6.1 Strålskyddslagen
All slags hantering av radioaktiva ämnen anses som verksamhet med joniserande strål-ning enligt 5 § strålskyddslagen (1988:220). Hantering av torvaska som innehåller natur-ligt förekommande radioaktiva ämnen kan således anses vara verksamhet med strålning.
Överstiger aktivitetsinnehållet i askan de undantagsnivåer som anges i 2 § strålskyddsför-ordningen (1988:293) är verksamheten dessutom som huvudregel tillståndspliktig. Frå-gan om det är en tillståndspliktig verksamhet eller inte avgörs av vilken aktivitetsnivå materialet innehåller. Undantagsnivån för de naturligt förekommande radionukliderna ges i kapitlet nedan.
För tillståndspliktig verksamhet kan SSM medge dispens från kravet på tillstånd om det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts En verksamhetsutövare kan ansöka hos SSM om sådan dispens eller kan SSM föreskriva att tillstånd inte behövs för att hantera torv-aska, vilket SSI gjorde för trädbränsleaskor.
Även om dispens ges gäller lagens allmänna skyldigheter och ansvar att ordna säker han-tering av det radioaktiva avfallet. Därtill gäller i tillämpliga delar SSM:s föreskrifter om skydd av arbetstagare, allmänheten och miljön i övrigt. Vd, på de företag som hanterar torvaska, är ytterst ansvarig för att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande lagstift-ning.
6.2 Strålskyddsförordningens undantagsnivåer
I Euratoms Basic Safety Standards, BSS, och i strålskyddsförordningen finns begreppet undantagsnivåer. Det betyder att om material, som hanteras, ligger under dessa värden
behöver en verksamhetsutövare inte ansöka om tillstånd enligt strålskyddslagen för inne-hav och användning av radioaktiva ämnen hos SSM, se ovan för dispens från krav på tillstånd.
Undantagskriteriet uppfylls om endera ett referensvärde (undantagsnivån) för radionuk-lidhalten eller ett aktivitetsvärde underskrids. Om båda överskrids gäller krav på tillstånd.
Om avfallet innehåller flera radionuklider ska villkoret 1
1
n
i REF
i
C
C uppfyllas.
Exponeringsscenarierna som bestämmer undantagsnivåerna omfattar begränsade mängder material (högst ett ton eller strålkällor med mycket låg aktivitet) och med några laborato-riescenarier, de behandlas i RP65.
De nationella myndigheterna kan sätta andra referensvärden om det är berättigat ur strål-skyddssynpunkt. Referensvärdena har beräknats utifrån dosrestriktionen 0,01 mSv/år.
Notera det som sagts tidigare i samband med RP 122, del I att undantagsnivåerna inte är ämnade att användas för NORM-askor i bulkmängd, utan de avgör när tillstånd behövs för konstgjorda och naturligt förekommande radionuklider som hanterats för sina radioak-tiva egenskapers skull i modesta mängder i verksamheter med joniserande strålning.
Undantagsnivåerna (referensvärdena) visas i tabell 5.
Tabell 5. Undantagsnivåer enligt strålskyddsförordningen och EU:s BSS.
Nuklid Undantagsnivå (kBq/kg)
Kommentar
238U 1 Vid full jämvikt för alla dotterprodukter
238
U 10 Vid jämvikt bara med de närmaste kortlivade dotter-produkterna
234
U 10
230
Th 1
226
Ra 10 Vid full jämvikt för alla dotterprodukter
210
Pb 10 - -
210
Po 10
232Th 1 Vid full jämvikt för alla dotterprodukter
228
Ra 10 Vid jämvikt bara med de närmaste kortlivade dotter-produkterna
228
Th 1 Vid full jämvikt för alla dotterprodukter
224
Ra 10 - -
235U 10 Vid jämvikt bara med de närmaste kortlivade dotter-produkterna
231
Pa 1
227
Th 10
223
Ra 100 Vid full jämvikt för alla dotterprodukter
40K 100
137Cs 10
Om det är jämvikt i sönderfallskedjorna ska följande villkor gälla:
10 1
235U-sönderfallskedjan tas inte med här, för vid jämvikt är aktiviteten bara 4,7 procent av
238U, och bidraget blir litet med de referensvärden som anges för 235U-kedjan. Detta gäller dock enbart under de förutsättningar som anges för de scenarier som ligger bakom undan-tagsnivåerna.
Jämvikt kan inte antas i 238U-sönderfallskedjan i torv eller torvaska, i 232Th- och 235 U-kedjorna förutsätts detta, då blir det:
10 1
Om det är radiologisk jämvikt efter 226Ra ska kvoten C210Pb/10 uteslutas. Det finns inte angivet något referensvärde för 226Ra enbart. Vi antar jämvikt i torvaska mellan 238U och
234U samt 230Th och 226Ra samt 210Pb och 210Po, uttrycket för indexet kan då förenklas något.
