Påföljdsbestämning vid oklar ålder

4.3.1 Allmänt om utredningsåtgärder för att fastställa den tilltalades ålder

I de allra flesta fall är den tilltalades verkliga ålder känd för domstolen när påföljden ska bestämmas, men det kan uppkomma fall där den tilltalades ålder är oklar eller ifrågasatt. Det gäller främst fall där den tilltalade är född utomlands och saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Det bör härvid påpekas att personer som kommer till Sverige som till exempel asylsökande inte alltid känner till sin faktiska ålder. Detta beror bland annat på att det i många länder saknas tillförlitlig folkbokföring.134 I de fall det uppstår anledning att betvivla riktigheten av den tilltalades ålder behöver osäkerheten alltså inte bero på att den tilltalade exempelvis uppsåtligen har ljugit om sin ålder. Detta är enligt min mening en viktig aspekt att ta i beaktande när ställning ska tas till frågan om huruvida en ny resningsgrund till men för tilltalad på grund av nya åldersuppgifter bör införlivas i svensk rätt. Jag återkommer till detta i kapitel fem.

I de fall den tilltalades ålder är oklar eller ifrågasatt kan det mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för unga lagöverträdare finnas ett behov av att utreda åldern närmare. Sådana utredningsåtgärder kan bestå av flera olika delar. Om till exempel en medicinsk åldersbedömning har gjorts i samband med en ansökan om uppehållstillstånd hos Migrationsverket, kan den användas i brottmålsprocessen. Saknas sådan utredning, eller är denna bristfällig, kan ett beslut om kroppsbesiktning fattas i syfte att utreda den tilltalades ålder.135

Kroppsbesiktning för att utreda den tilltalades ålder får enligt 28 kap. 12 § 1 st. 3 RB utföras endast då åldern har betydelse för påföljdsfrågan. Sålunda får kroppsbesiktning genomföras för att undersöka om den tilltalade är över eller under 15 år, 18 år eller 21 år, vilket är de åldersgränser som för närvarande har betydelse i sammanhanget. I brottmål är det Rättsmedicinalverket som gör de medicinska åldersbedömningarna. De metoder som brukar användas är röntgenundersökningar av visdomständer, hand, handled, nyckelben och knäled.136

Det går emellertid inte att genom medicinska åldersbedömningar fastställa en persons exakta ålder. I dagsläget finns det inte någon sådan tillräckligt säker medicinsk

134 Andersson, s. 712.

135 Prop. 2016/17:165, s. 8.

metod.137 Det kan därför behöva inhämtas kompletterande utredning om den tilltalades ålder. Kompletterande utredning kan exempelvis bestå av förhörsuppgifter eller uppgifter från ambassaden i den tilltalades hemland. Det kan också begäras uppgifter från Interpol om exempelvis tidigare brottslighet och andra uppgivna identiteter. Det är dock inte alltid som några säkra uppgifter om den tilltalades ålder kan inhämtas på detta sätt heller. Det tar dessutom ofta lång tid innan svar kommer från exempelvis Interpol.138 Samtidigt gäller särskilda skyndsamhetskrav i ungdomsmål som måste beaktas både under förundersökningen och sedan åtal väckts.139 Långa svarstider kan därför innebära att efterfrågade uppgifter inte alltid finns tillgängliga när domstolen ska pröva målet. I sådana fall finns en risk för att påföljden kan komma att bestämmas utifrån en felaktig ålder, något som kan få stor påverkan på hur sträng påföljd som kan dömas ut.140

4.3.2 Utredningsansvar och påföljdsbestämning när åldern inte är klarlagd

I brottmål är det åklagaren som har bevisbördan för sådana förhållanden som har betydelse för skuldfrågan. Beviskravet är att den tilltalades skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel för att domstolen ska meddela en fällande dom. I åklagarens bevisbörda ligger också att styrka sådana omständigheter som gör brottet grovt. Däremot har åklagaren ingen bevisbörda för sådana omständigheter som endast har betydelse för påföljdsvalet.141 Beträffande påföljdsfrågan är det i stället domstolen som har det fulla ansvaret för att nödvändig utredning finns tillgänglig när påföljden ska bestämmas. Det ankommer således på domstolen själv att se till att det finns tillräcklig personutredning framlagd i målet.142 Det är dock viktigt att parterna kritiskt granskar utredningen i påföljdsfrågan och ser till att den komplettering som de anser är nödvändig tillförs målet.143 När det gäller utredning om den tilltalades ålder har HD emellertid gjort flera intressanta uttalanden i rättsfallet NJA 2016 s. 719. I målet hade den tilltalade uppträtt under minst fem olika identiteter, med skilda namn och födelseuppgifter. Enligt dessa identiteter skulle den tilltalade ha varit allt mellan 16–29 år gammal när brottet begicks.

