Pedagogiska implikationer

En relation mellan lärare och elev är grunden för att skapa motivation. Lärandet måste ske i dialog med eleven som lär sig att analysera och reflektera över sina kunskaper och då utvecklas den inre motivationen. Lärarens feedback är viktig men den bör vara konstruktiv och framåtsträvande i enlighet med forskningen kring formativ bedömning.

I dagens samhälle fostras barn och ungdomar av varandra via sociala medier dit vi som lärare inte alltid når. I detta samhälle blir det ännu viktigare att vi utvecklar barnens omdöme och förmågan att värdera. Vi tror att det i framtiden kommer att bli ännu viktigare med mänskliga relationer och kommunikation i samspel för lärande. I framtiden behöver den pedagogiska utvecklingen tydligare styras mot målet att kunna möta alla elevers behov. Vi måste fortsätta bygga stödjande funktioner och samspel mellan vuxna och barn. Detta sociokulturella samspel kommer i framtiden att bli ännu viktigare. Partanen (2007) menar att byggstenarna i byggandet av de stödjande funktionerna i samhället och skolan är “människorna, deras engagemang och deras nyfikna frågor”. Läraren bör ha en god relation med eleven så att eleven vågar berätta vad det är den inte har förstått. Att ge stöd åt elever i svårigheter och att samverka med andra är ingenting som man kan välja bort som lärare. En av byggstenarna i skolan är elevhälsan (SFS 2010:800) som bör vara en stödjande brygga mellan elev och lärare när samspelet inte fungerar och extra anpassningar och stöd behövs. Det är viktigt att det särskilda stödet utformas så att hela skolan som lärmiljö känner ansvar och blir en del av stödstrukturen samt att stödet inte endast utförs av specialister (Partanen 2007). Vidare menar vi att det är viktigt att ge återkoppling och att hjälpa eleverna att

reflektera över hur de gör när de lyckas samt att eleven känner tilltro till att läraren tror att eleven kommer att lyckas. Det är viktigt att vi har en samsyn och den ska komma

underifrån. Organisationen uppgift ska vara att möjliggöra pedagogiska diskussioner och ge tid och utrymme för reflektion. Dilemmat som pedagogerna ställs inför är kravet på måluppfyllelse i kombination med att jobba med varje individs motivation och relation. Det krävs trygghet i lärargruppen för att kunna ta till sig av det kollegiala lärandet. Lärarna i empirin saknade sitt tidigare samarbete i arbetslaget. Vad hindrar egentligen lärare att ta ansvar för att få en samsyn genom att till exempel öppna upp för varandra? Är lärare rädda för kritik, för konkurrens?

Tanken med införandet av förstelärare och lärarlönelyft har varit att öka det kollegiala lärandet och samsynen, men har i skrivande stund ifrågasatts mycket och det finns tendenser till att det snarare har splittrat och skapat konkurrens som inte leder till ökad motivation för lärare.

Under rubriken samsyn i studiens empiriska material framkom att i kommunen där fokusgruppsintervju genomfördes har det gjorts en satsning på bedömning för lärande (BFL) i enlighet med Dylan Williams forskning (2015). Detta med syfte att höja kompetensen om metoden, skapa en samsyn på lärande, och i förlängningen hamna på Sveriges topp-tio lista över framgångsrika skolkommuner. Christian Lundahl, författare till boken “Bedömning för lärande” (2011), har varit inbjuden till kommunen och föreläst för all lärarpersonal. Trots satsning om samsyn var det inte BFL som

respondenterna exemplifierade sin samsyn med. Respondenterna menade att det finns ett gemensamt fokus på eleverna och hur de mår och att det läggs mycket tid på att försöka få alla att lyckas, men samtidigt uttrycks en avsaknad av samarbete i

arbetslaget. Vi tänker att om pedagogerna inte anser att BFL handlar om kunskap och lärande har satsningen inte kommit så långt. Är det kanske så att huvudmannen gjort en klassisk top-down satsning istället för en bottom-up vid implementeringen. Enligt Hill och Hupe (2009) är det en ideal föreställning att efter de nödvändiga besluten så ska processen vara avslutad. Det som vidare händer ska gå på rutin, men beslutsfattarnas intentioner följs sällan till punkt och pricka, enligt Hill och Hupe (2009). Nerifrån-och- upp perspektivet, att det arbetas kring en policy i samarbete med den berörda personalen och ger dem utrymme och mandat att själva utforma anpassningen och

implementeringen, ger en högre genomslagskraft av förändringen enligt Hill och Hupe (2009).

7.4

Metoddiskussion

Det empiriska materialet i studien utgörs av ett inspelat fokusgruppssamtal där lärare diskuterar framgångsfaktorer för ökad motivation till lärande. Vi fann många

utvecklande, positiva och konstruktiva exempel på hur lärare gör för att lyckas, men fann svar som var av sådan karaktär att vi även identifierade brister och hinder. Det är lättare att utveckla något i positiv riktning om man vet vad som inte fungerar.

Därför valde vi att djupanalysera och vi ansåg oss ha tillräckligt med material att utgå från. Eftersom vi agerade moderatorer under fokusgruppsintervjun underlättade detta vid transkribering då vi förutom inspelat material även hade visuellt minne och stödanteckningar. Frågan är om kunskap producerad genom intervjuer kan vara objektiv. Istället för att försöka vara objektiva har vi använt oss av vår subjektiva förförståelse och erfarenhet av att undervisa elever med bristande motivation. Vi kan inte utesluta att vår subjektivitet påverkar hela vår kvalitativa analys. Vi bedömer vår intervju som halvstrukturerad utifrån hur mycket vi som moderatorer styrde

diskussionen. Ju mer moderatorn styr samspelet i gruppen desto mer strukturerad anses metoden vara, enligt Wibeck (2010). Vidare menar Wibeck att om intervjun är

ostrukturerad finns det inte en rad specifika frågor som ska besvaras utan syftet är att lyssna på vad gruppen tycker är viktigt. Fördelen med en ostrukturerad fokusgrupp med låg inblandning av moderatorn är att deltagarnas intresse kan analyseras. En fri

diskussion är målet för att kunna studera samspel och argumentationerna i gruppen. En nackdel med ostrukturerade fokusgrupper kan enligt Wibeck (2010) vara att vissa ämnesaspekter inte kommer upp i diskussionen om inte moderatorn introducerar dem. Då vi ville få reda på vad gymnasielärare ansåg om de nycklar som vi fått fram i kapitlet tidigare forskning, fick vi styra upp diskussionen utifrån dessa begrepp, vilket gör att intervjun blev närmare halvstrukturerad än ostrukturerad. Metoden kan enligt Wibeck (2010) användas när man vill studera attityder, värderingar och komplexa fenomen som uppstår i social interaktion.

Om vi hade valt att göra flera fokusgruppsintervjuer hade vi fått ett bredare material och mer kvantitativt resultat. Kanske hade vi då haft möjlighet att dra fler generella

slutsatser. I denna studie valde vi att istället att koncentrera oss på en fokusgrupp och få mer kvalitet och djup i vår studie. Fördelen med att vi genomförde en gruppintervju istället för enskilda intervjuer är att fler tankar föddes i reflekterandet och vi upplevde

samspelet som utvecklande. Fokusgruppsdeltagarna upptäckte både hinder och möjligheter med sina egna och varandras pedagogiska verktyg och verksamheter.