6.3 SSM:s förslag till friklassning av material vid verksamhet med joniserande strålning
Vid SSI utarbetades år 2006 ett förslag till föreskrifter och allmänna råd om friklassning av material vid verksamhet med joniserande strålning (SSI 2006). Friklassning betyder att ett material kan föras ut från en kontrollerad verksamhet med joniserande strålning och användas utan vidare kontroll ur strålskyddssynpunkt.
Föreskrifterna är inte avsedda att gälla för verksamheter som inte behöver tillstånd enligt strålskyddslagen, dvs. de som hanterar material under undantagsnivåerna i strålskydds-förordningen. De ska inte heller tillämpas på verksamheter där naturligt förekommande radionuklider har anrikats. De ska bara tillämpas på verksamheter där aktivitet tillförts eller inducerats till följd av den aktuella verksamheten. Friklassningsnivåerna är alltså inte tänkta att användas på NORM-material, men de kan vara intressanta som jämförelse.
Friklassningskriterierna följer EU:s BSS, dvs. tillskottsdosen ska vara mindre än cirka 0,01 mSv/år och kollektivdosen ska vara mindre än 1 manSv/år. Friklassningsnivåerna har beräknats utifrån stora mängder material. Scenarier omfattar arbetstagare på deponi, transporter, allmänhet i hus, inandning och intag för arbetstagare och barn. Detta är skälet till varför friklassningsnivåerna är lägre än undantagsnivåerna fastän doskriterierna är desamma.
De begränsande scenarierna som ligger bakom de föreslagna friklassningsnivåerna kom-mer från EU:s RP 122 del 1 ”general clearance” för verksamheter med joniserande strål-ning och från IAEA, de lägsta värdena från EU och IAEA har tagits. De begränsande
scenarierna är;
”Intag-B” som avspeglar att ett barn får i sig 100 g friklassat material per år, i detta inne-fattas också intag via vatten och grönsaker.
”Extern-A” omfattar en arbetare som vistas 1800 h/år på en deponi, som har densiteten 2 g/cm³ och som innehåller 10 procent friklassat material.
”Extern-C” betyder att 2 procent friklassat material ingår i ett hus, och en person vistas 7 000 h/år där.
”Inhalation-A” betyder att en arbetare andas in 1 mg/m³ friklassat material under 1 800 h/år.
”RS-G-1.7” är ett scenario för 137Cs som kommer från IAEA och avser hantering av bulkmängder av kontaminerat material. Detta värde är lägre än motsvarande från EU.
I tabell 6 visas föreslagna friklassningsnivåer.
Tabell 6. Förslag till friklassningsnivåer av material från verksamhet med joniserande strålning.
Ac 0,01 Vid jämvikt för alla dotterprodukter Intag-B
227
Th 1 Inhalation-A
223
Ra 1 Vid jämvikt för alla dotterprodukter Inhalation-A
40K 1 Extern-C
137Cs 1 Extern-C
Vid en blandning av radionuklider ska villkoret 1
1
n
i REF
i
C
C uppfyllas, där CREF är
fri-klassningsnivån för den enskilda radionukliden.
6.4 Det nationella miljökvalitetmålet Säker strålmiljö
Målsättningen i delmål 1 i miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö är fomulerat:
”År 2010 skall halterna i miljön av radioaktiva ämnen som släpps ut från alla verksam-heter vara så låga att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas. Det indi-viduella dostillskottet till allmänheten skall understiga 0,01 mSv per person och år från varje enskild verksamhet”.
I ett förslag ställt till regeringen från SSI hösten 2007 gavs förslag till nytt delmål om omhändertagande av allt radioaktivt avfall. Detta för att delmålet i vad avser driftsutsläpp från verksamheter anses uppfyllt eller på väg att uppfyllas. I förslaget anförs:
”De dosgränser som finns uttryckta i regelverket för att begränsa stråldoserna till allmän-heten är inte avsedda för verksamheter som medför exponering för strålning från naturligt förekommande radioaktiva ämnen. I internationella rekommendationer framhålls att en noggrann avvägning måste göras mellan reglering av verksamheter med sådana ämnen och vad som är rimligt och möjligt för att skydda individen. I dessa sammanhang är det internationellt accepterat att använda 0,3 mSv/år som doskriterium (utöver den naturliga bakgrundsstrålningen)” (SSI 2007).
6.5 Boverkets föreskrifter
Boverket har föreskrivit att i nya byggnader får inte gammastrålningsnivån överstiga 0,3 μSv/h i rum där människor vistas mer än tillfälligt (BoV 2006). Mätt direkt i rummet, den naturliga bakgrunden, vilken är ungefär 0,1 µSv/h, ska dras bort från mätt värde.
6.6 MSB:s bestämmelser om transport av radioaktiva ämnen
Förenta Nationerna har utfärdat bestämmelser om transport av farligt gods, i Sverige har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB implementerat detta i ADR-S.