137 Prop. 2016/17:165, s. 8.

138 Ds 2018:19, s. 28 och 43.

139 Skyndsamhetskraven som gäller i ungdomsmål behandlas översiktligt i avsnitt 4.4.

140 Ds 2018:19, s. 43.

141 Ekelöf m.fl. (2009), s. 150, 152 och 158 f.

142 Se 35 kap. 6 § RB, 45 kap. 12 § RB, 46 kap. 9 § RB, Ekelöf m.fl. (2011), s. 187–189 och Ekelöf m.fl. (2015), s. 154.

Enligt hovrättens dom hade den tilltalade gjort sig skyldig till grov misshandel. Frågan i HD rörde endast den tilltalades ålder och därmed frågan om vilken påföljd som skulle väljas. Rättsfallet är intressant ur framför allt två aspekter som behandlas i det följande.

För det första anför HD att även om det är domstolen som har ansvaret för utredningen av sådana omständigheter som kan inverka på påföljdsbestämningen, ligger det i många fall på parterna att uppmärksamma domstolen på sådana förhållanden som kan ha betydelse. Detta följer bland annat av den opartiska position som domstolen ska inta. Enligt HD är det därför enklare och dessutom naturligare att åklagaren i vissa fall lägger fram utredning av detta slag. Det kan enligt HD även ligga på den tilltalade att påtala vissa personliga förhållanden som kan ha betydelse för påföljden, till exempel sådant som är hänförligt till dennes hälsotillstånd. Sålunda konstaterar HD att även åklagaren och i vissa fall den tilltalade har ett ansvar för att domstolens beslutsunderlag är tillräckligt när frågor som rör påföljdsbestämningen ska avgöras.144

För det andra fastslår HD vilket krav som ska ställas på utredningen i åldersfrågan. Som huvudregel ska domstolen enligt HD pröva vilken ålder som är mest sannolik.145

Sålunda torde en bedömning av sannolikhetsövervikt göras. I sådana fall måste det föreligga mer än 50 procent sannolikhet för att en person har uppnått en viss ålder för att domstolen ska kunna utgå från denna vid påföljdsbestämningen.146 Skulle utredningen i detta avseende tillåta olika slutsatser konstaterar HD att den bedömning som är mest förmånlig för den tilltalade får väljas. HD menar att en sådan lösning stämmer överens med både grunderna för 30 kap. 4 § 1 st. BrB och den allmänna straffrättsliga principen in dubio mitius.147 Av denna princip följer just att domstolen i tveksamma fall ska välja det alternativ som är minst betungande för den tilltalade.148 Sannolikhetskravet gäller enligt HD dock med vissa undantag. HD anför att det måste vara klarlagt att en person var 15 år, det vill säga straffmyndig, vid tiden för brottet. Det ska enligt HD också vara klarlagt att en person är över 21 år om domstolen överväger att bestämma påföljden till fängelse på livstid.149 I dessa två fall ställs alltså ett högre krav på utredningen i åldersfrågan än vad som i övrigt har ansetts böra gälla. Rättsfallet är intressant ur många

144 NJA 2016 s. 719 p. 16–18. 145 NJA 2016 s. 719 p. 21. 146 Andersson, s. 719. 147 NJA 2016 s. 719 p. 21. 148 Ekelöf m.fl. (2009), s. 77 f. 149 NJA 2016 s. 719 p. 22.

aspekter, men det ligger inte inom ramen för syftet med denna uppsats att analysera avgörandet på ett djupare plan.

Sammantaget verkar det som att åklagaren har ålagts en form av utredningsbörda beträffande den tilltalades ålder när denna inte är klarlagd. Det är dock fortfarande domstolen som har det formella utredningsansvaret för omständigheter som endast har betydelse vid påföljdsbestämningen. Med hänsyn till detta får det anses oklart hur omfattande åklagarens eventuella utredningsbörda är i åldersfrågan. Det kan dock antas att domstolen oftast inte kommer att vidta några självständiga åtgärder för att utreda den tilltalades ålder närmare i de fall åklagaren gör gällande en annan ålder än den som den tilltalade själv påstår. Som nämnts ovan hänger detta samman med den opartiska position som domstolen ska inta.