Här synliggörs hur pedagogerna väljer att sitta i samlingen samt hålla sin kropp i relation till barnen. Om vi börjar med Anna så väljer hon att sitta tillsammans med barnen i en ring på golvet. Hon sitter på knä med händerna på låren. Bea väljer också att sitta i en ring på golvet med barnen men hon sitter i skräddarställning, det vill säga med korsade ben, och har händerna på låren. Cleo i sin tur väljer att på avstånd sitta på en mindre stol framför barnen, som sitter i en halvcirkel, och har händerna på knäna. Hon påtalar att det inte är för att barnen ska se upp till henne utan för att barnens ska vara i centrum, för att hon ser barnen bättre samt för att få bättre ögonkontakt med alla barnen. Doris sitter på golvet vid samlingstillfället, också hon i skräddarställning, men med händerna knäppta framför sig. Barnen sitter i en halvcirkel framför henne. Doris påtalar att hennes kroppsställning inte är medveten till skillnad från placeringen av barnen i förhållande till henne själv. Doris säger sig kunna se barnen bättre så samt att barnen ska kunna se väggen, snett bakom pedagogen, bättre då hon pekar mot den. Alla pedagogerna lutar sin överkropp framåt vid något eller flera tillfällen. Anna exempelvis lutar sig fram mot barnen i början av samlingen. Hon säger att det inte är medvetet och att hon inte riktigt vet varför hon gör det. Cleo lutar sig också framåt mot barnen i början av sin samling men är medveten om detta och säger att det är för att få kontakt med barnen samt för att visa att hon lyssnar. Några minuter senare lutar Cleo sin överkropp fram igen när hon berättar en historia och säger att hon gör det för att det
Vid detta tillfälle påtalar Cleo att det är en pojke som önskar berätta om ett djur och hon vill med sin kropp visa att hon vill vara med och vara så närvarande som hon kan. Bea lutar sig också fram men vinklar även sin överkropp mot en flicka. Bea säger att detta är ett medvetet handlande och att anledningen är att bjuda in flickan till att sjunga,
Bea: … annars hade hon kanske inte velat.
Senare under samlingen lutar sig Bea fram igen men denna gång vinklar hon sin kropp mot en pojke. Hon säger att det är för att han inte verkar höra på och hon vill fånga hans uppmärksamhet. Detta kroppsspråk upprepar Bea ännu en gång, fast mot flicka som enligt Bea sitter och tramsar sig. Syftet är då enligt Bea åter igen att fånga ett barns uppmärksamhet. Både Anna och Cleo lutar sig också fram och vinklar sin överkropp mot något barn. Cleo talar om att ha kontakt med alla barnen och att alla barnen behöver känna att dom är viktiga. Anna berättar om anledningen till sitt kroppsspråk,
Anna: Att komma närmare den personen … få ett samspel med den man lutar sig mot.
Pedagogerna kombinerar flera gånger olika kroppsspråksuttryck. Bea till exempel lutar sig fram, vinklar sin överkropp mot en pojke, berör honom på benet och visar en handrörelse. Anledningen är att hon vill få honom att engagera sig och göra samma handrörelse som hon själv gör. Bea visar även upp ett annat kroppsuttryck vid ett sångtillfälle då hon riktar sin kropp mot en flicka, tittar på henne, ler och gungar sin kropp från sida till sida. Detta gör Bea för att uppmuntra flickan till att våga sjunga. Cleo kombinerar sina kroppsuttryck genom att hon lutar sig fram, för fram sina sammanflätade fingrar mot barngruppen, ler och tittar på barnen med höjda ögonbryn. Cleo berättar att hon gör detta för att visa att hon vill hjälpa till. Doris i sin tur lutar sin överkropp framåt och mot ett barn i kombination med en beröring. Hon har precis startat upp samlingen när en pojke intill reser sig upp. Doris lutar sig då fram och mot detta barn, lägger sin hand på bröstet på pojken, och ber honom sätta sig ner. Pojken sätter sig ner och samlingen fortsätter.
Pedagogerna lutar sig fram med sin överkropp vid olika tillfällen men även lutar sin kropp tillbaka. Anna är en av pedagogerna som vid ett par tillfällen, efter det att hon
lutat sig framåt och samtalat med barnen, lutar sin kropp tillbaka, hänger med axlarna, lägger ihop händerna i knäet, stänger munnen och ler. Till en början säger Anna att hon inte gör detta medvetet men efter en stund skrattar hon och låter lite förvånad,
Anna: När jag lutar mig tillbaka är jag nöjd och då är det barnens tur.
Bea lutar sig också tillbaka vid två tillfällen. Vid det ena tillfället sätter hon sig på knäna, lägger händerna på knäna, är rak i ryggen och uppvisar ett allvarligare ansiktsuttryck. Bea ler inte i samma utsträckning längre och hon rör inte sin överkropp, endast sina ögon då hon tittar på barnen. Hon ger sedan instruktioner till barnen att lyssna efter sitt namn. När de hör sitt namn får de ta en frukt som står mitt i ringen. Skälet till detta kroppsspråk är som Bea uttrycker det,
Bea: Nu ska vi ju bara viska, nu får ni minsann koncentrera er här. Nu vill jag att ni ska lyssna.
Hon är dock osäker på om hon gör detta medvetet eller ej. Vid det andra tillfället när Bea lutar sig tillbaka, sätter hon sig tillbaka i skräddarställningen, lägger händerna i knäet, stänger munnen och ler mot barnen. På detta sätt säger hon sig sätta sig till rätta och medvetet visa med sin kropp att nu är samlingen slut.
Cleo, som väljer att sitta på en stol vid samlingstillfället, lämnar stolen vid två olika tillfällen. Vid det ena tillfället sätter hon sig på huk i mitten av barngruppen, vinklar sin kropp mot ett barn i taget samt ser dem i ögonen, samtidigt som hon sträcker fram sin hand för att visa en snigel. Handlingen är medveten menar Cleo och förklarar sitt kroppsspråk,
Cleo: Du ser där också att jag försöker ha kontakt med alla barnen hela tiden … jag försöker faktiskt alltid att göra det för att barnen alltid ska känna att dom har tid och att dom är viktiga.
Det andra tillfället är när de ska sjunga sången Titta titta se så stor jag är. Cleo och barnen reser sig då upp och sträcker på sig så mycket de kan för att symbolisera stor,
Cleo: Här visar vi med kroppen, alltså, här kommer lite lärande in igen. Det är väl lite som man är som pedagog, jag tycker det är roligt att man hela tiden i alla samlingar lär sig något.
På filmen går det att notera att barnen skrattar och tittar upp på Cleo. Hon skrattar då också. Efter sångstunden går Cleo tillbaka och sätter sig på stolen. Barnen sätter sig också ner, men nu ser vi att avståndet mellan barnen och Cleo är kortare.