Inom detta regelverk finns bestämmelser för transport på väg och i terräng av farligt gods med radioaktiva ämnen, som betecknas som klass 7. Samma kriterier gäller som för strål-skyddsförordningens undantagsbestämmelser ovan för när de börjar gälla, se tabell 5. När gods med en blandning av radionuklider uppfyller villkoret 1
1 ()
n
i Undantagsnivåi i
C
C ska det
(torvaskan) vid transport på väg klassas, förpackas och godset märkas. Undantagsnivån för uran höjs med en faktor tio om materialet inte hanteras på grund av sina radioaktiva egenskaper. Se vidare under arbetarskydd.
6.7 Nordiska rekommendationer om naturligt förekommande radioaktivitet
De nordiska strålskyddsmyndigheterna gav år 2000 ut en skrift med rekommendationer om gränsvärden för naturligt förekommande radionuklider i samband med gammastrål-ning i hus och ofta använda platser utomhus (Nordic 2000).
I nya byggnader rekommenderas ”en övre nivå” för exponeringen till 0,5 µSv/h, som miljödosekvivalent. På ofta använda platser utomhus, t.ex. lekplatser, rekommenderas ”en undersökningsnivå” på 1 µSv/h.
För gammastrålning från byggnadsmaterial inomhus i nya hus rekommenderas ”en un-dantagsnivå” på m < 1, där
Europeiska kommissionen rekommenderar en generell ”undantagsnivå” för dostillskottet från byggnadsmaterial på 0,3 mSv/år. För de nordiska länderna kan det för inhemska byggnadsmaterial i vissa fall vara motiverat med ”undantagsnivån” 1 mSv/år.
6.8 Reglering av byggnadsmaterial och aska i Finland
I Finland har strålskyddsmyndigheten Strålsäkerhetscentralen, STUK, infört åtgärdsgrän-ser för extern gammastrålning från byggnadsmaterial och aska (STUK 2003). Åtgärds-gränserna uttrycks som högsta tillskott av effektiv dos, utöver dos från marken (se vidare i bilaga 1).
Material som används vid husproduktion
Åtgärdsgränsen för den strålningsexponering som befolkningen utsätts för från gamma-strålning i byggnadsmaterial är 1 mSv/år, från gammagamma-strålning från naturligt förekom-mande radionuklider. Radon i inomhusluft regleras separat.
Aska som tillsatsämne i betong vid husproduktion
När aska blandas i byggnadsmaterial får tillskottsdosen från gammastrålningen från 137Cs högst vara 0,1 mSv/år.
Material som används för byggande av gator, vägar, gårdsområden och motsvarande Åtgärdsgränsen för den strålningsexponering som befolkningen utsätts för från gamma-strålning i material som används för byggande av gator, vägar, gårdsområden och mot-svarande objekt samt för utfyllnad och landskapsarkitektur är 0,1 mSv/år.
Samling i högar, utfyllnad och landskapsarkitektur
Åtgärdsgränsen för den strålningsexponering som befolkningen utsätts för genom gam-mastrålning i samband med samling i högar, utfyllnad och landskapsarkitektur är 0,1 mSv/år.
Hantering av aska
Åtgärdsgränsen för den strålningsexponering som en arbetstagare utsätts för till följd av hantering av aska är 1 mSv/år.
För att avgöra om åtgärdsgränserna överskrids används aktivitetsindex, vid olika använd-ningssätt och antagna vistelsetider och bakgrundsnivåer. Värdet för ett aktivitetsindex beräknas utifrån halterna av de radioaktiva ämnena 226Ra, 232Th, 40K och 137Cs. För varje radionuklid beräknas en referenshalt som ger dosen vid åtgärdsgränsen. Ett aktivitetsin-dex ser i princip ut som:
ojämvikt i uran- och toriumkedjorna, kan man bli tvungen att separat beakta även andra radionuklider i sönderfallskedjorna.
Om det beräknade aktivitetsindexet är mindre eller lika med 1 får materialet användas utan begränsningar i den specifika tillämpningen. Om det beräknade aktivitetsindexet är större än 1 bör verksamhetsutövaren genom utredning visa att åtgärdsgränsen, för till-lämpningen, inte överskrids. Detta motiveras av att kopplingen mellan aktivitetsindex och åtgärdsgräns är teoretisk, med ett antal antagna förutsättningar. Med starkt avvikande förutsättningar (t.ex. kortare exponeringstid) kan dosen bli lägre än aktivitetsindexet anger, men å den andra sidan kan även dosen bli högre vid andra förutsättningar.
Om radioaktiviteten i byggnadsmaterial eller aska, vid en specifik användning, kan leda till att resulterande dos till människa överstiger åtgärdsgränsen (oberoende av aktivitets-index) är verksamhetsutövaren skyldig att utreda strålningsexponeringen. Undersökning-en ska skickas till STUK, som vid behov kan ge föreskrifter för att begränsa exponering-en.
I åtgärdsgränserna ovan beaktas bara externdos från gammastrålning, men alla expone-ringsvägar ska beaktas när det finns skäl för detta (Markkanen 95). När stora mängder material, som direktivet omfattar, finns i miljön kan utlakning samt upptag i växter ge interna stråldoser till människor.