller mer leder till att arbetstagare inordnas i kategori A, med till exempel bindande krav på individuell dosövervakning. Det är osannolikt att do-serna till arbetstagare som sysslar med hantering av kontaminerad torvaska kan komma upp i nivåer som aktualiserar inordning i kategori A.
I SSMFS 2008:51
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/SSMFS/2008/
SSMFS2008-51.pdf och
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Forfattning/SSMFS/2008/
SSMFS2008-51-Rattelseblad-bilaga2.pdf , finns regler som förbinds med arbetsställen där man kan få doser över 1 mSv/år.
11.4 Dos till arbetstagare
Dos till arbetstagare som arbetar på torvtäkt eller hanterar torven vid transporter blir låg om gränsvärdet för damm i inandningsluft följs när det föreslagna urangränsvärdet i torv underskrids.
Arbetstagarna kan få extern och intern bestrålning vid hantering av torvaska.
På en stor deponi eller markutfyllnad kan externdosrater (miljödosekvivalent), enligt ta-bell 9, uppmätas på 1 meters höjd över marken. Förutsättningen är jämvikt i alla sönder-fallskedjor. Radionuklidhalter är vid fuktig aska. Effektiv dos har beräknats när cesium och de naturligt förekommande radioaktiva ämnena regleras var för sig.
Tabell 9. Externdosrater vid arbete med aska i olika arbetssituationer, samt effektiv dos vid olika exponering.
Radionuklid Halt
Observera att vistelsetiderna är uppskattade utifrån hur länge arbetstagare arbetar med askdelen på en normalstor svensk deponi. Ändrar man tiden ändras dosen.
Vid avslutning av en deponi eller stor markutfyllnad måste dosratsvillkoret < 0,5 µSv/h uppfyllas. Ett sätt att klara detta är att lägga på minst 20 centimeter mineraljord som slut-täckning, detta dämpar den underifrån kommande strålningen med en faktor tio. För en markutfyllnad med tillåten aska (I1 < 1 och 137Cs < 10 kBq/kg) ger fyllningen med täckla-ger dosraten < 0,28 µSv/h och täckmaterialet täckla-ger i snitt 0,1 µSv/h, tillsammans 0,38 µSv/h, vilket är OK enligt villkoret.
För torvaska med naturligt förekommande radionuklider och cesium blir inandningsdosen som i tabell 10 om Arbetsmiljöverkets gränsvärde 5 mg/m³ för damm i luft följs, and-ningsraten är 1,5 m³/h och exponeringstiden är 60 h. Förutsättningen är jämvikt i alla sönderfallskedjor. Medelsnabbt upptag i lungan förutsätts för alla radionuklider i dammpartiklar. I vissa beräkningar som UNSCEAR gör antas långsamt upptag för to-rium, protaktinium och aktinium, då blir dosen lägre än här. Unat inkluderar alla radionuk-lider i 238U:s och 235U:s sönderfallskedjor.
Tabell 10. Dos vid inandning med 5 mg/m³ damm i luft, andningsraten 1,5 m³/h och exponeringstiden 60 h och övriga förutsättningar enligt ovan.
Radionuklid Halt
Således blir inandningsdosen under 1 mSv/år även om 600 h arbetstid antas.
Interndos fås även om torvaska sväljs via munnen. För torvaska med naturligt förekom-mande radionuklider och cesium blir intagsdosen som i tabell 11 om 1 g torvaska per år sväljs. Förutsättningen är jämvikt i alla sönderfallskedjor.
Tabell 11. Dos från intag av 1 g aska per år.
Radionuklid Halt (kBq/kg)
Dos från intag (mSv/år)
Unat 1 0,003
232Th 1 0,001
40K 20 jämvikt i kroppen
137Cs 10 0,0001
Dosen från extern- och internstrålning för den som arbetar 60 h/år direkt på en deponi eller markutfyllnad med aska där I1 = 1 och 137Cs = 10 kBq/kg blir högst cirka
0,1 mSv/år, under förutsättningar enligt ovan.
