OMLÄGGNING AV BANOR

Rullbanor kan behöva asfalteras om ungefär vart tionde till femtonde år. Fre- kvensen styrs av antalet flygrörelser. Asfalten bryts upp och läggs i ett mellanför- var för att kunna återanvändas på platser där kraven inte är lika höga som på rull- banan.

Normalt utgör upplag av asfalt inte någon risk för läckage till mark och vatten. I vissa fall kan asfalten innehålla stenkolstjära. Beroende på halt PAH ska asfalten hanteras som farlig avfall eller får användas i beläggningar med eller utan restrik- tioner. Nationella riktvärden saknas, men Stockholms, Göteborgs och Malmö kom- muner har år 2003 tagit fram gemensamma riktvärden, där gränsen för farligt avfall går vid 1 000 ppm 16-PAH. (Stockholms Stad et al 200370_{) Betong som tas bort}

från rullbanan krossas och används som fyllnadsmaterial vid t.ex. konstruktion av vägar eller rullbanor.

4.3.2.4 TVÄTT AV BANOR

Banor kan tvättas för att man ska få bort gummirester som släppt från flygplanens hjul. Det görs alltifrån några gånger per år på de mest belastade flygplatserna till mer sällan på mindre flygplatser. Tvätten består normalt av borstning och högtryckstvätt med vatten som sedan samlas upp med hjälp av sugbil. Man kan också använda rengöringskemikalier, t ex bilschampo, som samlas upp efter be- handlingen.

4.3.2.5 SNÖUPPLAG

Snö som samlats upp från platser där plan avisas, t.ex. plattan, blir ofta förorenad med glykol. Beroende på var snön läggs upp kommer glykolen att hamna i naturen eller i dagvattensystemet och därefter i recipienten. Smältvattnet kan också ledas till spillvattennätet. Glykolen som följer med smältvattnet innehåller olika metaller, bland annat kadmium. Snön från banan är förorenad med glykol, halkbekämp- ningsmedel, PAH, olja m.m.

4.3.2.6 PARKERINGSPLATSER

Dagvatten från parkeringsplatser kan jämställas med dagvatten från vägar. Utsläp- pen kommer främst från avgaser, smörjoljor, korrosion, däck, katalysatorer, bromsbelägg och asfalt. Utsläppen av metaller från slitage av bromsbelägg domine- ras av koppar, zink och bly. I dagvattnet återfinns också partiklar, PAH, kväve och fosfor samt salt från halkbekämpning. (Vägverket 200471_{) Behovet av åtgärder för}

att rena dagvattnet, t.ex. genom att anlägga dammar och bevuxna diken, styrs av recipientens skyddsvärde och känslighet samt parkeringsplatsens storlek.

69

SIKA (2007), Luftfart 2006, SIKA Statistik 2007:14

70

Stockholms stad, Göteborgs stad, Malmö stad (2003) Tjära i asfaltbeläggningar. Gemensamma rutiner för Stockholm, Göteborg och Malmö

71

4.3.2.7 BRANDÖVNINGAR

På de flesta flygplatser består brandövningsplatsen av en tät betongplatta. På plat- tan eldas det med diesel eller flygfotogen. Många flygplatser har en övningsmodul, en flygplansliknande attrapp, där bränslet kan spridas med hjälp av munstycken. I stället för flygfotogen kan man i sådana fall använda gasol som bränsle. Det har fördelen att det inte blir något spill på marken, eftersom gasolen förångas vid upp- värmning.

Som släckmedel används ofta vatten. För mer realistiska övningar släcker man i stället med olika skumsläckningsmedel. Dessa kan delas in i tre huvudgrupper (Räddningsverket 199572_):

x detergentskum (innehåller tensider som kan vara protein- eller syntetba- serade)

x filmbildande skum (protein- eller syntetbaserad skumvätska med tillsats av filmbildande fluortensider, FFFP respektive AFFF)

x alkoholresistenta skumvätskor (FFFP- eller AFFF-skumvätskor som kombinerats med alkoholresistent funktion.) En gel bildas när skumväts- kan kommer i kontakt med vattenlösliga bränslen.

Det finns också så kallat övningsskum som är mindre farligt för hälsa och miljö. Det innehåller bland annat konserveringsmedel, metallsalter och tensider, men inte fluortensider.

Mest används syntetbaserat filmbildande skum, AFFF. Övningsskum används sällan på flygplatser, eftersom brandbilen ska vara beredd för en verklig brand.

I laboratorieundersökningar bryts de flesta ämnen i skumvätskor ner relativt snabbt. I normal vattentemperatur är nedbrytningshastigheten lägre. Testerna som görs på hela produkten visar inte vilka ämnen i skumvätskan som bryts ner, dvs. återstoden kan bestå av svårnedbrytbara ämnen. Utsläpp till vattendrag ger risk för syrebrist vid nedbrytning.

Produkterna uppvisar i regel låg giftighet mot vattenlevande organismer (regn- båge och vattenloppa). Alla skumvätskor sänker ytspänningen i vattnet mer eller mindre och riskerar bland annat att påverka fiskars gälar och därmed försvåra syre- upptagningen.

Fluortensider kan ingå i protein- och syntetbaserade skumvätskor för att skummet snabbare ska flyta ut.. Perfluoroktansulfonat, PFOS, är extremt svårned- brytbart i miljön. PFOS är också giftigt mot vattenlevande organismer och har visats vara reproduktionsstörande redan vid låga doser i djurstudier.

Kemikalieinspektionen klassar PFOS som ett PBT-ämne (Persistent Bioackumu- lerbart Toxiskt), ett vPvB-ämne (very P, very B) och POP-ämne (Persistent Orga- nic Pollutants). (Kemikalieinspektionen 200473_{, Riskbedömning för PFOS) Enligt}

EU-direktiv 2006/122/EG är användningen av PFOS förbjudet från juni 2008. Brandsläckningsskum som innehåller PFOS får dock användas till juni 2011.

72

Räddningsverket (1995) Skumvätskors effekter på miljön, Rapport P21-101/95

73

Glykoler och glykoletrar ingår i skumvätskor för att öka skumbildning och minska frysrisken. I en recipient kan skumtäcket ge negativ påverkan på djur som behöver en fri vattenyta.

Proteinbaserade skumvätskor innehåller konserveringsmedel. Egenskaperna hos skumvätskorna kan ändras efter släckning av en brand. Tester visar att särskilt grönalger och bakterier (Microtox-test) är mycket känsliga för släckvatten där både diesel och skumvätska ingår. (Räddningsverket 199574_{, Räddningsverket 1996}75₎

Den vätska som återstår efter brandövningar är förorenad med olja och ska där- för passera en oljeavskiljare före utsläpp. Om något annat släckmedel än vatten har använts innehåller återstoden rester av skumvätska, som innebär att oljan emulge- ras och inte stannar i oljeavskiljaren.

4.3.2.8 TERMINALER, VERKSTÄDER, HANGARER OCH FORDONSTVÄTT