Tillstånds och anmälningsplikt enligt 9 kap MB

Flygplatser utgör miljöfarlig verksamhet enligt definitionen i 9 kap. Vad som är tillståndspliktig respektive anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet regleras i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Där delas verksamheterna in i A-, B- och C-verksamheter. A- och B-verksamheter tillståndsprövas av miljödomstolen respektive länsstyrelsen, medan C-

verksamheter anmäls till den kommunala nämnden eller Generalläkaren.

Enligt förordningens bilaga är civila flygplatser med en instrumentbana som är längre än 1 200 m A-verksamheter. Flottiljflygplatser eller civila flygplatser som är avsedda även för militärt flyg med en banlängd av mer än 1 200 m är B-

verksamheter och tillståndsprövas av länsstyrelsen.

Flygplatser med mer än 500 flygrörelser per år och som inte omfattas av till- ståndsplikt är C-verksamheter som ska anmälas till kommunen alternativt General- läkaren innan de inrättas. En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan gjorts, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat.20 _{En anmälan ska innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska be-}

skrivningar som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta ställning.

En anmälan ska också innehålla en miljökonsekvensbeskrivning i den utsträck- ning som behövs i det enskilda fallet. Statliga och kommunala myndigheter, orga- nisationer och enskilda ska få yttra sig över anmälan. Vad som sägs i kapitel 2.5.1 om samråd och innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning kan så långt det är rele- vant tillämpas även för anmälningsärenden.

Man kan söka tillstånd för en flygplatsverksamhet även om den inte är till- ståndspliktig.21 _{Tillsynsmyndigheten kan också förelägga en verksamhetsutövare}

att ansöka om tillstånd för en sådan verksamhet, om verksamheten medför risk för betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.22

Enligt 5 § tredje stycket förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälso- skydd krävs tillstånd för en ändring av A- och B-verksamheter, om inte ändringen är av mindre omfattning och inte innebär att en olägenhet av betydelse för männi- skors hälsa eller miljön kan uppkomma.

Om en ändring av en verksamheter eller inrättning som betecknas som A- och B- verksamhet i bilagan inte är tillståndspliktig enligt 5 § tredje stycket får den

18

SFS 2002:175 och prop. 2001/02:65 sid. 76

19

2 kap. 9 § andra stycket MB

20

9 kap. 6 § fjärde stycket MB

21

9 kap. 6 § tredje stycket MB

22

ändå inte genomföras utan anmälan (21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Ändringar av anmälningspliktiga verksamheter ska enligt 21 § 2 FMH anmälas om ändringen är av betydelse från störningssynpunkt23.

2.3 Riksintressen

Som framgår av föregående avsnitt ska 3 och 4 kap. MB beaktas vid lokalisering av en flygplats. Vissa flygplatser är utpekade som riksintressen. Sektorsmyndighe- terna är ansvariga för att presentera sina riksintresseanspråk. Att ett område är redovisat som riksintresse enligt 3 kap. MB innebär dock inte ett ovillkorligt skydd eller en direkt rätt att använda det för det ändamål som det redovisats för.

Ett område eller delar av det kan dessutom bedömas vara av riksintresse för mer än ett ändamål. Det är först i en juridiskt bindande plan eller i en tillstånds- prövning som frågan om områdets ställning som riksintresse och dess användning slutligen avgörs.

Det finns en skillnad mellan områden av riksintresse för naturvård, kulturmil- jövård och friluftsliv och riksintresse för t. ex. en flygplats. Områden av riksintres- se för naturvård, kulturmiljövård och friluftsliv ska skyddas mot påtaglig skada. Ett område av riksintresse för en flygplats ska skyddas mot sådana åtgärder som påtag- ligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningen. I samtliga fall handlar skyddet dock om att bevara ett område för det ändamål som det anses sär- skilt lämpat för.

Vid en avvägning mellan olika intressen har riksintressen företräde. Gäller det en avvägning mellan olika riksintressen ska det intresse ha företräde som på lämp- ligaste sätt främjar en långsiktig hushållning. Totalförsvarets riksintressen har före- träde. Att en flygplats har bedömts vara av riksintresse för kommunikation innebär inte något undantag från kraven enligt de allmänna hänsynsreglerna.

2.3.1 Riksintresse för naturvård och friluftsliv

Områden som är särskilt värdefulla för naturvård och friluftslivet och av nationell betydelse pekas ut av Naturvårdsverket som riksintresse. Att ett område anges vara av riksintresse med hänsyn till natur- eller kulturmiljön eller för friluftslivet inne- bär att det finns värden som ska beaktas vid alla beslut om användning av mark och vatten i området.

Information om områden av riksintresse finns hos länsstyrelsen. Information finns även i den kommunala översiktsplanen som ska redovisa de riksintressen som berör kommunen. I Naturvårdsverkets handbok Riksintresse för naturvård och friluftsliv (2005:5) med allmänna råd om påtaglig skada för tillämpningen av 3 kap. 6 § andra stycket MB redovisas mer om gällande bestämmelser och belyses tillämpningen av dem mot bakgrund av förarbeten och praxis på området.

23

2.3.2 Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av områden som alla EU:s medlemsstater ska bidra till att skapa enligt två EG-direktiv, Habitatdirektivet (direktiv98/43/EEG) och Fågel- direktivet (direktiv 79/409/EEG). Syftet är att bidra till bevarandet av den biologis- ka mångfalden inom gemenskapen genom att alla länder tar sitt ansvar.

Enligt 7 kap. 28 a § MB krävs tillstånd för att få bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i Natura 2000- områden. Tillståndsplikten gäller såväl verksamheter och åtgärder som i övrigt regleras i MB som de som regleras i annan lagstiftning. Avgörande för tillstånd är inte var verksamheten eller åtgärden bedrivs eller vidtas, utan vilka effekter den kan få på ett Natura 2000-område.

Exempel på åtgärder utanför Natura 2000-områden som kan kräva tillstånd en- ligt 7 kap. 28a § MB är nytt eller utökat utsläpp till vatten och i vissa fall till luft, ny eller utökad bullrande verksamhet och åtgärder som påverkar hydrologin i om- rådet.

Grundregeln är att tillstånd endast får lämnas om verksamheten eller åtgärden inte medför betydande skada på den livsmiljö som Natura 2000-området ska skyd- da. Den får inte heller utsätta de arter som ska skyddas för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området. Regeringen kan medge undantag om:

x det saknas alternativa lösningar,

x verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och

x de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövär- den så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodo- ses24_.

Med ”väsentligt allmänintresse” kan bland annat menas stora infrastrukturprojekt och totalförsvarets behov. Regler och förutsättningar för Natura 2000 behandlas utförligt i Naturvårdsverkets Handbok 2003:9, Natura 2000 i Sverige.