Beröring är ett kroppsspråksspråk som alla pedagogerna använder sig av i mer eller mindre utsträckning. Anna berör vid ett tillfälle en flickas fötter samtidigt som hon lutar sig mot henne. Anledningen är enligt Anna att flickan sitter och pratar och inte är riktigt närvarande. Vidare, under sångstunden, berör sedan Anna en annan flicka genom att kittla henne på örat. Anledningen är denna gången berättar att Anna att bekräfta flickan. Bea berör vid ett tillfälle en pojke genom att klappa honom på benet. Precis innan har denna pojke fått en förfrågan om han vill sjunga varpå flickan bredvid lutar sig fram och säger ifrån om att hon vill sjunga. Bea förklarar sitt agerande på följande sätt,
Bea: Jo, men det var för att bekräfta P att jag hörde honom … det var ju inte F: s tur det var ju P: s.
Vid ett annat tillfälle tar Bea en pojkes hand, utan att titta på honom, samtidigt som hon tittar på flickan intill, lägger ett finger under hennes haka och ler mot henne. Bea skrattar och berättar att P söker hennes, hand men inte hennes ögon. Däremot söker F ögonkontakt, menar Bea, vilket F får. Bea uttrycker att hon vill bekräfta F och tar henne därför under hakan. Vi ser att flickan ler efter beröringen och Bea skrattar när hon ser F le när hon bettraktar det filmade materialet.
Cleo får under en filmsekvens se sig själv beröra en pojke på armen då han ställer sig upp under samlingen. Cleo kommenterar beröringen med att hon vill att han ska sätta sig ner. Hon vidareutvecklar sin kommentar,
Cleo: Hade jag bara sagt till vår käre P att sätta sig ner då hade han inte gjort det, jag känner P väl … då vet jag att det hjälper att jag tar på honom.
I en annan situation berör Cleo en flicka samtidigt som hon har ögonkontakt med henne. Precis innan detta sker har flickan fått en fråga om färgen på en leksak, men kunde inte
svara på det. Detta är en medveten handling menar Cleo, som anser att barnet behöver kroppskontakt och hennes blick. Denna handling är ett sätt att hjälpa flickan när hon ska säga vilken färg leksaken har. Vad det gällde beröring, som Cleo använder under sin samling, vet hon varför hon använde det, men ser inte detta som ett kroppsspråk.
Doris använder beröring vid ett flertal tillfällen. Vid ett tillfälle berör Doris en flicka intill sig genom att klappa henne på axeln. Hon kommenterar det med att säga att hon gör så för att flickan ska få lite kroppsberöring. En stund senare ser vi hur en pojke försöker ta av strumporna på en flicka intill sig. Doris lutar sig då fram och berör pojken på handen och säger åt honom,
Doris: Nej, det bestämmer inte du --- Nej hon ska ha strumporna på.
Sedan går Doris och barnen över till sångstunden. Barnen sjunger Björnen sover och kryper ihop som bollar på golvet. Doris stryker då en flicka över håret, ler och kommenterar det med att flickan behöver beröring. När sången är slut reser sig barnen upp och vrålar för att imitera björnens läte. Då berör Doris en pojke på armen och säger att det är meningen att det ska vara ett litet vrål. En annan pojke börjar sedan prata i munnen på en annan pojke, varpå Doris vänder sig om mot den förstnämnda pojken, berör honom och säger åt honom att vänta lite. Hon vänder sig sedan tillbaka till den pojken som börjat tala, ler, rufsar om i hans hår och ställer en fråga,
Doris: Var du på handboll i fredags?
Anna tar självmant upp något hon reflekterar över och berättar hur hon ser att hon berör de närmast sittande barnen för att bekräfta eller uppmärksamma. Även Bea påtalar sin upptäckt om att de närmast sittande barnen i ringen får mer beröring än de andra barnen. Anna uttrycker sin upptäckt på följande sätt,
Anna: Då jag lutar mig fram ser jag nu att de som sitter bredvid mig inkluderar jag inte på samma vis som de andra i ringen.
Bea förklarar vidare att hon är glad i att beröra barnen och tror att hon med detta kroppsspråk kan förmedla olika budskap. På frågan om hur barnen verkar reagera på
denna beröring svarar Bea att de inte verkar ha något emot det. Doris är också en av dem som uppmärksammar att hon berör de intill sittande barnen mer än de andra barnen. Hon uttalar sig vidare om att det inte påverkar vilket barn det är,
Doris: Den som sitter närmst den får ju mycket mer.
Hur barnen blir placerade i halvcirkeln sedan säger hon beror på var de kan sitta för att kunna klara hela samlingen utan att retas med ett intill sittande barn.
Pedagogerna berör och använder sitt kroppsspråk med olika barn. Bea berättar att hon använder sitt kroppsspråk olika mot både barn och personal. Vad det gällde beröring påtalar Bea att hon inte berör alla barn lika mycket.
Bea: Nej, det gör jag inte, vissa speglar att de inte gillar det --- Jag känner nog av vad de behöver … jag tror alla människor behöver beröring … de som inte vill bli berörda kan man sakta vänja vid beröring på deras villkor.
Cleo berättar i detta avseende om en flicka som inte gillar att kramas.
Cleo: Man kunde inte röra henne, hon var stel som en pinne --- Vissa barn tycker inte om att kramas, då gör man lite knip i näsan eller så. För det tycker jag också att man ska respektera.
Cleo talar om att man måste anpassa sitt kroppsspråk efter barn vad det gäller beröring och att barn behöver olika kroppsspråk och berättar i relation till detta om att vissa barn kan man peka med fingret till, andra måste man peka med hela handen till och ibland måste man konkret beröra dem. Anna berättar något liknande om sitt användande av kroppsspråket som att ibland använda ett finger till beröring, ibland hela handen, att ibland ge en blick, ibland visa med en gest eller ibland både beröra och tala. Hur hon handlar beror enligt henne själv på hur barnen är placerade i ringen och hur mycket de olika barnen pratar. Doris kommenterar att hur hon använder sitt kroppsspråk med olika barn beror på sammanhanget och att det är viktigt för henne att se till vad varje barn tycker om eller inte tycker om.