Den som arbetar med askan 600 h/år vid vägbyggnad/markutfyllnad eller deponi får, när I1 = 1 och 137Cs = 10 kBq/kg, med övriga förutsättningar enligt ovan, högst dosen 1,6 mSv/år. B-klassning av arbetstagare kan bli aktuellt om arbetstiden är mycket lång med direkt kontakt med askan, annars inte. Vid arbete i lastare dämpas externdosen till cirka hälften.
På en deponi som tar emot torvaska med den högsta tillåtna aktivitetskoncentrationen 2,5 kBq/kg 238U och med mindre än 1 kBq/kg 232Th, 10 kBq/kg 137Cs samt mindre än 1 kBq/kg 40K blir dosen högst 0,3 mSv/år för en arbetstagare, vid 60 h arbete direkt på deponin, extern- och internstrålning ingår. Vore arbetstiden 600 h skulle dosen bli högst 3 mSv/år, för den som arbetar i direkt kontakt med askan, vilket skulle leda till B-klassning.
Den som transporterar samma aska som i stycket ovan med lastbil 210 h/år och som är utsatt för dammande aska 60 h/år får dosen högst 0,3 mSv/år.
Arbetstagare som arbetar på deponi under tidslängder som är vanliga i Sverige får doser under 1 mSv/år från torvaskan. Vid långa vistelsetider kan eventuellt B-klassning bli ak-tuellt. A-klassning verkar inte sannolikt. Samma slutsatser kan dras för dem som trans-porterar aska med lastbil.
Arbetstagare som arbetar på vägbyggnad/markutfyllnad med torvaska med I1 < 1 och
137Cs < 10 kBq/kg får sannolikt doser under 1 mSv/år eftersom de flesta sitter i någon sorts maskin, som skärmar externstrålningen, och hantering av aska är inte det enda ar-betsmomentet.
När arbetstagare vistas oskyddade mer än 60 h per år på deponi eller markutfyllnad med aska ska verksamhetsutövaren göra en bedömning av dosen. Utifrån vistelsetider, mätta dammhalter i luften, vistelse i fordon och med hjälp av ovanstående tabeller kan en enkel uppskattning göras.
11.5 Planering av arbetet
ALARA-principen ska alltid tillämpas oberoende av dos men självklart får åtgärder som ger högre dosvinster kosta mer än lägre, det ingår i optimeringen. Det första man ska inrikta sig på är att ta bort arbetssituationer med onödig exponering. Det kan t.ex. vara att flytta verksamhet som bedrivs på askan, men som inte har direkt koppling till den. Det kan också vara tidsplanering för arbetstagare som arbetar nära stora mängder kontamine-rad aska. Tabellerna 9 och 10 kan användas som ett underlag vid planering av arbetet.
Alla dessa åtgärder ska vidtas med förnuft. Ju högre de potentiella doserna blir i en speci-fik arbetssituation ju kostsammare åtgärder kan motiveras.
11.6 Transportregler
Vid transport av radioaktiv torvaska gäller Myndigheten för samhällsskydd och bered-skaps föreskrifter MSBFS 2011:1 ADR-S om transport av farligt gods på väg och i ter-räng. De tillämpas om undantagsnivåerna i strålskyddsförordningen överskrids, dvs. det är bara den aska som måste deponeras som föreskrifterna behöver tillämpas på.
Undantagsbestämmelsen 1.7.1.4 (e) får tillämpas i ADR-S för naturligt förekommande radioaktiva ämnen som uran och dess sönderfallsprodukter. Det innebär att regelverket tillämpas då aktivitetshalten överstiger 10 gånger de undantagsnivåer för aktivitetshalt som framgår av strålskyddsförordningen. För 137Cs finns inget motsvarande undantag.
Det betyder att torvaska med uranhalter upp till 10 kBq/kg 238U är undantagna från be-stämmelserna i ADR-S. Således kan all torvaska från tillåten energitorv transporteras fritt, vad gäller uran.
Om 137Cs-halten i aska överskrider undantagsnivån 10 kBq/kg gäller ADR-S vid transport på väg eller i terräng. Det är avsändaren som klassificerar och förpackar askan och som har ansvar för att transporten går rätt till, läs S själv eller kontakta en ADR-transportrådgivare för utredning.
På MSB:s webbplats finns mer information.